Tempen i badet

Att ha en badtermometer är som att ha en hund i vissa situationer. När man kommer med den i handen så får man alltid frågor.

—Vad är det för temperatur?

—Hur kallt är det?

—Var du här igår med termometern? Vad var det för temperatur då?

—Kallt va!

—Nej, är det 23 grader idag också.

—Va, idag med! Det var det ju igår också. 

—Tar du tempen, ha, ha? Hjälper det, ha, ha?

Iphone, oljetemperatur?

Uppslagen till social interaktion är många och det blir ofta några utbyten av världspolitiska meningar och åsikter: Trumps rysslandspolitik, Putins senaste säkerhetspolitiska utspel, Theresa Mays tillkortakommanden i det engelska underhuset, kommunrådet som skall ge sig in i den nationella politiken. Kommentarer som: Gud förbjude, gu´ske lov, å harrejavlar, folk ä inte kloka, de ä bara idioter i politiken numera, rullar ut över Kattegatts havsyta medan man doppar sig och läser av tempen. I vattnet alltså.

NIKON FX. Avdunstningen sänker temperaturen 3-4 grader!

Jag tror aldrig jag har hört någon få frågan om hundens temperatur när hundägare möts, utom möjligtvis på ett veterinärbesök. Hur som helst, går inte badtermometern att använda till det. Flytkulan är minst 30 mm i diameter. Den andra änden är vass och kantig. Den veterinär eller hundägare som försöker med det blir nog både biten och anmäld.

Finessen med att ha en badtermometer i handen och inte ett koppel till en hund är att jag inte behöver ha små svarta påsar i den andra handen. Jag kan ha en handduk eller en reservtermometer i den andra handen. Inte heller behöver jag se upp för att andra termometrar helt plötsligt anfaller och framför allt: Jag kan ta med den till badstranden, termometern alltså. Det går inte med en hund, i varje fall inte på alla stränder.

Det blir alltid en viss jämförelse mellan termometrarnas visade värden och diskussioner om det är en sprittermometer, bimetalltermometer eller en digital termometer med sensor, när man möts med varsin termometer i handen. På så vis blir termometern kontrollerad och justerad, om det går att skjuta på skalan. Visst kan det hända att hundar som möts blir jämförda, men inte kalibrerade, oftare då att någon blir ofrivilligt justerad med ett veterinärbesök som följd.

Iphone

Och härom natten var ju till med månen rödglödgad, men något nattbad i fullmåne blev det inte.

/MA

Vi hade ju ändå kört över bron

när vi kom tillbaka till Kastrup efter Bedfordbesöket. Så varför inte göra som brukligt: Något nedslag i Danmark utan planering (planet landade hyfsat mjukt på Kastrup). Vi tog sikte på Själlands udde och inhandlade lite livsförnödenheter i utkanten av Roskilde på vägen upp mot "Odden". Erik med kameran såg vi inte till någonstans. Kanske var han hemma och skrev på sin blogg. 

När vi närmade oss Odden blev vi på det klara med att kanske kan det vara svårt att hitta logi så här sent på dagen i semestertider och reströttheten gjorde sig påmind.

Iphone genom vindrutan och mulet. Låg bildkvalité.

Temperaturen var närmare 30 ^o C än 27 ^o C, så vi vek av mot Nyköbing och Isefjorden.  Som alltid hittade vi dock logi. Danhostel i Annebjerg alldeles intill Odsherreds kulturhistoriske museum och Hempel Glasmuseum och mitt i ett landskap med spår av glaciärtiden. Det vill säga senaste istiden. Nu skall väl framhållas att detta på intet sätt verkade avkylande. 

Nikon FX

Vilket däremot rummets färgsättning gjorde. Verkade avkylande, alltså. Huset eller byggnaden, som användes som vandrarhem hade varit ett hem eller skola för "uartige piger".  Ett hus, byggt 1856, med salar, stort kök och en fantastisk tapet i vestibulen. Säkert två våningar hög och närmare fem, sex meter lång, kanske.

    Är det den svenske kungen Gustav II till häst? Får göra ett återbesök för att utröna saken!

En god natts sömn med lite småprat vid frukostborden i köket och så var vi på väg igen. Nu hemåt via färjan över Isefjorden.

Iphone

Ett badstopp i Rågeleje och sedan Helsingör- Helsingborg. Fortsatt badväder hemma!

/MA

Folklig festival mitt i England

Mitt i England, mellan Cambridge, Oxford, Luton och Nottingham ligger Bedford. Genom staden rinner Great River Ouse, eller bara Great Ouse. Egentligen ganska grunt vattendrag, men slussar och fördämningar har gjort ån "great again" (!!). Landskapet och staden var varm, brunbränd (tegelbyggnaderna var rödbrända!) och torr, men inte i flodfåran eller på pubarna.

Det låglänta landskapet med lerjordar har flera åar och större vattendrag sammankopplade så att det går att färdas på floderna eller åarna från Nordsjön, genom mitten av England och vidare ut till Bristolkanalen. En del praktiserar det med pråmar som man också har som bostad.

Nå, kanske mest fritidsbostad. Vartannat år arrangeras en flodfestival i juli med allt vad det innebär i form av matstånd, ölstånd, musikuppträdande, idrottsförevisningar, friluftsdemonstrationer, välgörenhetsorganisationer, RAF, The British Army, lotterier, hantverk och bara udda företeelser. Typiskt engelskt folkliv skulle jag vilja påstå.

Störst intryck gjorde virtual orchestra. Två varianter av musikupplevelser kunde man få. En där man virtuellt vandrade omkring i en symfoniorkesters olika avdelningar och en där man med hjälp av VR-glasögon fick en tredimensionell bild av musikerna med instrumenten samtidigt som musiken strömmade emot en. 

Bonusbarnbarnet trivdes lika bra i gungan hemma som intill ballongutdelarna utefter flodbrinken.

/MA

Att skaffa sommarsparv

är inte lika ansvarsfullt som att skaffa sommarkatt.

Det är också enklare, så tillvida att man kan ”fånga” dem i flygande fläng. Dessutom med ganska enkla medel. Man behöver alltså inte transportera sig till någon kattuppfödare eller hem för övergivna katter. Sparv svarar bra på bröd. Några smulor och vips dyker de upp. Det gör inte katter.

Likheterna är flera: De lever sitt eget liv men gärna i människans närhet och de är självständiga. (Har hört att italienska utvandrare till Nordamerika, tog med sig några gråsparvar för att dämpa hemlängtan lite. Nu finns en population där). Vildheten finns där under ytan och de är något av opportunister. De gillar att ha något att äta när de är hungriga. De är skattebefriade.

Fördelarna då: Ingen eller ringa allergirisk, ingen risk för att bli klöst eller att få ett bett när de måste markera sin självständighet. Knappt några revirstrider, och om så blir fallet, inte heller så blodiga revirstrider. Ingen kloklippning, det sköter de själva. Hanar ser alla hyfsat lika ut liksom honorna. Så problemet med främmande sparvbesök kan ignoreras då det ändå inte kan utredas. De kan lämnas vind för våg när sommaren är över. Inga samvetsförebråelser när sparven lämnas i augusti.

Nackdelarna då: Viss salmonellarisk finns men man kan använda handskar vid matningsstället. De lystrar inte till sitt namn. De sitter i rad på staketet med hela familjen och väntar så fort man dyker upp inom synhåll eller i vårt fall när terrassdörren öppnas på morgonen.  Under väntan lämnar de spår efter sig. Det ljuder ett uppfordrande tjatter tills dess att maten serverats. Nej det sista är ingen nackdel mera en interaktion mellan födogenierna och utfodraren. 

/MA

Säl(l)samt möte

blir det när levande varelser spolas upp på stranden. Tång av diverse arter, plast av diverse sorter, snäckskal av diverse arter, musselskal av diverse arter, blåmusselskal dock inte så vanligt längre,ägg från hajar av diverse arter, inte så vanligt längre, ägg från rocka, inte så vanligt längre, kvarlevor av svampdjur, träemballage av olika former, mjölkförpackningar från Asien, någon fender, döda sjöfåglar, döda tumlare, skelett av fiskar, krabbskal, pimpsten, stenkolsbitar, koks och vad som helst egentligen, kan ligga på stranden efter en dag med lite pålandsvind.

Stenblocket har inte havet spolat upp. Troligen är det någon inlandsis som lagt av det här.

Är det sol ligger det ju en och annan solbadare på stranden. En del är spolformade andra är som en knotig torr gren, spretande mot himlen och ner i sanden,  gömda bakom solglasögon och ibland även av en halmhatt. Mammor med småttingar och färggranna plastleksaker, far- eller morföräldrar med något nummer för stor skinnkostym i många veck, andra med utspända hudkostymer utan spänst men med ett naturligt fall. Jordens dragningskraft kommer ingen undan. 

Med Iphone 8

Härom veckan fick jag sällskap på stranden av en säl som såg ut att ha summit upp på stranden. 

Eftersom jag blev lite överraskad frågade jag den helt sonika vad den gjorde här, men insåg direkt att den hade lika stor rätt som jag att vara på stranden. Jag fick inget svar heller. Så jag gick i och badade som vanligt.

När jag kom upp hade den somnat. Förmodligen en tonåring som bara inte "orkade" simma hela dagen.

/MA