Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Thoughts through the lens, TTL.

Tidsmarkör

Mjellby konstmuseum i Halmstad har en pågående utställning med Birgit Ståhl-Nybergs målningar, (förutom Hallands vårsalong). Vi, jag och frugan, besökte den i söndags.

Hennes bilder, målningar, gav en påtaglig känsla av samhällsklimatet och politiska strömningar under sent 60-tal och tidigt 70-tal. En känsla som bara de som var med då kan känna igen. Lite nostalgi finns ju i känslan förstås. Vi var unga då, i slutet av 60-talet och början på 70-talet. Målningsstilen påminner lite om stilen i propagandaaffischerna till Sovjets femårsplaner. Vi kunde känna den tidens stämning som präglades av ett socialistiskt Sverige. Ett samhälle med outtalad konsensus. ”Bara så här långt från Sovjet”, som en amerikansk taxichaufför påpekade vid ett besök "over there" och höll upp tummen och pekfingret. 

Helt annorlunda än de stämningar som präglar dagens Sverige. Åtminstone är det den bilden som ges och man får: Ett samhälle i dissonans. Eller är det ett exempel på social, religiös och ekonomisk diversitet utan intresse av konformitet. Ett individuellt tillstånd utan kollektiv sammanhållning annat än gruppvis? Märkligt hur en del konstnärer förmår att spegla sin tid medvetet och omedvetet. I det här fallet var det medvetet. Vad blir denna tids bildmarkörer?

Den strida floden av digitala bilder? Populismen som utmanar ett häpet och yrvaket etablissemang? Är den här tiden så konform så att den kan skildras på ett övergripande sätt? Har kalejdoskopet bara blivit än mer synligt och fått några facetter till i åsiktskakafonin? 

 

På landet några hundra meter från havet märker man inte av allt det som sägs i media. Så det kan ju vara en ren villfarelse. Men salladen har spirat i odlingslådorna. Därom behöver man inte tvivla. En tidsmarkör så gott som någon.

/MA

Postat 2019-04-30 11:07 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Mot nattlogi nordöst om Lyon med Opel Astran

Le Pays (som om jag kan franska)

Norr om Nîmes vid Fournès svänger vi av från motorvägen. Det blir en liten avstickare norrut på D6086 strax intill Pont du Gard. Ett mästerverk av romarna. Nästan 20 år sedan vi var där sist och ännu längre sedan romarna var där, men återseendet lockade inte. Den här gången letade vi efter ett bra lunchställe.

Vi stannade i Valligueres för att se om där fanns något. Bageriet var stängt på måndagar. Ett café/restaurang fanns med en ensam orakad kund balanserande på en hög barstol i dunklet. Sömnigt, förutom stojande skolelever som hämtades vid 12 av glada föräldrar. 

Det finns politiska strömningar i riktning mot Frexit. Den franska varianten av Brexit. Kanske ingen tillfällighet att affischen sitter anslagen ute i landsbygden i en by som tycks känna av urbaniseringen och indirekt globaliseringen.  

Vi körde vidare.

Ett nytt stopp utefter vägen vid något som såg ut som en sommarpaviljong men med matannonsställ på parkeringen. Mathaket visade sig vara mycket välbesökt. En stressad servitris kunde inte redogöra priset på lunchen förrän jag sa: l’argent? 9€ för dagens buffé. Hyfsat pris men stökigt.

Det blev lunch i centrum av Bagnols-sur-Cèze på L’atomic istället. Dagens för 10€. Den skarpa vårsolen och outslagna plataner drev oss att äta inomhus.

Vägen tillbaka på motorvägen gavs oss en speciell vacker vy: Den gamla bron vid Point-Saint Esperit. Insåg att en actionkamera monterad på huvudet eller i pannan hade varit bra att ha.

Rundade Lyon på östsidan denna gång istället för att köra rakt igenom. Siktade på Strasbourg  med vetskapen om att uppåt Dole kunde räcka.

Nattlogi blev bokat i Saint-Jean-de Losne strax väster om Dole. Incheckning i sista sekund. Värdinnan Beatrice kom springande längs huvudgatan när vi inte hittade.

Blev varse logistikens förändringar och effekten av alla dessa 12-m-trailers på motorvägarna. I Saint-Jean-de Losne fanns ett museum för sjömän och sjömansliv. Mitt på torra land! Staden har varit ett nav i kanaltrafiken med pråmtrafik till Lyon och Rhone, till Dijon och vidare ut i landet.  Nu är pråmarna bara fritidsboende. Hela trakten har fått ställa om. 

 

De forna kajerna har byggts om till terrasser och serveringar ner mot floden La Saône. I kvällsmörkret syns bara upplysta fönster i pråmarna.

/MA

Postat 2019-04-15 23:41 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Med Opel Astran norrut över Pyrenéerna

Så blev det dags att styra hemåt. Vistelsen i Torrevieja kom till ett avslut. För en gångs skull regnade det på morgonen inför avfärden och himlen var jämntjock. Stod på terrassen kvällen innan och spanade på tornseglare. Stora flockar och i dem mindre individer med snabbare vingslag och tvärare kast i flykten. Insåg att här kunde det vara ett ovanligt uppdykande av enfärgad seglare,  en kanarisk art. Kallfronten med regn från sydväst drev seglarna framför sig upp mot sydöstra delen av Iberiska halvön.

En viss osäkerhet fanns att kylsystemets reparation inte skulle vara tillräcklig så när instrumentpanelen visade att kylvätskenivån var för låg blev det ett stopp på en mindre bensinstation. Jag hade förberett mig med kylvätska så det vara bara att fylla på en halvliter, men sedan var det en lugn resa norrut. Sopplunch intogs strax söder om Barcelona. 

Frugan lyckades leta upp ett mindre hotell utanför Le Boulou på Pyrenéernas nordsluttning. Hotellrestaurangen var stängd på söndagskvällar och tur var väl det: Ett fast pris på 38€ för kvällsmat! Vi fick ett tips om en annan restaurang i grannbyn men hittade inte dit i tid. Det blev pizza i en ombyggd mack med 50-talsarkitektur. Ombyggd och ombyggd? Bara ugnen var ny, tror jag. Det utspann sig en rolig konversation medan vi väntade på vår beställning. En pizzakund var missnöjd med sin Toyota och konverserade högljutt med pizzabagaren som gömde sig längre in i utrymmena. Bagaren i kort hästsvans och stickad mössa föreslog alternativa åtgärder på den vrenskande Toyotan medan pizzabottnarna kavlades ut.

Vi somnade in till grodornas kväkande i mörkret 

och vaknade till trädlärkans lätt vemodiga sång. 

De omgivande bergen var inte så höga men imponerande nog. Termalbad är något som idkas i byarna omkring. Det finns en viss likhet med Båstad. En nästan 9 kilometer lång järnvägstunnel går genom bergsmassiven över till Spanien. Kanske därför man har infört en turistskatt? 6,50€ per person och natt. Snacka om att bita den hand som föder en! Bensinen på en automatmack i byn kostade mer än 1,7€ per liter. Det är dyrt i Frankrike. Det är så man upplever det, även utan gul väst.

Perpignan, Narbonne, Béziers och Montepellier körs alla förbi med tanken att man borde svänga in och se hur där ser ut, men vi siktar på landsorten en bit längre norrut.

/MA

Postat 2019-04-10 23:51 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Återanvändning och återvinning; ett givande och tagande

Motorfläkten eller kylarfläkten, kanske är den rätta benämningen, började surra och brumma kontinuerligt. Motortemperaturen visade stabilt på 90 grader. Ett ljudlig ”plong” och instrumentpanelen visade en symbol för service. Hade ju gjort storservice innan vi åkte! Sökte upp Opelverkstaden och där den person som kunde engelska. Bokade tid för kontroll. En och en halv veckas väntetid! Lyckades ta reda på en verkstad där svenska är förhärskande och fick en bättre tid, en dag kortare väntetid. Dock lyckades jag inte leta upp någon verkstad i närheten där man pratar västgötska. Det hade varit att föredra och då hade man kanske fått en ännu bättre tid och lite skvaller om kiloprisets fluktuationer på spädgris och ägg. 

Mekanikern ringde och meddelade att det var en givare på termostathuset som inte gav rätt temperatur längre. Hela huset behövde bytas. 195 € kostade ett nytt. Inget att välja på! Bara att byta.

Granne med nästan alla bilreparatörer i området är en bilskrot och ett företag som demonterar bilvrak. Begagnade delar som återvinns. Överhuvudtaget så finns det flera återvinningsstationer eller skrotar här som ligger på dyrbar central industrimark än vad man är van vid att se hemmavid. 

På gatorna strövar det omkring en och annan luggsliten man med en gammal kundvagn eller liknande och undersöker innehållet i soptunnorna. Allt av metall plockas ut och tas med. En typ av sortering som avfallslämnaren inte orkat med eller rent av struntat i. 

Senare på kvällen, efter fredagsjazzen, när mörkret fallit, dyker de små tysta kvinnorna upp och undersöker innehållet i sopkärlen. Med en kuvad kroppshållning lyfter de under tystnad försiktigt på locken. De vill inte visa sig. Gömmer sig mellan kärlen. Ofta har de bara plastkassar som de bär på. Det verkar vara mest mjuka saker de samlar. Bortslängda kläder?

Och mitt i natten, när det är som mörkast, dyker sopbilen upp och tömmer resten av sopkärlen!

Allt är lugnt och alla får sitt!

/MA

Postat 2019-04-06 08:29 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Sådana här gynnare

är inte att leka med, pinjelarver eller tallprocessionsspinnarlarver, men det är inte det första man tänker på när man får syn på de här nystanen hängande i träden. Misstänkte att det var något särskilt med de här så jag snokade omkring med kameran. Skall man prova ett makroobjektiv eller ett tele? Det blev ett tele för det vad det jag hade med mig. 

De här gynnarna avsöndrar borst som är nålvassa och orsakar irritation. De skall bli nattfjärilar så småningom men det syns inte i det här stadiet. De kryper ner från sin kokong och tågar iväg i gåsmarsch, procession. De spanska tidningarna skriver om det som ett hälsoproblem och i februari är de tydligen som mest aktiva. Att inte låta tvätten hänga ute är ett råd.

På södra Gotland och vid Böda på Öland finns en nordlig population, av den här nattfjärilen alltså. Ett hälsoproblem där med. 

Nu är kulmen runt Medelhavet nådd men det finns nystan lite här och var bland pinjeträden som inte är färdiga än. På Gotland och Öland är det på sensommaren som det är mest besvärligt. Vi körde, utan att veta om det, över en kolonn med sådana larver på en väg i pinjeskogen och med fläkten på märkte vi att det blev lite tjockt att andas. Vi insåg inte förrän efteråt att det var nog en armé med larver på marsch över vägen som gjorde luften tjock.

Alla bryr sig inte om alarmisterna och tvätten måste torkas. Det kliar lite kanske när skjortan kommer på. Bilden är i närheten av ett kloster så det blir kanske tagelskjortor av det här, fast det verkar vara mest handdukar, men det kan ju riva det också.

/MA

Postat 2019-03-27 18:32 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 28 Nästa 
Instagram


Free counters!

Innehållskategorier

  • Intresse - Arkitektur
  • Intresse - Landskap
  • Intresse - Natur
  • Intresse - Reportage / Situation
  • Intresse - Resefoto
  • Intresse - Svart-vitt