Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Det börjar dra ihop sig!

Dra och dra...? Till vad då? Tja, inte f-n vet jag! Mot mera höst och ett och annat ruskväder kanske. Mycket kondens på morgnarna till och från. Dagg är ett bättre och mindre tekniskt ord än kondens och rent av poetiskt. Avverkar några av badsäsongens sista havsbad. ”Dopp i blötan” är en mera adekvat formulering. Ett visst behag infinner sig efter doppet: Det är över! De sista blåsvädren har sköljt in tång på stranden och man får vada i tångmassan några tiotal meter ut från stranden innan fritt vatten kan nås. Glömde ta med badtermometern häromdagen. Graden av ovisshet har under dygnet successivt eskalerat till att bli en tvångsmässig nyfikenhet och ett belägg för badkulturens machos. Denna gång ska den med!


Började snickra på det här inlägget i februari i år efter en lördagsexcursion till El Hondo strax öster om Elx. Det har legat och skvalpat i lagret av ofullbordade inlägg i drygt ett halvt år. Samma klimat där som nu här!
Så här kommer den delen av inlägget:


Drömfångare? Många sådana runt omkring i El Hondo.

Spindelnät. En vanlig företeelse men ändå fascinerande. Fångaren syntes inte till. Är man på en annan del av kontinenten så väcks nyfikenheten. Dröjde kvar en stund för att se om vederbörande skulle kika fram, men icke. För fuktigt och för svalt kanske. Då är man lite slö och behöver inte vara ”på” och bytet är också slött. Far inte omkring och hamnar i nätet. Om någon timme drar solen upp fukten i skyn och värmen väcker livsandarna. 

Längs med bevattningskanalen eller om det är en dräneringskanal skapar växtligheten tunnlar. Pungmesar lockar i vassridån mellan gångväg och kanal. Omöjliga att få syn på och än mindre att fotografera. Har egentligen släppt ambitionen på fågelfotografi för längesedan. Även om det kliar lite när tillfälle bjuds. För mycket att dra omkring på. Två motorfotojournalister; en holländare och en britt med långa objektiv, släpptes in på området samtidigt med mig. De var uppspelta som barn och skulle nu prova på fågelfotografering. Såg inte till dem vid utpassagen. Områdesvakterna var bekymrade. Hade de gått vilse i vassen?  

Oönskad vegetation uppstår det här också liksom i övriga våtmarksområden som sköts eller brukas på något sätt. Jämfört med vasslåttermaskinerna i Hornborgasjön ger de här ett brutalt intryck.

Men det är klart: Lite fågel blir det ju.

Styltlöpare

och purpurhöna med en sothöna.

Gömd bakom en brädvägg gäller det bara att vänta. 

/MA

Postat 2020-09-22 08:58 | Läst 367 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Kalkavlagringar

Var var vi nu igen....jo det här med kalkavlagringar. Platåbergen i Skaraborg är något speciellt. Att de har bidragit till den bördiga jorden runt omkring bergen är det inget tvivel om och inlandsisen har släpat med sig rester av kalkberget långt söder ut i Ätradalen. Rullstensåsar med orkidéer och andra botaniska rariteter i kölvattnet av isen. 

Många byggnader av det här slaget finns runt om bergen. Kalkstenar bundna med kalkbruk. Byggda på 1100-talet någon gång och framåt. Några är byggda i sandsten. Från lagret närmast urberget. Nu består de här bergen inte bara av kalksten. Från botten räknat är det över urberget: Sandsten, alunskiffer, (innehåller uran), kalksten, lerskiffer och på toppen diabas, (som man gör stenull av). 

Vattendragen rinner ner i trappsteg.

Nu skulle ju här vara en bild på de jack i berget som utvinningen av sten orsakar, men av någon anledning så fastnar inte sådana motiv på min sensor. Kanske är det amatörens förbannelse att bara avbilda det som ser vackert ut. 

Vid horisonten syns diabasplatån. Körsbärsblomningen runt bergen är något speciellt.

/MA  

Postat 2018-05-16 21:45 | Läst 1483 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ostronspaning

Spanade efter japanska jätteostron i helgen på några ställen i Orusts skärgård. Bättre spaningsresultat än förväntat.

Mycket skal här och där och någon levande individ också.

Blir lite beklämd över att nedsmutsningen i form av plastpåsar finns här också, men varför skulle det vara befriat här? Å andra sidan jätteostronet sätter sig gärna på blåmusslor och tar kalken från blåmusslans skal, sas det av någon ur den lokala "semesterbefolkningen". Så man kanske inte vara så beklämd över några plastpåsar om man är blåmussla! Såg inte till någon invasiv krabbart i alla fall. Får vara nöjd med det!

Försökte mig inte på att förtära något ostron dock. Ostron skall bara ätas i månader med bokstaven r i månadsnamnet har jag fått lära mig. Antar att både algblomning och bakteriehalter är höga under de månaderna, alltså maj, juni, juli och augusti, de varma månaderna. Jodå algblomning finns på västkusten också. Har flugit några gånger sommartid mellan Göteborg och Oslo. Vid bra väder syntes det tydligt från luften hur ett gulbrunt färgat vatten låg i band utefter stränderna i vikar och runt näs. Mera påtagligt var det när det fanns tätorter intill vattnet. Hoppas det blivit bättre på senare år. Nya kraven på rätt typ av avloppssystem tränger ut det gamla synsättet; att det inte spelar någon roll. För ett tiotal år sedan, här nere i Halland, gjordes en koncentrerad insats för att lokalisera orenade avlopp. Första veckan hittades 40 stycken! Många bötesföreläggande blev det!

De här blåmusslorna har blivit rånade på sitt innehåll. Sannolikt av den invasiva arten Homo Sapiens som också odlar blötdjur.

De här fiskarna såg ut att vara mera kontemplativa än invasiva och hummer var de nog inte ute efter.

På tal om kalk och skal. Skall upp till platåbergen i Skaraborg och se vad kalkavlagringar för sådär 400 miljoner år sedan kan ha för betydelse idag och nu tänker jag inte på farsans förkalkade artärer i benen. Har slutat dricka mjölk...... Försöker städa stranden då och då. Att det finns så många förpackningar. Är det något invasivt som växer i havet?

/MA

Postat 2018-05-09 14:40 | Läst 1363 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Skörbjuggstider

Så här års, förr om åren, gav C-vitaminbristen sig till känna för de som inte fått en bra kost under vintern, särskilt för långväga sjöfarare.

Är det naturens ironi att den oansenliga skörbjuggsörten är en tidig och vanlig vårväxt på västkusten bland sten, torvor och saltstänk, eller är det resultatet av en medveten forntida odling?  En medicinalväxt med högt C-vitamininnehåll. Lika bra som en apelsin kanske, men inte lika aptitlig.  

Det mesta är uppätet. Har stormen kastat upp den här klon eller klarar trutar att hantera ägaren till sådan här verktyg? Mink?

Har plockat in min minkfälla för säsongen. Känns inte etiskt att en familjeförsörjare kan bli ihjälsmälld av en plåtbit. Bättre hade varit att ta djuraktivisterna i örat. Befria minkar kan ju te sig ädelt i förstone. Efter sommaren riggas fällan igen, kanske kan det bli en minkpäls till vintern? 

Ett hällkar som successivt späds ut med regnvatten är ingen sinekur för en blåmussla. Finns fröken Mussla kvar? Förr fanns en telefonsvarare som hette fröken Mussla och som man kunde ringa för att få information om blåmusslorna var ätliga eller om blåalgerna var för många så att musslorna blev oätliga ett tag. Nu är det webben som gäller. Får satsa på det japanska jätteostronet istället som sprider sig längs västkusten. Har inte sett till något sådant just här men man vet aldrig. Provade att äta färska ostron för någon månad sedan. Föredrar dock blåmusslor och ostron får man inte plocka utan fiskerättsinnehavarens tillstånd, inte ens det invasiva jätteostronet. Skall upp till Orust i helgen och skall passa på att spana efter jätteostron. Kanske döljer sig en japansk jättepärla i ett japanskt jätteostron? Biter man av en tand då, eller slinker pärlan ner med ostronet? Finns det anledning att vara uppmärksam vid toalettbesöket efter ostronintaget? En stor pärla kan ju slå sönder porslinet!

/MA

Postat 2018-05-04 23:43 | Läst 937 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Kvarglömt

Strövade längs kuststräckan där jag för det mesta bor och kom på att jag måste ju skriva ett blogginlägg och inte bara det, också ta några bilder. Ja, måste och måste, det kan vara bra att ha en rutin även när det är mulet väder. Typiskt varmfrontsväder med svag frånlandsvind, mulet, duggregn och varmt. Det drog förbi en lärkfalk utefter badstranden men jag hann inte med att få den att fastna på sensorn. Ovanligt med lärkfalk på ett sådant här ställe. En änkeman är kvar i det gamla fiskarbostället i området. Han syns aldrig till utomhus längre. 

Semesterfamiljen har glömt kvar en vattenkanna. Är de kvar imorgon och kommer ihåg vattenkannan så är den nog kvar, om inte vinden vänder.

Båten har legat här länge, säkert runt 30-40 år. Tidigare fanns här en liten bod, som man kunde ta lä bakom när det stormade och spektakulära fågelarter kunde dyka upp. Synd att den inte glömdes kvar. 

/MA

Postat 2017-07-26 14:07 | Läst 1320 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa