Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

En lång fredag

Långfredagsmorgon. Vaknar till lätet av en gråhäger som skränar i skyn förutom allt måsskrik och ”gråsparvs-ruuit-chruuit”. Frugan har fått sparvarnas gunst. Visar hon sig i terrassdörrens fönster radar sparvarna upp sig på räcket utanför. Bamba.

Utposten mot väster, vitmenad av guano från förra årets skarvhäckning, ligger skarv-öde. Bobyggandet avbröts abrupt i år. Kvar är bara gråtrutarna och något par havstrut. I tisdags låg alla bobyggare i havet utanför och avvaktade. Nu är det bara den vanliga fågeltrafiken utanför. Fel störning i rätt tid ödelade häckningsentusiasmen.

Rabatten på terrassens kortsida är uppgrävd, förstärkt med planteringsjord och gödslad. Fyra rosbuskar är planterade. Nu skall bara resten i jorden. Alltså nyinköpta frön och räddade plantor från uppgrävningen. Den gångna nattens markfrost har nog tagit en del plantor. 



På nätet kan man läsa att utrikesministern uttalats sig om folkets goda vilja att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer.  Många är det som besvärar sig över trängseln som uppstått så här års i bohuskustens livsmedelsbutiker.

Sprang förbi några vitsippor. Kunde inte motstå frestelsen.

/MA

Postat 2020-04-11 00:44 | Läst 606 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Adapter med Nikon D-objektiv

Gott om sittplatser så här års.

Det är ju som bekant svagt dagsljus sent på höstkanten. Nikkor 50/1,8-D fick bli anslutet till adaptern i hopp om mera ljus till sensorn. Ett objektiv som fått ta stryk under en skidresa till Livigno för några år sedan. Utförsåkning har ju den baksidan att man faller när man minst anar det. Hade glömt färgmarkeringarna på höger- och vänsterskida och dessvärre också att objektivet låg i ryggsäcken. Vilket ställde till det innan jag insåg misstaget. Kände något hårt i ryggen mellan mig och snön och när jag föll med ryggsäcken före. Flera gånger. Det var 50/1,8 som kändes. Nu vet jag inte hur 70-300/4,5-5,6 känns, men det hoppas jag att jag slipper. Befarade att det blev oanvändbart men hade inte hjärta att göra mig av med det.

Nu visar det sig att det inte var så farligt. (Den som spar han har). Och ryggen har hunnit rehabilitera sig på de här fem åren och faktiskt verkar objektivet också ha rehabiliterat sig. Kan inte säga att jag ser någon påverkan. 

Det går utför, men det blir snart bättre.... 

Med D-objektiven finns det två möjligheter att ställa in bländare.

1: Låta adaptern ställa bländaren i max-läge och sedan använda objektivets bländarring.

2: Ställa objektivets bländarring i min-läge och sedan ställa in bländaren med adapterns vred. Den metoden blir en steglös inställning vilket kan vara ”kul” som omväxling. Man vet dock inte vilket bländarvärde man har ställt in, men skärpedjupet går det att se med ”focus peaking”. Att se skärpedjupet är ju mer intressant än att veta bländarvärdet. Å andra sidan är det en kort steglös vridning mellan max och min, som känns lite väl kort. Det går för fort, tycker jag. Så jag föredrar metod 1, men filmar man kan det vara smidigt med steglös justering av bländaren.

Exceptionellt rundslipade stenar och tillråga på allt är det två i exakt samma storlek! Häpnadsväckande, eller är det stenliknande flöten, kanske flötesliknande stenar?

En egenhet är att det går att vrida fokusinställningen bortom oändligheten! Fantastiskt! Mycket intressant på min ära! Är det så att optiken (med en bra sensor) kan ge oss det existensiella svaret på vad som döljer sig där bortom oändligheten? Kan vi se vad som finns där borta?

Det jag hitintills kan rapportera är nedslående: En suddighet utan skärpedjup. Kanske är det en fråga om ljus även det?

För en del är frågan inaktuell. Lågvatten, en höststorm eller svält kan vara svaret.

Storskarvens död är någon annans glädje. Det finns de som menar att skarven är anledningen till minskad fisktillgång. 

En skalp från de halländska indiankrigen? En del påstår att fynden av flintabollar på hallandskusten är rester från förlista koggars barlast. Kan det vara inlandsisens CO2-fria transport?

Återstår vad G-objektiven kan se.

/MA

PS Adapatern är gjord för att sätta Nikonobjektiv med F-fattning på Fujikamerahus med X-fattning. Det är en Fuji X-E3 som är kamerahus. DS

Postat 2019-12-01 13:12 | Läst 973 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Hur var'e nu med adaptern?

Jo'rå den funkar! Fick tips om att använda anpassningsdon istället för adapter. Kanske kan det vara ett alternativ när frågan om ett annat ord kommer upp igen.

Och här är den. Fotograferad med mobilen utan adapter!

 Går ofta en runda längs stranden och vad passar inte bättre än att ta med den monterade adaptern på den rundan, med kamera. Manuell fokusering är det som gäller med anpassningsdonet. Använder funktionen "focus peaking" för att hyfsat se var fokus kommer att ligga. Annars hade det varit omöjligt att fokusera rätt. Mikroprismor finns inte i digitala kameror. På nära avstånd fungerar focus peaking bra, men det är sämre på långt håll. Tycker jag, är bäst att tillägga.

Här är grinden ut på den skyddade strandängen. Den betas för att hålla nere sly och allmän igenväxning. För en amatörodlare är det en gruva; gödselgruva.

Grundvattennivån på kustslätten är stundtals hög. Det kustnära jordbruket har nödgats att dränera sina marker. Särskilt de som ligger innanför den senaste gamla strandvallen. Bakom den ligger markerna ställvis lågt. Så det finns några dikesföretag från mitten av 1900-talet som har dränerat sina marker med fördröjningsmagasin närmast kustlinjen. Andra har lett vattnet direkt ut i havet. Mycket fosfor och kväveföreningar har hamnat i Kattegatt den vägen.

  

Det kustnära fisket var länge en del av försörjningen. Så småningom blev det mest till husbehov och därefter mest ett fritidsnöje för att sedan med fiskaren dö ut.

   

Badgästerna är få så här års.

Och Danmark syns inte härifrån, men oskärpan syns. Det blev en bild ändå. 

Havsstranden har alltid något nytt att visa upp när man tittar efter detaljer. Variationen är stor. Musslorna är dock inte lika vanliga som för 10-15 år sedan. Både blåmusslan och hjärtmusslan förekommer men i mycket mindre omfattning än förut. Knivmusslor dyker upp på stranden då och då men inte heller det är så vanligt.

Ett fossilt fynd av en lungfisk? Nej bara ett blad av någon tångart, nervtång kanske.  

Bilderna med Nikkor-objektivet 35-70 ger lite känsla av gamla bilder eller hur? Det är faktiskt likadant utan adapter på ett Nikonhus.

/MA

Postat 2019-11-21 11:31 | Läst 815 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Dags att rulla ihop sommaren?

Rulla ihop den och ställa in den i förrådet? Lite tidigt än kanske. Det har ju varit en bra sommar och är än. Den meteorologiska hösten har ännu inte infunnit sig. Så man kan inte hädiskt be vädergudarna att stoppa upp den någonstans. Sommaren alltså!

Sommaren kan heller inte betraktas som en produkt eller tjänst. Dithän har inte konsumismen nått och konsumismen är ju helt ute numera. Eller?

Bra bete är det fortfarande här på hallandskusten. Sommarboende har lite EHEC-skräck och stänger in kreaturen så att de inte kommer ut på strandängarna som skall naturvårdsbetas nedanför stugorna. Till bondens irritation för att inte säga ilska. Somliga av de sommarboende påstår att de har koallergi! Jag brukar plocka mockorna och gödsla kökslandet. Har inte fått några symtom av det, men kanske är det ett riskbeteende? Barnbarnen och frugan och jag tillhör riskgrupperna.  

Spår av ystra kvigor i den våta sanden. Håller noga uppsikt på var de är. Man vill inte bli nedsprungen även om det är till glada krumsprång och hesa råmanden. 

Det finns spår av säl också. Inte så ystra dock. Havet verkar ha placerat kotorna i rad. Hittar ingen svanskota. Det borde de ha gemensamt med kvigorna. Eller är det valrester? Är ingen osteolog så kanske ska jag lämna frågan därhän. Eller är det kanske rester av en tumlare? Valross är det i alla fall inte.

En tuva med strandaster ger lite mer glada vibbar! 

Egendomligt nog finns en varningsskylt vänd ut mot havet och på en nedgjuten stolpe längst ut på randmoränen. En varningsskylt för land eller är det för annat som sjöfarare varnas? Farliga landkrabbor? Avstjälpning förbjuden? Varning för EHEC?

Kvarg i plastförpackning från Lettland. Bara 9% fetthalt. (Pastöriserad med tanke på EHEC). Ganska tungt. Paketet flyter knappt. Hur har havsströmmarna lyckats transportera den ända hit? Kan det vara så att någon lettisk viktväktare tröttnat ute på Skagerack och slängt smörjan i sjön?

Några tomma hagelpatroner ligger också i sanden. Hur hagelpatronerna kommit hit anar jag. Närvaron av kanadagås är inte så påtaglig som den var i juli! Frånvaron är större än närvaron. Ett par sportskor finns det också, men inga fotspår av den som glömt skorna. 

Kallfrontsväder ger en intressant himmel. Kanske det bästa med kallfronter.

Ett välformat mindre flyttblock är utan sin väktare. Kanhända har jag skrämt bort den men troligare är att den är på födojakt.  

/MA

Postat 2019-09-09 10:23 | Läst 1003 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Säl(l)samt möte

blir det när levande varelser spolas upp på stranden. Tång av diverse arter, plast av diverse sorter, snäckskal av diverse arter, musselskal av diverse arter, blåmusselskal dock inte så vanligt längre,ägg från hajar av diverse arter, inte så vanligt längre, ägg från rocka, inte så vanligt längre, kvarlevor av svampdjur, träemballage av olika former, mjölkförpackningar från Asien, någon fender, döda sjöfåglar, döda tumlare, skelett av fiskar, krabbskal, pimpsten, stenkolsbitar, koks och vad som helst egentligen, kan ligga på stranden efter en dag med lite pålandsvind.

Stenblocket har inte havet spolat upp. Troligen är det någon inlandsis som lagt av det här.

Är det sol ligger det ju en och annan solbadare på stranden. En del är spolformade andra är som en knotig torr gren, spretande mot himlen och ner i sanden,  gömda bakom solglasögon och ibland även av en halmhatt. Mammor med småttingar och färggranna plastleksaker, far- eller morföräldrar med något nummer för stor skinnkostym i många veck, andra med utspända hudkostymer utan spänst men med ett naturligt fall. Jordens dragningskraft kommer ingen undan. 

Med Iphone 8

Härom veckan fick jag sällskap på stranden av en säl som såg ut att ha summit upp på stranden. 

Eftersom jag blev lite överraskad frågade jag den helt sonika vad den gjorde här, men insåg direkt att den hade lika stor rätt som jag att vara på stranden. Jag fick inget svar heller. Så jag gick i och badade som vanligt.

När jag kom upp hade den somnat. Förmodligen en tonåring som bara inte "orkade" simma hela dagen.

/MA

 

Postat 2018-07-07 21:56 | Läst 1564 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera