Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Det skymmer

Vare sig man har en app eller inte så skymmer det. I dessa tider på mer än ett sätt. Å andra sidan gryr det också och det är större chans att man är vaken i gryningen under det här halvåret än på sommarhalvåret  Men en app kan i förväg tala om vad klockan är när de olika skedena inträffar. Det underlättar om man prompt vill veta det. När dagsljuset går över till det gula och röda spektrat och när det blå blir förhärskande och när det blå blir mörkt så småningom. 

Bevakningen av det amerikanska presidentvalet nådde hysteriska höjder den här gången. Analyser av valprocessen har följts av analyser av valprocessen som följts av .... I väntan på sluträkningen har det gjorts analyser av sluträkningen som inte varit färdigräknad och än inte är färdig, för nu börjar omräkningen.

Måste man veta innan det är färdigräknat? Vad är vitsen med det? Spekulationer för att ta upp tiden med ingenting. Har mediauppbådet försökt ta igen förra gångens fadäs med felaktig prognos eller håller man på att göra bort sig en gång till genom att låta det vara sluträknat innan man räknat till slutet. Nu gör det kanske ingen skillnad. Finns det tillräckligt med folk för att kunna göra en riktig analys av analysen. Blir det en app till nästa presidentval? En app som kan säga att det blir rött eller blått? Innan rösterna är färdigräknade.

Annars: Vi sitter i skymningen och tonerna från Erik Saties piano sipprar ut ur högtalarna. På skärmen syns impressionistiska målade parisbilder från förra hälften av 1900-talet. En sorts gatufoto det också. Och tomaterna blommar.

/MA 

Postat 2020-11-14 16:11 | Läst 173 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

I den litterära skogen

Söndag och lätt regn med någon solglimt mellan skyarna. Tomaterna envisas med att blomma och paprikaplantorna kämpar på med frukterna. Då kan man knappast vara sämre än att ge sig ut för att inhösta årets sista flukt av färgspelet.

I senaste laget kanske. Det mesta av lövverket har släppt taget och ligger på marken.

Lönnar envisas med att försöka inta delar av bokskogsdomänen men förmodligen blir de bortgallrade även om de envist har kvar lite klorofyll i bladen. Om ni tittar noga på stammarna i första bilden så finns det nummer på varje stam. Precis som på biblioteket, där varje bok har sin märkning. Bokskogsområdet som heter Frodeparken ligger på Hallandsleden. Om namnet kommer efter Ari þorgilsson, "hinn fróði" (den lärde på isländska) har jag inte kunnat luska ut, men jag antar att han var boklärd. Något bibliotek finns det inte i den här skogen i alla fall även om bokarna är märkta. Danmark ligger inte så långt bort så Frode kan syfta på danska sagokungar. Det finns en Frodepark i Uppsala. I Uppsala finns det bibliotek det vet jag men ingen bokskog (antar jag). 

Bestånden av lärkträd har än så länge kvar sina barr i samma nyans som en del av boklöven. Märk att jag inte skriver bokbladen och boksidorna hade varit helt fel. 

Det lokala mathaket hade stängt. Verkade ha varit stängt sedan några år tillbaka. Kan inte låta bli att imponeras av den energi, glädje och förväntan som lett till att ett sådant här projekt sjösatts. Tur att vi hade en förstärkt fika med oss.

/M  

Postat 2020-11-02 10:13 | Läst 288 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Skitstövlar

Är det någon mer som tycker som jag: Att stövlar som plötsligt läcker när man går i fotdjupt vatten är en stor besvikelse?
 

Andra paret inom loppet av 1,5 - 2 år (bildtext)

Är inne på andra paret som börjar läcka efter knappt ett års användning. Använder dem inte dagligen, men säg 2 à 3 dagar i veckan, i snitt över året. Lite stänk av saltvatten nästan varje gång vid användning, men i övrigt regnvått gräs.

Nu är det här ett ringa bekvämlighetsproblem sett ur global synpunkt. Kanske inget bekvämlighetsproblem alls. Man kan ju gå barfota 5-6 månader per år egentligen. Söderut ännu längre, men med ett par stövlar att bara hoppa i blir det ofta stövlar även när det inte riktigt behövs.

Blöta strumpor och sockar måste torkas

Ur hållbarhetssynpunkt är det här dock ett globalt problem. Förr lagades stövlar med samma metod som med cykeldäck. Solution och stora laglappar (rester av gamla innerslangar) gick att köpa. Efter att sniffarna blivit många kan solution bara köpas i förpackningar med några få milliliter och en i taget. Inte möjligt att laga stora revor om man inte går flera gånger i kassan och då blir man misstänkt som presumtiv langare av solution. 

Är vi inte medskyldiga till det globala resursslöseriet, så säg? Läderkängor insmorda med konsistensfett är kanske lösningen. Räcker det med vax i sömmarna och på lädret?

Har materialtillverkarna till moderna stövlar fått vax mellan öronen? Ja i så fall är det tätt. Där läcker det inte in.

Och skokräm hjälper inte.


Obs! Här avses inte stöveltramp

Har en antydan till "gummi"-släpp i ett litet hörn på ett kamerahus, ingen undervattenskamera dock. Törs inte använda solution eller någon annan kemikalie.

Läser just nu i lokalblaskan att 100 par små rosa barnstövlar skall skickas till Nordmakedonien. Hoppas att de håller så barnen kan växa ur dem. 


/MA

Postat 2020-10-19 16:18 | Läst 374 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Det börjar dra ihop sig!

Dra och dra...? Till vad då? Tja, inte f-n vet jag! Mot mera höst och ett och annat ruskväder kanske. Mycket kondens på morgnarna till och från. Dagg är ett bättre och mindre tekniskt ord än kondens och rent av poetiskt. Avverkar några av badsäsongens sista havsbad. ”Dopp i blötan” är en mera adekvat formulering. Ett visst behag infinner sig efter doppet: Det är över! De sista blåsvädren har sköljt in tång på stranden och man får vada i tångmassan några tiotal meter ut från stranden innan fritt vatten kan nås. Glömde ta med badtermometern häromdagen. Graden av ovisshet har under dygnet successivt eskalerat till att bli en tvångsmässig nyfikenhet och ett belägg för badkulturens machos. Denna gång ska den med!


Började snickra på det här inlägget i februari i år efter en lördagsexcursion till El Hondo strax öster om Elx. Det har legat och skvalpat i lagret av ofullbordade inlägg i drygt ett halvt år. Samma klimat där som nu här!
Så här kommer den delen av inlägget:


Drömfångare? Många sådana runt omkring i El Hondo.

Spindelnät. En vanlig företeelse men ändå fascinerande. Fångaren syntes inte till. Är man på en annan del av kontinenten så väcks nyfikenheten. Dröjde kvar en stund för att se om vederbörande skulle kika fram, men icke. För fuktigt och för svalt kanske. Då är man lite slö och behöver inte vara ”på” och bytet är också slött. Far inte omkring och hamnar i nätet. Om någon timme drar solen upp fukten i skyn och värmen väcker livsandarna. 

Längs med bevattningskanalen eller om det är en dräneringskanal skapar växtligheten tunnlar. Pungmesar lockar i vassridån mellan gångväg och kanal. Omöjliga att få syn på och än mindre att fotografera. Har egentligen släppt ambitionen på fågelfotografi för längesedan. Även om det kliar lite när tillfälle bjuds. För mycket att dra omkring på. Två motorfotojournalister; en holländare och en britt med långa objektiv, släpptes in på området samtidigt med mig. De var uppspelta som barn och skulle nu prova på fågelfotografering. Såg inte till dem vid utpassagen. Områdesvakterna var bekymrade. Hade de gått vilse i vassen?  

Oönskad vegetation uppstår det här också liksom i övriga våtmarksområden som sköts eller brukas på något sätt. Jämfört med vasslåttermaskinerna i Hornborgasjön ger de här ett brutalt intryck.

Men det är klart: Lite fågel blir det ju.

Styltlöpare

och purpurhöna med en sothöna.

Gömd bakom en brädvägg gäller det bara att vänta. 

/MA

Postat 2020-09-22 08:58 | Läst 578 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Att odla, är det konst? ”A Farmers Effort”

Likt Berlins riksdagshus, en gång, är träden insvepta i textil, men bara delvis för att vara korrekt. Blev odlarens vedermödor till konst? Dennes hustru blev dock synnerligen oroad när det blev ett fotostopp intill vägen, men hon insåg att det faktiskt mer liknade en konstinstallation än en förflugen fiberduk. Odling är i alla fall kultur och den korta resan blev en kul tur.

Nog för att vinddrivna trasor, plastpåsar mest, brukar sitta i vresrosbuskagen efter stormarna nere vid havet, men det här är i en helt annan skala. (”Brukar” är kanske att ta i, men det brukar irritera när man får syn på fenomenet). Det fanns något olycksbådande över synen En upplevelse så god som någon.

Kanske är den här typen av företeelse gångbar i tiden: Utomhusutställningar, lätt att hålla avstånd och uppstår som en sorts vinddrivna mobila utställningar. Såg nu att Wanås Konst i Skåne har ett nytt konstverk: ”A Laundry Fields” som mycket påminner om trasor i träden. Kanske skulle detta ha hetat:”A Farmers Effort”.


I skrivandets stund är det som odlats upplockat liksom trasorna i träden.

/MA

Postat 2020-08-20 09:27 | Läst 527 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 Nästa