Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

I Mörbylånga är det alltid söndag

Det har varit måndag, men det var nog femtio år sedan, kanske 30 år sedan om man skall vara lite mindre raljant och ta i beaktande att sockerbruket lade ner sin verksamhet då. Men så blev det söndag och då gick solen aldrig ner. Så känns det när man kommer dit. Ett obegripligt lugn. Varje gång jag kommer dit upplever jag det.

En vacker esplanad med brunnar. Gatorna är breda och kanske var det en tanke bakom det, för träbebyggelsen dominerar. 

En hamn med ett spannmålssilo som landmärke. Långt innan bron fanns upprätthölls ångbåtstrafik till Kalmar.

Centralt ligger en bevarad stationsbyggnad från järnvägsepoken.

Det är glest mellan individerna och på så sätt covid-19-säkert. Folk syns nästan bara i anslutning till ICA-butiken, (som också är ombud för systembolaget).

Sockerbruket är nedlagt sedan 90-talet. Gatunamn som Melassvägen, Råsockervägen och Bruksgatan minner om sockerbrukets era. Numera finns bara den präktiga kontorsbyggnaden kvar och byggnaden för säsongsarbetarna är nu omgjord till en bostadsrättsförening med tillhörande simbassäng. Den byggnaden har varit någon sorts vandrarhem ett tag. Under fågelskådarturer till Öland har några nätter tillbringats i logementen. 

Länge var den enda bensinmacken på södra Öland placerad i Mörbylånga, åtminstone upptäckte jag inte någon sydligare förr om åren, så det gällde att planera, särskilt under exkursioner med en 12-mannabuss till Ottenby och Ås. 

Den gamla elbutiken med verkstad centralt utefter Köpmangatan är numera ett Bed and Breakfast logi.

Och för en entreprenör finns möjligheter att spänna bågen.

Då är nog inte söndagsfriden allenarådande längre, men det kommer nog inte att synas.

/MA

Postat 2021-08-27 15:07 | Läst 397 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Sommaruppehåll, kompletterat med bilder!

Att börja skriva text till ett inlägg som oavsiktligt blir publicerat när John Blund gör entré kan vara vådligt, men här kommer texten igen med bilder: ( Den oavsiktliga publiceringen är borttagen)

Blir det ett sommaruppehåll i bloggandet denna sommar? I så fall hur länge? Hela juli och delar av augusti eller bara ett något förlängt intervall mellan inläggen? Det vill säga utdragna 14-dagar till kanske 20-dagar? 

Trots att nu coronapassen skall börja införas är det lite svajigt med reserekommendationerna. Frisläppta restriktioner, men förmaningar att ta det försiktigt i väntan på mutationer, vaccinering till trots. 

Så trädgårdens flor får vara föremål för fotograferandet ett tag. Så här mitt i sommaren är det knappast brist på motiv. 

Obligatoriskt med rosor!

Men potatis är än mer viktigt!

Liksom squash

och ärtor

Buskkrasse!

Nej, det är inte fotograferat med makroobjektiv och det syns naturligtvis på skärpedjupet. Tycker nog att ett kort tele ger väl så bra miljöbilder, men allt beror förstås på vad man är ute efter och det objektivet som sitter på är det som blir använt för det här var spontanfoto. 

Samlade frön förra hösten till krassen, ärtorna, persiljan, palsternackan och det gick bättre än jag trodde. Grobarhet runt 90 %, bara genom att låta fröna torka lite, förvara i kuvert i torr miljö!

Postat 2021-07-02 10:16 | Läst 556 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Tog en tur med bilen

Inget konstigt med det. Brukar inte ta någon tur varje dag eller knappt ens någon i veckan. (Inte ens om jag hinner.) Tar ju promenader istället. (Om jag hinner). Ibland måste man dock ta en tur. Om inte annat för att byta däck. Tog med kameran den här gången.

Jordflykten är påtaglig i hemtrakterna. Flygsand är det nog egentligen och då skulle man tycka att det skulle bli ljusa moln som nordanvinden drar upp på de torra nysådda fälten, alltså mycket kvarts, det vill säga kisel, men det är bruna moln. Nu är det nog inte hälsosamt att andas in det här stoftet även om det inte är ren kvarts. Liknar lössjord, som ibland blåser in över Alperna från Afrika och blir påtagligt synligt på vintern. Och lössjorden består av mycket kvarts.

Det här är ingen extrem klimathändelse, men en tydlig effekt av landhöjning och mänskligt bruk av mark. Fördjupar mig inte mera i det.

I början på 1800-talet började man plantera växter och träd på sandmoarna och sanddynerna. Man fick ekonomiskt  bidrag för att plantera tall, bergtall, bland annat. Här och var finns det dungar av tall kvar. På dynerna är det mest strandråg. I lä, bakom stenmurar, ligger det som blåst iväg. Ingen kyrka har behövts stänga än på grund  av sandflykten och ingen fyr heller. Och det lär det inte bli aktuellt, för sådan omfattning som på norra Jylland är det inte. Har en fotoklubbskamrat som för några år sedan undrade om jag behövde bilder på den ”tillsandede kirken”. Han hade flera diamagasin med det motivet efter en utflykt till Skagen på åttiotalet.

Förresten. Det verkar som om Svenska kyrkan gör en omfattande strukturrationalisering OCH elektrifiering. Prästbostaden verkar bli mindre och mindre. 

PS Undrar ni om Fotografi Falkenberg är inställt i år? Då kan jag svara att det är det. Såg att folk i Stockholm demonstrerat mot Coronarestriktionerna. Det är ju sådana som gör att pandemin aldrig tar slut. DS

/MA

Postat 2021-05-03 18:47 | Läst 893 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Fixat första fixen!

På väg till normalisering? Regionen kom igång så småningom med vaccineringen och det flöt på smärtfritt. Skulle nog ha dokumenterat kön med 65-plussare utrustade med munskydd men stormbyarna och regnet fick vinna denna gången. Kanske kan det bli läge vid nummer 2.

Efter sticket så stack vi vidare mot Båstad. Gjorde sticket att man piggnade till och fick lite behov av att se mer av den annalkande våren söderut? Och se: Solen kom fram! Väl i Båstad blev det att styra kosan vidare ut på Bjärehalvön. Nog är det grönare här än hemma! Undrar om det är grönare på andra sidan åsen, mot södersidan alltså? Men först en fika på rastplatsen vid italienska vägen. Utsikten norrut över Laholmsbukten är väl värd en blåsig och kall stund med ändalykten på en fuktig sittplanka. Kaffet värmer ju och skulle man ha inkontinensbesvär så märks det inte. Det är lika blött överallt på sittplankorna. 
Eftersom man inte börjat ta betalt på parkeringen vid Hovs hallar och inte heller har någon pensionärsrabatt på P-avgiften kan man ju lika gärna ta en sväng förbi där också. Får följa upp grönheten på södersidan vid ett senare tillfälle. (Någon typ av grönhetsindex borde tas fram). 

Kunde konstatera att det såg likadant ut som vid förra besöket. Möjligtvis något mindre sten, men med största sannolikhet är det bara en villfarelse.



Ja, inget tvivel om saken: Lika stenigt som vanligt!

Förberedelserna för midsommarfirandet har börjat. Potatisen har redan kommit i jorden. Hoppas att man inte glömmer sillen, jag menar dillen. Sillen är redan planterat i kyldiskarna såg jag i början på förra året. I år har jag inte kontrollerat hur det ser ut. Har inte tordats!  

/MA i väntan på andra fixen

Postat 2021-04-11 16:32 | Läst 887 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Gränstrakter

Det verkar som om gamla gränstrakter förblir gränstrakter under överskådlig tid. De geografiska förutsättningarna på land är egentligen lika svåra nu som då. Som alltid. Att ta sig fram landvägen i obanad terräng är mödosamt. Nu också. Något lättare med en smal grussträng och en ottomotor, men det är glest mellan bosättningarna och ändå bara fyra - fem mil från kusten.

Luftledningar har fungerat men med den ökande risken för extremväder är det bäst att ta det säkra före det osäkra och gräva ner kablarna. Man måste ha "kräm" till bosättningarna annars stannar all kommunikation av. Små nätverk av solpaneler kunde kanske vara ett alternativ, men kablar går det åt i alla fall, och tekniken är inte på plats än.

 
Kreosotstolpar brinner bra och med rökgasrening kan det vara ett tillskott i energiproduktionen. Dock inget att hugga upp och ta in i stugan.


Bättre med veden från ett vanligt kalhygge. Om det blir något över från det som skall till sågverken. Några frötallar är sparade liksom torrakor och högstubbar. De skall inte gå till ved. Tre högstubbar per hektar? Kanske certifierat skogsbruk enligt FSC eller PEFC?


Här och var syns rester av ett generationsskifte,


och ställvis där skiftet blivit försenat, alldeles för sent, eller går det att rädda?


Några har räddat sig kvar.


Och tröst finns! Om inte i kyrkan så på ICA


eller på nästa derby, när fotbollsplanen torkat upp.


Om nu inte fotbollen ger kryddan i tillvaron så finns det andra möjligheter och flåset kan man få upp på flera sätt! 

/MA

Postat 2021-03-27 12:03 | Läst 951 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa