Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Adapter?! Har du inget bättre ord?

Kom över några Nikkorobjektiv för en femhundring för något år sedan. Ett med autofokus 35-70 mm och ett 35 mm utan. Båda med bländarring. De fungerar bra men det blir inte så ofta de monteras på kamerahuset, men det finns ju adaptrar och till Fujin skulle det kunna passa med några fler objektivalternativ än det jag har nu. 

Drog förbi en känd fotofirma i lördags så jag svängde in och köpte en passande adapter. Expediten knorrade över ordet adapter och undrade om jag hade något bättre ord. Jag frågade lite ironiskt om han var bekant med fotoprylar eller om han egentligen var säljare i ”korta varor”. Nåväl jag fick min adapter och under betalningsceremonin, (ceremoni?) framkom att vi bodde på samma ort. Vilket föranledde min fråga om varför man åker 10 mil enkel resa för att jobba i butik en lördag när det nyss öppnats ett köpcentrum på hemorten. Det visade sig att han egentligen var filmare med en global marknad och behövde extraknäck två dagar i veckan. Långa resor för intervjuer om eventuellt engagemang ingick i arbetet, men sådant ger ju inga pensionspoäng. Men vem tänker på sådant före trettio och kanske är det det som är poängen: Att samla andra poäng. Att samla för att bli gammal är nog en positiv livshållning. 

Hur som helst. Vi hade bokat en gåsmiddag i Danmark (var annars?) och naturligtvis åkte adaptern på med ett 35-70 objektiv.

På färjan blev det förstås läge att fota lite. 

Hyfsat resultat genom skitiga fönster. Inte vrålskarpt och manuell fokus kräver lite vana vilket jag egentligen inte har eller snarare har tappat efter det att autofokus blev vanligt. 

Svårt att avgöra om fönstren eller objektivet var orsaken till den oskärpa som trots allt finns där. Måhända låg felet hos operatören? Måste säga att bilderna med det här gamla objektivet ger en känsla av lika gamla bilder. Inbillad eller ej. 

Tog det säkra före det osäkra bytte till orginalobjektivet. Experimenten får bli vid något annat tillfälle.

Vi hade bokat på Konventum i Helsingör. Mycket intressant arkitektur som också hyser en av de största, om inte den största, privata konstsamlingen av "contemperary art" i Danmark. Modern konst med andra ord.

Inspirerande omgivning.

Promenadstråk utefter den bokskogsklädda gamla strandvallen ovanför Strandvejen och järnvägen.

Bordsdamen i egen hög person!

/MA

PS Jag har satt på adaptern igen. Experimentens tid är här. DS

Postat 2019-11-13 10:38 | Läst 1003 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Fotoexkursion (del 10) till Stensjö by

Ordningen är nästan återställd. Det vill säga detta inlägg är från en exkursion till Öland. Ja nästan till Öland, för att vara ärlig. (Det är ju viktigt att vara ärlig i fotografi. Man kan bli av med priset annars. En bild är inte alltid en bild). Den är till Stensjö by i Döderhults socken, Oskarshamns kommun. Ganska nära Öland alltså. Försommar. Pastoral. Bedövande. Vackert.

En småländsk by sedan 1300-talet och kanske före det. Det århundradet då digerdöden härjade som värst. På 1300-talet alltså. Gården var en gång ägd av Heliga Birgittas bror och faktiskt av Vasaätten. Om Birgittas brorsa hade några religiösa hallucinationer förtäljer dock inte historien. Det var nog hunger som var den drivande faktorn att bruka jorden och ha djur i ett stenrikt och och hällrikt landskap snarare än religiositet och ägande.

Virån rinner förbi med vatten och fiske. En praktisk plats att leva och bo på och vargskräcken var kanske hanterbar.

Den existensiella ångesten måste ändå ha varit stor. Större än dagens flygskam som lurar i hangarerna och klimatångesten som basuneras ut via media. Och nu senast den stora andelen åldringar som bara kostar. 90 miljarder saknas säger finansministern. (Jag tror det är något annat som egentligen saknas).

Men av det gamla blir det romantik. Borta är den tidens vedermödor. Nu finns bara fysiska rester kvar. 

Nu är det som sagt en idyll och de olika skiftena verkar inte ha präglat nuvarande utformning. Det är mest 1800-talets syn på hur en bebyggelse på landet skall se ut som präglat byn. Fägator med hus och lador ligger i en tät klunga och bildar ett gaturum av småskalighet och närhet. Utägorna ligger på promenadavstånd och det syns att floran är påverkad av en lång tids odlande och brukande.

Men en ny småländska har inte tid att fundera hur det varit. Hon har fullt upp med nuet.

/MA

Fotoexkursion (del 9)

 

Postat 2019-06-17 05:43 | Läst 1141 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En liten längre paus i Valencia (Opel Astran parkerad i ett underjordiskt garage)

Från Girona till Valencia är det inte en så ansträngande etapp, runt 450 km. Hotellet i centrala stan var däremot något ansträngande att leta upp. En chansning  på ett centralt p-garage, för att fotledes leta upp hotellet, visade sig vara en fullträff. Hotellet använde sig av det garaget vid hade parkerat i. ”Les cuitat de les arts i les ciènciens” lockade men först en matbit nere vid havet. En tur med buss 19 ner till havskanten leddes oss ner till, om inte den rekommenderade restaurangen som visade sig vara stängd, så till en sylta med mat.

Så Santiago Calatravas arkitektur fick vänta till kommande dag. (Obs inte Turning Torso i Västra hamnen i Malmö). Det blev en promenad i de centrala stadsdelarna istället, med förstärkning av eftermiddagens matbit.

Den ryktbara saluhallen fick också vänta till morgondagen, men det var värt att vänta. Eftersom det inte ingick frukost i hotellrummet så gick vi på morgonkvisten till stans centrala saluhall.  


Frugans bilder från saluhallen. Jag sjabblade bort mina när bilderna skulle in på hårddisken.
Fujifilm borde ha ett liknande överföringsprogram till PC som man har till smartphone.

Den mest imponerande saluhallen vi besökt hitintills. En nitad stålkonstruktion med kupoler och glasmålningar. Inte så mycket folk på morgonen ännu utefter diskarna.

Avdelningen med ”havets frukter” var fantastisk att se.

 

Allt från levande ål till hummer, krabbor och kräftor. Några hade satt upp fotoförbud vilket jag missade först och en expedit pekade på förbudsskylten. Tydligen hade det här spridit sig för det var en klunga av fiskhandlare intill varandra som hade den här förbudsskylten, men inte alla. Förstår inte varför. Nu satt fotoförbudsskyltarna på skärmen som visade vikten och priset. Var det därför? Alltså någon typ av kartellbildning? Ett förbud så att man inte skulle kunna jämföra priserna?

Frukosten intogs på ett kafé i anslutning till saluhallen. Det var fler än vi som intog frukost på det här viset vid niodraget en lördagsmorgon. Sällskapen vid borden blev successivt större när de sömndruckna deltagare dök upp. Tände dagens första cigarr, tog dagens första vinglas och kaffe med boucadilla med ost och skinka eller en tostada med olivolja och tomatkross. Ett litet fat med blandade oliver och oskalade jordnötter kom fram i väntan på kaffet. Sorlet från borden ökade allteftersom tillströmningen av seniorer fyllde på. Stämningen påminde mig om gymnasietiden då den då nyupptäckta möjligheten att fika på lördag eftermiddag upphöjdes till en rit medan kommande fester planerades. 

Att se skalan på Santiago Calatravas skapelser var speciellt. Normalt brukar den här typen av byggnader finnas som enstaka exemplar men här var det många och stora. Utmanande att räkna på även med dagen möjligheter till datorbaserade hållfasthetsberäkningar.

Varför finns inte sådana här inspirerande och utmanande byggnader i Sverige? Har vi inte den sortens pengar att kunna bygga lite entusiasmerande och fantasieggande? Är det bara skrytbyggnader? Saknar svenska byggbranschen andra visioner än att göra en hyfsad vinst på rätvinkliga parallellepipeder? Eller hemska tanke: Finns det inte kompetens, djärvhet och visioner?

Ja sedan var det ju bara så där 16-17 mil kvar söderut och det gick det med.

/MA

Postat 2019-02-25 14:49 | Läst 897 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Canary Wharf - en del av det


På södra sidan av Themsen ligger nästa höghusområde Skärvan The Shard

Londons finanscentrum är numera till stor del Canary Wharf. Det gamla Docklands som byggts om med skyskrapor och en och annan bostadsbyggnad. Det här området anses vara det mest välbeställda i England. Bara några hållplatser in mot city ligger området med den lägsta standarden i England. Den ekonomiska spännvidden är stor men inte den geografiska. Det verkar finnas ett enkelt samband mellan hushöjd och välstånd! Ju högre hus desto högre välstånd! Fast enligt mitt förmenande borde det vara tvärtom, men det beror förstås på var husen är placerade.


Heron Quays, längs den förarlösa tågbanan DLR:en (Dockland Light Railway) 


Entrén till J P Morgan och Canada tower, One Canada square rakt fram


Entré i J P Morgans skrapa när alla gått hem.


South Dock söderut när bara de som jobbar över är kvar

/MA

Postat 2019-01-31 11:58 | Läst 844 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Djur i Budapest (lucka 8)

Fick tillfälle till en kvällspromenad i höstmörkret i Budapest häromsistens. Områdena ner mot Donau är ju turistmagneter och särskilt anblicken av de upplysta fasaderna på kvällarna. En promenad över Kedjebron (Széchenyi Lánchíd), en nitat hängbrokonstruktion kunde inte motstås. Förmodligen är den lika många gånger fotograferad som det finns nitar i bron, om inte flera gånger. 

Bron har en tilltalande utformning med pyloner som påminner om triumfbågar. Den är 170 år gammal och överlevt två världskrig, nästan. Den sprängdes förstås av retirerande tyskar 1945 men blev reparerad efteråt. Kanske bra för underhållet. Spaltkorrosion mellan klämda plåtar är ofta ett bekymmer. Hur det är här vet jag inte men översyner krävs säkert.

Det finns en skröna om skulptören till lejonen som vaktar bron på båda sidor. De har ingen skulpterad tunga påstod någon när skulpturerna installerats vilket ledde till att skulptören slängde sig i Donau. 

Tragiskt om det nu är sant. Kanske var han simkunnig för han dog 25 år efter att lejonen placerades på brofästena.

/MA

Postat 2018-12-08 13:12 | Läst 1165 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa