Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Thoughts through the lens, TTL.

En liten längre paus i Valencia (Opel Astran parkerad i ett underjordiskt garage)

Från Girona till Valencia är det inte en så ansträngande etapp, runt 450 km. Hotellet i centrala stan var däremot något ansträngande att leta upp. En chansning  på ett centralt p-garage, för att fotledes leta upp hotellet, visade sig vara en fullträff. Hotellet använde sig av det garaget vid hade parkerat i. ”Les cuitat de les arts i les ciènciens” lockade men först en matbit nere vid havet. En tur med buss 19 ner till havskanten leddes oss ner till, om inte den rekommenderade restaurangen som visade sig vara stängd, så till en sylta med mat.

Så Santiago Calatravas arkitektur fick vänta till kommande dag. (Obs inte Turning Torso i Västra hamnen i Malmö). Det blev en promenad i de centrala stadsdelarna istället, med förstärkning av eftermiddagens matbit.

Den ryktbara saluhallen fick också vänta till morgondagen, men det var värt att vänta. Eftersom det inte ingick frukost i hotellrummet så gick vi på morgonkvisten till stans centrala saluhall.  


Frugans bilder från saluhallen. Jag sjabblade bort mina när bilderna skulle in på hårddisken.
Fujifilm borde ha ett liknande överföringsprogram till PC som man har till smartphone.

Den mest imponerande saluhallen vi besökt hitintills. En nitad stålkonstruktion med kupoler och glasmålningar. Inte så mycket folk på morgonen ännu utefter diskarna.

Avdelningen med ”havets frukter” var fantastisk att se.

 

Allt från levande ål till hummer, krabbor och kräftor. Några hade satt upp fotoförbud vilket jag missade först och en expedit pekade på förbudsskylten. Tydligen hade det här spridit sig för det var en klunga av fiskhandlare intill varandra som hade den här förbudsskylten, men inte alla. Förstår inte varför. Nu satt fotoförbudsskyltarna på skärmen som visade vikten och priset. Var det därför? Alltså någon typ av kartellbildning? Ett förbud så att man inte skulle kunna jämföra priserna?

Frukosten intogs på ett kafé i anslutning till saluhallen. Det var fler än vi som intog frukost på det här viset vid niodraget en lördagsmorgon. Sällskapen vid borden blev successivt större när de sömndruckna deltagare dök upp. Tände dagens första cigarr, tog dagens första vinglas och kaffe med boucadilla med ost och skinka eller en tostada med olivolja och tomatkross. Ett litet fat med blandade oliver och oskalade jordnötter kom fram i väntan på kaffet. Sorlet från borden ökade allteftersom tillströmningen av seniorer fyllde på. Stämningen påminde mig om gymnasietiden då den då nyupptäckta möjligheten att fika på lördag eftermiddag upphöjdes till en rit medan kommande fester planerades. 

Att se skalan på Santiago Calatravas skapelser var speciellt. Normalt brukar den här typen av byggnader finnas som enstaka exemplar men här var det många och stora. Utmanande att räkna på även med dagen möjligheter till datorbaserade hållfasthetsberäkningar.

Varför finns inte sådana här inspirerande och utmanande byggnader i Sverige? Har vi inte den sortens pengar att kunna bygga lite entusiasmerande och fantasieggande? Är det bara skrytbyggnader? Saknar svenska byggbranschen andra visioner än att göra en hyfsad vinst på rätvinkliga parallellepipeder? Eller hemska tanke: Finns det inte kompetens, djärvhet och visioner?

Ja sedan var det ju bara så där 16-17 mil kvar söderut och det gick det med.

/MA

Postat 2019-02-25 14:49 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Canary Wharf - en del av det


På södra sidan av Themsen ligger nästa höghusområde Skärvan The Shard

Londons finanscentrum är numera till stor del Canary Wharf. Det gamla Docklands som byggts om med skyskrapor och en och annan bostadsbyggnad. Det här området anses vara det mest välbeställda i England. Bara några hållplatser in mot city ligger området med den lägsta standarden i England. Den ekonomiska spännvidden är stor men inte den geografiska. Det verkar finnas ett enkelt samband mellan hushöjd och välstånd! Ju högre hus desto högre välstånd! Fast enligt mitt förmenande borde det vara tvärtom, men det beror förstås på var husen är placerade.


Heron Quays, längs den förarlösa tågbanan DLR:en (Dockland Light Railway) 


Entrén till J P Morgan och Canada tower, One Canada square rakt fram


Entré i J P Morgans skrapa när alla gått hem.


South Dock söderut när bara de som jobbar över är kvar

/MA

Postat 2019-01-31 11:58 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Djur i Budapest (lucka 8)

Fick tillfälle till en kvällspromenad i höstmörkret i Budapest häromsistens. Områdena ner mot Donau är ju turistmagneter och särskilt anblicken av de upplysta fasaderna på kvällarna. En promenad över Kedjebron (Széchenyi Lánchíd), en nitat hängbrokonstruktion kunde inte motstås. Förmodligen är den lika många gånger fotograferad som det finns nitar i bron, om inte flera gånger. 

Bron har en tilltalande utformning med pyloner som påminner om triumfbågar. Den är 170 år gammal och överlevt två världskrig, nästan. Den sprängdes förstås av retirerande tyskar 1945 men blev reparerad efteråt. Kanske bra för underhållet. Spaltkorrosion mellan klämda plåtar är ofta ett bekymmer. Hur det är här vet jag inte men översyner krävs säkert.

Det finns en skröna om skulptören till lejonen som vaktar bron på båda sidor. De har ingen skulpterad tunga påstod någon när skulpturerna installerats vilket ledde till att skulptören slängde sig i Donau. 

Tragiskt om det nu är sant. Kanske var han simkunnig för han dog 25 år efter att lejonen placerades på brofästena.

/MA

Postat 2018-12-08 13:12 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ingen turistfälla

Luton i Bedfordshire, norr om London, kan knappast betraktas som en turistfälla. Fällan är nog av ett helt annat slag, om det nu är en fälla och allting har sin tjusning på något sätt. Läget är inte så dumt. Det finns en internationell flygplats som byggs ut intensivt och järnvägslinjer från St. Pancras, centralt i London, och norrut. Smidigt om man inte vill ha logi mitt i smeten så att säga. Ett stadslandskap bestående av tre sammanvuxna städer med ca 270 000+ invånare. 

Några hotellnätter gav mig tillfälle till att använda kameran. Gatufotokursen som gick i London, och som jag deltog i, inspirerade i största allmänhet. Allt blev intressant att rikta kameran mot.

Till och med ett regnigt centrum som inte syns genom rutan utan bara skymtar.

Efter lite uppehåll blir det mer än bara siluetter.

Lars Tunbjörk skulle ha hittat intressanta motiv och miljöer här om avsikten var att skildra den brittiska människan i 60-tals och 70-tals arkitektur och stadsmiljö.

Finns det någon engelsk motsvarighet till Lars Tunbjörk? Är det Martin Parr? Kanske mer ironi i bilder av Martin Parr?

Morgonljuset tränger in genom fönstret och vi vaknar till liv.

Nu gäller det att ta sig ner till frukost och inta den.

Postat 2018-11-15 20:17 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Typiskt....

när det finns hopp finns det ingen snö

och när det är snö länge tryter hoppet.

Nu blir nog den här anläggningen ett byggnadsvårdsminne. 1934 stod den färdig och efter 1986 har den inte varit bruk. Golfströmmen har ju saktat in de senaste 1600 åren vilket kommer att ge upphov till extremare vintrar. Den som lever på hoppet får se hur extremt det kan bli.

Man får hålla koll på läget.

/MA

Postat 2018-04-18 20:16 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa 
Instagram


Free counters!

Innehållskategorier

  • Intresse - Arkitektur
  • Intresse - Landskap
  • Intresse - Natur
  • Intresse - Reportage / Situation
  • Intresse - Resefoto
  • Intresse - Svart-vitt