Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Thoughts through the lens, TTL.

Tid att så

Det blev lite senare i år än andra år, men har nu sått dill och sallad. I år får salladen och dillen växa i blomlådor. Två lådor vardera som kan ge två skördar eller rent av tre innan solen behagar gå ner för tidigt och upp för sent. Enkelt att så om under säsongen och kunna skörda löpande. 

Pallkragarna får hysa bönor, ärtor och rotfrukter samt inte minst vitlökarna. De har redan spirat. De sattes i höstas.

Förodling av tomater i år fick en sen start. Risk att det blir syltning av gröna tomater om inte september blir en solig månad. 

Ringvält är inte nödvändigt i pallkragarna som tur är. Det räcker med spade, grep och kratta. Å andra sidan räcker inte odlingen till en familj under ett år, men det är ett nöje.

Potatisen får groddas lite till. 

Skönt med prylar som funkar! Alla bilderna är tagna med ett 70-300 mm. Större användningsområde än man kan tro. Det går nästan att odla med den!

/MA

Postat 2019-04-25 12:16 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Likhet mellan en fotografisk bild och ost?

Finns den? Har varit inne på detta spår förut. Hade tillfället att vara med på en vernissage härom lördagskvällen. På Centro Cultural Virgen del Carmen de Torrevieja. Sensaciones var titeln på utställningen med tillhörande bok. Ett 50-tal bilder från 1977-1990 tagna just i Torrevieja, semesterorten på Costa Blanca. Inbjudan gick ut via Facebook förutom vanliga kanaler som anslagstavlor etc. Öppningen samlade nog runt 150 personer som sorlade glatt och högljutt. Från min horisont, som är turistens, var bilderna av lite allmänt intresse. Informativa ur den aspekten att de visade hur delar av staden sett ut före dagens datum och före 1990. Några stadsdelar och byggnader kände jag igen men de mesta var oidentifierat. Människorna i bilderna där de förekom var likaså okända. De flesta för att inte säga alla bilderna var dokumentära avbildningar förutom bilden i marknadsföringen som hade en annan verkshöjd.

Publikens glädje över igenkänning, ”återseendet” och nostalgin var inte att ta miste på. Bilderna var mycket intressanta! 

Hade samma typ av bilder visats från dagens datum hade de säkerligen inte rönt samma intresse, om något intresse alls. Och lite grand är det nog så med mycket av gatufotografin, (bilder från stadsmiljön), som presenteras nu. Det mesta är egentligen inte vidare värst intressant.

Det är mest dokumentärt utan någon uppenbar berättelse i bilden. Om ett tiotal år däremot så speglar bilden den tidens mode och rent av samhällsklimat och stadsbild. Det intressanta i bilderna ökar med åren, men om det är linjär eller exponentiell ökning är kanske av mindre intresse.

Osten då, var kommer den in? Jo färsk ost är smaklös och ofta lös i konsistensen. Med tiden blir den oftast torrare och hårdare men framför allt smakar gammal ost mera. (Nu tänker jag inte på uttrycket "att ge igen för gammal ost"). Så småningom torkar den ihop till en hård oätlig massa. Så dålig blir aldrig en bild (såvida det inte är en pappersbild). Speciellt inte i det digitala tidevarvet när bilden inte bleknar. Förutsatt att man fortfarande kan läsa bildfilens format.  

Hur är det med naturbilder, bilder av växter, insekter, djur, makrobilder och landskap? Kommer gamla bilder, säg 50-år gamla bilder av växter, djur eller insekter vara av intresse. Tiden för att se någon biologisk evolution kommer förmodligen att vara för kort. Vissa arter har kanske blivit utrotade medan andra blivit vanligare och då blir det dokumentära värdet för vetenskapen högt om alla data för fototillfället finns kvar. Betraktas fortfarande natursköna bilder som sköna efter 50-100 år? Ofta är det här med skönhet en tidsberoende modesak så förmodligen är andra bilder ansedda som vackra än de som var det vid fototillfället.

Likheten med ostens utveckling är inte stor i det här fallet.

Vad är naturfotografins framtid? (Pretentiös frågeställning!) 3D-bilder tror jag kommer att höja upplevelsen och bli framtidens naturfotografi. VR, virtuell verklighet, när man kan vara kvar hemma och gå ut i naturen och se blommorna, fåglarna, fjärilarna och björnarna. Företeelser som kanske inte längre finns. Hologram dröjer nog än ett tag. För utveckling MÅSTE det vara, eller?

Landskapsbilder är nog i samma intresseklass som gatubilder. Bilderna visar tidens gång och förändringarna, liksom familjebilder, om nu någon kommer ihåg vem det är på bilden! Har ett album från morfar med gubbar som ingen längre känner igen.

För er som inte gillar ost kan jämförelsen kanske göras med vin. Det blir liksom osten och bilden starkare med tiden, men jäsningen måste avbrytas i tid. Passar man sig inte blir det vinäger om lagringen är fel! 

Exempel på spanska aristokratins vinhushåll på 1700-1900-tal. Ett lås på den högra för det fina vinet och kanske också för det fina folket. Den till vänster har inget lås. Vin för ofint folk eller för de som hade problem med ”spånken”. Folksvin?

/MA   

Postat 2019-04-01 19:55 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Köpte två buteljer med portvin

När jag var barn fick jag och brorsan ett litet 25-öres russinpaket på lördag eftermiddag. Just det här portvinet smakar mycket russin. Är för övrigt inte så förtjust i vin och dylikt. Har aldrig varit. Smaklökarna och magen protesterar. Tycker mest att det handlar om penseltvätt som är höjt till skyarna, men av respekt för hantverket tvättar jag inte mina målarpenslar i whisky, konjak eller viner. Det blir ju dyrt dessutom och någon pensionärsrabatt på Systemet eller på någon bodega känner jag inte till. Ännu.

Tog en promenad i omgivningarna. Detta att insupa (!) en ny miljö är lika fantastiskt varje gång.  Varje plats eller snarare varje region har sina fysiska omständigheter som var för sig kräver lösningar och inte minst anpassningar.

Vindue ser ut att vara något som förekommer också långt söderut fortfarande. Träluckor i hålen stänger ute solen effektivt.

Efter ett tag kommer de ekonomiska realiteterna ifatt eller är det entusiasmen som klingar av. Förutsättningarna har i alla fall ändrats på något sätt.

En svart stenskvätta hoppar omkring på den torra marken och under ett träd ligger gårdvaren och iakttar mig misstänksamt. Jag törs inte rikta kameraögat åt det hållet.  

Enklare med de överlevande mandelträden och en fjäril med ett spännande namn: Schackbräde.

Börjar få ont i stortån. Olämpliga skodon på stenig mark? Får man portvinstå innan man ens har öppnat flaskan eller är det begynnande artros? Kan ju vara nageltrång också!

En klarblå himmel utan moln är svårare än man kan tro. Alla dammfläckar dyker upp och finns det en tillstymmelse till reflexer i linsystemet så syns det fort. Försökte med att få ett panorama i Lightroom med 15-bilder. Efter 8 timmars bearbetning stängde jag av datorn. Startade den på nytt idag och den bara fortsätter att surra. Få se vad det kan bli för märkvärdighet av det.

/MA

Postat 2019-03-20 17:33 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Måndag (lucka 17)

Vaknade idag till en värld som måste betraktas som en kokainmissbrukares dröm: vitt puder överallt. Eller den paranoide hypokondrikerns mardröm: mjältbrandssporer överallt.

Världen går över i en svartvit framtoning, så länge det/den nu varar. 

Klimatet är ju sådant att vädret ändrar sig. 

Ingen mink i fällan idag heller. ”Sockrar” med mera rutten räka.

/MA

Postat 2018-12-17 14:05 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Nigers delta? (lucka 14)

Tagen med en drönare på 1000 m höjd?  Nog skulle det kunna vara det! På någon sträcka i deltat. Eller? Nytt landskap beror från vilket perspektiv det betraktas. 

 

Nu är det taget av en drönare på 170 cm höjd över havet i Halland. Mja, kanske lite onödigt självförnekande. Lite stake har jag kvar trots allt. 

Har faktiskt sett böljeslagsmärken i sandsten på 1800 meters höjd: Gaustatoppen i Telemarken i Norge. En riktig aha-upplevelse. Stenskravlet på toppen och runt omkring var skivformade bitar. Det fasta berget, (sedimentära bergarter) var skiktat med en stor stupning, (lutade kraftigt), säkert mer än 45 grader. En tillknycklad och lyft gammal havsbotten! 

  

Här satt jag nog på huk ca 50 cm över havet. Blir den här botten tillknycklad och lyft någon gång tro?

I riksdagen verkar ingen bli lyft bara tillknycklad, men botten är väl inte nådd.

/MA

Postat 2018-12-14 17:57 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa 
Instagram


Free counters!

Innehållskategorier

  • Intresse - Arkitektur
  • Intresse - Landskap
  • Intresse - Natur
  • Intresse - Reportage / Situation
  • Intresse - Resefoto
  • Intresse - Svart-vitt