Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Det skymmer

Vare sig man har en app eller inte så skymmer det. I dessa tider på mer än ett sätt. Å andra sidan gryr det också och det är större chans att man är vaken i gryningen under det här halvåret än på sommarhalvåret  Men en app kan i förväg tala om vad klockan är när de olika skedena inträffar. Det underlättar om man prompt vill veta det. När dagsljuset går över till det gula och röda spektrat och när det blå blir förhärskande och när det blå blir mörkt så småningom. 

Bevakningen av det amerikanska presidentvalet nådde hysteriska höjder den här gången. Analyser av valprocessen har följts av analyser av valprocessen som följts av .... I väntan på sluträkningen har det gjorts analyser av sluträkningen som inte varit färdigräknad och än inte är färdig, för nu börjar omräkningen.

Måste man veta innan det är färdigräknat? Vad är vitsen med det? Spekulationer för att ta upp tiden med ingenting. Har mediauppbådet försökt ta igen förra gångens fadäs med felaktig prognos eller håller man på att göra bort sig en gång till genom att låta det vara sluträknat innan man räknat till slutet. Nu gör det kanske ingen skillnad. Finns det tillräckligt med folk för att kunna göra en riktig analys av analysen. Blir det en app till nästa presidentval? En app som kan säga att det blir rött eller blått? Innan rösterna är färdigräknade.

Annars: Vi sitter i skymningen och tonerna från Erik Saties piano sipprar ut ur högtalarna. På skärmen syns impressionistiska målade parisbilder från förra hälften av 1900-talet. En sorts gatufoto det också. Och tomaterna blommar.

/MA 

Postat 2020-11-14 16:11 | Läst 514 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

I den litterära skogen

Söndag och lätt regn med någon solglimt mellan skyarna. Tomaterna envisas med att blomma och paprikaplantorna kämpar på med frukterna. Då kan man knappast vara sämre än att ge sig ut för att inhösta årets sista flukt av färgspelet.

I senaste laget kanske. Det mesta av lövverket har släppt taget och ligger på marken.

Lönnar envisas med att försöka inta delar av bokskogsdomänen men förmodligen blir de bortgallrade även om de envist har kvar lite klorofyll i bladen. Om ni tittar noga på stammarna i första bilden så finns det nummer på varje stam. Precis som på biblioteket, där varje bok har sin märkning. Bokskogsområdet som heter Frodeparken ligger på Hallandsleden. Om namnet kommer efter Ari þorgilsson, "hinn fróði" (den lärde på isländska) har jag inte kunnat luska ut, men jag antar att han var boklärd. Något bibliotek finns det inte i den här skogen i alla fall även om bokarna är märkta. Danmark ligger inte så långt bort så Frode kan syfta på danska sagokungar. Det finns en Frodepark i Uppsala. I Uppsala finns det bibliotek det vet jag men ingen bokskog (antar jag). 

Bestånden av lärkträd har än så länge kvar sina barr i samma nyans som en del av boklöven. Märk att jag inte skriver bokbladen och boksidorna hade varit helt fel. 

Det lokala mathaket hade stängt. Verkade ha varit stängt sedan några år tillbaka. Kan inte låta bli att imponeras av den energi, glädje och förväntan som lett till att ett sådant här projekt sjösatts. Tur att vi hade en förstärkt fika med oss.

/M  

Postat 2020-11-02 10:13 | Läst 674 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Det börjar dra ihop sig!

Dra och dra...? Till vad då? Tja, inte f-n vet jag! Mot mera höst och ett och annat ruskväder kanske. Mycket kondens på morgnarna till och från. Dagg är ett bättre och mindre tekniskt ord än kondens och rent av poetiskt. Avverkar några av badsäsongens sista havsbad. ”Dopp i blötan” är en mera adekvat formulering. Ett visst behag infinner sig efter doppet: Det är över! De sista blåsvädren har sköljt in tång på stranden och man får vada i tångmassan några tiotal meter ut från stranden innan fritt vatten kan nås. Glömde ta med badtermometern häromdagen. Graden av ovisshet har under dygnet successivt eskalerat till att bli en tvångsmässig nyfikenhet och ett belägg för badkulturens machos. Denna gång ska den med!


Började snickra på det här inlägget i februari i år efter en lördagsexcursion till El Hondo strax öster om Elx. Det har legat och skvalpat i lagret av ofullbordade inlägg i drygt ett halvt år. Samma klimat där som nu här!
Så här kommer den delen av inlägget:


Drömfångare? Många sådana runt omkring i El Hondo.

Spindelnät. En vanlig företeelse men ändå fascinerande. Fångaren syntes inte till. Är man på en annan del av kontinenten så väcks nyfikenheten. Dröjde kvar en stund för att se om vederbörande skulle kika fram, men icke. För fuktigt och för svalt kanske. Då är man lite slö och behöver inte vara ”på” och bytet är också slött. Far inte omkring och hamnar i nätet. Om någon timme drar solen upp fukten i skyn och värmen väcker livsandarna. 

Längs med bevattningskanalen eller om det är en dräneringskanal skapar växtligheten tunnlar. Pungmesar lockar i vassridån mellan gångväg och kanal. Omöjliga att få syn på och än mindre att fotografera. Har egentligen släppt ambitionen på fågelfotografi för längesedan. Även om det kliar lite när tillfälle bjuds. För mycket att dra omkring på. Två motorfotojournalister; en holländare och en britt med långa objektiv, släpptes in på området samtidigt med mig. De var uppspelta som barn och skulle nu prova på fågelfotografering. Såg inte till dem vid utpassagen. Områdesvakterna var bekymrade. Hade de gått vilse i vassen?  

Oönskad vegetation uppstår det här också liksom i övriga våtmarksområden som sköts eller brukas på något sätt. Jämfört med vasslåttermaskinerna i Hornborgasjön ger de här ett brutalt intryck.

Men det är klart: Lite fågel blir det ju.

Styltlöpare

och purpurhöna med en sothöna.

Gömd bakom en brädvägg gäller det bara att vänta. 

/MA

Postat 2020-09-22 08:58 | Läst 1023 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

När sjöröken drar in över land om aftonen eller är det bara vanlig dimma?

  

Det händer med jämna mellanrum men inte så ofta i kvällningen. Solnedgången får en dimension till och det blir ingen riktig traditionell vykortsbild. 

Och trots det fantastiska ljuset så måste potatisen upp annars blir det ingen pommes frites. Hästar är mera för nöjes skull.

Den halländska savannen. Kanalbrinkarna och åkerkanterna röjs på buskage, men några mindre träd får vara kvar som spridda solitärer i landskapet.

Årets sista vallskörd måste tas in även om mörkret gör sig gällande.

I medljus ser det kallare ut men än går det att jobba utan strålkastare.

JPEG direkt ur kameran, som någon myntat. Litet kontrastlöst i motljuset kanske, men något nedbländat med avsikt 

/MA

Postat 2019-10-03 22:54 | Läst 2006 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Fotoexkursion (del 10) till Stensjö by

Ordningen är nästan återställd. Det vill säga detta inlägg är från en exkursion till Öland. Ja nästan till Öland, för att vara ärlig. (Det är ju viktigt att vara ärlig i fotografi. Man kan bli av med priset annars. En bild är inte alltid en bild). Den är till Stensjö by i Döderhults socken, Oskarshamns kommun. Ganska nära Öland alltså. Försommar. Pastoral. Bedövande. Vackert.

En småländsk by sedan 1300-talet och kanske före det. Det århundradet då digerdöden härjade som värst. På 1300-talet alltså. Gården var en gång ägd av Heliga Birgittas bror och faktiskt av Vasaätten. Om Birgittas brorsa hade några religiösa hallucinationer förtäljer dock inte historien. Det var nog hunger som var den drivande faktorn att bruka jorden och ha djur i ett stenrikt och hällrikt landskap snarare än religiositet och ägande.

Virån rinner förbi med vatten och fiske. En praktisk plats att leva och bo på och vargskräcken var kanske hanterbar.

Den existensiella ångesten måste ändå ha varit stor. Större än dagens flygskam som lurar i hangarerna och klimatångesten som basuneras ut via media. Och nu senast den stora andelen åldringar som bara kostar. 90 miljarder saknas säger finansministern. (Jag tror det är något annat som egentligen saknas).

Men av det gamla blir det romantik. Borta är den tidens vedermödor. Nu finns bara fysiska rester kvar. 

Nu är det som sagt en idyll och de olika skiftena verkar inte ha präglat nuvarande utformning. Det är mest 1800-talets syn på hur en bebyggelse på landet skall se ut som präglat byn. Fägator med hus och lador ligger i en tät klunga och bildar ett gaturum av småskalighet och närhet. Utägorna ligger på promenadavstånd och det syns att floran är påverkad av en lång tids odlande och brukande.

Men en ny småländska har inte tid att fundera hur det varit. Hon har fullt upp med nuet.

/MA

Fotoexkursion (del 9)

 

Postat 2019-06-17 05:43 | Läst 1435 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 10 Nästa