Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Gustav Adolfsdagen

Vi tog en promenad på förmiddagen, den dagen, och fick se att det flaggades här och var. Allmän flaggdag.

Den 6:e november när dimman låg tät i Lützen 1632 hissades nog regementsfanorna på förmiddagen och när dagen var slut halades nog den svenska fanan trots seger på slagfältet mot Wallensteins trupper. Kungen red fel, in bland fiendetruppen och "nedkämpades".

Rätt mulet och relativt dimmigt var det här också när vi strosade genom stan. Inget stridslarm, men ett dovt trafikbuller. Osvikligt drogs benen till närmaste konditori och där uppenbarade sig två varianter av Gustav Adolfsbakelser. Det blev att smaka av båda. Frugan hade sinnesnärvaro nog att med mobilen fotografera en variant.

Och så drog vi oss till minnes ett besök i Lützen 2010 på väg hem från Prag (Silverbibeln hade vi dock inte med oss). Vi åkte förbi Lützen-trakten och då blev det tvunget att "titta in".

Vi överraskades av all svenskhet som visades upp. Språkkurser i svenska fanns på anslagen vid torget. En skola var uppkallad av Gustav II och ett museum som avhandlade "Slaget vid Lützen 1632". Ett modellandskap hade byggts upp för att visa truppernas placering på slagfältet och medan vi studerade utställningen och en tillhörande video blev vi observerade av personalen som spänt undrade hur vi uppfattade utställningen och faktabeskrivningar om vad som hände då.   

Ute på fälten norr om staden Lützen fanns en minnesplats, Schwedenstein, där Gustav mött sina banemän. Kungen var närsynt och det påstods att han ridit fel.
Guiden kunde berätta att under andra världskriget kom amerikanska stridsvagnar körande och den person som då var intendent gick ut och stoppade vagnarna och hävdade att detta var svensk mark och de inte fick köra på markerna runt Schwedenstein. Samma besked fick de ryska soldaterna som dök upp senare. De stridande respekterade reglerna och undvek att köra på "svensk mark". Skrönor, kanske? För att nu inte glömma den göteborgske lektorn, som under kalla kriget varje år med två busslaster av historieintresserade resenärer trotsade de östtyska myndigheterna med att envist begära besökstillstånd den 6 november, samt övervara den andaktsstund som skedde i kapellet intill.  

Röda stugor med vita knutar fanns det några stycken i området intill kapellet. Någon dalmas, har jag för mig, hade skänkt dem så att svenskheten kunde poängteras. Ropen från slagfältet från de skadade och döende soldaterna hade sedan länge tystnat

/MA

Postat 2023-11-14 17:43 | Läst 503 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Lysande utsikter

Blogginspirationen har trutit något under senare tid. Märker att det är flera som har en lägre frekvens på inlägg än tidigare, men det här ju en fotobloggsida och borde i mindre utsträckning ha drabbats av depression. En bild säger mer än tusen ord har någon sagt.
Det hörs röster som säger att bloggar inte längre är i ropet och det kan nog stämma. Fotobloggar är dock en blandning av text och bild och borde därför ha en bättre uthållighet än en ren foto- eller textblogg. Är svängutrymmet litet (begränsningar i ämnesområden) snävas antalet möjlig inlägg in, förstås. Politisk eller religiös upprördhet kanaliseras via andra media och där blir det efter ett tag lite otrevligt. 
Har i dagarna använd LR-appen i mobiltelefonen och blivit, om inte förtjust, så road, och lite imponerad. (Både av fotografen ;-) och av mobilen!) Det blir bilder i mobilens kamera helt klart. Mycket AI-teknik, men det introduceras i systemkamerorna också. 


Utsikterna för fotobloggar är troligen lysande. Skriva med ljus ligger i fotograferandet.

/MA

Postat 2023-04-24 17:06 | Läst 1183 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Att dra en spader så här i skarven på gamla och nya året!

Spelar sällan kort, men får spader ändå. Det saknas ruter här och var! För att nu inte tala om allt klöver som blir till luft i inflationens spår eller försvinner upp via skorstenen (snarare ner i energibolagen).

Häromsistens hade jag en uppgift att arrangera ett pokerspel och fotografera det. I förstone hade jag tänkt att det skulle var en filmisk scen från Vilda Västern med en kortspelare i ett rökigt, delvis mörklagt, rum, vägandes på en pinnstol och med en fot på bordet. Ständigt beredd med en revolver under bordet för att hantera falskspelare. 

När det så blev läge så fanns inte all rekvisita och vad gäller Vilda Västern så verkar den ju finnas runt omkring oss numera. 

Finns då inte något hjärter?

Jo, som tur är gör det det.

Yngsta dottern "gick å sta" strax före jul och trots vintern behövdes det ingen extra värme. 

Gott nytt år!

/MA

Postat 2022-12-31 14:55 | Läst 1411 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera