Och kyligt blev det, om än ganska varmt

Påsken kom sent i år. Andra år kommer den tidigt. De religiösa högtiderna följer sin egen cykel, inte den mer statiska astronomiska cykeln. Statisk är den astronomiska cykeln egentligen inte heller. Vi virvlar omkring i rymden i en ganska komplicerad rörelse som jag förstått det. Bort mot något okänt mål (som vilken pensionärsutflykt som helst), och så tullkriget på det. Turbulent är väl ordet, men inte märks det! Direkt!

En pensionär kanske, som parkerat för gott.

Att vädret skulle initieras av fjärilsvingslag var en populär kaosteoretisk liknelse för 10-20 år sedan. Har inte hört den på senare tid, men den är väl kanske bara uttjatad och risk finns väl att nuvarande klimatdebatt blir uttjatad den också. 

Kvickgräsfjärilarnas revirkamp kommer troligen inte att vara upphov till något kaosartat väder i Mellanamerika om så där tio år. Sannolikare är att värmeböljorna blir fler om tio år, av debatten att döma. Måhända inverkar ett vingslag från en fjäril lite svalkande, men inte heller det märks direkt. 

/MA

Vitlökens effekter

Köpte en havsabborre som damen i fiskdisken fick filéa. Det blev två filéer, förstås. Jag brukar inte laga till havsabborre, så jag tänkte till! Stekas i mycket olivolja, salt, peppar, ströbröd och vitlök. Mycket vitlök, minst fyra stora klyftor. Klockan har nu blivit 05.22 och fortfarande känner jag av vitlöken i form av sura vitlöksdoftande uppstötningar. Jag tror att jag varit uppe och dränerat samt rapat åtminstone varje halvannan timme sedan 17-tiden igår. Det blir runt så där 8 gånger. Nu skall man inte vara besvärad av det. Kameran är ju med!

Lite verklighetsanknutna bilder sett från brusfåtöjen kan man alltid ta. Bidén rakt framför, handfat med spegel lite snett till höger. De vitlöksdoftande uppstötningarna är dock lite svårare att fånga på bild. De blir ju metafysiska fenomen ur fotografisk synpunkt, men högst påtagliga för en rapande kropp.

Klockan är nu 05.47. Går det att somna? Kommer de sura, vitlöksdoftande uppstötningarna att hålla mig vaken fram till förmiddagen? Jag har alltid kameran att pyssla med. Upptäckte när läste igenom bruksanvisningen att jag inte kunde den utantill. Bruksanvisningen alltså!

Kan AI hjälpa i ett sådant här fall?

Magtabletter mot sur mage hjälper inte, men någon tog jag ändå.

Och solförmörkelse skall det bli idag på förmiddagen. Månen kommer att skymma solen, eller är det en vitlöksklyfta…

/MA

Att börja på ny kula!

Nyåret är överståndet sedan länge. Så att börja tala om att börja på ny kula kan vara lite senfärdigt. Såvida man inte stöper egna kulor. Har för mig att det är därifrån uttrycket kommer. Soldaterna och jägarna fick gjuta sina egna kulor. Då, när automatiseringen var nästintill obefintlig och transportvägarna likaså var obefintliga blev hantverksduglighet viktigt.

Kulor i granen, kulor på bordet, röda kulor, vita kulor, glaskulor, chokladkulor, kulor i plånboken, kulor i grenen, kulor på planen (inte hockeybanan). Kulor på gräset. Kulor i korgen. Allt handlar om kulor! Ja, i alla fall det mesta. De enda kulorna som är platta är de i plånboken, som numera fått formen av en rektangulär 2 mm tjock plastbit, nästintill tvådimensionell. Två dimensionella kulor fanns ju förr också i form av sedlar, så rent geometriskt är det inte så stor skillnad och kanske inte heller monetärt. Mynt är ju också i stort sett tvådimensionella. 

Sporrad av det goda uppslaget till blogginlägg tänkte jag ta några bilder av sedlar och mynt, men långt bak i huvudet hördes en ringklocka! Jo då, mycket riktig! Vid närmare kontroll kan det vara tveksamt att ta bilder av sedlar och mynt. Det har sina legala sidor. Sedlar kan ha upphovsskyddade av konstverk på sedeln och Riksbanken kan ha synpunkter på hur sedlarna avbildas. Mynt är mindre känsligt. Så kontentan är att man kan fotografera sedlar men knappast publicera... Kreditkort finns inga hinder att avbilda och publicera, mig veterligen. Finns det några hinder för kontantkort? Jo självklart! Rent förnuftsmässigt är både kreditkort och kontantkort riskabla att avbilda! Kanske inte att avbilda, men riskabla att publicera.

Blev inspirerad av de "julbilder" jag gjort i Photoshop till att försöka mig på "kulidéen" i Photoshop också. Inget liknande som jag brukar göra, för komplicerat, men man lär sig alltid något och nu när AI-kommit med i bilden(!) så är det något "mindre ohederligt" att använda Photoshop. Förresten verkar det vara en inflation i vad som är AI och inte. Det som i tidigare versioner var utveckling av en bildredigerarfunktion har nu blivit en AI-funktion. Ingen vill ju vara sämre än den andra att marknadsföra sig i jakten på teknisk utveckling.   

En ny kula!

/MA

Snart börjar det...

Börjar? Vad då börjar? Lite av varje! Semesterorten ligger i startgroparna. Alla väntar på den stora invasionen, som inte har börjat än, men som kan anas.

Allt är förberett, eller åtminstone regnskyddat och genomtänkt.

En del har redan hittat hit. Kört hit i rasande fart.

medan andra utnyttjar det inbjudande söndagsvädret

eller ser de välkomnande sittplatserna under promenaden längs strandvägen 

och tittar ut mot stranden genom små hålvägar. 

men snart så drar Fotografi Falkenberg igång.

/MA

Gustav Adolfsdagen

Vi tog en promenad på förmiddagen, den dagen, och fick se att det flaggades här och var. Allmän flaggdag.

Den 6:e november när dimman låg tät i Lützen 1632 hissades nog regementsfanorna på förmiddagen och när dagen var slut halades nog den svenska fanan trots seger på slagfältet mot Wallensteins trupper. Kungen red fel, in bland fiendetruppen och "nedkämpades".

Rätt mulet och relativt dimmigt var det här också när vi strosade genom stan. Inget stridslarm, men ett dovt trafikbuller. Osvikligt drogs benen till närmaste konditori och där uppenbarade sig två varianter av Gustav Adolfsbakelser. Det blev att smaka av båda. Frugan hade sinnesnärvaro nog att med mobilen fotografera en variant.

Och så drog vi oss till minnes ett besök i Lützen 2010 på väg hem från Prag (Silverbibeln hade vi dock inte med oss). Vi åkte förbi Lützen-trakten och då blev det tvunget att "titta in".

Vi överraskades av all svenskhet som visades upp. Språkkurser i svenska fanns på anslagen vid torget. En skola var uppkallad av Gustav II och ett museum som avhandlade "Slaget vid Lützen 1632". Ett modellandskap hade byggts upp för att visa truppernas placering på slagfältet och medan vi studerade utställningen och en tillhörande video blev vi observerade av personalen som spänt undrade hur vi uppfattade utställningen och faktabeskrivningar om vad som hände då.   

Ute på fälten norr om staden Lützen fanns en minnesplats, Schwedenstein, där Gustav mött sina banemän. Kungen var närsynt och det påstods att han ridit fel.
Guiden kunde berätta att under andra världskriget kom amerikanska stridsvagnar körande och den person som då var intendent gick ut och stoppade vagnarna och hävdade att detta var svensk mark och de inte fick köra på markerna runt Schwedenstein. Samma besked fick de ryska soldaterna som dök upp senare. De stridande respekterade reglerna och undvek att köra på "svensk mark". Skrönor, kanske? För att nu inte glömma den göteborgske lektorn, som under kalla kriget varje år med två busslaster av historieintresserade resenärer trotsade de östtyska myndigheterna med att envist begära besökstillstånd den 6 november, samt övervara den andaktsstund som skedde i kapellet intill.  

Röda stugor med vita knutar fanns det några stycken i området intill kapellet. Någon dalmas, har jag för mig, hade skänkt dem så att svenskheten kunde poängteras. Ropen från slagfältet från de skadade och döende soldaterna hade sedan länge tystnat

/MA