Vimmel och vardag Mingle and monday
Folklig festival mitt i England
Mitt i England, mellan Cambridge, Oxford, Luton och Nottingham ligger Bedford. Genom staden rinner Great River Ouse, eller bara Great Ouse. Egentligen ganska grunt vattendrag, men slussar och fördämningar har gjort ån "great again" (!!). Landskapet och staden var varm, brunbränd (tegelbyggnaderna var rödbrända!) och torr, men inte i flodfåran eller på pubarna.
Det låglänta landskapet med lerjordar har flera åar och större vattendrag sammankopplade så att det går att färdas på floderna eller åarna från Nordsjön, genom mitten av England och vidare ut till Bristolkanalen. En del praktiserar det med pråmar som man också har som bostad.
Nå, kanske mest fritidsbostad. Vartannat år arrangeras en flodfestival i juli med allt vad det innebär i form av matstånd, ölstånd, musikuppträdande, idrottsförevisningar, friluftsdemonstrationer, välgörenhetsorganisationer, RAF, The British Army, lotterier, hantverk och bara udda företeelser. Typiskt engelskt folkliv skulle jag vilja påstå.
Störst intryck gjorde virtual orchestra. Två varianter av musikupplevelser kunde man få. En där man virtuellt vandrade omkring i en symfoniorkesters olika avdelningar och en där man med hjälp av VR-glasögon fick en tredimensionell bild av musikerna med instrumenten samtidigt som musiken strömmade emot en.
Bonusbarnbarnet trivdes lika bra i gungan hemma som intill ballongutdelarna utefter flodbrinken.
/MA
Fotografi i Falkenberg 2017
Falkenbergs fotoklubb har ett ambitiöst fotoarrangemang i helgen 1-2 juli, 10.00-17.00 : FotografiFalkenberg.
Filter kan vara ett bra skydd i sådant här läge
Bildvisningar, bildutställningar och föredrag av bland annat Jan Gustavsson, Brutus Östling, Moderskeppet med flera. Evenemanget pågår i dagarna två, lördag och söndag i Falkhallen, Nyhemsplan 1 i centrala Falkenberg.
Fritt inträde.
Sommar men blåsigt!
Program FotografiFalkenberg 2017
Undertecknad, förutom alla övriga medlemmar, ställer förstås ut några bilder på klubbens inomhusplank.
/MA
Tankar i Granada (del 2) fotolibros
Med blöta sommarskor i regn går man inte så långt, inte ens i Granada!
Så när det uppenbarade sig en utställning om fotoböcker som jag sett informationsblad om så smet vi in på den.
Först såg jag inte riktigt vad det handlade om egentligen "Nueva York en fotolibros". Min spanska är nästan obefintlig men successivt så går det att läsa sig till saker och ändå. "Nueva York"? New York förstås. Utställning var ett försök att göra fotografier i fotoböcker tillgängliga för visning i ett större format och större sammanhang. Ett femtiotal böcker från 30-talet fram till 2002 hade samlats och på skärmar kunde man se innehållet. Det var bara att sitta ned och titta. De sista årens blomstring av den här genren, har sporrat försöket att göra bilder mer tillgängliga. Det här var ett experiment. I mitt tycke ett bra försök. Ca 8000 bilder serverat på skärmar.
Allt var inte gatufotografi som man skulle kunna tro utan andra bildskildringar av New York. Hasse Persson fanns med som svensk fotograf och fotobok bland de övriga.
Fina lokaler, en modern byggnad mitt emot Isabella och Ferdinands gravkapell.
Några målningar fanns det också på övre planet i Centro José Guerrero som verksamheten kallades.
Kanske något för Moderna eller Fotografiska eller rent av något provinsiellt som Abecita i Borås eller Falkhallen i Falkenberg. Fritt inträde på Centro José Guerrero. (Kommer den till Sverige och det blir inträdesavgift förutsätter jag att det finns pensionärsrabatt).
Spännande det här med att man i spanskan översatt new till det spanska ordet för nya, nuevo, i New York. Har nog sett det förut men inte reflekterat på det. Nya York på svenska är mer logiskt faktiskt än New York. Har vi en benägenhet att falla undan eller är vårt språk för litet?
/MA
Tradition på traditionellt vis men sent omsider!
Nattfotografering är spännande för ljuset blir mer accentuerat men det blir skuggorna också...
/MA
Syra i ansiktet!
Var på tjänsteresa i morgonmörkret i onsdagsmorse. Radion var på som vanligt och så hörde jag någon rapportera att syraattacker på iranska kvinnor ökat dramatiskt den senaste tiden. En översatt intervju med en iransk kvinna talade om att en motorcykel kom upp jämsides med hennes bil och någon slags vätska kastades in genom det öppna fönstret vid ett stopp. Hon kände vätskan i ansiktet och på händerna och så började det svida förfärligt. Vanställt ansikte av den frätande syran och blindhet var någon sekunds verk.
Mörkret sluter sig ännu tätare och det är långt till gryningen.
På hemvägen från jobbet dagen efter passerade jag ett konstmuseum och via ett besök på biblioteket intill slank jag in på utställningen. Syster hette konstutställningen. Det handlade om feminism och kvinnliga konstnärer.
En iranska uppträdde med en tyst dans. Hon försökte symbolisera kvinnors utsatthet i Iran. Blir påmind om radiointervjun med den syraattackerade iranska kvinnan.
Brukar inte ta in dans annat än när man svingar de lurviga på någon glad tillställning men denna gång kunde jag läsa in smärta och frustration.
Lite kornigt i det svaga ljuset men den här gången var det oviktigt.
Dans av Varesh Darvish.
Ha det!/
MA