Gustav Adolfsdagen

Vi tog en promenad på förmiddagen, den dagen, och fick se att det flaggades här och var. Allmän flaggdag.

Den 6:e november när dimman låg tät i Lützen 1632 hissades nog regementsfanorna på förmiddagen och när dagen var slut halades nog den svenska fanan trots seger på slagfältet mot Wallensteins trupper. Kungen red fel, in bland fiendetruppen och "nedkämpades".

Rätt mulet och relativt dimmigt var det här också när vi strosade genom stan. Inget stridslarm, men ett dovt trafikbuller. Osvikligt drogs benen till närmaste konditori och där uppenbarade sig två varianter av Gustav Adolfsbakelser. Det blev att smaka av båda. Frugan hade sinnesnärvaro nog att med mobilen fotografera en variant.

Och så drog vi oss till minnes ett besök i Lützen 2010 på väg hem från Prag (Silverbibeln hade vi dock inte med oss). Vi åkte förbi Lützen-trakten och då blev det tvunget att "titta in".

Vi överraskades av all svenskhet som visades upp. Språkkurser i svenska fanns på anslagen vid torget. En skola var uppkallad av Gustav II och ett museum som avhandlade "Slaget vid Lützen 1632". Ett modellandskap hade byggts upp för att visa truppernas placering på slagfältet och medan vi studerade utställningen och en tillhörande video blev vi observerade av personalen som spänt undrade hur vi uppfattade utställningen och faktabeskrivningar om vad som hände då.   

Ute på fälten norr om staden Lützen fanns en minnesplats, Schwedenstein, där Gustav mött sina banemän. Kungen var närsynt och det påstods att han ridit fel.
Guiden kunde berätta att under andra världskriget kom amerikanska stridsvagnar körande och den person som då var intendent gick ut och stoppade vagnarna och hävdade att detta var svensk mark och de inte fick köra på markerna runt Schwedenstein. Samma besked fick de ryska soldaterna som dök upp senare. De stridande respekterade reglerna och undvek att köra på "svensk mark". Skrönor, kanske? För att nu inte glömma den göteborgske lektorn, som under kalla kriget varje år med två busslaster av historieintresserade resenärer trotsade de östtyska myndigheterna med att envist begära besökstillstånd den 6 november, samt övervara den andaktsstund som skedde i kapellet intill.  

Röda stugor med vita knutar fanns det några stycken i området intill kapellet. Någon dalmas, har jag för mig, hade skänkt dem så att svenskheten kunde poängteras. Ropen från slagfältet från de skadade och döende soldaterna hade sedan länge tystnat

/MA

Som man är klädd blir man hädd

Är i renoveringstagen! Att krypa på knä blir något som krävs för att komma åt här och där. Det sliter på knäna. Inte leden utan anläggningen mot golvet och inte minst att krypa på makadam. Det gör ont efter några minuter. Köpte löstagbara knäskydd, men det blev opraktiskt. Så reade man arbetsbyxor i grannstaden. (Med knäskydd i insydda fickor). Det blev ett inköp. Har inte ångrat det inköpet en minut. 

Särskilt användbara är byxorna i kräftskivetider. En sup per fem kräftor blir många supar. Många supar innebär att man snart går på knäna. Det har ingen betydelse om det är havskräftor, signalkräftor, flodkräftor eller turkiska frysta kräftor (måste kokas om, smakar fanken annars, likadant med spanska!!).

För att nu inte tala om inköpsrundor i byggmaterialbutiker och VVS-butiker. Uppträder man i arbetsbyxor blir man respekterad på ett helt annat sätt än i chinos. Man är inte längre en konsument, (i avsaknad av omdöme med spenderbyxorna på) utan en hantverkare. Det man säger blir lag! Frågan från expediten om vilket konto inköpet skall sättas upp på kommer som en självklarhet.

—Representationskontot, brukar jag säga lite skämtsamt och hoppas på pensionärsrabatt. Minst 30 %.

/MA

Skam den som ger sig och gardenscape

Vi försökte besöka Norrvikens trädgårdar härom söndagen, men vi avstod. I torsdags gjordes ett nytt försök. Ett ärende till Halmstad gjorde att halva resan var gjord så bågen spändes. Två minuter över tio var vi där. Tunt med besökare och få bilar på parkeringen. (De öppnade tio). 

N som i Nobelstiftelsen? Nej som i Norrvikens trädgårdar.

Så vi gick in trots den dåliga pensionärsrabatten på 10 säger 10%! Hade kameran med, förstås. Så det blev bilder utan någon annan ambition än att avbilda. Alltså inga försök att skildra socioekonomiska orättvisor, kriminalitet, våldsamma konflikter, alternativt mänskligt lidande. Bilderna är i färg.  Gardenscape, snudd på idyll.

Vissa uppenbarelser blir aldrig omoderna.

Luffarschack i det gröna?

Avbrutet parti!

När vi var, som vi tyckte klara, kom anstormningen av besökare. Folk går inte på ett led utan kommer i breda grupper. Frugan gick ut på gräsmattan på ena sidan av entrégången för slippa plöja genom sällskapen och fick en gliring av mötande sällskap. Skitstövlar finns, även i lågskor och ung kropp.

/MA

Fallköping schôlô

På väg upp till Skaraborg, Sveriges vagga, gjorde vi ett lunchstopp i Falköping. Dialektalt uttalas det ”Fallköping” med betoning på första stavelsen. Har haft den här stan som grannstad i ungdomen, men aldrig riktigt kommit underfund med den. På den tiden man dansade var Falköping en "svår" stad; traktens flickor dansade inte med utsocknes. Var vikarie i en femteklass på Mössebergsskolan en månad på 70-talet. En positiv upplevelse. Det var nära att jag blev mellanstadielärare. Minns att livremmen plötsligt gick av och singlade i golvet när jag stod framför tavlan. Mycket genant. Byxorna hängde kvar på rätt nivå som tur var. Inte en kommentar kom från klassen när jag böjde mig ner för ta upp livremmen från golvet och låta den ”rinna” ner i portföljen. Det var väluppfostrade elever.

Det blev som sagt ett stopp och det på Ranten. Gatan som går genom stan från torget och till järnvägsstationen. Vi dristade oss till ett inköp av pizza.

På hörnan mittemot pizzerian fanns en antikaffär. Stora (lanternor) strålkastare för scenljus och troligen också användbara i en fotostudio, alternativt till luftvärnet, fanns skyltat. Riktiga pjäser. Man kunde förr också. Porten till vänster öppnades helt plötsligt och ut kom en katt med en eftersläntrande kvinna med cigarett i mungipan.  "The decisive moment" som sannolikt en namnkunnig fransman skulle tyckt. Om han tyckte på engelska. Vilket han sannolikt inte gjorde. Hade inte kameran riktad mot den porten... 

Förtäring i Mössebergsparken bland rödkämpar och tusenskönor. Vidablick, utsiktstornet på berget, står kvar och orkar man inte gå upp i tornet, (om det är öppet numera), så ger en lunch på Bredablick väl så fantastiskt utsikt mot Ålleberg. 

Budskapet om sommar hade kommit lite i skymundan men var ärligt menat när det skrevs kan man anta. I år verkar det dock ha bleknat.

Offer för det inre trycket

Här small det! ”En så’n j***a smäll”, som Dynamitharry skulle uttryckt det.

Nu blev det inte så bokstavligt i söndags. Norrvikens trädgårdar har lockat under våren och nu tyckte vi att det var dags. Utomhus och inte så mycket folk, kanske. Låg smittorisk? Nåväl. Bilköer genom Båstad. Parkeringen för tennisstadion var däremot ganska tom, men fullt på parkeringen för Norrvikens trädgårdar och kö vid entrén. Tveksamma avstånd och stora sällskap. Dessutom bara 10% i pensionärsrabatt! Så vi avstod. Vid Hovs hallar var det likadant. Parkeringen full liksom restaurangen. (Kollade inte om gästerna var fulla). Kommer det en rekyl på det här?

Vi tog av mot Vråen och Ingelstorps strand istället. I den lilla hamnen, Norrebro hamn, har det under 1800-talet varit ett varv för skonerter på upp till 200 ton. Det kan man inte tro nu med alla småbåtar i hamnen. Rester av pålarbeten och stapelbäddar kan ses vid lågvatten och klar sikt, men nu blåste det mest.

Ringön, ön med stora stålöglor i berget på ett grund en bit ut kunde inte heller ses. Ringön användes för att med hjälp av rep genom öglorna dra båtarna av stapelbädden. 

Glest med folk så fika intogs utanför Ljugarboden. I Ljugarboden var det förberett för födelsedagskalas.

På hemresan kom tanken att bada på Skummeslövsstrand. Egendomligt det här med att ta bilen ut på stranden. Stranden är lång och bred. Sveriges längsta skall det vara. Så det finns kanske en viss anledning. Någon tyckte att det borde förbjudas och anmälde sig själv för brott mot terrängkörningslagen för att få det prövat juridiskt. Han blev frikänd.

PS Det är populärt att hyra kanin i våra trakter. Har en under friggeboden. Den går att hyra, kaninen alltså. Men den som hyr får själv sköta om den. Själv är jag skeptisk. Trodde att ”bunnies” inte var ”pk” längre. DS