Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Nu är det dags!


Ja, inte riktigt. Först var det det! Kom ett brev om att nu är det dags! I lokalblaskan kom någon dag senare samtidigt en helsidesannons om att det inte var dags för åldersgruppen som angavs i brevet, men snart. Förmodligen om en vecka. Beroende på. Sedan, efter några dagar, kom ännu en helsidesannons om att det är dags för de som är minst tio år äldre. Efter det skall det vara dags, men bankid måste man ha. Det behövde man inte först och läsa på vad som gäller på 1177 skall man göra så det inte blir fel.

Törs man ringa och boka tid nästa vecka utan att bli fuskare? Bli uthängd i Saftonbladet eller Sexpressen! Kan man få tid även om det inte nu är tid, ännu?

När är det rätt tid om man nu är i rätt tid?

Vinner man tid om man bokar i tid eller hinner mutationerna före? 

Vintern övergick snabbt till vår. Inte helt fel. Vädret verkar följa mönstret i den här landsändan. Inga vädermutationer egentligen. Skrämmande varmt i andra landsdelar men här: ungefär som vanligt.

Fika igen i båttom (!) hamn.


I väntan på tid kan dimman avnjutas i väntkuren. Det blir tyst i dimman och allting verkar vara större och närmare. Beror det på att aktiviteterna minskar eller dämpar kondenserade vattendroppar ljuden mera än klar luft och ger dimman en skenbild av storleken? I kameran märks ingen skillnad.

Postat 2021-02-28 22:18 | Läst 156 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vårvinter?

Redan?

 

Dagsmejan börjar sätta in sina attacker. ”Öfsadrôpet” skapar istappar lite varstans och det går att sitta någon minut i solgasset med en kopp kaffe.

 

Isen ligger långt ut mot holmarna i Göteborgs norra skärgård. Isjakter har kommit fram och färdas långsamt utefter iskanten i det som är mera stiltje än bris.

I mellersta Halland så är det ingen skärgård att tala om så isen ligger 50 m ut och sedan är det issörja uppemot 300 m från stranden. Högtrycket lugnar havet.

En och annan sädesärla försöker övervintra liksom forsärlor och storspovar. 

Men några klarar inte det överraskande vintervädret.

/MA

Postat 2021-02-14 23:14 | Läst 211 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Goa gubbar och format

Nu menar jag inte göteborgare av hankön i övre medelåldern, utan på säsongens gubbar. 

Till sommaren hör självplock. Inte pojksporten att palla äpplen och päron, men att utnyttja möjligheterna att skörda andras odlarmödor genom att mot betalning plocka till sig bär, grönsaker och rotfrukter. Mellanleden elimineras och resultatet hamnar från ”kvist/jord” nästan direkt i magen. Hyfsat energieffektivt och näringsrikt. 

Alltid finns det omständigheter som påverkar tillgången. Regnig sommar, kall vår, het sommar, långsam mognad eller allt på en gång. 

Men marknaden anpassar sig och fenomenet blir ett inslag i sommarnöjenas utbud.

En korts stunds arbete och dagens skörd är bärgad.

Tidens ofrivilliga lägre tempo i Coronaskuggan och gör att man börjar komma ikapp planerna. Plocka gubbar  känns inte som tidsspillan. Men än är det mycket kvar.

Har haft X-E3:an inställd på 16:9 formatet ett tag. Det blir "stabila bilder". Även hastigt påkomna snapshots ger med automatik en stabilare känsla än 3:2. Sensorn brukar ju vara 3:2. Med 16:9 utnyttjas inte alla pixlar! En snabbinställning för att skifta mellan formaten i tagningsögonblicket skulle eliminera beskärningsmomentet. Men 16:9 på höjden blir ogörligt på en vanlig bildskärm. I många mindre fototävlingar förordas liggande format. Mycket enklare att hantera, men mister man inte lite av möjlig bildupplevelse?

/MA 

Postat 2020-07-02 23:56 | Läst 885 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jubileum

Strävan uppåt?

Insåg vid en kontroll av medlemsterminerna att jag till dags dato (plus en månad och några dagar) varit medlem i detta illustra sällskap i tio år. Inte betalande medlem i början emellertid. Har det hänt något under dessa tio år? Jag menar nu fotografiskt för min personliga del. 
Jovars, om jag får säga det själv. För två år sedan gick jag över från att vara vänsterögd till att vara högerögd, men bara då jag använde Fuji X-E3.  Att vara vänsterögd med den innebar att näsan trycktes mot kamerans lilla skärm på baksidan och man kan bli rödnäst för mindre. Även om jag är född östgöte så har jag inte utrustats med uppnäsa vilket hade gett en jämnare kontaktyta. Dock hade skärmen blivit kladdigare och numera kan den typen av kladd kanske vara dödlig, för andra, kanske. Ingen vet säkert. Munskydd hade nog kanske hjälpt men kanske ändå inte, ändå. Förmodligen.

Ta nya tag?

Känner nu en tacksamhet över att både fädernet och mödernets ursprung inte var rent östgötsk. Med en uppnäsa i Halland hade det regnat in hela hösten.

Eller bygga om?

Bilderna då? Har de förändrats? Svårt med distansen till egna bilder och fotografisk distansering är inte detsamma som ett Corona-avstånd: Det vill säga ca 2 meter. (Ett bra betraktningsavstånd för lite större bilder). Entusiasmen över det lättillgängliga digitala konceptet jämfört med det analoga har nog övergått till mera intresse för bildens innehåll och stundens tillfälle. Det vackra och fina (ur subjektiv synpunkt) har fått ge vika för vardag som i och för sig kan vara vacker. Visst faller man ibland för vykortsmotiven: Solnedgångar, vackra blommor, fantastiska utsikter, arkitektur mm det måste erkännas. Men snapshot utgör en stor del inser jag. Stundens ingivelse är dominant i den miljön man befinner sig i vid varje tillfälle. Det är inte så ofta jag söker mig tillbaka till en miljö för att ta den där bilden jag tänkte ta förra gången, men som inte blev av. Även om det händer. 

Blivande fotostudio?

Kan nog betraktas som en allround figur i sådana här sammanhang. Kolla in Stephen Shore's bilder! Mycket Lars Tunbjörk över dem men från en annorlunda tid och ett annorlunda land. (Inte Instagramkontot, det är inte så mycket att hänga i julgranen utan boken ”Uncommen places” ).

/MA

Postat 2020-05-22 18:04 | Läst 885 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Att gilla läget

Det uttrycket blev ett mantra under värnpliktstiden. Övningar för att överleva ett kärnvapenanfall (åtminstone en kort stund efteråt för att hinna läsa av geigermätaren), sanering efter ett förmodat anfall med biologiska vapen, sanering efter kemisk krigföring, strid under pågående gasanfall, kontrollera sin klaustrofobi och rädsla genom att krypa genom långa rör med en vapenrock nedstänkt av brinnande napalm, mm.

Scenarierna var många. Förrådet av djävulskap som den lede fi kunde hitta på var outtömligt. Warszawapaktens stridsflyg fanns stationerad bara 15 minuter från vår territorialgräns så det gällde att vara beredd.

Nu inträffade inte det värsta och femtio år senare är det dags att förgro fröna till odlingarna i kökslandet. Det blir mera potatis och bönor i år än andra år. Lite blomprakt blir det också. Alla inköpta fröer går inte åt. Enligt datumstämpeln på fröpåsen skall fröna vara grobara även säsongen 2021.

En bra konsumtion av vitlök håller ”icke vitlökskonsumenter” på avstånd. Kan vara bra i dessa tider. 

När det blir dags för självplock av jordgubbar i sommar kommer jag undvika att plocka sorten Korona. Även om de är lättplockade bär. Det finns en hake: De är svåra att snoppa.

/MA

Postat 2020-03-26 20:44 | Läst 966 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa