Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Goa gubbar och format

Nu menar jag inte göteborgare av hankön i övre medelåldern, utan på säsongens gubbar. 

Till sommaren hör självplock. Inte pojksporten att palla äpplen och päron, men att utnyttja möjligheterna att skörda andras odlarmödor genom att mot betalning plocka till sig bär, grönsaker och rotfrukter. Mellanleden elimineras och resultatet hamnar från ”kvist/jord” nästan direkt i magen. Hyfsat energieffektivt och näringsrikt. 

Alltid finns det omständigheter som påverkar tillgången. Regnig sommar, kall vår, het sommar, långsam mognad eller allt på en gång. 

Men marknaden anpassar sig och fenomenet blir ett inslag i sommarnöjenas utbud.

En korts stunds arbete och dagens skörd är bärgad.

Tidens ofrivilliga lägre tempo i Coronaskuggan och gör att man börjar komma ikapp planerna. Plocka gubbar  känns inte som tidsspillan. Men än är det mycket kvar.

Har haft X-E3:an inställd på 16:9 formatet ett tag. Det blir "stabila bilder". Även hastigt påkomna snapshots ger med automatik en stabilare känsla än 3:2. Sensorn brukar ju vara 3:2. Med 16:9 utnyttjas inte alla pixlar! En snabbinställning för att skifta mellan formaten i tagningsögonblicket skulle eliminera beskärningsmomentet. Men 16:9 på höjden blir ogörligt på en vanlig bildskärm. I många mindre fototävlingar förordas liggande format. Mycket enklare att hantera, men mister man inte lite av möjlig bildupplevelse?

/MA 

Postat 2020-07-02 23:56 | Läst 197 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jubileum

Strävan uppåt?

Insåg vid en kontroll av medlemsterminerna att jag till dags dato (plus en månad och några dagar) varit medlem i detta illustra sällskap i tio år. Inte betalande medlem i början emellertid. Har det hänt något under dessa tio år? Jag menar nu fotografiskt för min personliga del. 
Jovars, om jag får säga det själv. För två år sedan gick jag över från att vara vänsterögd till att vara högerögd, men bara då jag använde Fuji X-E3.  Att vara vänsterögd med den innebar att näsan trycktes mot kamerans lilla skärm på baksidan och man kan bli rödnäst för mindre. Även om jag är född östgöte så har jag inte utrustats med uppnäsa vilket hade gett en jämnare kontaktyta. Dock hade skärmen blivit kladdigare och numera kan den typen av kladd kanske vara dödlig, för andra, kanske. Ingen vet säkert. Munskydd hade nog kanske hjälpt men kanske ändå inte, ändå. Förmodligen.

Ta nya tag?

Känner nu en tacksamhet över att både fädernet och mödernets ursprung inte var rent östgötsk. Med en uppnäsa i Halland hade det regnat in hela hösten.

Eller bygga om?

Bilderna då? Har de förändrats? Svårt med distansen till egna bilder och fotografisk distansering är inte detsamma som ett Corona-avstånd: Det vill säga ca 2 meter. (Ett bra betraktningsavstånd för lite större bilder). Entusiasmen över det lättillgängliga digitala konceptet jämfört med det analoga har nog övergått till mera intresse för bildens innehåll och stundens tillfälle. Det vackra och fina (ur subjektiv synpunkt) har fått ge vika för vardag som i och för sig kan vara vacker. Visst faller man ibland för vykortsmotiven: Solnedgångar, vackra blommor, fantastiska utsikter, arkitektur mm det måste erkännas. Men snapshot utgör en stor del inser jag. Stundens ingivelse är dominant i den miljön man befinner sig i vid varje tillfälle. Det är inte så ofta jag söker mig tillbaka till en miljö för att ta den där bilden jag tänkte ta förra gången, men som inte blev av. Även om det händer. 

Blivande fotostudio?

Kan nog betraktas som en allround figur i sådana här sammanhang. Kolla in Stephen Shore's bilder! Mycket Lars Tunbjörk över dem men från en annorlunda tid och ett annorlunda land. (Inte Instagramkontot, det är inte så mycket att hänga i julgranen utan boken ”Uncommen places” ).

/MA

Postat 2020-05-22 18:04 | Läst 403 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Att gilla läget

Det uttrycket blev ett mantra under värnpliktstiden. Övningar för att överleva ett kärnvapenanfall (åtminstone en kort stund efteråt för att hinna läsa av geigermätaren), sanering efter ett förmodat anfall med biologiska vapen, sanering efter kemisk krigföring, strid under pågående gasanfall, kontrollera sin klaustrofobi och rädsla genom att krypa genom långa rör med en vapenrock nedstänkt av brinnande napalm, mm.

Scenarierna var många. Förrådet av djävulskap som den lede fi kunde hitta på var outtömligt. Warszawapaktens stridsflyg fanns stationerad bara 15 minuter från vår territorialgräns så det gällde att vara beredd.

Nu inträffade inte det värsta och femtio år senare är det dags att förgro fröna till odlingarna i kökslandet. Det blir mera potatis och bönor i år än andra år. Lite blomprakt blir det också. Alla inköpta fröer går inte åt. Enligt datumstämpeln på fröpåsen skall fröna vara grobara även säsongen 2021.

En bra konsumtion av vitlök håller ”icke vitlökskonsumenter” på avstånd. Kan vara bra i dessa tider. 

När det blir dags för självplock av jordgubbar i sommar kommer jag undvika att plocka sorten Korona. Även om de är lättplockade bär. Det finns en hake: De är svåra att snoppa.

/MA

Postat 2020-03-26 20:44 | Läst 594 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Buteljer, buteljer, buteljer och bilder

Besökte ett buteljerande företag som verkligen hade marknadsföring som en prioriterad aktivitet. Livsstil, roadracing, ocean race, handboll, fotboll, basket, TV-reklam, filmreklam och guidade besök inte minst. Exklusivitet var ordet. Nödvändigt förstår jag för att synas på hyllorna och bland alla sorterna. Marknadsföringen blir i sig en utmaning för de som utövar den. Det framgick av guiden som oblygt berättade om ansträngningarna att följa med i konsumtionstrenderna och känna vart det blåser för att anpassa produkten eller dess användning. Alkohol är just bara alkohol, men sedan kan man smaksätta den på "femtioelva" olika sätt. Användningen är dock i huvudsak bara en: Som dryck. Visserligen kan man ha starksprit till flambering och smaksättning kanske, men till desinficering är koncentrationen normalt för låg.

Vilket osökt får mig att tänka på handspriten som rekommenderas i dessa tider. Den är ju inte drickbar även om säkert några provar med jämna mellanrum. Tips finns i Facebook hur man gör handsprit med rödsprit och glycerol.

Nu är det orostider eller är det bara vetskapen om att det finns osäkerheter i vår omvärld som har ökat? Förmodligen är det det sista: Att vetskapen ökat.

För att lugna och trösta brukar innehållet i flaskan användas och många ekonomier oroar sig för en recession. En tröst kan vara att alkoholkonsumtionen troligtvis ökar liksom konsumtionen av lugnande psykofarmaka. Kommer födelsetalen öka när folk sitter i "hemmakarantän"?

Och framför allt: Kommer de som använder fotografi som en terapi att ta annorlunda bilder? 

En ofrivillig paus i livspysslet som kanske förändrar. Ger tid till eftertanke och nya tankar. 

Corona-viruset går inte att buteljera och inte växthusgaserna heller.

Den som överlever får se!

/MA

 

Postat 2020-03-13 15:22 | Läst 575 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Hårt ljus mitt på dagen och kameran mitt på magen.

Har en undring om inte många av de "stora" gatufotograferna under 1900-talet haft ett bra stöd i det hårda solljuset som är på sydligare breddgrader. Frankrike, Spanien, Italien, USA med flera ligger utan tvekan långt söderut. Jämförelsevis. Svartvitt gör sig bra även om ljuset är hårt vilket inte alltid färgbilder gör. De svartvita kontrasterna blir starka och framträdande, (men kanske inte hos Vivan Maier). Motiven mejslas fram med ett grovt dynamiskt spann på film och papper.


Nu är det nog förmätet att påstå att hade de varit i Skandinavien så hade det inte blivit lika bra bilder. De bilder som tagits i Norden och som lyfts fram under samma tid är av annat slag, oftast. I alla fall om man ser det till tidsperioden 1900-1960 eller kanske något längre fram. Städerna har inte varit så stora och stadslivet har varit av en annan kulturell essens.

Ofta skildras mera livsvillkor på landsbygden med hela miljöer än ögonblicksbilder från ett "liv på stan" i den nordiska fotografin. Hade de tagits idag hade de betraktats som bilder i ett socialreportage om misär och fattigdom, nja kanske inte riktigt så. Mera då en materiell torftighet med brist på bekvämligheter. Kanske är det dags att iklädd skottsäker väst skildra ”orten” i bilder, företrädesvis svartvita. En utmaning att få den ”mentalt svartvita miljön” att tränga igenom i bilden och nå fram till betraktaren. Ur miljösynpunkt hade dessutom varit bättre. Inte så långa resor som till Mellanöstern, Östeuropa och krigshärjade områden. Man behöver bara ta tunnelbanan, lokalbussarna eller spårvagnen en bit.

För den fågelintresserade kan jag tala om att det är turkduva i bilden.

Bondkatt 009 (!).

/MA

Postat 2020-03-01 19:42 | Läst 585 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa