Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Det börjar dra ihop sig!

Dra och dra...? Till vad då? Tja, inte f-n vet jag! Mot mera höst och ett och annat ruskväder kanske. Mycket kondens på morgnarna till och från. Dagg är ett bättre och mindre tekniskt ord än kondens och rent av poetiskt. Avverkar några av badsäsongens sista havsbad. ”Dopp i blötan” är en mera adekvat formulering. Ett visst behag infinner sig efter doppet: Det är över! De sista blåsvädren har sköljt in tång på stranden och man får vada i tångmassan några tiotal meter ut från stranden innan fritt vatten kan nås. Glömde ta med badtermometern häromdagen. Graden av ovisshet har under dygnet successivt eskalerat till att bli en tvångsmässig nyfikenhet och ett belägg för badkulturens machos. Denna gång ska den med!


Började snickra på det här inlägget i februari i år efter en lördagsexcursion till El Hondo strax öster om Elx. Det har legat och skvalpat i lagret av ofullbordade inlägg i drygt ett halvt år. Samma klimat där som nu här!
Så här kommer den delen av inlägget:


Drömfångare? Många sådana runt omkring i El Hondo.

Spindelnät. En vanlig företeelse men ändå fascinerande. Fångaren syntes inte till. Är man på en annan del av kontinenten så väcks nyfikenheten. Dröjde kvar en stund för att se om vederbörande skulle kika fram, men icke. För fuktigt och för svalt kanske. Då är man lite slö och behöver inte vara ”på” och bytet är också slött. Far inte omkring och hamnar i nätet. Om någon timme drar solen upp fukten i skyn och värmen väcker livsandarna. 

Längs med bevattningskanalen eller om det är en dräneringskanal skapar växtligheten tunnlar. Pungmesar lockar i vassridån mellan gångväg och kanal. Omöjliga att få syn på och än mindre att fotografera. Har egentligen släppt ambitionen på fågelfotografi för längesedan. Även om det kliar lite när tillfälle bjuds. För mycket att dra omkring på. Två motorfotojournalister; en holländare och en britt med långa objektiv, släpptes in på området samtidigt med mig. De var uppspelta som barn och skulle nu prova på fågelfotografering. Såg inte till dem vid utpassagen. Områdesvakterna var bekymrade. Hade de gått vilse i vassen?  

Oönskad vegetation uppstår det här också liksom i övriga våtmarksområden som sköts eller brukas på något sätt. Jämfört med vasslåttermaskinerna i Hornborgasjön ger de här ett brutalt intryck.

Men det är klart: Lite fågel blir det ju.

Styltlöpare

och purpurhöna med en sothöna.

Gömd bakom en brädvägg gäller det bara att vänta. 

/MA

Postat 2020-09-22 08:58 | Läst 574 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Att skaffa sommarsparv

är inte lika ansvarsfullt som att skaffa sommarkatt.

Det är också enklare, så tillvida att man kan ”fånga” dem i flygande fläng. Dessutom med ganska enkla medel. Man behöver alltså inte transportera sig till någon kattuppfödare eller hem för övergivna katter. Sparv svarar bra på bröd. Några smulor och vips dyker de upp. Det gör inte katter.

Likheterna är flera: De lever sitt eget liv men gärna i människans närhet och de är självständiga. (Har hört att italienska utvandrare till Nordamerika, tog med sig några gråsparvar för att dämpa hemlängtan lite. Nu finns en population där). Vildheten finns där under ytan och de är något av opportunister. De gillar att ha något att äta när de är hungriga. De är skattebefriade.

Fördelarna då: Ingen eller ringa allergirisk, ingen risk för att bli klöst eller att få ett bett när de måste markera sin självständighet. Knappt några revirstrider, och om så blir fallet, inte heller så blodiga revirstrider. Ingen kloklippning, det sköter de själva. Hanar ser alla hyfsat lika ut liksom honorna. Så problemet med främmande sparvbesök kan ignoreras då det ändå inte kan utredas. De kan lämnas vind för våg när sommaren är över. Inga samvetsförebråelser när sparven lämnas i augusti.

Nackdelarna då: Viss salmonellarisk finns men man kan använda handskar vid matningsstället. De lystrar inte till sitt namn. De sitter i rad på staketet med hela familjen och väntar så fort man dyker upp inom synhåll eller i vårt fall när terrassdörren öppnas på morgonen.  Under väntan lämnar de spår efter sig. Det ljuder ett uppfordrande tjatter tills dess att maten serverats. Nej det sista är ingen nackdel mera en interaktion mellan födogenierna och utfodraren. 


/MA


Postat 2018-07-18 16:21 | Läst 1563 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Räcker 70-300 mm för dokumentär fågelfotografering?

Det beror förstås på vilket avstånd från fotografen som motivet befinner sig på. Med en 23,6 × 15,6 mm stor sensor blir  bildvinkel mindre och ger 50% ”mera” i brännvidd jämfört med 24 x 36 sensor, men ljusinsläppet minskar. Har umgåtts med de här tankarna under en längre tid, eller mera korrekt, sedan den yngste fått ärva D90:n. Kan en D7500 eller D7200 väga upp lättnaden i plånboken kontra en Nikon FX med 24,3 Mp och med lågpassfilter? Mera ljus men större bildvinkel..... Å andra sidan, kan frånvaron av ett lågpassfilter göra susen när man skall delförstora och skärpa upp bilden? D7500 har 20,9 MP medan D7200 har 24,2 MP. Fler pixlar per ytenhet ger möjligheter till fler detaljer. Alltså mer detaljer på 23,6 × 15,6 mm sensorn. Å andra sidan är ett bra fokussystem bättre än ett sämre! Men stopp! Man kan ju ha ett DX-läge med 10,5 Mp och få 50% till på FX-kameran men på DX kan man ju ha en "artificiell konverter" som ger 1,3 i cropfaktor utöver de 1,5 som man redan har i jämförelse med FX.

Vart tog bilden vägen?

Världen är full av fågelfotografer. Den digitala revolutionen har skapat fler möjligheter än tidigare. Så behövs det en till? (Möjlighet eller fotograf?) MEN....när raritetskommittén inte godkänner en rapport för att det inte finns bildbevis, då blir det lätt en prestigefråga. Nu skall man inte ta sådant personligt. Det är bara bildligt. Kolla nedan:

En sandtärna med 300 mm och FX. Klart identifierbar.

Silkeshäger med 300 mm och FX. Klart identifierbar. (Lägg märke till sommarhimlen!) Så det räcker nog....med 70-300, fast 150-500 är ju bättre och ännu bättre med DX-format och utan lågpassfilter. Men att släpa omkring en bazooka i terrängen som en pansarvärnssoldat är inte roligt, men det kan ju bli roligt bra bilder. 

Sandtärnan blev ett sverigekryss!

/MA

Postat 2018-06-16 18:50 | Läst 1060 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

En duns

och så låg den där, på det ärvda trädgårdsbordet, i frukosten, i solen. Medan jag begrundade dess öde och uttrycket ”Fri såsom fågeln”, iakttog jag rörelserna från de sista andetagen. Plötsligt rörde det sig i fjäderdräkten! En präktig loppa kikade snabbt fram och gömde sig lika fort. Hade fripassageraren distraherat piloten genom att suga blod mitt under pågående inflygning till matbordet? Troligen, eller också nöp det till utav h-te när loppan bet hål och felbedömningen blev ett faktum. Artfränden, som förmodligen var brorsan, satt kvar intill och lockade men gav upp när det inte kom något svar. Tur att loppor inte är vanliga bland trafikflygets piloter.

/MA

Postat 2018-06-13 16:41 | Läst 1191 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Fotografi Falkenberg

löper av stapeln 30 juni och 1 juli. Ett arrangemang av Falkenbergs fotoklubb. Ett synnerligen ambitiöst program: Mässa, fotoutställning, föredrag och mingel. Se länken här.  Bilden? Ja, den är från ett besök på torget i Halmstad. Sökte skugga på en parkbänk där det redan satt en varelse i skuggan. Vi insåg att vi båda hade samma behov av lite svalka. Så tolerans med en viss vaksamhet var enklast.

/MA 

Postat 2018-06-04 20:49 | Läst 1047 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 Nästa