X:arlördag

Varje fågelklubb med självkänsla har ett nyårsrally. Det gäller att se så många arter som möjligt inom kommunen på en dag. Man kan tävla i lag eller ensam. Bästa resultatet blir förstås i lag. Fler ögon ser mer. Samtidigt blir det ett stickprov på fågelfaunan. Kanske inte så systematiskt och väldigt beroende av vädret för dagen men det ger en liten indikation på hur fågelfaunan ser ut. Den här dagen var ur vädersynpunkt urusel. Snöglopp på morgonen och duggregn fram till eftermiddagen. Jag lyckades emellertid få med mig min yngste på morgonen.

Hade vi sett den här (härfågel) idag så hade det varit något av en sensation.

Likaså den här (svart stork). Båda dessa fastnade på sensorn i november i naturskyddsparken El Hondo i närheten av Torrevieja och Elche Spanien.

Istället var det så här. Inte mycket ljus för fågelfotografering.

Så det blev lite annat i gluggen medan X:ardagen arbetades igenom. Det laget som lyckades bäst fick ihop 71 arter. Betydligt många fler än vi fick ihop men vi var ensamma om någon art. Totalt blev det ca 102 arter vilket är hyfsat med tanke på vädret en januaridag i Halland.

/MA 

Sådant här får jorden att rotera, hjulen att snurra och kulorna (!!?) att rulla eller? Tankar i Granada (del 5)

Funderade i Granada på något jag sett i en nordligare provins: Häftigt att möta ett reklambudskap som har samma attityd som var allmän på 60-talet och kanske rent av på 50-talet hemmavid. Ett känt reklamknep är det och kan det vara så att det är politiskt korrekt? Åsiktsträsket eller korridorerna ser inte ut på samma sätt i alla kulturer. Underhållande i alla fall, mera humor än något annat, och ett väldigt väl omhändertagande på churrerian en söndagseftermiddag. Det fanns kyckling och glass som synes men kaffe och churro räckte. 

Nu bör jag kanske tala om att "a la brasa" översatt till svenska är grillat.

Inga kulor här inte!

/MA

Tankar i Granada (del 4) Alhambra

Det regnade hela kvällen och natten innan det bokade Alhambra-besöket med guidning. Vi fick tips om att boka tidigt av bekanta som varit där vid tre tillfällen men inte fått plats. Så att skjuta på tillfället vågade vi inte även om sommarskorna var genomblöta. Alhambra är säkert "sönderfotograferat" och att visa semesterbilder är kanske inte så uppskattat. Några vinklingar finns säkert kvar, men vilka?

I jämförelse med Sultanamet i Istanbul så föreföll Alhambra vara mindre och inte så bombastiskt. Grymheterna i spelet om makten verkade dock vara lika groteska. Det kan inte ha varit så många i hoven som inte bar på någon traumatisk upplevelse eller som bara väntade på att få en. Det måste ha varit en psykisk press utan dess like. Fick man en naturlig död tillhörde man inte ledarskiktet. Enligt uppgift var det bara 3 säger tre av emirer och sultaner som dog en naturlig död under ca 300 år. Vid ett tillfälle mördades 39 stycken ur en släkt. Strypning med silkessnören (det blev inte så mycket väsen då när enuckerna smög sig på offren) användes i Istanbul för att "städa undan" släktgrenar som kunde hota tronen. Hur man gjorde i Alhambra finns det säkert uppgifter om men den informationen undslapp mig.

Ett smäckert pelarkapitäl (1300-tal) med genomarbetat stuckatur. En blandning av gips och vitt marmorpulver som gjöts i formar. Plattorna limmades sedan med bruk på stommen. Någon detalj är frammejslad ur sten tror jag. 

En liten annorlunda vy på Myrtenträdgården: Det är en spegling i dammen. Pelarkapitälen på den förra bilden syns i speglingen.

Ambassadörsrummet var påkostat.

Om de som fått audiens tittat i taket vilket man inte gör framför sultanen men hade de gjort det skulle de sett denna syn. Ett trätak men intarsia och inläggningar med arabiska inskrifter i stuckatur på väggarna. 

Hade han tittat ner i golvet vilket varit troligt så hade denna synen kanske varit framför ögonen. Troligast dock att det varit orientaliska mattor på golvet.

Turligt nog fanns vilstolar utplacerade här och var.  

Damavdelningen hade en oas till trädgård utanför sitt fönster.

Albaicín sett från Alcazaba, de äldsta försvarsdelarna från 1200-talet i Alhambra.

Alhambra i höstskepnad sett från Generalife.

Mycket att ta in på tre timmar som guidningen tog. Att skriva det här friskar upp minnet.

/MA

Tankar i Granada (del 2) fotolibros

Med blöta sommarskor i regn går man inte så långt, inte ens i Granada!

Så när det uppenbarade sig en utställning om fotoböcker som jag sett informationsblad om så smet vi in på den. 
Först såg jag inte riktigt vad det handlade om egentligen "Nueva York en fotolibros". Min spanska är nästan obefintlig men successivt så går det att läsa sig till saker och ändå. "Nueva York"? New York förstås. Utställning var ett försök att göra fotografier i fotoböcker tillgängliga för visning i ett större format och större sammanhang. Ett femtiotal böcker från 30-talet fram till 2002 hade samlats och på skärmar kunde man se innehållet. Det var bara att sitta ned och titta. De sista årens blomstring av den här genren, har sporrat försöket att göra bilder mer tillgängliga. Det här var ett experiment. I mitt tycke ett bra försök. Ca 8000 bilder serverat på skärmar.

Allt var inte gatufotografi som man skulle kunna tro utan andra bildskildringar av New York. Hasse Persson fanns med som svensk fotograf och fotobok bland de övriga.

 Fina lokaler, en modern byggnad mitt emot Isabella och Ferdinands gravkapell.

Några målningar fanns det också på övre planet i Centro José Guerrero som verksamheten kallades. 

Kanske något för Moderna eller Fotografiska eller rent av något provinsiellt som Abecita i Borås eller Falkhallen i Falkenberg. Fritt inträde på Centro José Guerrero. (Kommer den till Sverige och det blir inträdesavgift förutsätter jag att det finns pensionärsrabatt).

Spännande det här med att man i spanskan översatt new till det spanska ordet för nya, nuevo, i New York. Har nog sett det förut men inte reflekterat på det. Nya York på svenska är mer logiskt faktiskt än New York. Har vi en benägenhet att falla undan eller är vårt språk för litet? 

/MA

Tankar i Granada (del 1) Basilica San Juan de Dios

Det småregnade och Basilica San Juan de Dios passerades nästan innan vi uppmärksamt på informationsskyltar läste oss till vad denna sevärdhet kunde innehålla. Det som väckte uppmärksamheten var klassisk musik som strömmade ur dolda högtalare och vi var inte säkra på om det var någon musikutbildning eller oratorium som det handlade om. En universitetslokal fanns alldeles intill. Siestan var slut men det såg nästan stängt ut. Ja man har siesta även om det bara är 13 grader och regnar i november. (Granada ligger högt). Det var en information och uppmaning om att besöka Basilika San Juan de Dios. Entrén till basilikan var inte den gängse, stora slagdörrar i tornbyggnadens markplan utan en mera museéanpassad entre vid sidan om med glasdörrar och ställ för paraplyer samt en disk. 2 euro i inträde men ingen pensionärsrabatt! Vi hann inte mer än betala inträdet och få handhållna lurar med engelsk guidning förrän föreståndaren undrade om vi ville komma in i sakristian och bakom altaret med flera utrymmen. Det var normalt avspärrat. Jomenvisst ville vi det. Tillsammans med ett pensionärsliknande holländskt par trädde vi in i utrymmena. Oj, vilket hantverk och vilka konstarbeten. Rösten i luren matade fram årtal och namn utan slut. Kanske är inte just denna sortens konst i min smak att ha hemma i stugan men ändå. Målningar, stenarbeten, träsniderier, möbler och gjutgods ofta förgyllda och förgyllt relikskrin med resterna av den helgonförklarade Juan förstås. Det skall också nämnas att Juan levnadsöde var något ovanligt och hans filantropi och empati resulterade i helgonförklaringen så småningom. 

 Stenarbeten med marmor från Sierra Nevada, röd, vit och svart. Golvbeläggningen fotograferad från midjehöjd gav intryck av att vara tredimensionell. Högglansig yta.  

Svårt ljus att fotografera i så bilden ger inte utsmyckningens myckenhet rättvisa. (Fipplade med ISO-inställningen och så slirade formatet över till jpg). Relikskrinet syns i alkoven över målningen med de speciella utrymmena vi fick besöka och som var lika belamrade med konstföremål som altaret.

Jag kan inte annat än slås av tanken på vikingarnas härnadståg. Fick de vetskap om sådana här skatter, (just den här kyrkan har nog smyckats mest efter vikingatiden och låg knappast inom räckhåll) relativt den tidens värden borde det ha sporrat vilken rövare som helst att göra plundringståg. En del av myntskatterna som hittats nedgrävda här och var i de skandinaviska landskapen är nog inget annat än lösensummor som erhållits för att inte plundra och slå sönder de tempel man träffade på utefter kusterna som kristnades tidigt. 

Gravkapellet för Isabella och Ferdinand som låg inte så långt därifrån var inte lika belamrat med konsthantverk och föremål, kanske för att det inte var folkets hyllning utan den officiella statens. Där var dessutom strängt fotoförbud. 4 euro i inträde per person och inte heller där pensionärsrabatt!

/MA