Förort i småort

Gjorde ett besök i en mindre tätorts utkanter och blev något häpen över att storstadens förortskänsla infann sig. 

Inte så mycket sönderslaget och inte så skräpigt.

Stramt och utan krusiduller, kanske lite hårt och lite okänsligt med funktionen i högsta prioritet.

Bakom de höga kulisserna bryter en sprudlande familjeglädje fram. Det lackar mot jul.

En ljuspunkt och tillika en samlingspunkt där förevändningen är lite sugenhet på något att äta.....En fullt beboelig förort!

/MA

Något som lyser upp i natten!

Lika fascinerande som alltid. Vad är det som gör pojkar så intresserade av knallar och blixtar och män barnsligt förtjusta i att överföra den fascinationen till pojkarna?

Det kanske inte är skillnad på män och pojkar? Min fascination har inte släppt! Tillverkningen av svartkrut i pojkåren var något som gav en känsla av upptäckt och insteg i ett kunskapsrum. Kemi blev ett favoritämne hela skoltiden.

Intresset svängde dock av lite när processindustrins trista anläggningar uppenbarade sig men jag missar inte ett fyrverkeri när tillfälle bjuds.

/MA

Lunchpaus

Det lågfrekventa bullret i bilkupén tar till slut ut sin rätt. Klockmagen säger också ifrån att nu borde något vara på gång. En mindre avtagsväg blir signalen att göra ett avbrott längs vägen. Ringlande genom furuskogen letar sig avtagsvägen ner till vattnet.

Det är stilla. 

Lugnt!

Lunchmackan är kall och det blir rått! In i bilkupén och på´t igen!

/MA

Syra i ansiktet!

Var på tjänsteresa i morgonmörkret i onsdagsmorse. Radion var på som vanligt och så hörde jag någon rapportera att syraattacker på iranska kvinnor ökat dramatiskt den senaste tiden. En översatt intervju med en iransk kvinna talade om att en motorcykel kom upp jämsides med hennes bil och någon slags vätska kastades in genom det öppna fönstret vid ett stopp. Hon kände vätskan i ansiktet och på händerna och så började det svida förfärligt. Vanställt ansikte av den frätande syran och blindhet var någon sekunds verk.

Mörkret sluter sig ännu tätare och det är långt till gryningen.

På hemvägen från jobbet dagen efter passerade jag ett konstmuseum och via ett besök på biblioteket intill slank jag in på utställningen. Syster hette konstutställningen. Det handlade om feminism och kvinnliga konstnärer.

En iranska uppträdde med en tyst dans. Hon försökte symbolisera kvinnors utsatthet i Iran. Blir påmind om radiointervjun med den syraattackerade iranska kvinnan.

Brukar inte ta in dans annat än när man svingar de lurviga på någon glad tillställning men denna gång kunde jag läsa in smärta och frustration.

Lite kornigt i det svaga ljuset men den här gången var det oviktigt.  

Dans av Varesh Darvish.

 Ha det!/

MA

Serieproduktion kontra en-stycks-produktion

Fler-stycks-produktion....

till skillnad mot en-stycks-produktion.....

Var det egentliga värdet ligger beror på användaren!

Morsning!/MA