Tid att så

Det blev lite senare i år än andra år, men har nu sått dill och sallad. I år får salladen och dillen växa i blomlådor. Två lådor vardera som kan ge två skördar eller rent av tre innan solen behagar gå ner för tidigt och upp för sent. Enkelt att så om under säsongen och kunna skörda löpande. 

Pallkragarna får hysa bönor, ärtor och rotfrukter samt inte minst vitlökarna. De har redan spirat. De sattes i höstas.

Förodling av tomater i år fick en sen start. Risk att det blir syltning av gröna tomater om inte september blir en solig månad. 

Ringvält är inte nödvändigt i pallkragarna som tur är. Det räcker med spade, grep och kratta. Å andra sidan räcker inte odlingen till en familj under ett år, men det är ett nöje.

Potatisen får groddas lite till. 

Skönt med prylar som funkar! Alla bilderna är tagna med ett 70-300 mm. Större användningsområde än man kan tro. Det går nästan att odla med den!

/MA

Mellan två system

Det är inte bara objektiven som skapar bildförutsättningar. Kamerasystemet i sig ger förutsättningarna. Inte helt obekant eller oväntat och som någon/några bloggare här entusiastiskt meddelar. Har nu under knappt ett halvår använt en Nikon (spegelreflex), fullformatare, alltså småbildsformat 24x36 mm² och en Fujifilm (utan spegel) ”halvformat”, alltså 15,6x24,6 mm². 

När man håller i "Nikonen" och fotograferar med den så får man en känsla av att det är en riktig maskin. Ljudet, storleken och tyngden samt sökaren ger en känsla av kvalitet (och inställningarna är kvar sedan sista användningen). Den väcker dock en större uppmärksamhet vilket understundom känns besvärande och hämmande, utom när man befinner sig utanför ett stadslandskapet, men framför allt: Det blir andra bilder med Nikon-kameran än med Fujin. Riktiga bilder?

Med Fujin blir det som sagt andra bilder. Till exempel en dokumentering av felparade strumpor, (jämna par men stickningen stämmer inte parvis). Ett återkommande fenomen som nu dokumenterats med Fujin. Det hade aldrig blivit gjort med Nikon-kameran. Nu är ju en sådan här bild att betrakta som en "skitbild" och en yrkesfotograf hade kanske fått foten, men den hade kanske kunnat bli intressant med en glödgande solnedgång i bakgrunden. Då hade Nikon-kameran kommit fram och det hade blivit en utmärkt campingbild.

Fujin hänger med på de där mindre pretentiösa utflykterna, (se ovan angående insortering av tvätten). Alltså ur fotosynpunkt mindre pretentiösa. Det blir mera spontanbilder och man kan vränga till bilden direkt i sökaren utan att gå vägen över något bildbehandlingsprogram. Det går ju att vränga till det vid exponeringen i Nikonen också, inte tu tal om saken. Resultatet ser man i efterhand. Kravet på rutin och erfarenhet är större med Nikon-maskinen. Trots att jag är relativt småhänt (nytt ord!) så blir det ofta oavsiktliga vrängningar med Fujin. Q-knappen kommer man åt med tummen när man minst anar det och rätt var det är är vitbalansen eller något annat oavsiktligt justerad. Nu spelar det mindre roll eftersom RAW-formatet är förhärskande. Kontroll av inställningar har blivit rutin när sejouren startar. Det var inte rutin med enbart Nikon kameran. 

Hur ser framtiden ut? Blir det det ena systemet eller det andra? Blir det båda med risk att gå ner i en ekonomisk spagat?

Det båda systemen kompletterar varandra och fotograferandet eller egentligen synen på vad som kan fotograferas har breddats, åtminstone för mig. Ett ben i vardera systemet.  

/MA

Pixlar? Kan de’ va’ nå’t?

Det här inlägget är inte mobilvänligt. Det kräver en riktig skärm.

Gjorde en några enkla kalkyler för att se hur det ser ut med pixeltätheten. Saknar den typen av översikter. Det testas och rapporteras i artiklar, det blir några omdömen, lite allmänt, men det blir svårt att få en bra överblick på sensorerna. Nu är det inte bara det som är intressant på en kamera men det ger en fingervisning till vad sensorn kan användas till. Tabellen är på intet sätt komplett och i höstas bestämde jag mig för ett kameraköp. Efter det avstannade insamlingen av data. Håll till godo med det som är inlagt. Bygg på den om inspirationen finns. Utan tvekan ser man vilken kapacitet på detaljåtergivning som sensorerna har möjlighet att ge. Har någon felaktighet smugit sig in så ge mig en vink!

Har lagt till de bländarstorlekar som ofta rekommenderas som minsta bländare för att undvika diffraktion. Bildstorlekarna är en känd firmas rekommendationer.

Å så måste det vara bilder också. Från storstadens undre värld.

Gå mot krysset!

Blå hallen?

Bekvämt tillbakalutad!

/MA

Gammalt tele på X-E3 (lucka 22)

Klämde på ett 200 mm Rokkor objektiv på X-E3:an. Kändes inte bekvämt och det gjorde det inte på den gamla Minoltan heller. Det blir helt enkelt ingen bra viktfördelning och huset är för litet, tycker jag.

Vad är mer dömt att bli halvdant än att gå ut med ett ljussvagt tele på årets mörkaste dag? Möjligtvis nattfotografering i garderoben!

Väntade på att solen skulle skina igenom någon minut, men idag blev det ingen kant utefter horisonten där strålarna kunde passera.  Några bilder blev det i alla fall. 

Framkallade i ett försök att få bilderna att se ut som om de vore lika gamla som objektivet.

/MA

God jul med ett gammalt Minoltaobjektiv (lucka 21)

Har ett Rokkor-PF 1,7/55 sedan tidigare och provade det på Fujifilm X-E3:n igår. Tyckte, när jag använde det på den analoga Minoltan att det var mjukt när man gjorde färgkopior, men bättre med diabilder. Kanske kunde det bero på korrektionslinserna (glasögon) när man manuellt ställer in skärpan även med mikroprismor i sökaren. 

Och nog är det mjukt på bländare 2.8. Användbart till porträtt kanske?

Sannolikt blir det jul i år också av all skyltning att döma.

Skall testa det gamla MC Tele Rokkor-PE 4,5/200 på X-E3:an under veckan. Förmodligen mjukt det med.

/MA