BLIXT, FAMILJEBILDER OCH ANNAT OTILLÅTET

***

Otillåtet? Nej, inte här på bloggen, på Fotosidan. Men i alla seriösa fotosammanhang, där man vill visa riktig fotografi. Riktig fotografi är ett vanligt uttryck, fast jag har aldrig sett nå´n som berättat vad det är, om det är alla tysta som möss. Dom som verkar veta är lite hemlighetsfulla just på den punkten.

*

Nu har jag inte tänkt att fastna där, jag har fler funderingar. Tex har jag en känsla av att uppmärksammad fotografi gärna ska vara i svartvitt och gärna visa utsatta människor och livets mörkare sidor. Och nej, jag är inte avundsjuk eller missbelåten, jag vet på ett ungefär var jag platsar och inte platsar som fotograf. Men ibland känner jag det som att det bara är halva livet, halva världen, som berättas i riktiga fotosammanhang. Eller är glada människor, kanske rent av lyckliga människor, inte lika "konstnärliga"? Eller är glädje och lycka banala känslor? Rätt många verkar ändå sträva efter det, i verkliga livet alltså. Det slår mig direkt att jag tror att Mona-Lisa ler, men om hon var lycklig eller inte är det ingen som vet. Tror jag. Undrar förresten hur hon sett ut i svartvitt?

*

Nu är jag inte ute efter att häckla svartvitt, jag gillar svartvitt, också. Och kanske jag som så ofta mer skriver om mig själv än om andra. Jag menar, det händer att jag tänker kanske den blir bättre i svartvitt, lite konstnärligare liksom, senast häromdagen när jag la ut en svartvit variant av bilderna på sångsvanarna. Här är i alla fall en svartvit bild jag gillar, tagen med blixt på kameran. I förstås, festklädd och glad. Vi är hemma hos mina föräldrar på Tre Krokars Gata i Ludvika, på min storasysters bröllop. Inte helt säker, 1961-62 typ.

*

I, knappt tjugo. Lycklig kan jag ju inte veta men i alla fall glad!

*

Bilden jag croppat fram porträttet från. Inget studioporträtt precis, vi är i det sovrum som brorsan och jag delade några år tidigare. Jag ser hörnet av ett schema där på väggen längst till höger. Och båda rökte vi då.........

*

***

RISINGE - PARKBÄNKEN VID S:TA MARIA

***

Som de flesta av er vet är jag inte precis kyrklig av mig. Men som många av våra promenader börjar och slutar därute vid den gamla kyrkan blir det ganska ofta några bilder därifrån. Och jag har förälskat mig både i kyrkan och platsen. Den ligger en halvmil ut från centrum i klassisk kulturbygd, i det totala lugnet som annars är svårt att hitta även i mindre samhällen ((Korsheden undantaget). Frid vilar över platsen. Som kyrkan är i det närmaste tusen år känns det också tryggt att vara där. Och den gamla bogårdsmuren är också gammal, inte tusen men 6-700 år ungefär. Efter några inledande bilder från det hårt solbelysta landskapet blev det bilder från kyrkan igen., den här gången bla ett par detaljer. Det finns många detaljer att studera och fundera kring. Mest intressant i förrgår var parkbänken, en rejäl bänk med tjocka träbrädor som sits vilande  på sten som just då skimrade av vackra färger där i solen.......

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

TIDEN - VOLRAT THAM

***

Det finns gott om historier hur studentlivet är, bara att sjunga igenom Gluntarna tex. Själv minns jag bara fyra års envist slit med kompendier, böcker och laborationer - kväll efter kväll, helg efter helg.  I fanns då i 50 mil bort i Falun och vi träffades en gång eller två under terminerna. Jag läste i Göteborg, dom två första åren hyrde jag rum - Landsvägsgatan, Tunnlandsgatan, Skäpplandsgatan och Kapplandsgatan. Dom sista två åren hade jag studentrum på Volrat Tham, det som sen blev hotell Panorama. Det kändes som en stor lyx att inte behöva låna andras badrum eller andras kök. Här på Volrath Tham fanns i min korridor fem rum/personer som delade på ett kök och två badrum.

*

Bilden är från 1963 eller 1964 och tagen i december. Björn, här på mitt rum, är en av studiekamraterna på teknisk fysik och som också bodde på Volrat Tham. Han blev så småningom professor i partikelfysik och var på Cern i flera omgångar, själv sökte jag mig till industrin. Så nära det kommer när jag skriver men så länge sen det är. En gång, när jag var på tj-resa i Geneve, hälsade jag på honom. En enda gång sen vi blev färdiga med studierna. Sen dess har det gått ett liv, eller två egentligen. Konstigt.

*

*

***

FAVORITEN

***

Vi har en ganska "lätt" inredning hemma, långt från alla hemma-hos reportage. Men visst finns det en favoritfåtölj, en gammal Dux, övertagen från I:s föräldrar. Den står där i vardagsrummets ljusaste hörna där läsljuset för det mesta är gott. Jag tror vi fick den -86, och vi klädde inte om den förrän 2009. Det bästa med den är att den är bekväm att sitta i, och man sjunker inte ner i den som man gör i många fåtöljer. Därför är den också fortfarande hyfsat lätt att komma upp ur. Tro den köptes på 60-talet, kvalitet är nog inte så dumt ändå. I morgon ska jag fö in till Norrköping för att med laser ta bort en del reststarr i höger öga, hoppas det funkar bra.

*

*

***

LUSTHUSET LUGNET, FINSPÅNG

***

I går eftermiddag blev det ett besök på udden med lusthuset Lugnet mitt i Finspång igen.  I strålande väder  var det minst lika vackert som det brukar vara. Eftersom det inte är mer än ett par år sen jag i en annan blogg ( här) berättade  lite om historien bakom gör jag inte det här, ni får nöja er med ett par bilder. Lite förvånad noterade jag i förbifarten att bloggarna då och då tycks besökas också efter att de inte är aktuella längre, den gamla Lugnetbloggen hade drygt 2600 besökare, kul.

*

*

*

*

***