Landet med byxorna nere

Framlidne Lars Tunbjörk fotograferade miljöer som blev en berättelse om Sverige i tiden. "Landet utom sig". Nu uppmanas fotografer att dokumentera Corona-tiden. En viktig uppgift och utmaning. Kommer en sådan bok att heta "Landet med byxorna nere"?

I de flesta organisationer måste det göras en riskbedömning och åtgärder vidtas för att minska oönskade negativa konsekvenser i olika arbetsmoment. Gäller det inte statsapparaterna? Tycker mig höra att både de ena och det andra inte är uthålligt: Vattenreningskemikalier, chaufförer för transport och jag vet inte vad. 

Jo, vi fick ju broschyren "Om krisen eller kriget kommer" 2018. Där läggs mycket ansvar på individen och visst, individerna måste vara med. Så är det. Statsapparaten visste att förr eller senare kommer den, krisen alltså. 

Vårdcentralen hade brist på plastpåsar i labbet så provrören hamnade i en plasthandske.

Trots alla civila kriser: Spanska sjukan, världskrig runt knutarna, HIV, ekonomiska kriser, flyktingkrisen 2015 (vars konsekvenser ännu inte har lösts) mm så har det inte funnits en lagstiftning som fungerat för civila kriser. (Det finns tydligen en för krigssituationer). En smittlagstiftning som inte medger snabba beslut, inga beredskapslager, en låg självförsörjningsgrad, (morötter lär vi vara självförsörjande på) och ett EU som egentligen inte hörs av när krisen knackar på dörren. Vem hjälpte Italien när de frågade efter hjälp? Konceptet "Just in time" för materialförsörjning är allrådande men i krislägen omformas det konceptet till "Coming soon". Att just respiratorer skulle bli brist på kunde naturligtvis inte förutses, men det verkar vara så mycket annat av generell natur.

Pandemier har ju inte varit okända fenomen. Hans Rosling (framliden även han) tog upp det som det största faran för världen. Varje år, nästintill, går en våg av någon form av influensa över världen. Oftast kommer den från ett speciellt håll. De svaga avlider i sviterna av den. Och alla införstådda har insett att förr eller senare kommer den som inte är enkel att hejda.

Nu är Coronan här för att stanna och det finns ingen annan utväg än att bli kompis med den. Spela schack med den? Inte f-n hjälper det. Men det är lätt att vara efterklok. Hoppas nu bara att statsapparaterna tar den möjligheten. Det är ju lätt.

Läste en ledare ur GP skriven av Alice Teodorescu och citerar några rader som hon själv har citerat:

"För några år sedan beskrev Mats Alvesson, professor i organisationsforskning, fenomenet ”Funktionell dumhet” (SvD 7/7-2018). Enligt Alvesson är en svag förmåga till reflektion och kritiskt tänkande den kanske viktigaste formeln för karriär i arbetslivet. ”Man är anpasslig och lydig. Man håller sig inom etablerade tankeboxar och agerar med väl utvecklat tunnelseende kompetent inom ramen för dessa. Man krånglar inte till det för sig själv eller omgivningen genom att ifrågasätta konventioner, önsketänkande eller tomma floskler. /…/ Man är pålitlig och kompetent - och uppskattas av omgivningen.”

Det här verkar vara en global företeelse och gäller politiker också.

/MA med gällivarehäng.

PS Jag lade in några bilder också. Det är ju en fotoblogg. DS

En lång fredag

Långfredagsmorgon. Vaknar till lätet av en gråhäger som skränar i skyn förutom allt måsskrik och ”gråsparvs-ruuit-chruuit”. Frugan har fått sparvarnas gunst. Visar hon sig i terrassdörrens fönster radar sparvarna upp sig på räcket utanför. Bamba.

Utposten mot väster, vitmenad av guano från förra årets skarvhäckning, ligger skarv-öde. Bobyggandet avbröts abrupt i år. Kvar är bara gråtrutarna och något par havstrut. I tisdags låg alla bobyggare i havet utanför och avvaktade. Nu är det bara den vanliga fågeltrafiken utanför. Fel störning i rätt tid ödelade häckningsentusiasmen.

Rabatten på terrassens kortsida är uppgrävd, förstärkt med planteringsjord och gödslad. Fyra rosbuskar är planterade. Nu skall bara resten i jorden. Alltså nyinköpta frön och räddade plantor från uppgrävningen. Den gångna nattens markfrost har nog tagit en del plantor. 

På nätet kan man läsa att utrikesministern uttalats sig om folkets goda vilja att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer.  Många är det som besvärar sig över trängseln som uppstått så här års i bohuskustens livsmedelsbutiker.

Sprang förbi några vitsippor. Kunde inte motstå frestelsen.

/MA

Att gilla läget

Det uttrycket blev ett mantra under värnpliktstiden. Övningar för att överleva ett kärnvapenanfall (åtminstone en kort stund efteråt för att hinna läsa av geigermätaren), sanering efter ett förmodat anfall med biologiska vapen, sanering efter kemisk krigföring, strid under pågående gasanfall, kontrollera sin klaustrofobi och rädsla genom att krypa genom långa rör med en vapenrock nedstänkt av brinnande napalm, mm.

Scenarierna var många. Förrådet av djävulskap som den lede fi kunde hitta på var outtömligt. Warszawapaktens stridsflyg fanns stationerad bara 15 minuter från vår territorialgräns så det gällde att vara beredd.

Nu inträffade inte det värsta och femtio år senare är det dags att förgro fröna till odlingarna i kökslandet. Det blir mera potatis och bönor i år än andra år. Lite blomprakt blir det också. Alla inköpta fröer går inte åt. Enligt datumstämpeln på fröpåsen skall fröna vara grobara även säsongen 2021.

En bra konsumtion av vitlök håller ”icke vitlökskonsumenter” på avstånd. Kan vara bra i dessa tider. 

När det blir dags för självplock av jordgubbar i sommar kommer jag undvika att plocka sorten Korona. Även om de är lättplockade bär. Det finns en hake: De är svåra att snoppa.

/MA

Buteljer, buteljer, buteljer och bilder

Besökte ett buteljerande företag som verkligen hade marknadsföring som en prioriterad aktivitet. Livsstil, roadracing, ocean race, handboll, fotboll, basket, TV-reklam, filmreklam och guidade besök inte minst. Exklusivitet var ordet. Nödvändigt förstår jag för att synas på hyllorna och bland alla sorterna. Marknadsföringen blir i sig en utmaning för de som utövar den. Det framgick av guiden som oblygt berättade om ansträngningarna att följa med i konsumtionstrenderna och känna vart det blåser för att anpassa produkten eller dess användning. Alkohol är just bara alkohol, men sedan kan man smaksätta den på "femtioelva" olika sätt. Användningen är dock i huvudsak bara en: Som dryck. Visserligen kan man ha starksprit till flambering och smaksättning kanske, men till desinficering är koncentrationen normalt för låg.

Vilket osökt får mig att tänka på handspriten som rekommenderas i dessa tider. Den är ju inte drickbar även om säkert några provar med jämna mellanrum. Tips finns i Facebook hur man gör handsprit med rödsprit och glycerol.

Nu är det orostider eller är det bara vetskapen om att det finns osäkerheter i vår omvärld som har ökat? Förmodligen är det det sista: Att vetskapen ökat.

För att lugna och trösta brukar innehållet i flaskan användas och många ekonomier oroar sig för en recession. En tröst kan vara att alkoholkonsumtionen troligtvis ökar liksom konsumtionen av lugnande psykofarmaka. Kommer födelsetalen öka när folk sitter i "hemmakarantän"?

Och framför allt: Kommer de som använder fotografi som en terapi att ta annorlunda bilder? 

En ofrivillig paus i livspysslet som kanske förändrar. Ger tid till eftertanke och nya tankar. 

Corona-viruset går inte att buteljera och inte växthusgaserna heller.

Den som överlever får se!

/MA

Hårt ljus mitt på dagen och kameran mitt på magen.

Har en undring om inte många av de "stora" gatufotograferna under 1900-talet haft ett bra stöd i det hårda solljuset som är på sydligare breddgrader. Frankrike, Spanien, Italien, USA med flera ligger utan tvekan långt söderut. Jämförelsevis. Svartvitt gör sig bra även om ljuset är hårt vilket inte alltid färgbilder gör. De svartvita kontrasterna blir starka och framträdande, (men kanske inte hos Vivan Maier). Motiven mejslas fram med ett grovt dynamiskt spann på film och papper.

Nu är det nog förmätet att påstå att hade de varit i Skandinavien så hade det inte blivit lika bra bilder. De bilder som tagits i Norden och som lyfts fram under samma tid är av annat slag, oftast. I alla fall om man ser det till tidsperioden 1900-1960 eller kanske något längre fram. Städerna har inte varit så stora och stadslivet har varit av en annan kulturell essens.

Ofta skildras mera livsvillkor på landsbygden med hela miljöer än ögonblicksbilder från ett "liv på stan" i den nordiska fotografin. Hade de tagits idag hade de betraktats som bilder i ett socialreportage om misär och fattigdom, nja kanske inte riktigt så. Mera då en materiell torftighet med brist på bekvämligheter. Kanske är det dags att iklädd skottsäker väst skildra ”orten” i bilder, företrädesvis svartvita. En utmaning att få den ”mentalt svartvita miljön” att tränga igenom i bilden och nå fram till betraktaren. Ur miljösynpunkt hade dessutom varit bättre. Inte så långa resor som till Mellanöstern, Östeuropa och krigshärjade områden. Man behöver bara ta tunnelbanan, lokalbussarna eller spårvagnen en bit.

För den fågelintresserade kan jag tala om att det är turkduva i bilden.

Bondkatt 009 (!).

/MA