Vitsipporna har nästan blommat över, men inte liljekonvalj, ännu...

Ingen idé att för söka fånga vitsippor i full blom längre. Bättre då att fånga dem på bild i ett åldrat skede.

Harsyran har inte satt blommor än.

Och svalörten börjar sjunga på sista versen!

Men som sagt liljekonvalj har knappt börjat blomma.

Lika svårt att hinna med varje vår.

/MA

Liljor i vassen eller liljor så in i vassen?

Den präktigaste liljekvasten vi har är den som står i vassen.  Hur den nu kom dit?

Den stora samlingen liljor, är liljor så in i vassen. De ger ett mäktigt intryck. Övermäktigt många.

Knippfryle, antar jag, riggad på terrassen inte i vassen.

En bra början på plommon. 

Och musselsquashplantorna tar sig bra. Snart dags för omskolning till friland. 

/MA

Makronesien

Det är en kort resa dit. Ett land som finns där du står! Ett litet land! Inte det minsta men ändock litet. Tycker mig se mera makrobilder i bloggarna så här års än tidigare år. Lättare och säkrare att utöva än gatufoto just nu? Fokusstackade handhållet nitton bilder. Tar tid att bearbeta framför dator! 

En ensam tulpan under plommonträdet drog till sig min uppmärksamhet under försommaren. Den enda som lyckats klara sig från kaninernas hunger. Envist stod den kvar. Tulpanlökar var på 1600-talet hårdvaluta i Holland. Kan förstå det på sätt och vis. Lökar användes som betalningsmedel. Strimmiga lökar var mest värdefulla. Men så gick luften ur marknaden (som alltid). Den första finansbubblan?

Tulipanaros kommer kanske från den tiden? Borde nog gräva upp mina tulpanlökar för att fånga upp sidolökarna och dryga ut inkomsterna istället för att mata kaninerna. Men nu verkar det som de också har fått sitt virus. Kaninpesten härjar och resultatet är bara ett. Undrar om Sverige står på  Rabbit World Health Organisation's "shitlist"? 

Provade med mobilfånen med ett annat motiv. Gick lika bra som att stacka för motivet var platt.

Kanske inte riktigt lika bra....

Bättre då att gräva upp vitlökarna som är färdiga att skörda. Undrar hur man odlar flätor? Går det? Får lura ut det till nästa år.

/MA

Mellan häggmispel och syrenknopp

Det minskade tempot, följden av tidens globala ofrivilliga paus, hjälper till att se. Man kan inte undgå att fängslas av kraften i årstidsförändringarna som pågår utan vår medverkan. Åtminstone delvis. 

Tid att se. Tid att sakna. Tid att göra. Tid att tänka. Tid att öva? Tid att vara. Livet blir intensivare när insikten om ändligheten har blivit en viral följetong i media. Journalister med relativ kort livserfarenhet ställer infantila frågor till den allvetande kunskapen. 

"Hur långt avstånd måste man EGENTLIGEN hålla? Armlängds? Men man har olika armlängder? Det märks när man köper en skjorta! Kan man vara 51 stycken? Varför är gränsen just 50? Hur länge måste vi hålla på med den här distanseringen? Får det här effekt på ekonomin?"

Inga koncisa svar! Svävande bedömningar grundade på intuition och modeller på verkligheten och en underliggande ambition att inte skrämmas. För mycket. Sitt lugnt i båten! Det är nog snart över vad vi kan se, men det kommer att ta tid. Vi får se tiden an! Det får inte bli panik även om det är det och är det det så skall vi inte låtsas om det. Det blir lugnast så.

Kommunala vårdansvariga som mörkar för att inte lägesbilden skall bli negativ medan den allvetande kunskapen hävdar att Sverige minsann rapporterar sanningsenligt jämfört med grannländerna .

Hugaligen sådan såpa.

Men en bild är sann? I alla fall delvis. Det vill säga från början vid tagningsögonblicket om man nu inte har arrangerat en scen. Tar man bort några kvistar som skymmer motivet på ett osnyggt sätt är den arrangerad. Eller?

Har sanningen någon betydelse eller är det bara vår uppfattning om sanningen som har betydelse.   

Det blir mycket användning för teleobjektiven nu för att hålla avstånden.

/MA  

Vägspärr

Hade ärenden som måste skötas men blev hindrad! Någon hade spärrat passagen mellan solparasollet och terrassbordet.

Har inte fobi för den här sortens spärrar men kände respekt så jag gick runt. 

/MA