Räcker 70-300 mm för dokumentär fågelfotografering?

Det beror förstås på vilket avstånd från fotografen som motivet befinner sig på. Med en 23,6 × 15,6 mm stor sensor blir  bildvinkel mindre och ger 50% ”mera” i brännvidd jämfört med 24 x 36 sensor, men ljusinsläppet minskar. Har umgåtts med de här tankarna under en längre tid, eller mera korrekt, sedan den yngste fått ärva D90:n. Kan en D7500 eller D7200 väga upp lättnaden i plånboken kontra en Nikon FX med 24,3 Mp och med lågpassfilter? Mera ljus men större bildvinkel..... Å andra sidan, kan frånvaron av ett lågpassfilter göra susen när man skall delförstora och skärpa upp bilden? D7500 har 20,9 MP medan D7200 har 24,2 MP. Fler pixlar per ytenhet ger möjligheter till fler detaljer. Alltså mer detaljer på 23,6 × 15,6 mm sensorn. Å andra sidan är ett bra fokussystem bättre än ett sämre! Men stopp! Man kan ju ha ett DX-läge med 10,5 Mp och få 50% till på FX-kameran men på DX kan man ju ha en "artificiell konverter" som ger 1,3 i cropfaktor utöver de 1,5 som man redan har i jämförelse med FX.

Vart tog bilden vägen?

Världen är full av fågelfotografer. Den digitala revolutionen har skapat fler möjligheter än tidigare. Så behövs det en till? (Möjlighet eller fotograf?) MEN....när raritetskommittén inte godkänner en rapport för att det inte finns bildbevis, då blir det lätt en prestigefråga. Nu skall man inte ta sådant personligt. Det är bara bildligt. Kolla nedan:

En sandtärna med 300 mm och FX. Klart identifierbar.

Silkeshäger med 300 mm och FX. Klart identifierbar. (Lägg märke till sommarhimlen!) Så det räcker nog....med 70-300, fast 150-500 är ju bättre och ännu bättre med DX-format och utan lågpassfilter. Men att släpa omkring en bazooka i terrängen som en pansarvärnssoldat är inte roligt, men det kan ju bli roligt bra bilder. 

Sandtärnan blev ett sverigekryss!

/MA

En duns

och så låg den där, på det ärvda trädgårdsbordet, i frukosten, i solen. Medan jag begrundade dess öde och uttrycket ”Fri såsom fågeln”, iakttog jag rörelserna från de sista andetagen. Plötsligt rörde det sig i fjäderdräkten! En präktig loppa kikade snabbt fram och gömde sig lika fort. Hade fripassageraren distraherat piloten genom att suga blod mitt under pågående inflygning till matbordet? Troligen, eller också nöp det till utav h-te när loppan bet hål och felbedömningen blev ett faktum. Artfränden, som förmodligen var brorsan, satt kvar intill och lockade men gav upp när det inte kom något svar. Tur att loppor inte är vanliga bland trafikflygets piloter.

/MA

Med en svag krona

blir det korta besök i Danmark. Visserligen har Sundsbussarna pensionärsrabatt men den hjälper inte upp kronans låga värde när man är på det danska fastlandet, eller snarare ö-landet som ju Själland är. Kanske var det därför de flesta medpassagerarna spelade bingo utan att gå av båtbussen i Helsingör. Egentligen var det Dunkers utställning om Shaun Tan som lockade, men när landet på andra sidan sundet ligger så nära så blir det en tur över till andra sidan. Turen blev så kort att jag inte hann få upp kameran, men en lunch blev det.

Sofiero har vi dock aldrig haft ro att stanna till vid. Så på hemresan passade vi på och gjorde en avstickare dit. Blomsterprakten med alla rhodenderonbuskarna var påtaglig. 

Även inne i den före detta kungliga sommarstugan fanns lite av blomsterprakten och

stilfull möblering. 

/MA

Fotografi Falkenberg

löper av stapeln 30 juni och 1 juli. Ett arrangemang av Falkenbergs fotoklubb. Ett synnerligen ambitiöst program: Mässa, fotoutställning, föredrag och mingel. Se länken här.  Bilden? Ja, den är från ett besök på torget i Halmstad. Sökte skugga på en parkbänk där det redan satt en varelse i skuggan. Vi insåg att vi båda hade samma behov av lite svalka. Så tolerans med en viss vaksamhet var enklast.

/MA 

Att bada i grumliga vatten!

Att fiska i grumliga vatten är en politisk anklagelse! Det insinuerar att någon går med håven i något som  inte står rätt till, i alla fall inte politiskt korrekt, just för tillfället är väl bäst att tillägga. Hur är det med att bada i grumliga vatten? Jag fick erfarenhet av det någon gång i mitten av åttiotalet, (nittonhundraåttio inte artonhundraåttio). Hemresan från Key West upp mot Miami gick i varmt väder trots att det var under orkansäsongen i november.  Halvvägs upp utefter vägen dök det upp en naturpark med möjlighet till bad. Kom snabbt ut på korallsanden och hoppade i, eller vadade i snarare. Det var långgrunt med ett siktdjup på max 5 mm, grumligt alltså. Lite längre bort på stranden satt en familj, två vuxna och ett barn. Plötsligt kom flickan upp ur vattnet och gallskrek. Familjen packade ihop snabbt och försvann i sin bil. Jag sänkte ner min lekamen i de ljumma tropiska vattnet och började sedan vada mot stranden. Plötsligt kändes en brännande smärta i navelhöjd. En knivrispa från sida till sida med punktformiga blödningar varannan eller var femte centimeter. Närkontakt med den portugisiske örlogsmannen! Det visste jag inte då. Det satt i två, tre månader.

I mina vanliga badvatten är det mest pollen så här års och inga brännmaneter.

och det blir bara varmare. Nästan 17 grader nu! Blir det grumligt blir det ännu varmare, kanske rent av brännande hett!

/MA