Fixat första fixen!

På väg till normalisering? Regionen kom igång så småningom med vaccineringen och det flöt på smärtfritt. Skulle nog ha dokumenterat kön med 65-plussare utrustade med munskydd men stormbyarna och regnet fick vinna denna gången. Kanske kan det bli läge vid nummer 2.

Efter sticket så stack vi vidare mot Båstad. Gjorde sticket att man piggnade till och fick lite behov av att se mer av den annalkande våren söderut? Och se: Solen kom fram! Väl i Båstad blev det att styra kosan vidare ut på Bjärehalvön. Nog är det grönare här än hemma! Undrar om det är grönare på andra sidan åsen, mot södersidan alltså? Men först en fika på rastplatsen vid italienska vägen. Utsikten norrut över Laholmsbukten är väl värd en blåsig och kall stund med ändalykten på en fuktig sittplanka. Kaffet värmer ju och skulle man ha inkontinensbesvär så märks det inte. Det är lika blött överallt på sittplankorna. 
Eftersom man inte börjat ta betalt på parkeringen vid Hovs hallar och inte heller har någon pensionärsrabatt på P-avgiften kan man ju lika gärna ta en sväng förbi där också. Får följa upp grönheten på södersidan vid ett senare tillfälle. (Någon typ av grönhetsindex borde tas fram). 

Kunde konstatera att det såg likadant ut som vid förra besöket. Möjligtvis något mindre sten, men med största sannolikhet är det bara en villfarelse.

Ja, inget tvivel om saken: Lika stenigt som vanligt!

Förberedelserna för midsommarfirandet har börjat. Potatisen har redan kommit i jorden. Hoppas att man inte glömmer sillen, jag menar dillen. Sillen är redan planterat i kyldiskarna såg jag i början på förra året. I år har jag inte kontrollerat hur det ser ut. Har inte tordats!  

/MA i väntan på andra fixen

Gränstrakter

Det verkar som om gamla gränstrakter förblir gränstrakter under överskådlig tid. De geografiska förutsättningarna på land är egentligen lika svåra nu som då. Som alltid. Att ta sig fram landvägen i obanad terräng är mödosamt. Nu också. Något lättare med en smal grussträng och en ottomotor, men det är glest mellan bosättningarna och ändå bara fyra - fem mil från kusten.

Luftledningar har fungerat men med den ökande risken för extremväder är det bäst att ta det säkra före det osäkra och gräva ner kablarna. Man måste ha "kräm" till bosättningarna annars stannar all kommunikation av. Små nätverk av solpaneler kunde kanske vara ett alternativ, men kablar går det åt i alla fall, och tekniken är inte på plats än.

 
Kreosotstolpar brinner bra och med rökgasrening kan det vara ett tillskott i energiproduktionen. Dock inget att hugga upp och ta in i stugan.

Bättre med veden från ett vanligt kalhygge. Om det blir något över från det som skall till sågverken. Några frötallar är sparade liksom torrakor och högstubbar. De skall inte gå till ved. Tre högstubbar per hektar? Kanske certifierat skogsbruk enligt FSC eller PEFC?

Här och var syns rester av ett generationsskifte,

och ställvis där skiftet blivit försenat, alldeles för sent, eller går det att rädda?

Några har räddat sig kvar.

Och tröst finns! Om inte i kyrkan så på ICA

eller på nästa derby, när fotbollsplanen torkat upp.

Om nu inte fotbollen ger kryddan i tillvaron så finns det andra möjligheter och flåset kan man få upp på flera sätt! 

/MA

Sibirisk knölsvärta eller amerikansk sjöorre?

Det kan låta som kulinariska rätter på en obskyr gourmetrestaurang, men det är det inte. Utan det är två rara fågelarter som dyker upp då och då i vår svenska fågelfauna. Larmindex 2 i Club300:as lista. Gjorde ett ryck för att om möjligt få syn på dessa i tisdags. Det blev en dipp. Sjöorrar och svärtor 600-700 meter ut i Laholmsbukten med sjöbris som rörde upp havsytan gjorde det tålamodsprövande att ”tråla” med tuben. Tror att mitt tålamod inte längre är vad det varit, särskilt som fikat låg i trunken och väntade.

Nå, nu blev det en härlig utevistelse ändå. Vårluft, blommande hassel och Laholmsbukten med Bjärehalvön i fonden är en väl så god anblick som en sjöorre med gul knöl på näbben eller en svärta med en mörk knöl på näbben. Jo den har en snygg vit markering bakom ögat också.

Och naturligtvis blev det en tur ut till Hovs hallar. Ni vet där Sjunde inseglets scen med den schackspelande riddaren och Döden togs. Relevant idag med vår nutida pest. 

Ett trettiotal tranor kom sträckande norrut på hög höjd och tranropen annonserade bättre tider eller snarare vårtider. Ur bilradion hördes direktsändningen från Folkhälsomyndighetens presskonferens. Halland ligger illa till.

/MA

Skitstövlar

Är det någon mer som tycker som jag: Att stövlar som plötsligt läcker när man går i fotdjupt vatten är en stor besvikelse?
 

Andra paret inom loppet av 1,5 - 2 år (bildtext)

Är inne på andra paret som börjar läcka efter knappt ett års användning. Använder dem inte dagligen, men säg 2 à 3 dagar i veckan, i snitt över året. Lite stänk av saltvatten nästan varje gång vid användning, men i övrigt regnvått gräs.

Nu är det här ett ringa bekvämlighetsproblem sett ur global synpunkt. Kanske inget bekvämlighetsproblem alls. Man kan ju gå barfota 5-6 månader per år egentligen. Söderut ännu längre, men med ett par stövlar att bara hoppa i blir det ofta stövlar även när det inte riktigt behövs.

Blöta strumpor och sockar måste torkas

Ur hållbarhetssynpunkt är det här dock ett globalt problem. Förr lagades stövlar med samma metod som med cykeldäck. Solution och stora laglappar (rester av gamla innerslangar) gick att köpa. Efter att sniffarna blivit många kan solution bara köpas i förpackningar med några få milliliter och en i taget. Inte möjligt att laga stora revor om man inte går flera gånger i kassan och då blir man misstänkt som presumtiv langare av solution. 

Är vi inte medskyldiga till det globala resursslöseriet, så säg? Läderkängor insmorda med konsistensfett är kanske lösningen. Räcker det med vax i sömmarna och på lädret?

Har materialtillverkarna till moderna stövlar fått vax mellan öronen? Ja i så fall är det tätt. Där läcker det inte in.

Och skokräm hjälper inte.

Obs! Här avses inte stöveltramp

Har en antydan till "gummi"-släpp i ett litet hörn på ett kamerahus, ingen undervattenskamera dock. Törs inte använda solution eller någon annan kemikalie.

Läser just nu i lokalblaskan att 100 par små rosa barnstövlar skall skickas till Nordmakedonien. Hoppas att de håller så barnen kan växa ur dem. 

/MA

Att sitta i buren

Hummerfisket startade för sådär tre veckor sedan, den 21/9. På måndagsmorgonen 0700 fick tinorna läggas i. Havskräftor får emellertid fiskas året runt. Burarna på bilderna är för havskräftor. Läggs de på 30 m djup och grundare så skall det finnas nödutgångar, men om det är djupare än så behövs inte det. Undrar vad kräftorna tycker? Sannolikt är inte annat än betet intressant.

Bäst fångst är det vid fullmåne. Två kräftor per bur är kalkylen.  

Har ett minne från ett bröllop i Bohuslän för runt 25-30 år sedan. Vid bordet mittemot mig satt en fiskare som jag kom i samspråk med. Han berättade att hans farfar någon gång på trettiotalet fått trålen full av havskräftor. En fångst som då var värdelös och bara var att släppa tillbaka till havet. Vid tidpunkten för samtalet hade fångsten varit värd en förmögenhet i hans ögon. Han kunde inte riktigt släppa tanken på den stora fångsten. Nu var han EU-motståndare och skulle begära norskt medborgarskap om Sverige skulle gå med i EU. Någonstans hade han hört att bohuslänningar automatiskt blev norska medborgare bara de ansökte. Undrar om han blev norsk medborgare. 

Många båtar har huggits upp. Skagen på danska sidan har fått agera båtkyrkogård. De sörjande har fått en EU-peng för att hugga upp sin båt.

Det är många om´et, men färre än det varit.  Danskarna på västkusten är oroliga för nordsjöfisket och så är även svenska fiskare. Brexit ändrar fiskegränserna och fisket påverkas. Sitter vi alla i en bur?

/MA

PS Kräftorna åt vi upp. Glömde föreviga med en bild. Frugan laddade dock upp på FB innan de var slut. DS