Goa gubbar och format

Nu menar jag inte göteborgare av hankön i övre medelåldern, utan på säsongens gubbar. 

Till sommaren hör självplock. Inte pojksporten att palla äpplen och päron, men att utnyttja möjligheterna att skörda andras odlarmödor genom att mot betalning plocka till sig bär, grönsaker och rotfrukter. Mellanleden elimineras och resultatet hamnar från ”kvist/jord” nästan direkt i magen. Hyfsat energieffektivt och näringsrikt. 

Alltid finns det omständigheter som påverkar tillgången. Regnig sommar, kall vår, het sommar, långsam mognad eller allt på en gång. 

Men marknaden anpassar sig och fenomenet blir ett inslag i sommarnöjenas utbud.

En korts stunds arbete och dagens skörd är bärgad.

Tidens ofrivilliga lägre tempo i Coronaskuggan och gör att man börjar komma ikapp planerna. Plocka gubbar  känns inte som tidsspillan. Men än är det mycket kvar.

Har haft X-E3:an inställd på 16:9 formatet ett tag. Det blir "stabila bilder". Även hastigt påkomna snapshots ger med automatik en stabilare känsla än 3:2. Sensorn brukar ju vara 3:2. Med 16:9 utnyttjas inte alla pixlar! En snabbinställning för att skifta mellan formaten i tagningsögonblicket skulle eliminera beskärningsmomentet. Men 16:9 på höjden blir ogörligt på en vanlig bildskärm. I många mindre fototävlingar förordas liggande format. Mycket enklare att hantera, men mister man inte lite av möjlig bildupplevelse?

/MA 

Centralt

 Vi tog oss för att dra ner till Centraleuropa, i höstas. (BC, Before Corona). Inte frostnupet då och det tycktes vara fler än vi som tänkt i samma banor. Wien var invaderat av turister, kändes det som.  

Skriver det här på Wiens Hauptbahnhof i väntan på tåget till Budapest. (Med senare kompletteringar). Mitt emot bänken jag sitter på så har någon dödsföraktande spårspringare alternativt graffitimålare/klottrare skrivit "ERNST" i glada färger. Kom att tänka på Kirchsteiger och hans idylliska sommarprojekt i TV. (Ni vet han som i strumplästen med några halmstrån, en gammal drickaback av trä och en fogsvans bygger ett mysigt sommartorp). Jag tog upp kameran och tog en bild. Samtidigt kom en stor kraftig perrongstädare från vänster och ropade:

- Verboten zu photographieren, och viftade med pekfingret.

- Warum, svarade jag, något överrumplad.

- Man muss Papier haben, sonst...? Han höll ut handen och vickade.

-An ÖBB:s Hauptverwaltung kann man eine Genehmigung erholen und dann kann alles photographiert werden, sa han.

Det här med fotorestriktioner skapar lite osäkerhet, men turistens naiva och lustorienterade knäppande motverkar sordinen. Det gäller att undvika att igenkännbara ansikten kommer med. Enklast är ju att inte ta med någon alls. Då är man säker om man vill publicera bilderna t.ex. i ett blogginlägg, som inte är annat än ett rent reportage eller snarare en dagboksanteckning. Neutronfotografering kanske är ett epitet som skulle passa. Österrike har lite skarpare regler än vad vi har.

Annars är det relativt enkelt att åka tåg från Budapest till Wien. T&R för två gick inte på mer än runt 800:- (SEK). För två och en halvtimmes enkelresa. Med buss är det halva priset och bara en kvart längre restid. Att dra vidare från Wien till Bratislava, Prag eller Brno är en baggis. Tågluffning och rent av bussluffning är ju något som mycket väl kunde vara året runt och inte till mer än bara några korta sommarmånader. Den möjligheten kanske yppar sig AC (After Corona). Ja kanske inte för svenskar då ...

Första gången vi var i Wien så det blev att åka runt så mycket som möjligt för att insupa miljön. Besök i de kulturella monumenten fick anstå så länge. Förutom några besök på stadens caféer.

Ett utmärkt sätt att hålla sig à jour är att läsa dagstidningar i sorlet från övriga cafégäster. Blev mest imponerad av hur en dagstidning kunde sättas in i en bamburam och bli översiktligt läsbar över hela sidan. 

Gamla sta'n finns här med och skiljer sig egentligen inte så mycket från Stockholms. Trevligt att ströva omkring i.

Ett bra nät av kollektivtrafik finns förstås. Flera stora järnvägstationer byggs om. Huvudstationen, den tidigare östra stationen, liknar mest en mindre modern stadsdel. 

Speciella krav på att hundar skulle vara försedda med munkorgar i kollektivtrafiken gav ett hårt intryck, men förmodligen ett krav uppstått ur trängda lägen.

/MA 

Puttekulepotatis

(Försökte med handhållen fokusstapling på de här små, men det krävde fler än de 10 bilder jag tog och mycket handpåläggning med ett mediokert resultat). 

— Men det begriper ni väl! Ta upp potatis nu kan ju inte bli annat än ett fiasko! Dessutom är de ju vildvuxna och rester från förra årets skörd. Ett under att de överhuvudtaget kommit så här långt.

— Men blev de inte mer? Vad gör vi nu?

— Men inte räcker det till middagen ens för en person!

— Men de är ju inte kloka! Sitta här och snacka om potatis! Jag skulle kunna göra mig till hund för ett ben. 

PS För er som inte vet vad en puttekula är så är det ett lekredskap, en sfär, med cirka 10-15 mm i diameter av finbetong, (stenkula) som man skulle "putta" på tennsoldater eller små pyramider av puttekulor. De kulor som puttades blev vinsten tills föremålet som sattes upp träffades och föll. Nästa "man", för det var pojkar mestadels, (vinnaren) satte upp sitt mål för prickkastning eller "prickputtning". Den som gick hem med flest kulor hade vunnit, eller ja, släpade hem kulsäcken till sig och sitt. DS 

Fotografi Falkenberg 2020 är inställt

Det skulle ha blivit ett tioårsjubileum för Fotografi Falkenberg som var planerat till månadsskiftet juni-juli i år. Istället för att utmana ödet för både funktionärer och besökare så blir årets evenemang inställt. Med 400-500 besökare blir det problematiskt att undvika uppenbara risker. Alltför många osäkerheter finns än så länge. Trist men rimligt och tio år i rad får ersättas av den tionde gången istället. Sitt nu inte hemma och deppa för det. Det hjälper inte. Det kommer nya tider vad det lider.

Klubbverksamheten blir också den inskränkt, så till vida att möten inomhus och resor skrinläggs. Med tanke på att medlemmarnas medelålder inte är i de övre tonåren finns anledning till försiktighet. Så individuella aktiviteter som innebär att medlemmarna inte behöver exponera sig i det offentliga rummet med risk för folksamlingar har blivit modellen nu under våren. Den digitala mötestekniken finns där men har inte använts förut i någon högre grad, men nu blir det ett behov. Social distansering (det borde det nog heta fysisk distansering egentligen) men inte fotografisk distansering är att föredra. Online-seminarier, fototävlingar och videomöten får det bli ett tag framöver. 

/MA

Att gilla läget

Det uttrycket blev ett mantra under värnpliktstiden. Övningar för att överleva ett kärnvapenanfall (åtminstone en kort stund efteråt för att hinna läsa av geigermätaren), sanering efter ett förmodat anfall med biologiska vapen, sanering efter kemisk krigföring, strid under pågående gasanfall, kontrollera sin klaustrofobi och rädsla genom att krypa genom långa rör med en vapenrock nedstänkt av brinnande napalm, mm.

Scenarierna var många. Förrådet av djävulskap som den lede fi kunde hitta på var outtömligt. Warszawapaktens stridsflyg fanns stationerad bara 15 minuter från vår territorialgräns så det gällde att vara beredd.

Nu inträffade inte det värsta och femtio år senare är det dags att förgro fröna till odlingarna i kökslandet. Det blir mera potatis och bönor i år än andra år. Lite blomprakt blir det också. Alla inköpta fröer går inte åt. Enligt datumstämpeln på fröpåsen skall fröna vara grobara även säsongen 2021.

En bra konsumtion av vitlök håller ”icke vitlökskonsumenter” på avstånd. Kan vara bra i dessa tider. 

När det blir dags för självplock av jordgubbar i sommar kommer jag undvika att plocka sorten Korona. Även om de är lättplockade bär. Det finns en hake: De är svåra att snoppa.

/MA