Om tiden

Läste en söndagsartikel förra veckan i SvD med rubriken "Nuet har blivit mer osäkert än någonsin" författad av en matematisk fysiker.

Artikeln avsåg inte att behandla den osäkerhet som många upplever via sociala medier och nyhetsrapporteringar. Den osäkerheten är på ett annat plan än vad artikeln avsåg.  Enligt Julian Barbour i sin bok "The end of time" finns egentligen inte tiden. Något som jag misstänkt länge men haft svårt att bevisa. Sen ankomst har gisslat mig då och då. På gymnasietiden fick man sitta kvar om man kom försent till morgonsamlingen. Morgonsamling var bara en morgon i veckan. Kvarsittningen var lika lång som den tid man kommit försent. Det vill säga två kvartar resulterade i 30 minuters kvarsittning. Då idkades någon form av uppbygglig läsning som skulle ha gjorts på den morgonsamling man missat samt inläsning av reglerna för närvaro. Konsekvent. Om jag nu kommer ihåg rätt. Det har gått en tid sedan dess. På universitetet hade man alltid en kvart tillgodo. Nåväl, det har hänt senare också, att jag kommit försent eller snarare sent, men då har det alltid funnits något att skylla på. Vilket det ju egentligen alltid finns såvitt jag kan bedöma.

                               Astronomisk tid

Vår tidmätning är ingenting annat än mätning av svängningar hos kristaller eller atomer i kristaller, (Cesium eller Strontium). Sedan synkroniserar man många atomur för att fastställa "tiden" för de går lite olika beroende på var de befinner sig. Fröken ur. De äldre uren hade en pendel. Alla svängde med sin egen fart. Synkronisering gjordes inte alls.

I grevens tid

Så tiden är nog egentligen en rörelse, (inte arbetarrörelsen, den är mera ett tidsfenomen). Slutaren i min kamera rör sig den också. Det hör jag varje gång jag trycker ner avtryckaren. 1/10- dels sekund såväl som 1/1000-dels sekund. Ibland flera gånger i rad. (Mycket jobb att ta bort skitbilder eller dubbletter med fokus på olika ställen blir det då). 

Men stillbilden då? Den är ju faktiskt still och visar t.ex. 1/200-dels sekunds rörelse eller existens i ett enda svep. Med en lång slutartid blir det suddigt och knappt möjligt att tyda vad bilden föreställer. Allting, nästan, rör ju sig. Minnet blir också suddigt efter lång tid.

Håller man sig ung om man tar många stillbilder eller blir fotograferad ofta? Jag tror inte det. Filmstjärnebrudarna från sex-tiotalet ser inte ut som jag minns dem. Nu var ju många med på film, alltså rörliga bilder och det kan ju ha inverkat. Tiden verkar ju vara en rörelse. 

Med farsans ryska tvåögda spegelreflexkamera fick jag aldrig som tioåring tillfälle att fotografera filmstjärnor på sex-tiotalet. Jag räckte inte upp över publiken framför mig. Så ni får hålla tillgodo med vad en lantis kan prestera. 

   Tid för mjölkning

Hur som helst det var en intressant artikel som satte sprätt på tanken och några bilder som skvalpat omkring på hårddisken fick jag användning för!

/MA

Flödet

Många dagar så här års inbjuder inte till utevistelse. Hämtning av morgontidning brukar dock sätta igång både blodomlopp och andning. En snabb överblick av tidningsinnehållet sätter ytterligare fart på en nyvaknad lekamen. Det finns alltid något att reagera på och snart är man uppe i varv

Ankomsthallen till flygplatsen från spårvagnen från Istanbuls centrum

och flödet infinner sig. En sorts eufori eller sorglöshet över att allt rullar på.

Hängbron över Bosporen i Istanbuls centrum

Att hoppa av finns inte en tanke på. Det gäller att hålla styrfart.

Fiskare i Bosporen halvvägs upp mot Svarta Havet

Ibland finns det dock någon som fiskar upp det som faller i.

/MA

Tankar i Granada (del 6) Alhambra?

Är inte det en öl?

/MA

Fotogenisk?

Salta inläggningar är både hållbara och goda. Ja goda gäller kanske inte för alla. Salta bad har jag fått höra är något eftersträvansvärt och det har jag hörsammat. Försöker bada i havet både så tidigt som möjligt och så sent som möjligt. Senare på året än nyårsafton går inte. Tidigare på året än nyårsdagen går inte. Har dock ingen böjelse för nyårsbad annat än i duschen inomhus.

Fotbad däremot kan idkas alla årstider. Den här formen som bilden visar, med fötterna i saltlake, tar förmodligen bort fotsvamp, fotsvett och desinficerar nageltrång. Det kan dessutom fot-ograferas(!). Bilden är från den så kallade Rosa sjön i Torrevieja, en av två saltsjöar i området. Nu fanns det sådana som idkade andra former av fotvård. Vid samma tillfälle som denna bild togs kom det ur vassen en springande naken man med en 1,5 liters pet-flaska med mineralvatten i vardera handen. Springande barfota på saltkristallerna försvann han i vassruggarna innan jag hann fokusera kameran. Undrar om den sortens fotvård mer handlade om späkning än läkning.

/MA 

Årstider

Det här skulle kunna vara taget idag men det är det inte. Det enda som avslöjar årstiden vid tagningen är himlen!

Å andra sidan så kommer den tiden också!

/MA