Sommaruppehåll, kompletterat med bilder!

Att börja skriva text till ett inlägg som oavsiktligt blir publicerat när John Blund gör entré kan vara vådligt, men här kommer texten igen med bilder: ( Den oavsiktliga publiceringen är borttagen)

Blir det ett sommaruppehåll i bloggandet denna sommar? I så fall hur länge? Hela juli och delar av augusti eller bara ett något förlängt intervall mellan inläggen? Det vill säga utdragna 14-dagar till kanske 20-dagar? 

Trots att nu coronapassen skall börja införas är det lite svajigt med reserekommendationerna. Frisläppta restriktioner, men förmaningar att ta det försiktigt i väntan på mutationer, vaccinering till trots. 

Så trädgårdens flor får vara föremål för fotograferandet ett tag. Så här mitt i sommaren är det knappast brist på motiv. 

Obligatoriskt med rosor!

Men potatis är än mer viktigt!

Liksom squash

och ärtor

Buskkrasse!

Nej, det är inte fotograferat med makroobjektiv och det syns naturligtvis på skärpedjupet. Tycker nog att ett kort tele ger väl så bra miljöbilder, men allt beror förstås på vad man är ute efter och det objektivet som sitter på är det som blir använt för det här var spontanfoto. 

Samlade frön förra hösten till krassen, ärtorna, persiljan, palsternackan och det gick bättre än jag trodde. Grobarhet runt 90 %, bara genom att låta fröna torka lite, förvara i kuvert i torr miljö!

Att lösa kexord

Är inte som att lösa korsord. Det är inte det lättaste att hitta rätt ord direkt ur paketet. Risken är ju att några bokstäver hamnar direkt i gapet, men det är ett bra sätt att introducera bokstavskunskap. 

Finns det inga sifferkex?

/MA

Direkt från styret

Skärpan i bilderna är det lite si så med. Att titta i sökaren och trycka av blir lite darrigt med en eller ingen hand på styret. 1/1000 sek hjälper inte alltid, men skärpa är inte hela saken i den här typen av bilder. Eller?

Tog en cykeltur. Inget konstigt med det. Brukar ta cykelturer. Då och då. Gränslar stålhingsten och ger mig ut i geografin eller ut bland grönsakerna som en 08:a skulle sagt.
Varför reflektera över det? Att ta en cykeltur är något av frihet när nu inte motionstvånget infinner sig. Cyklade så där runt 200- 300 mil per år förr om åren. Nu inte alls på den nivån. Så att obekymrat balansera omkring på gummiklädda hjul och insupa försommarens dofter är frihet. Lockade ut frugan också på sin elcykel, Elsa. Det är något elektriskt med de första sommardagarna! 

Sjöröken som drar in från havet och diset kan skönjas men det är kortvarigt och sikten för att cykla räcker till, med råge. 

Här och var på resan möts man av likasinnade som kanske inte alltid trampar planlöst utan mål. Mellanmål i glassform kan vara i siktet. 

Och ibland syns några ”icke cyklister” liggande i grönskan. Alla kan inte vara lika pigga och tur är väl det. Det skulle bli fullt vägarna.

Och med flaggan i topp är det lätt att ta det lugnt!

/MA

Fixat andra fixen!

Växlande molnighet och hård vind med inslag av regn, men det hindrade inte. Vi var en timma för tidiga, men "so what". Knappt någon kö så det vara bara att marschera in. Andra dosen skall ge värre biverkningar än första blev jag upplyst om. Har i skrivandets stund inte märkt av något än. Kanske kommer det imorgon. Inga planerade aktiviteter under morgondagen, så vi inväntar lugnt stormen.

Och när vi ändå hade riktat nosen mot söder så passade vi på att efter sticket åka vidare och lämna några gamla fotografier på en av mina framlidna morbröder. Min mor hade sparat de porträtten och de stod hemma på pianot i alla år. Min morbror omkom när hans traktor välte. Han efterlämnade hustru och två små döttrar i spädbarnsåldern. Har minnen, som fyraåring, från ett oerhört sorgligt begravningskaffe. Satt i en trätrappa i entrén till församlingshemmets matsal och tittade på när släktingar kom ut ur matsalen storgråtande och tröstade varandra. Förstod inte. På den tiden var det inte lag på att traktorer skulle ha störtbågar och fastnade plogen så... 

Så hösten 1955 var en tung höst och den rödlackerade traktorn fick stå orörd länge vid ladugårdens ena gavel.

Det regnade mycket den hösten.

En störtbåge monterades så småningom och min morbrors  svärföräldrar och änka drev gården vidare. 

Min kusin blev glad för fotografierna.

/MA 

Tankar

Läste Roland Barthes essä "Det ljusa rummet, Tankar om fotografi" häromsistens. Ingen kioskvältare och heller ingen actionlitteratur precis. Det här med att pränta ned sina tankar i ett flöde som tankarna kommer utan någon händelsekedja gör texten annorlunda än den man vanligtvis träffar på i romaner eller i andra berättelser. Lite svårläst på det sättet. Översättaren hade nog ett drygt jobb. Nja kanske inte riktigt nedtecknat tankeflöde utan struktur, men det upplevs så i vissa stycken. Spårar inte läsarens tankar med författarens blir det en övning i att söka tråden i texten, kontinuerligt.

Han uppehåller sig en stor del av tiden(!) med att filosofera över fotografiets tidstämpel. Fotografiet visar bara vad som varit inte något som är. På så vis är fotografiet en stark påminnelse om den förestående döden och ett fotografi på hans framlidna mor i barndomen får honom att grubbla på vem hon var.

Han redogör också för det han kallar studium och punktum i en bild. Det är väl essäns huvudpunkter och behållning. 

Här kommer ett citat: ”Fotografiet (vi måste av bekvämlighetsskäl acceptera detta universella begrepp som för ögonblicket inte leder längre än till ett outtröttligt upprepande av tillfälligheten) är till sin natur något av en tautologi: här är en pipa alltid och oföränderligt en pipa”.

Finns här tanken på att alla bilder redan är tagna? En fråga som ofta dyker upp från hobbyfotografer som tröttnat lite?

Nåväl, det finns mer i texten som är nog så ”underhållande” så läs den om tid(!) finns. 

/MA