Tid att så

Det blev lite senare i år än andra år, men har nu sått dill och sallad. I år får salladen och dillen växa i blomlådor. Två lådor vardera som kan ge två skördar eller rent av tre innan solen behagar gå ner för tidigt och upp för sent. Enkelt att så om under säsongen och kunna skörda löpande. 

Pallkragarna får hysa bönor, ärtor och rotfrukter samt inte minst vitlökarna. De har redan spirat. De sattes i höstas.

Förodling av tomater i år fick en sen start. Risk att det blir syltning av gröna tomater om inte september blir en solig månad. 

Ringvält är inte nödvändigt i pallkragarna som tur är. Det räcker med spade, grep och kratta. Å andra sidan räcker inte odlingen till en familj under ett år, men det är ett nöje.

Potatisen får groddas lite till. 

Skönt med prylar som funkar! Alla bilderna är tagna med ett 70-300 mm. Större användningsområde än man kan tro. Det går nästan att odla med den!

/MA

Klimatlära och Montesquieu, spekulationer

Mandelblom! Blommar tidigt. I februari. På håll ser det ut som körsbärsblom med den skillnaden att körsbärsträden inte är planterade i snörräta rader utan är spontanspridda och då menar jag inte Kungsträdgårdens trädrader eller planteringen vid ”Den lille havsfruen” utan körsbärsblomningen runt Billingen i Skaraborg, Västergötland. Sveriges vagga. I Skaraborg finns inga traditioner att ta ut nöten från körsbärskärnor eller krossa körsbärskärnor annat än vid hembryggt körsbärsvin. Beskt blir det dessutom även om körsbären är söta. Mandel och körsbär är både stenfrukter.

Vad som frapperar mig är bristen på marsipan i mandelodlingstrakter, åtminstone i de här trakterna. Det finns Turrón men det är inte samma sak. Det är en nougat som inte alls smakar marsipan och ofta ingår andra nötter än mandel. Marsipan, i lämplig blandning av mandelmjöl och socker, dyker upp först 250 mil norrut. Där odlas det sockerbetor inte mandel!

Tyck nu inte att detta är ett i-landsproblem möjligtvis ett gottegris-problem. Mandel blandat med något sött framställdes redan under antiken, men då med honung. (Marsipan, som vi känner den, antas komma från Persien på 900-talet och via Italien vidare upp till norra Europa. Allt enligt NE). Snacka om jämförelsevis u-landsnivå på den kulturen. Visserligen var de bra på att skulptera, spela teater mm, men inte var det ett samhälle så framstående som vårt! Inget Internet!

I Sverige så var biskop Brask (Skarabispen) den som först har en notering om marsipan i sitt hushålls kokbok. Redan i början på 1500-talet! Under den tiden som kallades den lilla istiden.

Men tillbaka till klimatet. Mandel kan inte odlas norrut. Än.

Vad har nu detta med klimatlära och Montesquieu att göra? Lite klimatberoende finns det allt. Skulle tro att den höga sockerhalten hänger ihop med hög förbränning och låg temperatur. Söderut modifierar man behovet genom att blanda ut sockret med annat, alltså det blir nougat och dylikt. Det är ju varmt ändå.

Kommer det varmare klimatet att påverka marsipankonsumtionen eller är det bara matkultur?

Trädgränsen har stigit med ca 45 m från 1971 till 1999  i Abisko och skulle, om det är ett linjärt förlopp ha stigit, med ytterligare 30 m fram till idag. I höjdled är temperaturgradienten runt -10  till -6 ^oC per 1 km i höjdled. 75 m skulle alltså motsvara mellan 0,75 och 0,45 ^oC varmare. I nord-sydlig riktning är gradienten ca 1 ^oC per 100 km. Så möjlig mandelträdsodling har kommit mellan 75 och 45 km närmare oss i Skandinavien. Nu ser temperaturhöjningen ut att vara exponentiell....  Har hört någonstans att trädgränsen höjts runt 110 m sedan man började observera fenomenet. Då skulle temperaturhöjningen vara runt 1 ^oC. I grova drag. En pågående process och träden är inte snabba. Det finns en eftersläpning. Odlingsgränsen för mandel har alltså förskjutits minst 100 km.

En del skidtillverkare i alptrakterna har fått lägga om sin produktion med hänsyn till det ändrade klimatet och framför allt den i årscykeln förskjutna snövintern.

Förhoppningsvis behöver inte marsipankonsumtionen omlokaliseras.

/MA

En duns

och så låg den där, på det ärvda trädgårdsbordet, i frukosten, i solen. Medan jag begrundade dess öde och uttrycket ”Fri såsom fågeln”, iakttog jag rörelserna från de sista andetagen. Plötsligt rörde det sig i fjäderdräkten! En präktig loppa kikade snabbt fram och gömde sig lika fort. Hade fripassageraren distraherat piloten genom att suga blod mitt under pågående inflygning till matbordet? Troligen, eller också nöp det till utav h-te när loppan bet hål och felbedömningen blev ett faktum. Artfränden, som förmodligen var brorsan, satt kvar intill och lockade men gav upp när det inte kom något svar. Tur att loppor inte är vanliga bland trafikflygets piloter.

/MA

Fotografi Falkenberg

löper av stapeln 30 juni och 1 juli. Ett arrangemang av Falkenbergs fotoklubb. Ett synnerligen ambitiöst program: Mässa, fotoutställning, föredrag och mingel. Se länken här.  Bilden? Ja, den är från ett besök på torget i Halmstad. Sökte skugga på en parkbänk där det redan satt en varelse i skuggan. Vi insåg att vi båda hade samma behov av lite svalka. Så tolerans med en viss vaksamhet var enklast.

/MA 

Skörbjuggstider

Så här års, förr om åren, gav C-vitaminbristen sig till känna för de som inte fått en bra kost under vintern, särskilt för långväga sjöfarare.

Är det naturens ironi att den oansenliga skörbjuggsörten är en tidig och vanlig vårväxt på västkusten bland sten, torvor och saltstänk, eller är det resultatet av en medveten forntida odling?  En medicinalväxt med högt C-vitamininnehåll. Lika bra som en apelsin kanske, men inte lika aptitlig.  

Det mesta är uppätet. Har stormen kastat upp den här klon eller klarar trutar att hantera ägaren till sådan här verktyg? Mink?

Har plockat in min minkfälla för säsongen. Känns inte etiskt att en familjeförsörjare kan bli ihjälsmälld av en plåtbit. Bättre hade varit att ta djuraktivisterna i örat. Befria minkar kan ju te sig ädelt i förstone. Efter sommaren riggas fällan igen, kanske kan det bli en minkpäls till vintern? 

Ett hällkar som successivt späds ut med regnvatten är ingen sinekur för en blåmussla. Finns fröken Mussla kvar? Förr fanns en telefonsvarare som hette fröken Mussla och som man kunde ringa för att få information om blåmusslorna var ätliga eller om blåalgerna var för många så att musslorna blev oätliga ett tag. Nu är det webben som gäller. Får satsa på det japanska jätteostronet istället som sprider sig längs västkusten. Har inte sett till något sådant just här men man vet aldrig. Provade att äta färska ostron för någon månad sedan. Föredrar dock blåmusslor och ostron får man inte plocka utan fiskerättsinnehavarens tillstånd, inte ens det invasiva jätteostronet. Skall upp till Orust i helgen och skall passa på att spana efter jätteostron. Kanske döljer sig en japansk jättepärla i ett japanskt jätteostron? Biter man av en tand då, eller slinker pärlan ner med ostronet? Finns det anledning att vara uppmärksam vid toalettbesöket efter ostronintaget? En stor pärla kan ju slå sönder porslinet!

/MA