Ingen turistfälla

Luton i Bedfordshire, norr om London, kan knappast betraktas som en turistfälla. Fällan är nog av ett helt annat slag, om det nu är en fälla och allting har sin tjusning på något sätt. Läget är inte så dumt. Det finns en internationell flygplats som byggs ut intensivt och järnvägslinjer från St. Pancras, centralt i London, och norrut. Smidigt om man inte vill ha logi mitt i smeten så att säga. Ett stadslandskap bestående av tre sammanvuxna städer med ca 270 000+ invånare. 

Några hotellnätter gav mig tillfälle till att använda kameran. Gatufotokursen som gick i London, och som jag deltog i, inspirerade i största allmänhet. Allt blev intressant att rikta kameran mot.

Till och med ett regnigt centrum som inte syns genom rutan utan bara skymtar.

Efter lite uppehåll blir det mer än bara siluetter.

Lars Tunbjörk skulle ha hittat intressanta motiv och miljöer här om avsikten var att skildra den brittiska människan i 60-tals och 70-tals arkitektur och stadsmiljö.

Finns det någon engelsk motsvarighet till Lars Tunbjörk? Är det Martin Parr? Kanske mer ironi i bilder av Martin Parr?

Morgonljuset tränger in genom fönstret och vi vaknar till liv.

Nu gäller det att ta sig ner till frukosten och inta den.

/MA

Småstadssöndag

i kvällsmörker. Som om allt visuellt utbud av rörliga bilder inte vore nog är det bokat ett biobesök. Bra årstid för det och bra film hoppades vi.

Någon sorts halvdokumentär om Freddie Mercury, ”Bohemian Rapsody”. Ni vet han med rösten i bandet Queen som tillsamman med operasångerskan Montserrat Cabbellé sjöng Barcelona i samband med OS-tävlingarna 1992. Båda rösterna har tystnat. Mycket sevärd och hörvärd film, mäktig på slutet rent av. Biopubliken applåderade när filmen var slut.

Småstaden sörjer den eftersökte tolvåringen vars röst också tystnat.

Igår var det namngivningsceremoni för yngsta barnbarnet. Ingen tyst minut då inte.

/MA

Jag har sommarjackan på.

Fortfarande. Milt och soligt intill havet. Sommarjackan har dragkedjor på innerfickorna så ett visst skydd mot ficktjuvar finns. Ute på strandängarna är det inte så frekvent med ficktjuvar, så jag hade lika gärna kunnat ta vinterjackan, men den är inte tvättad på ett tag. Sedan förra vintern? Även om ingen upptäcker det så har det en effekt på självkänslan.

Kollegorna, det vill säga de andra strandängsströvarna, har däremot av födsel och ohejdad vana, redan fårskinnspälsen på. De har ingen chans att fundera på tillfällig sommarpäls. Fårskinnsmocka? Och inte är pälsen tvättad heller, men vem bryr sig?

Mitt i gänget står det svarta fåret. Ulv i fårakläder eller bara otvättad? Kommer på att jag har en fårskinnspäls i källarförrådet.

Gör det mig till en svinpäls?

/MA

På tal om Halloween och Black Friday

Att verkligheten överträffar dikten är ett uttryck som är gångbart i de flesta fall.
Besökte en loppmarknad förra lördagen och där fanns rester från en svunnen tid, i alla fall just nu svunnen.

Alla representanterna för Halloween IRL (In Real Live) ryms inte på en bild av den här typen.
Då krävs ett panoramafotografi, flera panoramor rent av.

Och rester av Black Friday fanns det också.

Är det här våra verktyg hamnar så småningom, en del av dem?

Nu skall man nog inte ondgöra sig över prylar och överflödet. Det är ju faktiskt
det som får jorden att snurra till viss del. Farten kunde kanske minska så vi inte
kastas av karusellen.

Trevlig helg!

/MA

Från sommar till vinter

Var för en gångs skull tidig med däckbyte i år. Brukar hänga på låset hos däckverkstaden när lagen säger att man måste byta. Det kan bli stressigt värre, mest för däckverkstaden.

Passade på att lära känna den nya "resekameran". Däckoperatören känner jag sedan länge liksom däcken. 

Ett tungt jobb och bullrigt. 

Inte fullt så tungt att lära sig en ny digitalkamera men en uppförsbacke är det. Bra övning för hjärnkontoret men inte mycket för biceps.

Faktureringsstunden är ofta lättare och kanske också roligare.