Engelsk midsommar, men inte i Midsomer och utan mord och kommissarie Barnaby

Den 24:e juni firas "Feast of St John the Baptist", alltså Johannes Döparens födelsedag anges det i diverse uppslagsverk, men det såg jag inte röken av. Jag kan nog påstå att det firades inte alls.  Varken midsommar eller Johannes Döpare och det är ju mörkare för att inte säga svart på natten.

Majstänger reste man in bit in på 1800-talet i England men successivt har traditionen dött ut med början i söder. På Trafalgar Square finns en visserligen en obelisk, men den skall absolut inte förväxlas med en majstång. Det folkliga firandet sammanfaller som av en händelse med en kristen högtid. Inte helt ovanligt. ”Myndigheternas” taktik att få hedendomen att blekna och kristenheten att blomstra. Vid Stonehenge firas det förstås på ett särskilt sätt. Mer ockult kanske än vad som är vanligt. Så det enda midsommarfirandet vi såg var hos barnen i Canary Wharf och de är ju svenskar. Jordgubbar, hallon och björnbär med därtill marängblandad vispgrädde, gravad lax, rökt lax, inkokt lax, färskpotatis med dill, räkor, nubbe, (Hallands Fläder förstås). Herring är inte det vi förknippar med inlagd sill. Spännande det här med midsommarfirande! Att det är så svenskt och som det verkar, även finskt. Finlandssvenskt? Hur det är i de baltiska staterna känner jag inte till. Kanske någon läsare kan kommentera det?

Friluftsliv idkas ju med fördel i Skandinavien under sommartid. Även i London idkas friluftsliv. Tältlägret vid Stratfords centrum kan inte jämföras med Skrea Camping varken till storlek eller till invånare och luxuösa husvagnar lyser med sin frånvaro. Moderna tält behöver ingen matjord att slå ner tältpinnarna i och tur är väl det; camparna har ingen matjord i fickorna.

När jag åkte med buss 25 in mot stan passerade jag White Chapel och i ett av fönstren stod det "Fotografiska". Begav mig dit när chansen kom någon dag senare. Hade svårt att hitta entrén, men en portvakt, (numera förmodligen titulerad receptionist för byggnadskomplexets hyresgäster), bakom en grandios disk, upplyste mig att kanske är det öppnat nästa år! Informationen på nätet är inte alltid tillförlitlig trots en bra och snabb uppkoppling till och med i tunnelbanan.

Jag fick två böcker om fastighetsbolagets gjorda och kommande investeringar som tröst. Den kända byggnadsprofilen "gurkan" ligger här i området. I övrigt är det mest sten, glas och betong samt hel del stål i byggnadsstommarna. 

Även i London, på Royal Academy of Arts, har man en vårsalong, men trots att våren kommer tidigare i London än i Stockholm så har man den på sommaren. Det är följaktligen en sommarsalong från den 10 juni till den 12 augusti. Ca 1500 föremål är utvalda för visning.

Trots att midsommar är en helg med, i normala fall, positiva förtecken har den blivit någon form av slagträ i invandringsdebatten liksom folkdräkt och knätofsar en gång i EU-debatten. Ja man håller nog på ännu. Ständigt detta behov av att förvränga, förminska eller förstora. Tröttsamt med alla dessa syften. Nu har ju midsommar blåst över sedan några veckor så det här inlägget kan betraktas som något sent. Men ett påbörjat inlägg måste avslutas och man måste ha blemester, alltså bloggsemester när man inte haft hemester. Eller?

"Laptoppen" börjar bli seg och det verkar smitta av sig på operatören vid tangentbordet. 4GB, i3, Windows 10 och den gamla typen av hårddiskar verkar inte längre vara optimalt för LR. Är 16GB, i7, Windows 10 och SSD det enda som hjälper?

/MA

Fotoexkursion (del 10) till Stensjö by

Ordningen är nästan återställd. Det vill säga detta inlägg är från en exkursion till Öland. Ja nästan till Öland, för att vara ärlig. (Det är ju viktigt att vara ärlig i fotografi. Man kan bli av med priset annars. En bild är inte alltid en bild). Den är till Stensjö by i Döderhults socken, Oskarshamns kommun. Ganska nära Öland alltså. Försommar. Pastoral. Bedövande. Vackert.

En småländsk by sedan 1300-talet och kanske före det. Det århundradet då digerdöden härjade som värst. På 1300-talet alltså. Gården var en gång ägd av Heliga Birgittas bror och faktiskt av Vasaätten. Om Birgittas brorsa hade några religiösa hallucinationer förtäljer dock inte historien. Det var nog hunger som var den drivande faktorn att bruka jorden och ha djur i ett stenrikt och hällrikt landskap snarare än religiositet och ägande.

Virån rinner förbi med vatten och fiske. En praktisk plats att leva och bo på och vargskräcken var kanske hanterbar.

Den existensiella ångesten måste ändå ha varit stor. Större än dagens flygskam som lurar i hangarerna och klimatångesten som basuneras ut via media. Och nu senast den stora andelen åldringar som bara kostar. 90 miljarder saknas säger finansministern. (Jag tror det är något annat som egentligen saknas).

Men av det gamla blir det romantik. Borta är den tidens vedermödor. Nu finns bara fysiska rester kvar. 

Nu är det som sagt en idyll och de olika skiftena verkar inte ha präglat nuvarande utformning. Det är mest 1800-talets syn på hur en bebyggelse på landet skall se ut som präglat byn. Fägator med hus och lador ligger i en tät klunga och bildar ett gaturum av småskalighet och närhet. Utägorna ligger på promenadavstånd och det syns att floran är påverkad av en lång tids odlande och brukande.

Men en ny småländska har inte tid att fundera hur det varit. Hon har fullt upp med nuet.

/MA

Fotoexkursion (del 9)

Gökotta mellan lakanen

En lätt provokativ rubrik, men bli inte besviken. Det blir inte mer än så!

Vaknar 0315 varje morgon numera, eller snarare under en kort period, fram till midsommar skulle jag tro. En rödstjärtshanne drar igång dagens litania och slutar inte helt förrän framåt 22 ungefär. I toppen på rönnen ropar han ut sitt budskap. Och jag ids inte att gå upp och stänga sovrumsfönstret. Märker inte av att han blir hes, vilket jag skulle ha blivit. Somnar om rätt fort när han sätter sig 15 meter bort. Efter en timme kommer han tillbaka, fem meter från fönstret och drar sin visa igen. Däremellan är det hämplingar, någon törnsångare och sädesärla med flera som var en genomför sin konsert. Imorse runt 0515 blev varse att jag hörde en kustpipare locka. Lockropet avtog allteftersom den fortsatte norrut utefter kusten. Jag blev förstås klarvaken och steg upp.  Vad kan man mera höra i klarvaket tillstånd? Göken förstås, bland måsskrik och ärtsångare. Men det är inte bara fåglar som flyttar. Flyttfjärilarna drar in över kusten. Tistelfjärilar dyker upp överallt. 

Gråsparvarna matas en gång om dagen och fiskmåsparet håller utkik. Så länge någon står i fönstret och tittar vågar de sig inte fram då ”äger” sparvarna. 

Gränslar stålstoet av märket Skepshult med djupt insteg och trampar ut. Ner mot havet.

Storskarvarnas koloni på kobben verkar inte ha lyckats lika bra i år som förra året.

Lägger in morgonens obsar i Artportalen, några näktergalar och några gräshoppsångare. 

/MA

I väntan på sommargyllingen eller var det Godot?

Larmet gick! "Sommargylling hörd sporadiskt på Lönestig"! Hade tänkt att vara uppe i ottan men somnade om. Härmsångare, trädgårdssångare, rörsångare(!!), svartvit flugsnappare, svarthätta, törnskata, steglits, gransångare, lövsångare, näktergal, gulsparv, ringduva, nötväcka, bofink, blåmes, gråsiska (förmodligen den bruna varianten), gärdsmyg, koltrast, rödhake, stare, hussvala, ladusvala, ropande tranor, göktyta, rödstjärt,

men sommargyllingen hördes när jag avlägsnade mig 250 meter för att kolla in en törnskata av feminint utförande. Fem, sex stycken väntade med spänning kvar i gläntan men bara två uppfattade en kort sångstrof i skogens kör. 

Någon hade sinnesnärvaro att ta med kaffe, men koppen glömdes kvar.

Vitsippor? Nej, buskstjärnblommor.

Så det blev att sysselsätta sig med annat i väntan på Godot. 

Får försöka i ottan imorgon igen.

/MA

Fotoexkursion (del 9)

Denna exkursion avviker något från de övriga. Den som är pigg på något nytt skall titta på det här inlägget. Den som är känslig för förändringar kanske ska sluta läsa här. Avvikelsen består i att denna exkursion företogs i Västsverige och inte som brukligt på Öland. (Del 10 kommer från Öland men inte förrän i juni). Farhågor om en ny torrsommar fanns där i mannamun och även i kvinnomun för att inte säga folkmun. Ja då hade det blivit två torrsomrar i rad, är väl det lakoniska svaret. Så kom då regnet som slutade successivt på torsdags eftermiddagen förra veckan. En inplanerad aktivitet med fotosession vid Sumpafallen i Högvadsån var på väg att gå om intet. I rätt tid infann sig uppehållet, men det var mörkt. Nja dunkelt, kanske är rätt uttryck. Nere i ådalen med omgivande grönska i form av bokskog blir det inte så mycket ljus. Skam den som ger sig!

Men med en hyfsad sensor och stativ duger det, lite mörkt men det var ont om ljus. 1/400, bl 8 och ISO 1250.  Svårt med en minimalistisk ambition i den här miljön.

0,5 s bl 18 ISO 100. Inte fullt så dunkelt som i föregående bild.

En kvarn har det naturligtvis funnits här. Det finns inte mycket kvar. Stenen i murarna har nog använts till andra byggnader. Några rester av ett kvarnhjul eller kvarnsten finns inte heller.

Det växer en rar växt i den här miljön: Kungsbräken eller safsa som den också heter. En ormbunksväxt som är fullt utvecklad längre fram på sommaren. I början på maj har den inte hunnit så långt.

Någon lax syntes inte till även om det är ett biflöde till Ätran. Tröttnar man på forsarnas brus kan man åka till Ullared och handla för några laxar. 

Även om det var lite dunkelt så gick det utmärkt att grilla korv. Det finns ved under tak och en bra eldstad och vatten finns det att släcka glöden med.

Fotoexkursion (del 8)

/MA