En resa kantad av missöden

 Skulle ta mig upp till Ludvika och hem igen i början på veckan.

På väg till järnvägsstationen fick jag ett SMS från Öresundståg att ”min” avgång var försenad och att anslutningen från Göteborg inte skulle bli rätt.

Jag fick rådet att ta ett tidigare tåg. Avgångstiden för det tidigare tåget hade redan passerats när jag såg meddelandet. Ringde upp Öresundståg som tackade för påringningen och som meddelade att ett nytt tågsätt skulle göras i ordning och starta från Halmstad. Då skulle ankomsttiden till Göteborg kunna hållas.

Väl på stationen så meddelades det att även det tåget var försenat 10 minuter. Det skulle bli snävt med bytet i Göteborg så jag bokade om till ett senare tåg. Men nu visade det sig att förseningen kördes in. Den gamla bokning skulle kunna gå och då skulle jag inte komma försent till hotellet i Ludvika. Det gick inte att ändra tillbaka. Platserna var slut.

Det skulle bli sen ankomst till Ludvika så det var nödvändigt att ringa hotellet för att få en portkod då bemanningen gick hem klockan 22. Med någon minuts marginal löste sig bytet i Örebro.

Konduktören på Bergslagsbanan gillade inte biljetten i min telefon men insåg att jag fanns registrerad i hans telefon så han gav med sig så småningom.

Knallade till hotellet. Tryckte in portkoden men dörren fastnade i karmen. Försökte några gånger men insåg att dörrpartiet skulle gå sönder om jag gjorde som den uppringda receptionisten sömnigt rekommenderade. Hon kom till hotellporten själv och kunde konstatera att dörren inte gick upp. Hon kom heller inte in. Klockan närmade sig ett.

Nytt hotell i grannskapet. Väktaren och tillika hotellportieren checkade in mig på ett rum. Rum 214 som mitt nyckelkort inte kunde öppna. Efter några försök hördes en irriterad röst: 

—It is my room! 

Nere i receptionen kunde inte portieren förstå att rummet var bebott och att mitt nyckelkort inte fungerade. Han ringde rum 214 och rösten där meddelade att den bodde där... trots att inte bokningen sa det. Det var ledigt! Den kombinerade hotellportieren och nattvakten kunde inte förstå hur detta kunde gå till. Det var ju ledigt. Det började bli riktigt sent så ett nytt rum var alternativet och denna gång var det ledigt i realtid!

Hemresan då? Jo den gick bra utan några egentliga missöden dagarna efter. 

En sen fika runt 23 hemresedagen så att vakenheten kunde hållas på topp.

/MA

PS Bilderna är centrerade i editorn men hamnar till vänster i publicerat skick?? DS

På tal om Leica

Hette inte den första hunden i rymden Laika? Uttalet är detsamma som Leica men nationaliteten och föremålet är olika. Hade tillfället att vara i Bloomsbury Camden i London senast veckohelgen. Var anmäld till en workshop i streetphotographing. Samlingsplatsen var 2 Pied Bull Yard strax intill British Museum. Vi skulle samlas utanför "The Classic Camera" som visade sig vara en kamerabutik. 

Strax intill låg Camera museum, på Museum street, passande nog. En kombination av museum och kafé. Förutom kaffe och hemlagad soppa så kunde man få sin kamera reparerad eller rentav köpa en ny. Typisk plats för fotofika antar jag. Nu blev det inte tillfälle till något av alternativen. Det hanns helt enkelt inte med och det var heller inte meningen. 

Rekade kvällen innan för att inte missa samlingspunkten morgonen efter och kunde konstatera att nattfotografering i London har sina spännande möjligheter. 

British Museum var upplyst men stängt. De har öppet sent på fredagar till 20.00 och det är värt ett besök, även dagtid. Museerna är öppna utan entréavgift till de fasta utställningarna.

Logistiken för sophämtning har något sydeuropeiskt över sig. 

Basement appartment är väl något som inte räknas som bostad i vårt system men här är det vanligt.

För en voyeur finns här stora möjligheter men också stora möjligheter för en rullgardinsförsäljare.

/MA 

I valet och kvalet

Uppenbarligen har många befunnit sig där under sensommaren med kampanjer och kommande släpp av nyheter. För och emot med bara en pinnes övervikt och så ett tredje alternativ, helt utanför de andra två.

Sigma 35/1,4

Funderade på att eventuellt köpa till ett kamerahus, komplettera med ett objektiv eller komplettera med ett nytt märke. När nu alla "pros and cons" har räknats ihop blev det en pinnes övervikt åt ena hållet. Det blev det ett nytt objektiv. Av ett för mig nytt märke, Sigma 35/1.4. Alltså ett samarbete över märkesgränserna.

Dock! Det bakfokuserade 25 mm på 1050 mm med mikrojusteringen på -20. Så injustering var nödvändigt. Återförsäljaren fixade det morgonen efter upptäckten, medan jag väntade med en kopp kaffe. Anpassning till huset alltså.

              Sigma 35/1,4

Nu återstår bara att ta sig samman och ut och fota! En workshop i gatufotografering är på lut.

Iphone 8

/MA

PS Textredigeraren är buggig. WYSWIG (What You See Is What You Get) "vad du ser är vad du får" är det normala men den här har inte den funktionen. Inte bra! DS

Landskrona fotofestival

Bor ju inte så långt ifrån Landskrona. I alla fall inte alltför långt. Så vad vore mer lämpligt än att bevista en fotofestival. De flesta aktiviteterna är under den första helgen, den som nyss gick, men utställningar och visningar håller på hela veckan till och med den 23 september.

Så här kan det se ut inifrån en videovisning och ut i Exercishallen där fotobokskonventet pågick.

Mycket handlar om fotoböcker och processen från idé till färdig bok.    

Allt hinns inte med utan det blir ett urval. Utställningen på muséet "A way away" pågår till slutet av januari 2019. Fotografier från svenskar som fotograferat och som vistats utomlands. Från Iran och Östturkistan på tidigt 1900-tal till Mongoliet och Sankt Petersburg 2018. Intressant att se både hur bilden utvecklats och också se äldre folkgruppers klädkulturer. 

Utbudet är stort: Guidade turer med fotograferna som ställer ut bilder, "Artist talks", videoinstallationer, filmvisningar, "portofolie review" och föredrag. 

Christian Caujolle, en av curatorerna, hoppade in för Gideon Mendel som hastigt rest till USA för att dokumentära översvämningarna i orkanens spår.   

Ett av Mendels två katastrofteman var översvämningskatastrofer.

Det forna kvinnofängelset på Citadellet var utställningslokal för Mendels "vattenskadade" bilder. Ett sätt att illustrera vad som händer med en bild som översvämmats.

I närheten fanns ett utmärkt kafé. Inredningen gick inte av för hackor och var något av en utställning den också.

Soffan fick man dock inte häva sig i, men kaffet kunde man häva i sig.

/MA

I skuggan av ett spannmålssilo

finns en liten linfärja eller snarare en repfärja.

Trafiken är intensiv i morgonljuset, cyklar och fotgängare. Mellan turerna matar färjkarlen änderna.

Någon lokal förmåga sa: "Dä ä möe vârre å dra färjan när kanalen ä tommer på vann".

Men jag tror inte det är så besvärligt. Färjan ligger nog upplagd på land då och bottenmålas.

/MA