Syra i ansiktet!

Var på tjänsteresa i morgonmörkret i onsdagsmorse. Radion var på som vanligt och så hörde jag någon rapportera att syraattacker på iranska kvinnor ökat dramatiskt den senaste tiden. En översatt intervju med en iransk kvinna talade om att en motorcykel kom upp jämsides med hennes bil och någon slags vätska kastades in genom det öppna fönstret vid ett stopp. Hon kände vätskan i ansiktet och på händerna och så började det svida förfärligt. Vanställt ansikte av den frätande syran och blindhet var någon sekunds verk.

Mörkret sluter sig ännu tätare och det är långt till gryningen.

På hemvägen från jobbet dagen efter passerade jag ett konstmuseum och via ett besök på biblioteket intill slank jag in på utställningen. Syster hette konstutställningen. Det handlade om feminism och kvinnliga konstnärer.

En iranska uppträdde med en tyst dans. Hon försökte symbolisera kvinnors utsatthet i Iran. Blir påmind om radiointervjun med den syraattackerade iranska kvinnan.

Brukar inte ta in dans annat än när man svingar de lurviga på någon glad tillställning men denna gång kunde jag läsa in smärta och frustration.

Lite kornigt i det svaga ljuset men den här gången var det oviktigt.  

Dans av Varesh Darvish.

 Ha det!/

MA

Och i havet mynnar en å....

Flottning, spontan flottning, lämnar spännande rester. Skulpturer i trä.  

Skarpa åbrinkar med smal strandremsa där höstlöven och lossbrutna trästycken kan stranda.

Sötvattnet har med sig humus från avvattningsområdet

Brytningen mellan det utströmmande sötvattnet och havets vågor ger strömmar och vattenrörelser som är speciella. Saltvattnet är tyngre och går in som en kil under det utströmmande sötvattnet.

Några rastar och njuter av att vara tillsammans

medan andra motionerar. 

Sista solvärmen för ängstrollsländan innan den löses upp i väte, kol, syre, kalcium och några små rester av metallföreningar.

Förgängligheten finns överallt.

Vinden har gjort träden i bergtallskogen knotig och tanig.

På återseende !

MA

Doftfoto och stickfoto!

Öppnas på kvällen efter solnedgång. Fungerar dina associationsbanor som jag tror att de gör kommer du att känna doften av kaprifol.

Känner du? Om inte, be någon att ta fram parfymflaskan med kaprifoldoft....

Denna bild kan bli en smärtsam påminnelse, men sådana minnen brukar inte kännas, eller?

Än är sommaren inte slut... nja höst är det nog en början på...!

Morsning! /MA 

Nu töms Sverige på fågel!

Höststräcket är just nu intensivt. Oktober är en flyttmånad. Bara från min observationsplats, mellan halv 10 och halv 11 idag, sträckte det ca 10 000 ringduvor söderut, några tusen bo- bergfinkar och några tusen sånglärkor, piplärkor mm. Till och med en spillkråka dök upp med en målmedveten riktningen mot havet men vände och slog sig ner i strandskogen. 

Grågässen är lite härdigare och dröjer sig gärna kvar i kustbandet.

God höst!

MA

När det triviala blir icketrivialt.........

Ja, det är ju när man gräver där man står, eller ”tager vad man haver”, det vill säga riktar blicken och verkligen tittar på det man ser. Det är på något sätt lättare genom linserna, tycker jag. Då blir världen en annan. Det som är trivialt vid en första anblick blir icketrivialt genom gluggen.

Som en helt vanlig nässelfjäril,

eller en flickslända,

eller ett bestånd med lavendel i rabatten,

eller en blåvinge,

eller en sexfläckig bastardsvärmare.

Morsning!/MA