Avhängt!

Associerar med det militära kommandot "avsittning" när manskapet skall lämna fordonen. En kommandorest från kavalleriet sannolikt. En utställning är en sorts resa dock inte till häst utan i det här fallet med bild. Vi hade inget direkt tema utom det fysiska formatet och färg kontra svartvitt i huvudsak.

Plockade alltså ner mina alster idag efter nästan en månads utställningstid! Något kortare "effektiv" tid om man räknar tillgänglighet. Det var ju helgdagar under perioden. Kollegan tog ner efter en vecka. Lång transport hem med stora format gjorde det nödvändigt att korta ner utställningstiden för hans del.

Spännande är det att visa sina bilder. Betraktarnas reaktioner inte minst. Inte alltid som det går att utröna och det bästa är väl att var och en får göra sin "resa". Utställningar är väl just det: en upplevelse. Positiv, negativ eller indifferent, men förhoppningsvis inte likgiltigt. 

Bildurvalet är en process, som om den får för mycket tid, blir vankelmodigt. Man måste bestämma sig och så hålla den linjen. Har man ett medvetet budskap eller är det betraktaren som skall tolka bilden? Personligen tycker jag att det är betraktaren som avgör även om urvalet är gjort av fotografen och i sådana här mindre sammanhang är det svårt att få till en curator. Även om det nog behövs. Distans till egna bilder är svårt för att inte säga snudd på omöjligt.

Hur som helst: Nu är det bara att börja på nästa!  

/MA

Nu är det hängt!

Inte bössans jaktbyte för att göra köttet mört utan kamerans jaktbyte för att visa upp bilder för flera än sig själv. I Kuben Falkenbergs stadshus. En fantastisk lokal att hänga upp sina alster i. På fredagen den 27/5 var det en improviserad vernissage.  

Samtidigt pågick 26/5 -29/5 Hallands konstrunda, så lite konkurrens om besökarna fanns det. Positivt med dragplåster lite varstans i den Halländska geografin.

Kollegan med bilder på canvas tar ner den 1/6. Han har en lång resa hem. Mina, mestadels svartvita med glas och ram, hänger kvar till den 7/6. Och så blev det förlängt till den 17/6!

Det är ett brett utbud med två helt olika inriktningar, men trots det en konsekvens i bildskapandet.

/MA

Det är dags!

Ställer ut bilder på Stadshuset i Falkenberg ovanstående datum tillsammans med en gammal skolkamrat. Efter många om och men beroende på pandemi, som ju i och för sig fortfarande råder, så har det efter tre år blivit dags.

Många helgdagar är det under tiden och utställningslokalen är öppen bara under "tjänstemannatid", alltså ordinarie arbetstid, men fantastiskt roligt att det blev.

Förmiddagen den 25:e går åt till att hänga och eftermiddagen den 7:e går till att ta ner.

Inget egentligt tema utan ett urval av bilder gjorda under en längre period.

Från naturscenerier till fotografi i svartvit. 

Har ni vägarna förbi så titta in!

Dessutom har Halland sin konstrunda under Kristihimmelsfärdshelgen.

/MA

Liljor i vassen eller liljor så in i vassen?

Den präktigaste liljekvasten vi har är den som står i vassen.  Hur den nu kom dit?

Den stora samlingen liljor, är liljor så in i vassen. De ger ett mäktigt intryck. Övermäktigt många.

Knippfryle, antar jag, riggad på terrassen inte i vassen.

En bra början på plommon. 

Och musselsquashplantorna tar sig bra. Snart dags för omskolning till friland. 

/MA

Trankoll

Nu menar jag inte kvalitetskontroll av tran från fiskleverolja eller dylikt utan observation av tranor, fåglar. Ett återkommande ”vårevent”. Denna gång en påskupplevelse.

Kan dra mig till minnes flera anekdoter om ”samarbetet” mellan traktens bönder och tillresta transkådare. Parkeringsplatser var det inte så gott om och grusvägarna proppades snabbt igen av trafiken på de intensivaste tranhelgerna. Det hände att åkrar intill vägarna uppläts av någon bonde som också tog en avgift för parkeringen. Oftast var det enkelt att med bilen ta sig ut i ”plöjsla”, men betydligt värre att ta sig därifrån. Mot en bärgningsavgift kunde man få hjälp av åkerägarens traktor med förare att bli lossdragen.  Numera är det välordnat med Naturum och torra grusade P-platser.

I Bjurums gamla skola, fattighus mm är det kafeteria och i souterrängvåningen, som en gång varit förråd och kök finns ett skolmuseum. Standarden på skolbänkar och övrig utrustning är påver. Det är trots allt inte så länge sedan den var i bruk. En folkskolelärare från Skara tjänstgjorde där och barnen, de som överlevt till skolåldern, fick i alla fall möjlighet att lära sig läsa och räkna lite. Annars var det väl arbete i lantbruket som gällde. Är det 100 år sedan? Mycket mer är det inte! Kommer vi att bombas tillbaka till den tiden? Med en annan statsreligion än den vi hade då? 

Vad som förvånade mig var att man i syslöjden tydligen också hade någon form av bespisning. Nej, det är nog rester från köksregionerna som bara hamnat där. 

Påsken firades på olika sätt i år. Det kan man lugnt konstatera. Det religiösa verkar ha tagit överhanden i en annars sekulär stat, men påsken är ju en religiös högtid…

/MA