Dubbla måttstockar

Städar, eller snarare rensar i källarförråden. Det mesta är inte fotorelaterat. Visserligen står en gammal Minolta i ett hanterat svart läderfodral på en hylla men objektiven är för "mjuka" för tidens skärpejakt. Måhända blir det uttrycket (det småsuddiga alltså) trendigt någon gång, men trender brukar komma och gå, kanske snabbare än klivet ner till källarförrådet. Källarens innehållet i övrigt speglar tiden som passerat och i viss mån den tid som nu passerar. Ett är säkert: Den tid som passerat har en större del än den tid som passerar. 
Ett visst vemod infinner sig när sådant måste slängas bara för att tiden flytt och av platsbrist. Inte för att innehållet är ogiltigt utan för att har annan utformning än den som nu är förhärskande och ibland har en annan formulering.
Borde nog läsa "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust. Sju delar. Den första är på drygt 500 sidor... Egentligen borde jag skriva en egen ”På städning efter tider som flytt”. Ett evigt psykologiserande i så där 5000 sidor är nog övermäktigt för mig. Det här blogginlägget får utgöra mitt övergripande bidrag till genren och förresten så är det inte subjektifierade tirader och dessutom med bilder på mitt sätt. 

Märkligt att allt snack om cirkulär ekonomi, återbruk och minskad miljöbelastning inte gäller när det kommer till kritan. Frugans försök att skänka kursböcker till en skola möttes av:

—Barnen känner av när något är gammalt, så tack, men nej tack!

Ett besök på ortens avfallsstation fick mig att bli häpen. Trots soligt badväder var det fyllt med bilar, släpkärror och folk som sorterade och slängde det de inte längre behöver.
Så efter en sejour i källaren och ett besök på återvinningsstationen blev det att söka tröst i svampplockning. Tänker varje gång att jag skall ta med makroobjektivet och åla omkring bland stubbar, granar och barr. Har sparat liggunderlaget från 1971 (det används då och då) och syntetiskt som det är fungerar det än. 

Och döm om min förvåning! Det verkade som om någon varit ute i skogen och placerat bilder till allmän åsyn. Märkligt på min ära, men samtidigt en behaglig överraskning. Någon från Fotosidan? Jag tycker mig känna igen bilderna... Hamnar de på den digitala sopstationen, eller i cyberrymden, eller än värre på den kommunala sopstation i fraktionen brännbart? 

Svampexcursionen blev lyckad. Överglänste det överraskande momentet av ramade bilder i skogen.  Grisarna (vildsvinen) verkar intressera sig för gula kantareller och konkurrens är ju bra. Överallt där vi hittade kantareller fanns också spår av grisarnas bökande i mossan.

Mjukt trots modernt objektiv!

/MA

Upphittat

I den sena timmen på stranden uppdagas att glömska inte är något fenomen som drabbar äldre. Det drabbar alla och tur är väl det. Mänskligt att glömma eller mänskligt att döma. 

Den gyllene timmen har lite ljus kvar. 

Gott om spjutmålla och strandmålla. Grönsaker att ha till smoothies och liknande. Plockar man mållan i vattenbrynet finns smaken av havet kvar. Sältan gör sig påmind visserligen svagt, men den finns där ändå. Plockar man mållan en bit från vattenbrynet är sältan knappt förnimbar. Smakar i övrigt ganska anonymt, som spenat, men mildare, men nu, i mitten av juli börjar en del blad bli torra och skadade. Av sol eller fötter. 

Spjutmålla med lite saltkristaller 

Strandmålla finns det gott om. Fungerar bra i en smoothie och är tidigare än de flesta köksodlade grönsakerna.

Hade tillfälle att vara på en "ätligaväxterpromenad" med en som såg det med ätliga ogräs från en entreprenöriell vinkel. Det mesta går att äta och många av de svenska växtnamnen har haft sikte på användningen. Till exempel veketåg (som INTE skall ätas. Den innehåller cyanväte) men den användes förr som vekar i ljus. Fungerar väl så där. Bättre ljus från mobiltelefonen. Det behövs ju ingen veke, eller är det laddningskabeln som är den moderna veken?

/MA

Fotografi Falkenberg 2025

Japp! Det blir ett sådant evenemang i år också. 28-29 juni I Falkhallen. Fullspäckat med aktiviteter, händelser och naturligtvis med bilder att titta på. Falkhallen ligger centralt i staden. Parkeringsplatser finns det några framför lokalen, men också på torget strax intill och närliggande på promenadavstånd. Vid bra väder kan man bada i havet eller promenera i stadsparken. Är det flera i sällskapet och alla inte är "fotografinördar" i soligt väder finns det annat att göra. Ullar... till exempel. Mera information på Fotografi Falkenbergs webbplats. Missa nu inte detta! 10.30 till 16.30 på lördag och 10.30 till 15.00 på söndag.

/MA

Vitsipporna har nästan blommat över, men inte liljekonvalj, ännu...

Ingen idé att för söka fånga vitsippor i full blom längre. Bättre då att fånga dem på bild i ett åldrat skede.

Harsyran har inte satt blommor än.

Och svalörten börjar sjunga på sista versen!

Men som sagt liljekonvalj har knappt börjat blomma.

Lika svårt att hinna med varje vår.

/MA

Och kyligt blev det, om än ganska varmt

Påsken kom sent i år. Andra år kommer den tidigt. De religiösa högtiderna följer sin egen cykel, inte den mer statiska astronomiska cykeln. Statisk är den astronomiska cykeln egentligen inte heller. Vi virvlar omkring i rymden i en ganska komplicerad rörelse som jag förstått det. Bort mot något okänt mål (som vilken pensionärsutflykt som helst), och så tullkriget på det. Turbulent är väl ordet, men inte märks det! Direkt!

En pensionär kanske, som parkerat för gott.

Att vädret skulle initieras av fjärilsvingslag var en populär kaosteoretisk liknelse för 10-20 år sedan. Har inte hört den på senare tid, men den är väl kanske bara uttjatad och risk finns väl att nuvarande klimatdebatt blir uttjatad den också. 

Kvickgräsfjärilarnas revirkamp kommer troligen inte att vara upphov till något kaosartat väder i Mellanamerika om så där tio år. Sannolikare är att värmeböljorna blir fler om tio år, av debatten att döma. Måhända inverkar ett vingslag från en fjäril lite svalkande, men inte heller det märks direkt. 

/MA