Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Trippen

Inte ofta som man drar iväg till norra Norrland, men ibland händer det! Spännande och nästan exotiskt. Allra helst som jag de senaste åren haft inställningen att:"Inte en meter norr om Morup". Det håller ju inte, i varje fall inte i längden. Det blir inskränkt och omgivningen med ursprung norröver blir sårade. "En sådan fördomsfull typ" skulle jag tro att de tänker, men de flesta struntar nog i vilket. Sverige förbuskas norr om Mariestad brukar jag anföra. Bara sly, bara sly, och glömmer bort närkeslätten. Det är först norr om Mälardalen som det blir riktig skog. En utlöpare av den sibiriska taigan. Men myggen och knotten? Outhärdligt!

Det är inte bara på nätet vi lever i bubblor, internetkuvöser. Det sker i verkliga livet också.

SAS flyger igen, men just den här maskinen stod på backen.

Anträdde så resan norröver och blir varse att järnvägen inte är ensam om att ha problem med tiderna. Även flyget dras med förseningar. Kunde dock borda sista delsträckan med 5 minuters marginal.

Delad flygtaxi till närmsta tätort. Resesällskapet klev av i en vägkorsning någonstans mitt i. Två mindre grusvägar letade sig bort bland buskar och furustammar. Hon ringde innan och försäkrade sig om hämtning. 45 minuters väntan i skogen. Kort stund ändå för 35 kilometer på smal grusväg.

Väl framme gjorde sig magen påmind. Försökte leta upp en korvkiosk men det var tji. Man kunde ju tänka sig att det fanns paltkiosker, renskavsgrillar, hjortronbarer och lingonrestauranger, men icke. Hamnade förstås på en hamburgerbar. Björnbiff eller vargkotlett fanns inte på menyn och inte heller älgstek. Nötmos i runda former klämda mellan luftigt vitt bröd bakat på vetemjöl fanns förstås och med en ostskiva mellan som definitivt inte var västerbottenost. Det fanns något supervegetariskt att välja på också. Renlav klämd mellan två skivor furubark?

Laestadianismen är inte längre synlig på det sättet som den nyss hitkomna mer sydländska religionen är. Inga shamaner heller som trummar i gathörnen. Trummorna, de flesta, är på Nordiska Riksmuseét numera, men skallarna har under högtidliga former återbördats till stammarnas gravområden. 

Återresan gick inte att företa med vingar. För långa väntetider. Järnhjulen fick bära mig söderut. I väntan på nattåget värmer solen gott. Mygg- och knottfritt. Något fladdrar till över järnvägsstationen och nog är det en tornseglare som kommer farande på sin väg söderut. Nästan på polcirkeln, så här års!

Skönt med egen kupé. Inte så sittvänlig men liggvänlig.

Stationen i Bastuträsk ståtar med en servering som har dygnet-runt-öppet. Kan behövas. Tågen går trots allt inte så ofta.

En stunds kontemplation i restaurangvagnen medan landskapet drar förbi. Mager mark med tallmoar, myrmarker och någon bergknalle. Någon träkåk med mindre ställverk för järnvägen och en skiffrig bergsskärning fladdrar förbi.

Kvällsmat innan det blir mörkt.

Efter en natt i kupén företas sista delsträckan på förmiddagen. Är snart söder om Morup.

/MA

Inlagt 2019-08-30 10:07 | Läst 1135 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
He he, fina bilder och en härlig text! Tror att folk norröver har delikatesserna i sina frysar.. och njuter av dom under vinterhalvåret..
Hälsn!
Svar från Mats Axelsson 2019-08-30 17:47
Tack! Jo korven kunde gärna blivit ersatt av halstrad harr, men det var nog eldningsförbud. Torrt som snus i markerna.
/MA
Trevligt reportage om strapatser i det vilda Norrland. Ibland märker man att Sverige är avlångt, eller hur? Och både exotiskt och vanligt på en gång, i vilken ände man än är.
Och bra och kanske till och med nyttigt för inbitna sörlänningar att få lite perspektiv 😉.
Ha det//GöranR
Svar från Mats Axelsson 2019-08-31 09:01
Ja överraskande varje gång man är där. Låglandet har sin charm den också. Den låga tallskogen. Gles, hundraårig minst och max 1,5 m hög.
Tack!
/MA
Trevlig läsning och grattis till att få se den bästa delen av vårt land.
Vad vore Sverige utan Norrland.
De läckerheter du nämner finns där men man måste kanske haffa dem innan de exporteras till saluhallen i Stockholm, har med egna ögon sett att de saluförs där. Bäst är det nog att ha släkt där uppe som öppnar sina hemliga gömmor och bjuder på läckerheter.
Svar från Mats Axelsson 2019-09-01 18:40
Tack! Får resa norrut lite oftare. Lite sent i livet att ordna till släkt där uppe ;-)
/MA