Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Det är dags!

Ställer ut bilder på Stadshuset i Falkenberg ovanstående datum tillsammans med en gammal skolkamrat. Efter många om och men beroende på pandemi, som ju i och för sig fortfarande råder, så har det efter tre år blivit dags.

 

Många helgdagar är det under tiden och utställningslokalen är öppen bara under "tjänstemannatid", alltså ordinarie arbetstid, men fantastiskt roligt att det blev.

Förmiddagen den 25:e går åt till att hänga och eftermiddagen den 7:e går till att ta ner.

Inget egentligt tema utan ett urval av bilder gjorda under en längre period.

Från naturscenerier till fotografi i svartvit. 

Har ni vägarna förbi så titta in!

Dessutom har Halland sin konstrunda under Kristihimmelsfärdshelgen.

/MA

Postat 2022-05-20 14:53 | Läst 183 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Liljor i vassen eller liljor så in i vassen?

Den präktigaste liljekvasten vi har är den som står i vassen.  Hur den nu kom dit?

Den stora samlingen liljor, är liljor så in i vassen. De ger ett mäktigt intryck. Övermäktigt många.

Knippfryle, antar jag, riggad på terrassen inte i vassen.

En bra början på plommon. 

Och musselsquashplantorna tar sig bra. Snart dags för omskolning till friland. 

/MA

Postat 2022-05-06 23:00 | Läst 246 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Trankoll

Nu menar jag inte kvalitetskontroll av tran från fiskleverolja eller dylikt utan observation av tranor, fåglar. Ett återkommande ”vårevent”. Denna gång en påskupplevelse.

Kan dra mig till minnes flera anekdoter om ”samarbetet” mellan traktens bönder och tillresta transkådare. Parkeringsplatser var det inte så gott om och grusvägarna proppades snabbt igen av trafiken på de intensivaste tranhelgerna. Det hände att åkrar intill vägarna uppläts av någon bonde som också tog en avgift för parkeringen. Oftast var det enkelt att med bilen ta sig ut i ”plöjsla”, men betydligt värre att ta sig därifrån. Mot en bärgningsavgift kunde man få hjälp av åkerägarens traktor med förare att bli lossdragen.  Numera är det välordnat med Naturum och torra grusade P-platser.

I Bjurums gamla skola, fattighus mm är det kafeteria och i souterrängvåningen, som en gång varit förråd och kök finns ett skolmuseum. Standarden på skolbänkar och övrig utrustning är påver. Det är trots allt inte så länge sedan den var i bruk. En folkskolelärare från Skara tjänstgjorde där och barnen, de som överlevt till skolåldern, fick i alla fall möjlighet att lära sig läsa och räkna lite. Annars var det väl arbete i lantbruket som gällde. Är det 100 år sedan? Mycket mer är det inte! Kommer vi att bombas tillbaka till den tiden? Med en annan statsreligion än den vi hade då? 

Vad som förvånade mig var att man i syslöjden tydligen också hade någon form av bespisning. Nej, det är nog rester från köksregionerna som bara hamnat där. 

Påsken firades på olika sätt i år. Det kan man lugnt konstatera. Det religiösa verkar ha tagit överhanden i en annars sekulär stat, men påsken är ju en religiös högtid…

/MA

Postat 2022-05-02 13:25 | Läst 258 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Fixat fjärde fixen!

Söndagsmorgon med stark vårsol, glest med morgonpigga flanörer. Bara extrainkallad vårdpersonal är vakna och en och annan flanerande 65-plussare. Flanerande till den temporära vaccinationscentralen. Flanerande kanske inte är rätt ord; målmedveten gång mot vaccinationslokalen är nog mera adekvat. Frugan läste i lördagens lokalblaska att det fanns möjligheter att boka tid för spruta 4. Vi bokade första tiden på söndagsmorgonen. Hängde på låset för att få det gjort! 

Alltså ytterligare en dos, denna gång i vänster överarm. Under väntandet framkommer i kön en viss nervositet för biverkningar. Sprutfobi är nog inte onaturligt. En av 65-plussarna berättar tröstande att en tysk påkommits med att ha tagit 89 säger, 89 doser. För att sedan förfalska intygen och sälja till de som inte vågat ta någon spruta, men som behövt intygen. Någon annan i kön ondgör sig över den som utfärdat falska vaccinationsintyg till ett lämpligt pris. Entreprenöriella personer hittar alltid på något sätt att få utlopp för sin kreativitet. Vad kostar det att få en passtid?

 

Knallade förbi den gamla borgruinen vid Ätrans södra strand. Inom 50 -100 m från ruinen växer pestskråp i en sydlig brink. Det slog mig att de måste nog vara rester av sjukdomsbekämpning från 1300-talet. Då munkar tog med sig medicinalväxter från södra Europa och en borg på 1300-talet med självaktning måste ju ha ett botemedel mot digerdöden.

/MA

Postat 2022-04-13 15:50 | Läst 434 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Bakslag och backslag

Vi har befunnit oss i ett väderbakslag i 5 veckor nu och åker hem till ett väderbakslag imorgon. Nåja, bakslag eller inte kan diskuteras. Naturliga variationer är nog det mest troliga. Oväntade sådana åt fel håll uppfattas förstås som bakslag. Medelvärdet är dock sig likt, i stort sett. Det förändras långsamt över tid. Oftast över längre tid än mannaminnet och mannaminnet är kort.

Kommer att tänka på ett bakslag i slutet av sjuttiotalet. Några arbetskamrater och jag skulle ut och segla i Östergötlands skärgård. Några var presumtiva världsomseglare (de kom till Västindien och tillbaka) och ville prova en större båt, vilket en av kamraterna hade.

Vi började förstås med att göra en kopp kaffe i båten på lördagsmorgonen. Nu hade lite gas läckt under veckan så den undre halvmetern i ruffen var en blandning av luft och gasol. Det blev en rejäl smäll förstås. Luckan till piken for upp med schvung och båtägaren som tänt köket blev lomhörd med susningar i huvudet i en bra stund. När dammet och lugnet väl lagt sig efter en kopp kaffe la vi ut och gick utomskärs. Det blåste så där på gränsen till kuling så den tunga långkölade båten gick bra i sjön och vinden. Det började dock mulna på och vi vände så småningom för att gå mot Harstena för övernattning. Gick för platt läns och revade någon kilometer före ingång till kilen. Båten hade bra fart säkert 15 knop och banade sig bra i sjön mot Harstenas hamn. När vi väl var i kilen kom båtägaren på att backslaget inte fungerade. Hur bromsar man en båt när det inte finns manöverutrymme och med en propeller som bara driver framåt? Med runt 10 knop drog vi rätt in i kilen. Hälsade artigt på de som vi seglade förbi och som ankrat på båda sidor. Vi hoppades med bävan i sinnet på att deras ankarlinorna inte skulle fastna i vår köl. Det gick bra. I kilens ände blev det bra mycket grundare så för att få stopp på båten styrde vi upp den på en ler- eller dybank i kilen och där blev den stående med lite slagsida.

En man ur lokalbefolkningen kom snabbt roende ut till oss och undrade om vi hade någonting kvar. Han var törstig och antog att sådana snedseglare, som vi såg ut att vara, kan knappast vara nyktra. Han fick inget för vi hade inget.

Morgonen efter hade vi ett drygt jobb med att dra loss båten. Vi fick ömsom gunga i sidled och ömsom i längsled medan en av oss stod i dyn och försökte skjuta på åt rätt håll, men vi kom loss. Med viss försiktighet sattes kaffekitteln på och vi blev de sista att lägga ut med kurs hemåt.

/MA

Postat 2022-04-05 16:33 | Läst 458 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 66 Nästa