Trippen

Inte ofta som man drar iväg till norra Norrland, men ibland händer det! Spännande och nästan exotiskt. Allra helst som jag de senaste åren haft inställningen att:"Inte en meter norr om Morup". Det håller ju inte, i varje fall inte i längden. Det blir inskränkt och omgivningen med ursprung norröver blir sårade. "En sådan fördomsfull typ" skulle jag tro att de tänker, men de flesta struntar nog i vilket. Sverige förbuskas norr om Mariestad brukar jag anföra. Bara sly, bara sly, och glömmer bort närkeslätten. Det är först norr om Mälardalen som det blir riktig skog. En utlöpare av den sibiriska taigan. Men myggen och knotten? Outhärdligt!

Det är inte bara på nätet vi lever i bubblor, internetkuvöser. Det sker i verkliga livet också.

SAS flyger igen, men just den här maskinen stod på backen.

Anträdde så resan norröver och blir varse att järnvägen inte är ensam om att ha problem med tiderna. Även flyget dras med förseningar. Kunde dock borda sista delsträckan med 5 minuters marginal.

Delad flygtaxi till närmsta tätort. Resesällskapet klev av i en vägkorsning någonstans mitt i. Två mindre grusvägar letade sig bort bland buskar och furustammar. Hon ringde innan och försäkrade sig om hämtning. 45 minuters väntan i skogen. Kort stund ändå för 35 kilometer på smal grusväg.

Väl framme gjorde sig magen påmind. Försökte leta upp en korvkiosk men det var tji. Man kunde ju tänka sig att det fanns paltkiosker, renskavsgrillar, hjortronbarer och lingonrestauranger, men icke. Hamnade förstås på en hamburgerbar. Björnbiff eller vargkotlett fanns inte på menyn och inte heller älgstek. Nötmos i runda former klämda mellan luftigt vitt bröd bakat på vetemjöl fanns förstås och med en ostskiva mellan som definitivt inte var västerbottenost. Det fanns något supervegetariskt att välja på också. Renlav klämd mellan två skivor furubark?

Laestadianismen är inte längre synlig på det sättet som den nyss hitkomna mer sydländska religionen är. Inga shamaner heller som trummar i gathörnen. Trummorna, de flesta, är på Nordiska Riksmuseét numera, men skallarna har under högtidliga former återbördats till stammarnas gravområden. 

Återresan gick inte att företa med vingar. För långa väntetider. Järnhjulen fick bära mig söderut. I väntan på nattåget värmer solen gott. Mygg- och knottfritt. Något fladdrar till över järnvägsstationen och nog är det en tornseglare som kommer farande på sin väg söderut. Nästan på polcirkeln, så här års!

Skönt med egen kupé. Inte så sittvänlig men liggvänlig.

Stationen i Bastuträsk ståtar med en servering som har dygnet-runt-öppet. Kan behövas. Tågen går trots allt inte så ofta.

En stunds kontemplation i restaurangvagnen medan landskapet drar förbi. Mager mark med tallmoar, myrmarker och någon bergknalle. Någon träkåk med mindre ställverk för järnvägen och en skiffrig bergsskärning fladdrar förbi.

Kvällsmat innan det blir mörkt.

Efter en natt i kupén företas sista delsträckan på förmiddagen. Är snart söder om Morup.

/MA

En vanlig onsdag och delar av en torsdag

Lite ovanlig ändå. Svägerskan fyllde år. Det gör hon inte varje onsdag och tur är väl det. I varje fall för brorsan. En fika i varm kvällssol medan ljuden runt omkring förebådar höst. Enstaka ljungpipare hörs i skyn men höststräcket har inte kommit igång riktigt än. Gåsflockarna blir större och större. Kanadagäss och grågäss med spridda flockar av vitkindad gås rör sig över himlen. Övernattningar på havet för att undvika räven och sedan födosök under dagarna på spannmålsåkrar.

Det mesta av odlingssäsongen är över. Brytbönorna producerar än och blir det brittsommar ökar farten och det blir bönor långt in i oktober.

Åkte söderut några mil och besökte badparadiset med hotell. Porträtt av världskändisar i foajén. Höga priser. Har något i bakhuvudet som säger att :”Låt dig inte fångas av motivet. Det är inte motivet som är intressant utan bilden”. Det gäller kanske "gulliga" motiv som ekorrar? Har däremot en motsatt erfarenhet. En "söt" bild på en ekorre som blev framröstad med överväldigande majoritet som bästa bild vid en enklare utställning. Tror det helt och hållet beror på miljön och publiken. En bild på en ekorre hade inte passat i hotellfoajén liksom ett porträtt på David Bowie inte hade passat på det lokala kaféet.

Naturmotiv är ju gångbart i alla sammanhang men kan ju bli lite uttjatade när motivet är häftigt men ganska återkommande även om resan dit är lång och svår.

Skoputs har dock en given plats. Brukar alltid nyttja en sådan här maskin när jag ser en, men den här gången tog jag upp kameran istället.

/MA

Tabernaklet?

Är detta ett mobilt framkallningslaboratorium eller bara ett provisoriskt fotolabb? Nej! Det är ett prokrastinerat projekt! (Ett främmande ord som inte finns med i Akademins app. Prokrastinera betyder : att skjuta upp). Det är tillika en prokrustesbädd . (Även det ett främmande ord). Med det avses en bädd där man tvingar det som skall ligga där att forma sig efter bäddens storlek. Det vill säga en utbyggnad av friggeboden från 10 m² till modiga 15 m² och i den utbyggnaden försöka trycka in ett isolerat utrymme med plats för frys, syltförvaring, hobbyverksamhet mörka vinterkvällar, meditation och tvättstuga. Man kan säga att det inte blir optimalt. Det mest intrikata är att CO₂ utsläppet fördröjs kanske 50-år eftersom det är ett träbygge. Några kilo sparas i träreglarna innan det går till brännbart avfall.

Har gjort kalkyler på CO₂ ekvivalentavtrycket av en digital bild vid tagningen. Kollade batteriets kWh och antalet bilder som kan tas på en batteriladdning enligt CIPA. Resultatet?

0,026 Wh per bild. Med en skattad livslängd på slutare med ca 150 000 bilder blir det 3,9 kWh. Med EU-el som det troligen är blir det 1,37 kg CO₂.  

Är det dags att gå tillbaka till 36-bildersångesten för småbild eller 12-bildersångesten för 6x6? Nja. 1,37 kg CO₂ motsvarar 7,6 km med en bensindriven bil som drar 0,7 l/mil.

Håller alltid andan när jag trycker av. (Undviker metangasutsläpp vid tagningen eftersom det ger ett 25 gånger större avtryck än bara CO₂). Fördröjer därmed lite CO₂-utsläpp några sekunder som tidigare intagits och bilderna får mindre av rörelseoskärpa. Det gäller att tänka på allt.

/MA

Det gamla grässtråket för jordbruksflyget levde upp igen

Halland har varit och är en bygd med mycket potatisodling. Mera förr än nu. Flygbesprutning av potatisfälten var vanligt och runt omkring i landskapet fanns det landningsbanor. Man måste tanka och fylla på bekämpningsmedel! Men tiderna och insikterna ändras så de allra flesta har blivit åkermark men något fält finns kvar, nu som sportflygfält. I samband med "Wheels and Wings" hade Scandinavian Airshow en uppvisning. Med 5 biplan av olika fabrikat gjorde de en uppvisning.

En ombyggd jordbruksmaskin, Grumman G-164 Ag-Cat från 1973, som ingår i Scandinavian Airshow, var ankare kring vilket de övriga fyra snurrade runt.

Innan en stjärnmotor startas måste propellern dras runt några varv. Oljan rinner neråt den också och blir det ansamling i de nedre cylindrarna finns det risk att någon cylinder sprängs eller nästan sprängs när motorn startas. Och så går den eller vevaxeln sönder när man behöver grejorna som mest. Annars kunde man tro att det är en gummibandsmotor som skall dras upp!

Uppställning för transport till Johannisberg och Västerås. Planen skall monteras ned och stuvas i containrar för båttransport till Kina där nya uppvisningar är bokade.

En sista koll av färdplanen och genomgång av checklistan.

Lite dramatik i starten och "show of" för fotografen och förstås att passa på och tömma rökaggregatet.

Ingen rök dock efter de här som passerade över strax efter att alla biplan startat.

Blev lite perplex när jag insåg att ledaren för gruppen var son till en konstflygare som stundtals hade sin maskin stationerad på den flygklubben jag tillhörde på 70-80-talet.

Konsten går i arv. 

/MA

Fotografi Falkenberg 2019 är över

Överståndet sedan tre veckor, men tack vare kameran finns det bilder kvar. Eldsjälarna för det här klubbarrangemanget har sagt sig ta paus nu. Blir det något nästa år? Inte helt ovanlig fråga varje år. Hur som helst, det blev bra även i år. Inte riktigt lika varmt utomhus som förra året men nästan. Föreläsningsprogrammet var digert också i år, se förrförra inlägget. En kvinnlig föreläsare och äventyrerska berättade bland annat om skidfärden på solokvist till sydpolen. Flygbiljetterna till och från isen kostade runt 800 000:- hörde jag någon berätta.

Möjligheterna att ställa ut sina bilder (hänga ut) är inte så många så det gäller att passa på.

Lyckades knipa tredjeplatsen i "publikens val". Alltid uppmuntrande.

Variationen är stor både till motiv och inramning, men det är just det som visar klubbens bredd.

Att montera upp  och sedan ner alla utställarbås, kaffebord, väggar för bildupphängning mm. och bilder inte minst framkallar hunger. Kocken uppskattade min fotografering. ”Good! Now I will be popular!”

/MA