Tång är gödning.

Efter varje storm eller rent av kuling så drar havet upp mängder med tång. Inte på alla stränder men på de som har tångbottnarna utanför. Förr, för sådär drygt 75 år sedan och tidigare var tången åtråvärd som gödning. Billigare än konstgödning och det ingick i varje kustjordbruk att ha en del i allmänningen nere vid stranden. De magra sandjordarna krävde gödning och djurhållningen var inte tillräckligt stor. Man måste också bedriva fiske för att försörja sig. Så efter en storm var det mer eller mindre en kapplöpning ner till stranden för att hämta tång.  För att skapa någon rättvisa så fanns det en överenskommelse om att när fyren släckte för dagtid så var det fritt fram att hämta tången. Bärgad tång kunde läggas upp på en uppläggningsplats och så kunde man köra några vändor med tånglass innan den var slut och så invänta nästa storm.  Numera är det kommunen som hämtar tången eller rättare sagt "städar" stranden från tång så att badgästerna inte skall behöva vada i tången innan fötterna kan blötas. På tal om att vada. Den här kuststräckan från Varberg och neråt till Öresund är en viktig refug för flyttande vadare, (fåglar). Till och med klassad som en av Europas viktigaste. Tångflugorna i den ruttnande tången är en viktig energikälla.

Det kustnära fisket är inte längre någon nödvändighet men däremot har det kustnära betet blivit en nödvändighet för att hålla strandängarna fria från sly. Det finns ett värde i anblicken av öppna vidder nära strandlinjen. Inte bara anblicken utan också ur naturvårdande synpunkt. Biotopen är speciell med det väderutsatta läget och så blir också faunan.

 Någon gödsel är det inte någon brist på längre. Snarare tvärtom med alla läckage till havet som uppstår och göder det på ett annat sätt än rutten tång.

Såg förresten i våras, i en växthusbutik, tångextrakt som såldes för 150 spänn flaskan om jag minns rätt, tror det var 1 liter och som skulle spädas och vara utmärkt som ekologiskt gödningsmedel i trädgården. Har dock provat tångmodellen för att göda trädgården men det sättet är alldeles för tungarbetat. Tången måste plöjas ner och det passar inte i en liten trädgård. Roade mig istället med att gå ut på betesmarken och plocka komockor i en hink. För att blanda in i pallkragsjorden så här på hösten. Gräsmattan får bli ogödslad så slipper man klippa så ofta OCH det läcker inte ut så mycket näring i havet, får man tro.  Kanske skall prova med lite tång också.

PS Har idag sysslat med havsfågelskådning. Ett lika spännande sätt att kolla fågel på varje gång. Medelvind runt 20 m/s. Det strömmade havsulor, lommar, alkor, tretåiga måsar, storlabbar, kustlabbar mm hela dagen. Sist men inte minst 2 stycken klykstjärtade stormsvalor. Hade dock lämnat kameran hemma..... DS

/MA  

Blixt men inget dunder

Nyttjar inte så ofta blixten därför är jag inte bra på att utnyttja alla möjligheter som faktiskt står till buds. Passade på att försöka mig på lite stilleben under den senaste fotoklubbsträffen. Studioblixtar i all ära men de externa blixtarna, (Speedlight) är nog snäppet bättre tekniskt och rent av billigare om man bortser från ljusstyrkan och variationsmöjligheterna i kombination med annat.  Hjälpbelysningen, som finns på en del studioblixtar, för att få autofokusen att sitta där den ska, är mycket värd. Lätt att sätta den fel så att skärpedjupet inte blir som det var tänkt. 

/MA

Badsäsongen är definitivt över!

(Har det överhuvudtaget varit någon i år?) Så här på en söndagseftermiddag med svagt ljus och regnet hängande i luften blir det tid till att titta igenom vad som finns i gömmorna. Bilder, utan någon teknisk fulländning, tagna med mobilfånen ligger och skvalpar. Men ändå.... tar risken....

Svärmors gamla DBS från slutet 1960-talet är fortfarande funktionell. Faktum är att damcyklar är eftertraktade av ungdomar i de övre tonåren. Både flickvän och pojkvän kan cykla med dem.

Bruset i bilderna är påtagligt liksom bruset från de små vågorna som slår mot stranden.

Hade bilderna tagits med dagens mobilfånsgeneration hade de blivit bra mycket mindre brusigare men å andra sidan hade badaren fått det bra mycket kallare. Då hade en viss rödbrusighet hjälpt.

/MA

De sista solstrålarna före flytten.

Amiral är en flyttfjäril, spännande nog. När ett gäng entusiastisk fågelskådare stod på "ett led linje" på ljungen i Falsterbo för att skåda flyttande rovfåglar, så bakom ryggarna samlade sig Amiralerna för att också flytta söderut.

Lapade sol antar jag liksom en del skådare i väntan på något spännande skulle vara i antågande.

Fotoutrustningen, ofta i 50 000 -100 000 kronorsklassen, lapar också solljus! Fotoutrustningen används lika mycket till att rätt identifiera arten som att ta fina fågelbilder.     

Lite längre ner på udden stod mest badstugor och varningsskyltar för golfbollar och lapade sol.

Stugorna eller snarare hytterna blir mer som kulisser än objekt i landskapet.

/MA

Fotomaraton igen!

Ligger inte riktigt i fas med inläggen, tidsmässigt, men man kan ju ha en retrospektiv inställning till detta och vips blir det färsk historia. Denna gång ägde fotomaratonet rum i Varberg och till och med på World Photography Day, den 19 augusti i år. Något som hade gått mig spårlöst förbi om jag inte sett det av en händelse på Instagram. Å andra sidan "no big deal".  Fem teman på tre timmar var uppdraget: Mask, olikhet, kluven, porträtt och känsla. Läste instruktionen lite slarvigt och upptäckte efter halva tiden att det skulle vara liggande bilder, inte stående. Fick göra nya försök på porträtt. Hade nog gjort det ändå, då jag inte kände mig riktigt nöjd. Men man tager vad man ser och associerar med när man går förbi. Så någon av de bilder jag refuserade kanske kunde platsa i en blogg.

Speglingar på affischmonterns glas 0ch affischen bakom glaset samt undertecknad i aktion. Skulle sänkt kameran och fått med mitt eget ansikte. Då hade det kunnat bli ett självporträtt i Vivian Maier-stil.  

Vernissage på Varbergs fästning 1400 på söndag! 

/MA