Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 4 av 8. Besançon - Grandval

Alltså, efter motorvägarna skulle vi promenadåka västerut över Massif Central och bort mot Bordeaux. Från Besançon gick färden i floden Doubs dalgång. Lummigt och frodigt med en kanal parallellt med floden.  Mindre byar med ett och annat mathak och enklare hantverksservice passerades eller kördes igenom snarare. Den gamla bebyggelsen på ömse sidor om vägen bestod av stenbyggnader i olika stadier av förfall nästan eller olika stadier av underhåll snarare. På kartan fanns Dole som första större tätort längs vägen. Dole är Pasteures födelseort. Pasteuriserad mjölk räddade många från TBC. Även Dole hade en medeltida stadskärna. I sista rondellen före infarten till de trånga, knappt enfiliga, gatorna tog jag 3:e avfarten ur rondellen det vill säga tog av till vänster och över floden Doubs. Fina parkanläggningar och strövområden med den gamla stadskärnan som tornade upp sig på andra sidan floden. 

Även här speglade sig bebyggelsen i floden men kanske inte så pretentiöst som kommunadminstrationen i Besançon. 

Nu är det en bit att åka för att komma till Massif Central så vi anslöt snart till motorvägssystemet igen. Nästa hållpunkt blev Lyon och att korsa Rhone-dalen. På en rastplats vid motorvägen före Lyon prickade vi in Le Puy en Velay som fortsättning efter Lyon.  

Le Puy en Velay är också det ett världsarv. Härifrån startar pilgrimsleden till Santiago de Campostela. Spektakulära kyrkor på bergstoppar, (kan en kyrka vara spektakulär?) och Maria-statyer i jätteformat även de på höga bergstoppar runt 100 m över staden. En fantastik syn att se dessa symboler och byggnader högt över staden. Småstäderna här runt omkring minskar i antalet invånare. Le Puy en Velay har minskat med en tredjel på tio år. Urbanisering kan inte motverkas av världsarv, kanske just därför.

Det började bli kuperat och grönt i landskapet. Extensivt jordbruk det vill säga boskapsskötsel dominerade. Att möta en boskapstransport på smal väg var nervpåfrestande.

Runt omkring Saint Flour ytterligare 60-70 km västerut såg det ut att finns många boenden att välja på. Någon timme kvar till mörkrets inbrott så bestämde vi oss för ett boende i Lavastrie, Grandval, ca 16 km väster om Saint Flour. Inte heller det lätt att hitta. Vi var verkligen ute på landet. Informationen om boendet var att det var lämpligt för fritidsfiskare och att de hade bra mat. Vi körde förstås förbi den oupplysta skylten och några hundra meter ner i en djup dal. Det var kolsvart. Vi ringde till boendet. Stället hette Le Grand Val och värdinnan pratade endast franska. Det blev mycket ”ääähhmhm” för att ställa om till en rudimentär franska som inte övats på årtionden. Till slut kom hon och hämtade oss, det vill säga hon körde före oss in till boendet, ett stort souterränghus. Ett kombinerat privat boende med rum på övervåningen, tredje om jag inte minns fel.  Mellanvåningen innehöll matsal och ett rejält kök. Klockan åtta serverades middag.  Det blev den mest minnesvärda middag jag ätit på år och dag. I ett sällskap på 10 personer serverades en 4–rätters middag gjord på lokala råvaror och lokala recept i det lokala köket. Därtill en aperitif, rödvin, dessertvin, ostbricka, en matsmältare och en skål med värdinnan. Körsträckan denna dag blev 520 km. Livremmen behövde bli längre ja kanske inte 520 km men 107 cm i alla fall. Fick släppa lite på livremmen.

Morgonen efter blev lång och lugn.

Del 1, 2, 3, 5 , 6, 7 och 8  finns här: del 1, del 2, del 3, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA

Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 3 av 8. Franska gränsen - Besançon och vidare västerut.

Att leta logi på nätet under det att man transporterar sig kan ha sina överraskningar. Vi letade, det vill säga frugan letade på nätet, medan jag körde, efter något boende i Besançon eller i dess omedelbara närhet. Efter några värderingar på de förslag som kom upp via bokningssidan så tog vi det billigaste. Inte lätt att hitta ens med GPS vill jag lova. Det visade sig vara en icke vinstdrivande organisation med ca 40 anläggningar, (41 för att vara exakt), över hela Frankrike. En organisation som hade uppmuntran av idrott och friluftsliv på sin agenda, liksom sammankomster för att ”öka gemenskapen mellan människor med likartade intressen i stort”. Tror inte att foto stod med på deras lista över teman. En sorts STF med kanske ett utvidgat verksamhetsområde, Éthic étapes hette organisationen.  I Besançon hade man specialiserat sig på judo, randonneurcykling och någon mer sport, tror att det var bordtennis. Vi inkvarterade oss i en byggnad med många rum som mer påminde om ett studenthem eller rent av ett kollo än ett hotell. Det fanns en matbespisning också, samt en drös ungdomar i de nedre tonåren. De franska ungdomarna är artiga och visar respekt mot gamla stötar höljda i resdamm.  Någon tänkte nog: ”Mon Dieu, sont mon grandpere et ma grandmere ici?” Nåväl det gick bra. Vi behövde inte gå ut på stan ropa in dem på förnatten.

Allt det man behövde fanns på plats.  54,80 € för ett tvåbäddsrum, sängkläder, handdukar, egen toalett och dusch, TV och frukost. Inget kakel i våtrummet utan plastmattor och våttapeter, men ”what the Hell really!”. Det fanns ju varmvatten.

En kort kvällspromenad i omgivningarna efter 870 km i bilen gav några fototillfällen.

Men vi vaknade också den 2/11 och intog frukost i matbespisningen. Inget överdåd men lagom. Besançon är födelsestad för Victor Hugo, ni vet han som skrev romanen ”Ringaren i Notre Dame”. Om han fått intrycken till den i Besançon är jag inte säker på. Såg inte något som liknade Notre Dame i Besançon, möjligen såg jag ryggen på en ringare på en morgonpromenad. Stan är ett världsarv med gamla fortifikationsbyggnader men det som dominerande nere vid floden var två kommunhus från olika tidsperioder. Den ena nutida

 och det andra troligen från sent 1800-tal.

Båda kunde spegla sig i floden Doubs som rann förbi. Överhuvudtaget fina omgivningar på den sidan om floden där den gamla stadsdelen låg.

P-automaten utanför institutet för medicin och farmaci, det var där som det fanns gott om parkeringsplatser, var en rolig upplevelse. Vi försökte med att stoppa i 1 € men myntet rann rakt igenom och ner växelkoppen. Ett franskt sällskap försökte också men det gick inte. Hmm, jag försökte en gång till. Då spottade maskinen ut myntet med en snärt rakt i handen på mig! Satt det någon i plåtburken…? Det visade sig att man inte kunde betala i förskott eftersom betald p-tid startade först 0900 och före dess var det omöjligt att betala. Så man fick vanka runt till klockan blev 9 och sedan betala för den tid man vill ha.

För att koppla till fotografi så var bröderna Lumière härifrån. Spelade dock inte in någon film. Använder den funktionen lite för att inte säga inte alls. Det blir stillbilder för hela slanten och så har det varit sedan den första DSLR:en. Av rent misstag råkade jag spela in en film på den första digitala kompaktkameran jag köpte, men som sagt det var ett rent misstag. Undrar om inte DSLR:erna skulle säljas i två versioner; en med filmfunktion och en utan. En stillbildsversion med lite extra krut.

Spårvagnar verkar vara något som har fått renässans (renaissance vi är ju i Frankrike) generellt i Europa. Stan har inte stort mer än 100 000 invånare, men spårvagnslinjer finns det. (Ulricehamn försökte sig runt 1910 på en linje i backarna upp till det dåvarande sanatoriet. En sträcka på 3 km med en höjdskillnad på 170 m. En tur gjordes, bromsning blev inte som det var tänkt).  

Nu hade vi bestämt att efter motorvägarna i Tyskland får det bli lite mer av promenadåkning på den franska landsbygden bort mot Bordeaux.  Inte raka vägen till målet precis men Massif Central, den norra delen och Bordeaux har lockat så länge jag har studerat kartor över Frankrike. (Var i södra delen av Massif Central för 15 år sedan. I Anduze, kan rekommenderas).

För er som inte läst de andra delarna så finns de här: del 1, del 2 , del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA

Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 2 av 8. Hannover - franska gränsen mot Besançon.

På morgonen i Hannover den 1/11 kom vi iväg hyfsat tidigt trots hotellets bekvämligheter. Målet dag två var att komma en bit in i södra Frankrike. Göttingen, Kassel, Frankfurt am Main, Heidelberg, Karlsruhe, Baden-Baden och sedan strax före Basel svänga av mot Mulhouse i Frankrike för vidare färd till Besançon. Bra väder på resan denna dag. Vi åkte från regnrusket till soligare väder. Motorväg i regn är som att färdas i en dimma av vattendroppar när fordonen drar upp vätan från vägbanan. 130 km/timme är den generellt skyltade hastigheten men det är ofta 100 eller 120 i praktiken. Vi valde det sydliga spåret eftersom det var mycket vägarbete via Ruhr-området. Trafiken är verkligen intensiv i det området. Men det var vägarbeten även på den sydliga sträckning så 80 km/timme med en fil i färdriktningen var vanlig och det blev en ganska lugn resa. Dock stiger tempot och fordonstätheten när man närmar sig Frankfurt. 4 filer i vardera riktningen och tät trafik. Man kan fråga sig vad alla håller på med mitt på dagen när de borde vara på arbetet och inte ligga på vägarna och dra. Alla kan ju inte vara på semester eller på utflykt? Framåt lunch eller ja strax efter lunch framåt 13-14 tiden sådär så gjorde sig kaffetarmen påmind. 11-kaffet var förlorat sedan länge och nu var tre-kaffet i faggorna. Att inta kaffe på något ”Tankstelle” är ingen upplevelse vare sig för knoppen eller för magen. Alltså svängde vi av in mot något mindre samhälle som från motorvägen såg trevligt ut. Vin- och solrosodlingar i västerslänt och samhället eller byn hette Leutershausen-Hirschberg an der Bergstrasse i höjd med Mannheim ca en mil norr om Heidelberg.  Café Erdmann på Friedrichstrasse 8 visade sig vara traktens kafé för de besuttna och öppet. 1 november var en helgdag i Heidelbergområdet, (Baden-Württemberg) så vi hade tur att hitta ett öppet ställe.

Iphone 5S 1/160 f2,2 ISO 32

Med många talspråk om att njuta av kaffestunden både utanför och innanför entrén. Fotointreserade farbröder lyste dock med sin frånvaro.

Iphone 5S 1/35 f2,2 ISO 160

Apfelstrudel med vaniljsås gick inte att undvika. 

Iphone 6 1/1200 f2,2 ISO 32

Den tyska prydligheten fanns där förstås.

Franska gränsen passerades utan intermezzon. En typ av temporär vägspärr fanns på bron över Rhen men spärren var inte bemannad. Det var däremot betalstationen för motorvägen. Lite överraskande med betalvägar fastän jag egentligen visste om det. Ingen pensionärsrabatt på vägavgiften som låg runt 1 euro per mil.  

Del 1, 3, 4 , 5 , 6, 7 och 8  finns här: del 1, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA

Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 1 av 8. Falkenberg - Hannover

Äntligen styrdes nosen mot söder den 31/10. Dags att fly novemberrusket som nu trotsigt på resdagen visade sig från sin bästa sida. Sol och +8 ^oC vid havsstranden medan det halvannan kilometer in från stranden var -1 ^oC. Pölarna på åkrarna var frusna så det måste nog ha varit neråt -5 ^oC som lägst under natten. En sista kontroll i dagsljus på morgonen att allt blivit som tänkt kvällen innan, gjorde att vi kom iväg först 0800.

Iphone 6 1/320 f2,2 ISO320

Efter ca 200 km blev det ett kort uppehåll i Limhamn för att skriva ut några dokument, som glömts dagen innan. Bra med ett bibliotek som kan erbjuda den tjänsten.

Bron är en välsignelse, Öresundsbron alltså. Har man också en brobizz rullar man på med rabatt och inte bara det man får reklamerbjudande i sin e-post också! Har inte följt upp om de har pensionärsrabatt. Skall göra det på hemresan och försöka bli av med reklamen. Rödby-Puttgarden färjan blir också rabatterad. Misstänker att de har pensionärsrabatt. Tyskar och danskar är bra på sådant.

Iphone 4 1/15 f2,8 ISO320 

Vägen ner till Rödby är en ganska enahanda transport.

Iphone 6 1/1000 f2,2 ISO 320

Tidsmässigt så passade det med att inta en sen lunch i Rödby. Så här en tisdag i slutet av månaden, gav samhället ett sömnigt intryck. Några pensionärer stod vid de centralt placerade bankomaterna. Jodå, det fanns ett matställe:

 ̶  Gå nedåt gatan så hittar ni ett! En familj förutom vi intog lunch. Definitivt ingen lunchrusning men bra mat.

Färjan Rödby-Puttgarden är en smidig linje. Det är sällan som man behöver vänta mer än 30 minuter innan man är ombord.  Dagsmålet var Hannover eller strax söder därom och Tysklands hetsiga motorvägar inbjöd inte till fotografering under körning.  Så här kommer en gammal bild från en rastplats, som vi passerade denna gång i flygande fläng, strax före Hamburg.  

Iphone 6 1/1050 f2,2 ISO320

Vi hade fika med oss den här gången också men den intogs vid ett tankningstillfälle intill motorvägen någonstans söder om Hamburg. Som sagt: Hannover var det utsatta dagsmålet och efter mörkrets inbrott kunde vi checka in på ett mässhotell i närheten av Hannovermässan på rätt sida om stan. Trippmätaren stod på 714,4 km, lagom kanske.

Del 2, 3, 4 , 5 , 6, 7 och 8  finns här: del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA

Att ha distans till sina egna bilder.

Ett återkommande problem som mycket påminner om försöken att vara objektiv i åsikter och omdömen. Svårt att komma ifrån det subjektiva för att inte säga omöjligt och kanske ganska onödigt att lägga energi på det när det nu egentligen inte går, i varje fall inte till 100 %. Om total objektivitet råder borde det rimligtvis bli likadana åsikter, omdömen och bilder. Kort sagt en konform och trist miljö utan variationer. Trender är lite åt det hållet. Mången subjektivitet som under en viss tid tycker nästan likadant. Är det gruppsubjektivitet eller bara ett socialt fenomen eller är det medelvärdet av all subjektivitet i en viss social- eller socioekonomisk grupp? Nåväl, bra bilder känns igen i det sammanhang där de passar och bra fototekniska bilder är inte alltid bildmässigt bra. 

Puh! Tur att uppdateringen av bildredigeringsprogrammet är klart nu.  Annars hade resonemanget aldrig tagit slut.

/MA