Landskap, vetskap, släktskap, boskap och baldersbrå

Gjorde ett avrundat slut på verksamheten inför långledigheten och gick ut till bilen. Vi kryssade genom landskapet på väg hemåt delvis lite planlöst när vi avvek från den inslagna geocachingturen och genade ner mot Ätradalen. Sydvästra Älvsborg och nordöstra Falkenbergs kommun är något av en geografisk bakficka, i alla fall för mig, regnrikt, skogrikt men inte folkrikt. För några århundraden sedan var det gränsbygder med allt vad det innebär av kommers, politiskt rävspel och militärstrategiska punkter. Ätran med biflöden var bra transportleder i båda riktningarna.    

Så passerar vi förbi en kyrkby och omedelbart såg jag att det är något bekant över vyn. 

Jag insåg snabbt att här var jag i slutet på 50-talet och hälsade på släktingar. Det saknades dock något för den fullständiga orienteringen: Den stora skolbyggnaden av trä var riven blev jag upplyst om av en dam som bedrev kombinerat kafé och smyckesförsäljning. Smyckena var ringar gjorda av gamla kaffeskedar i nysilver. Lite annorlunda återvinning än vad man är van vid.

Släktingarna då, de som var föremål för besöket i slutet på 50-talet? Ja de hade förstås gått ur tiden. 

 Det lite överraskande nostalgianfallet byttes raskt till ett humoristiskt inslag. Blängande boskap med nästintill identiska teckningar i pälsen betade i duggregnet på markerna intill ån. Klonade?

Längre ner utefter Ätran ner mot kustlandet byts det extensiva jordbruket på steniga marker ut mot intensivt jordbruk och sjöbrisen flyttar regnet 15 km in mot land.

Inte mycket boskap där inte men desto mer brödsäd på åkrarna.

Baldersbrå är ett gissel till ogräs och har blivit de övergivna åkrarnas herre men som enskilda plantor har de en plats. Uppkäftigheten går inte att ta miste på.

/MA

Amsterdam 1966

Den första semestern utanför Norden med mina föräldrar företogs med bil och gick till Holland. Fotografering och dagbok ingick i resans dokumentation. Diabilderna blev ett bra sätt att återuppleva resan mörka vinterkvällar. I en vit SAAB96:a av årsmodell 1962 styrdes kosan åt sydväst. Visserligen hade Eric Carlsson på taket vunnit Monte Carlo rallyt några år tidigare med en SAAB96:a men inte hjälpte det vid omkörningar ner mot danska Rödby på en tvåfilig tungt trafikerad och kuperad väg. Stressen var hög vid varje omkörning minns jag och den lilla 3-cylindriga tvåtaktaren fick göra skäl för sig. Eric Carlsson hade ju en sportmodell!

Här vid Ijselmeers vall Afsluitdijk mot havet blev det en paus. 

Det blåste kallt på försommaren men en traditionsenligt uppställning var obligatorisk. Havet på högersida och den invallade havsviken på den andra. 

Positivhalare frekventerade flitigt gatorna i Amsterdam. De finns nu också men är inte lika vanliga.

Vilket dock kanalerna är, alltså lika vanliga nu som då! 

Då, på den tiden, var jag en inbiten modelljärnvägsrallare utan ekonomiska resurser. Märklin-katalogen studerades flitigt. Holländska lokmodeller liksom svenska lokmodeller var sällsynta. Det fanns dock en holländsk minns jag med en tjusig blå färgsättning till skillnad från den svenska bruna. Jag hade turen att fotografera ett sådant lok men har inte lyckats hitta bilden i dia-arkivet. Kanske plockades den ur för sitt speciella innehåll och hamnade på fel ställe. Så den här bilden från Amsterdams centralstation är den enda tågbilden jag hittat.

På Dam-torget hände alltid någonting. Duvorna matades av besökande far- eller morföräldrar med barnbarn men småpojkarna gillade mera att klänga på räckena än hålla på med sånt larv som att mata duvor.

Eller var det 1965? Får kolla på filmen.

/MA

Midsommar trots Brexit!

Det var med besvikelse som beskedet från Brexit-röstningen togs emot på midsommaraftonens morgon. Desto mer bedövande var vädret och värmen i södra Halland.

Världspolitiska frågor hindrar dock inte ett midsommarfirande. Förresten, när skall midsommarfirande införas i EU:s medlemsländer? Det är ju faktiskt ett globalt och astronomiskt fenomen och det kanske till och med borde regleras av FN eller den Interstellära Federationen.

Gemensamma regelsystem som spänner över flera nationer blir komplicerade men underlättar kommunikation och samarbete. Skall framtidens frågeställningar lösas krävs samarbete. Det är jag övertygad om. Det finns inga nya kontinenter att upptäcka och än så länge kan ingen kolonisering av grannplaneterna ske, så samarbete är nödvändigt för att hantera utvecklingstrycket.

Handeln med krondill kommer nog inte att påverkas direkt. Möjligtvis kommer en prisstegring i slutet av augusti när kräftskivorna drar igång men den kommer inte att registreras på några börser.

Samma gäller också för plocksallad. Den hinner vissna innan värdet ens är noterat. Närproducerat har alla fördelar jämfört med det som transporteras kors och tvärs över kontinenten. Näringsvärdet har inte hunnit försvinna innan det når konsumenten.

Av en sådan här invasion blir det vackra fjärilar om de får äta och överleva. Det ser kanske förödande ut först men de tillhör ekosystemet.

Kommer det nu att bli så här glest på badstränderna i Europa när britterna lämnar EU? Nej knappast, badväder är trots allt ingen EU-fråga men kvalitén på badvattnet är det!

/MA

Med ett macroobjektiv behöver man inte resa långt.

Man kan kan gör en microresa där man står eller en macroresa i sin omedelbara närhet. Gjorde en sådan nationaldagen till ära, en macroresa alltså. En lummig å-passage väckte lite uppmärksamhet när en skogsduva hördes bland trädkronorna. De har inte så bra med häckningsmöjligheter då gamla hålträd ofta gallras bort. El-stängslet som omgav intilliggande betesmark gav mig en kyss när jag tråcklade mig mellan de övre trådarna men det var det värt. Jag blev något piggare eller lite förbannad...

 Väl i dunklet svirrade det omkring sländor, blå jungfrusländor i yster dans.

Hannarna lika vackert blå...

medan honorna är mer diskreta och något kamouflerade.

Snappande firrar nådde inte de gäckande sländorna.

Bred trollslända, hane, återvände till samma ställe för att äta upp sin fångst så det var bara att vänta till rätt tillfälle.

Färgsättningen blå-gul!

/MA

...och allt är bara en slump med en gigantisk vätebomb i bakgrunden..

Jag hade tillfället att flanera omkring i det gröna i det varma vädret nu i veckan eller rättare sagt, jag har tagit mig den tiden de senaste två dagarna. Ett besök i fågelmarkerna i södra Hornborga och en långsam transport längs Billingens västra sida med 80 % procent av träden i blom!

Vägen ut till Almeö har utsikt mot Ytterberg och gården Stommen. Almeö är en halvö som sticker ut i sjöns södra del liksom även Ytterberg. Innan restaureringen av Hornborgasjön kunde man ha en kanot där. Att paddla i kanalerna omgiven av en tätt vass var en säregen upplevelse.  

Järnbron som den kallas är en bra utsiktsplats om man inte vill ta sig ut ända till Almeö. Det gick faktisk ångbåtstrafik i Hornborgasjön en gång i tiden. Sjön var grund redan då så båten kunde inte lägga till mot torr mark vid Almeö utan så kallade konkare fick bära folk sista biten från båten till torr mark. En nästan otänkbar tanke att de har funnits ångbåtstrafik i sjön men det var ett småskaligare samhälle med ett småskaligt behov av infrastruktur. På östra sidan om sjön fanns en smalspårig järnvägslinje med Varnhem som en stor järnvägsknut.

Stigen ut till Almeö följer den gamla åfåran. Grågäss med gässlingar håller till på starrmaderna och gräsytorna så det är inte störningsfritt även om det är tillåtet.

 Även med ett kortare teleobjektiv går det att få en hyfsat bra bild av gulärlorna. 

Vinodling utanför knuten! Ja alltså inte vinrankor men väl maskrosor. Det blir ett bra vin av maskrosblommor och vinet får en fantastisk färg.

Billingens västra sluttningar är en säregen fond till sjön.

Morska ladusvalor låter sig inte skrämmas av besökare på Fågeludden. Här är deras domäner, åtminstone när det gäller att sitta på en tråd.

Vinbärsfuks är kanske för stor för en ladusvala. Så surrandet i luften lockar nog mer en svala än färggranna fjärilar.

Fårbete i något som nästan liknar olivlundar.

Det kan knappast vara slumpen. Strålningsvärmen från vätefusionen gör att det blir vår!

Vädret är kanske något mer slumpartat men orkidéerna väntar till rätt tid för blomning.

Toppmurklan, jag tror det är en sådan, står ensam i "blomning" bland orkidéplantor.

/MA