Bloggsammanfattning 2020 med sikte på 2021

Man ska ju inte vända sig om och se bakåt sägs det i en del sammanhang. Lots hustru vände sig om och blev en saltstod. Vem vill bli det? Visst, saker och ting kanske kunde gjorts bättre, men det går inte att "backa bandet".  35 inlägg inklusive detta blev det i år, i snitt ca. 1,5 veckor mellan varje.  Måste inse att bloggandet, även om det är relativt glest, också driver fotograferandet i viss mån:

̶  Få se nu! Vad har jag för bilder som jag skulle kunna lägga upp och som jag skulle kunna ha lite text kring utan att det blir för krystat? Jo, det är ju faktiskt kul och lite magiskt att fånga verkligheten och det räcker egentligen.

Jag har haft en ambition att lägga upp något med sådär 1 à 2 veckors mellanrum och det har jag gått iland med. För vem, är ju frågan och får erkänna att det nog är mest för mig själv och förhoppningsvis några läsare. Inte med något särskilt tema utan lite som det faller mig in.

Läste en blogg på Fotosidan för någon vecka sedan, om att bilder nog kommer att försvinna på hårddiskarnas yta på sikt. Det som blir kvar är fotoböckerna och det tror jag också. SSD-minnen lanseras mer och mer och blir mindre och mindre till storleken. De kan mer liknas vid USB-minnen som har en tendens att ganska snabbt försvinna i hanteringen. Har tre som ligger på byrån och vars innehåll redan är glömt. Vad skall man med alla bilderna till? Hörde och såg någon potentat på Youtube som hade undersökt vart bilderna tar vägen. De bilder som noteras hamnar i tryck av något slag. Resten blir aldrig kända. Den moderna varianten av fotoalbum (fotoböcker) är ett bra sätt att försöka spara något till eftervärlden.

Jag har många bilder som mina föräldrar tagit och sparat. En del bilder är ännu äldre, från den tiden då man for in till sta'n och gick till fotografen för att posera i bästa kostymen. De bilderna är på papper och inte scannade. Bilderna har gått i arv sedan slutet av 1800-talet och många av namnen på de porträtterade har fallit i glömska. Morfars kurskamrater från lärarseminariet i Karlstad från tidigt 1900-tal ser ut att vara strama och korrekta farbröder, även om jag fick höra berättas att de rök ihop och slogs i korridorerna. Norrmän och svenskar hade åsiktsskillnader i hur unionen skulle bestå.  

Svante och Anna-Lena någon gång på 1880-talet.

Började med att göra böcker av blogginläggen för två-tre år sedan och har inte kommit i mål än, men nu så...!

/MA    

Jaha! Och nu skall det bli ljusare igen!

Vad ska det vara bra för? Nu när man har vant sig vid mörkret och dunklet. Jobbat in rutiner för att släcka och tända! Riggat belysning med tidur för att hålla nere elförbrukningen! Tagit fram reflexerna och häktat fast dem på kläderna. Laddat ficklampan med färska batterier. Stöpt ljus och tagit fram staken, ljusstaken.

Kunde det inte lika gärna vara ljust hela tiden istället för det här velandet fram och tillbaka varje halvår? Man vet ju aldrig vad som gäller! Kan inte politikerna göra nå’t vettigt nå’n gång?

Och ISO:t måste man börja dra ner och bruset minskar i bilderna! Vad ska man då ha brusreducering till i bildredigeringen? Fota i en garderob kanske? 

Skinkan är i alla fall sig lik, både bokstavligt och "bildlikt".

God Jul🎅🏻

/MA

Såg jag en rest av solen?

Går ofta, nästan dagligen, en runda utefter stranden. Fynden man hittar varierar. Ibland är det joggare som "hittas" kutande över åker och äng. Ibland hundägare som låter sig bogseras av strävsamma taxar. Ibland motionerande pensionärspar med kontaktsökande blick. Ibland någon ensamt motionerande pensionär med skygg blick, ibland rester av ilandflutna hagelpatroner och ibland ilandflutna citroner, bland tång, lastpallar och lossrivna plastpåsehörn från någon "internationell" godispåse. Blekgula saltvattendränkta citronhalvor utgör ingen föda åt trutar och är knappast något som en strosande kamerautrustad dagdrivare plockar upp för att ta med sig hem. Men... en färgklick i den grå  västkustvintern. Nåja, vinter med minusgrader brukar det inte bli förrän i mitten av januari och några veckor in i februari. Minus 10 till minus 15 någon vecka, men "mittåt"!

Nu var det inte runt klimatet jag skulle uppehålla mig utan runt den blekgula citronhalvan. 

Hemkommen efter promenaden lyssnar jag med ett halvt öra på nyhetsflödet. Hans majestät konungen uttalar sig om Coronaproblematiken och säger det alla tänker och si: Det får han inte, enligt experter på konstitutionella frågor!

Vilken gubbe som helst på sta´n hade sagt det han sa. Knepigt att officiella personer inte får vara ärliga! Tror det är nyttigt att avvika från reglerna.

Det gäller även i fotografi!

/MA      

Det här med antaganden

Siffran 174 på antalet avlidna i Covid-19 som angavs häromdagen öppnade för flera frågor. Information är viktig, men viktigast verkar det vara hur den tas emot. De som siat i våras och under året med olika beräkningar har kommit att hamna i skamvrån.   

Å andra sidan kan de inte annat än erkänna att antagandena var felaktiga och det ligger ju i antagandets natur; att det finns en osäkerhet i ett antagande. Att anta något är ett sätt att fastlägga en utgångspunkt. Man måste grunda fortsatt resonemang och kalkyl på något.

Sonderade terrängen på sociala medier en stund igår kväll och blev förundrad över alla antaganden:

Roar mig med dubbelexponeringar. En återupptäckt som är rätt kul men resultatet blir lite slumpartat för det mesta.

Det finns de som anser att Covid-19 inte existerar utan är en "stoor" konspiration och att vaccinering är bara ett sätt för myndigheterna att inoperera ett microchip så att myndighetsbevakningen kan bli hundraprocentig. Som av en händelse kan en Covid-19 förnekare sälja näringsämnen som hjälper mot virus!

"Ta inga vacciner! Målet är att göra oss sjuka så att läkemedelsindustrin kan tjäna pengar på oss".

"Metabola sjukdomar orsakas av köttfri och felaktig kost, som pasta och vegetarisk diet".  

"Man skall inte äta sådant som växt under jord! Då kan man bli sjuk! Där, under jord, råder mörkrets makter". Satan finns ju därnere någonstans är väl antagandet.

Sta´n omformas i centrum. Det byggs nytt. 

Bilder på fysiska effekter av provvaccineringen florerar. Ett par variga och illaluktande (framgick inte i bild men väl i kommentaren :-) ) fötter visas med informationen att det luktar upp till himlen. Förmodligen humor, men som någon påpekar: Man vet aldrig!

"Aids är man-made liksom Ebola" Påstår någon och drar paralleller till Covid-19.

"De vill bara komma åt vårt DNA". ”De” är de 5 %  som äger 95 % av världens tillgångar. "De" vill skapa en slavunderklass påstår någon.

Man kan ju anta att de som gjort sina uttalanden bara gjort några antaganden. Så här i isoleringstider, när inte ens djungeltrummorna tycks fungera som de ska, kan man ju inte veta. Inte veta bättre?   

Det här med information har betydelse. Tänk bara på EXIF-data som följer med bilderna (om man låter den vara kvar vid export). Inte för att den har någon betydelse för bildupplevelsen, men för den som går på djupet kan det ha betydelse. 

Spännande med en sådan spännvidd på verklighetsuppfattningen! :-)

/MA

Det skymmer

Vare sig man har en app eller inte så skymmer det. I dessa tider på mer än ett sätt. Å andra sidan gryr det också och det är större chans att man är vaken i gryningen under det här halvåret än på sommarhalvåret  Men en app kan i förväg tala om vad klockan är när de olika skedena inträffar. Det underlättar om man prompt vill veta det. När dagsljuset går över till det gula och röda spektrat och när det blå blir förhärskande och när det blå blir mörkt så småningom. 

Bevakningen av det amerikanska presidentvalet nådde hysteriska höjder den här gången. Analyser av valprocessen har följts av analyser av valprocessen som följts av .... I väntan på sluträkningen har det gjorts analyser av sluträkningen som inte varit färdigräknad och än inte är färdig, för nu börjar omräkningen.

Måste man veta innan det är färdigräknat? Vad är vitsen med det? Spekulationer för att ta upp tiden med ingenting. Har mediauppbådet försökt ta igen förra gångens fadäs med felaktig prognos eller håller man på att göra bort sig en gång till genom att låta det vara sluträknat innan man räknat till slutet. Nu gör det kanske ingen skillnad. Finns det tillräckligt med folk för att kunna göra en riktig analys av analysen. Blir det en app till nästa presidentval? En app som kan säga att det blir rött eller blått? Innan rösterna är färdigräknade.

Annars: Vi sitter i skymningen och tonerna från Erik Saties piano sipprar ut ur högtalarna. På skärmen syns impressionistiska målade parisbilder från förra hälften av 1900-talet. En sorts gatufoto det också. Och tomaterna blommar.

/MA