Vi hade ju ändå kört över bron

när vi kom tillbaka till Kastrup efter Bedfordbesöket. Så varför inte göra som brukligt: Något nedslag i Danmark utan planering (planet landade hyfsat mjukt på Kastrup). Vi tog sikte på Själlands udde och inhandlade lite livsförnödenheter i utkanten av Roskilde på vägen upp mot "Odden". Erik med kameran såg vi inte till någonstans. Kanske var han hemma och skrev på sin blogg. 

När vi närmade oss Odden blev vi på det klara med att kanske kan det vara svårt att hitta logi så här sent på dagen i semestertider och reströttheten gjorde sig påmind.

Iphone genom vindrutan och mulet. Låg bildkvalité.

Temperaturen var närmare 30 ^o C än 27 ^o C, så vi vek av mot Nyköbing och Isefjorden.  Som alltid hittade vi dock logi. Danhostel i Annebjerg alldeles intill Odsherreds kulturhistoriske museum och Hempel Glasmuseum och mitt i ett landskap med spår av glaciärtiden. Det vill säga senaste istiden. Nu skall väl framhållas att detta på intet sätt verkade avkylande. 

Nikon FX

Vilket däremot rummets färgsättning gjorde. Verkade avkylande, alltså. Huset eller byggnaden, som användes som vandrarhem hade varit ett hem eller skola för "uartige piger".  Ett hus, byggt 1856, med salar, stort kök och en fantastisk tapet i vestibulen. Säkert två våningar hög och närmare fem, sex meter lång, kanske.

    Är det den svenske kungen Gustav II till häst? Får göra ett återbesök för att utröna saken!

En god natts sömn med lite småprat vid frukostborden i köket och så var vi på väg igen. Nu hemåt via färjan över Isefjorden.

Iphone

Ett badstopp i Rågeleje och sedan Helsingör- Helsingborg. Fortsatt badväder hemma!

/MA

Folklig festival mitt i England

Mitt i England, mellan Cambridge, Oxford, Luton och Nottingham ligger Bedford. Genom staden rinner Great River Ouse, eller bara Great Ouse. Egentligen ganska grunt vattendrag, men slussar och fördämningar har gjort ån "great again" (!!). Landskapet och staden var varm, brunbränd (tegelbyggnaderna var rödbrända!) och torr, men inte i flodfåran eller på pubarna.

Det låglänta landskapet med lerjordar har flera åar och större vattendrag sammankopplade så att det går att färdas på floderna eller åarna från Nordsjön, genom mitten av England och vidare ut till Bristolkanalen. En del praktiserar det med pråmar som man också har som bostad.

Nå, kanske mest fritidsbostad. Vartannat år arrangeras en flodfestival i juli med allt vad det innebär i form av matstånd, ölstånd, musikuppträdande, idrottsförevisningar, friluftsdemonstrationer, välgörenhetsorganisationer, RAF, The British Army, lotterier, hantverk och bara udda företeelser. Typiskt engelskt folkliv skulle jag vilja påstå.

Störst intryck gjorde virtual orchestra. Två varianter av musikupplevelser kunde man få. En där man virtuellt vandrade omkring i en symfoniorkesters olika avdelningar och en där man med hjälp av VR-glasögon fick en tredimensionell bild av musikerna med instrumenten samtidigt som musiken strömmade emot en. 

Bonusbarnbarnet trivdes lika bra i gungan hemma som intill ballongutdelarna utefter flodbrinken.

/MA

Att skaffa sommarsparv

är inte lika ansvarsfullt som att skaffa sommarkatt.

Det är också enklare, så tillvida att man kan ”fånga” dem i flygande fläng. Dessutom med ganska enkla medel. Man behöver alltså inte transportera sig till någon kattuppfödare eller hem för övergivna katter. Sparv svarar bra på bröd. Några smulor och vips dyker de upp. Det gör inte katter.

Likheterna är flera: De lever sitt eget liv men gärna i människans närhet och de är självständiga. (Har hört att italienska utvandrare till Nordamerika, tog med sig några gråsparvar för att dämpa hemlängtan lite. Nu finns en population där). Vildheten finns där under ytan och de är något av opportunister. De gillar att ha något att äta när de är hungriga. De är skattebefriade.

Fördelarna då: Ingen eller ringa allergirisk, ingen risk för att bli klöst eller att få ett bett när de måste markera sin självständighet. Knappt några revirstrider, och om så blir fallet, inte heller så blodiga revirstrider. Ingen kloklippning, det sköter de själva. Hanar ser alla hyfsat lika ut liksom honorna. Så problemet med främmande sparvbesök kan ignoreras då det ändå inte kan utredas. De kan lämnas vind för våg när sommaren är över. Inga samvetsförebråelser när sparven lämnas i augusti.

Nackdelarna då: Viss salmonellarisk finns men man kan använda handskar vid matningsstället. De lystrar inte till sitt namn. De sitter i rad på staketet med hela familjen och väntar så fort man dyker upp inom synhåll eller i vårt fall när terrassdörren öppnas på morgonen.  Under väntan lämnar de spår efter sig. Det ljuder ett uppfordrande tjatter tills dess att maten serverats. Nej det sista är ingen nackdel mera en interaktion mellan födogenierna och utfodraren. 

/MA

Säl(l)samt möte

blir det när levande varelser spolas upp på stranden. Tång av diverse arter, plast av diverse sorter, snäckskal av diverse arter, musselskal av diverse arter, blåmusselskal dock inte så vanligt längre,ägg från hajar av diverse arter, inte så vanligt längre, ägg från rocka, inte så vanligt längre, kvarlevor av svampdjur, träemballage av olika former, mjölkförpackningar från Asien, någon fender, döda sjöfåglar, döda tumlare, skelett av fiskar, krabbskal, pimpsten, stenkolsbitar, koks och vad som helst egentligen, kan ligga på stranden efter en dag med lite pålandsvind.

Stenblocket har inte havet spolat upp. Troligen är det någon inlandsis som lagt av det här.

Är det sol ligger det ju en och annan solbadare på stranden. En del är spolformade andra är som en knotig torr gren, spretande mot himlen och ner i sanden,  gömda bakom solglasögon och ibland även av en halmhatt. Mammor med småttingar och färggranna plastleksaker, far- eller morföräldrar med något nummer för stor skinnkostym i många veck, andra med utspända hudkostymer utan spänst men med ett naturligt fall. Jordens dragningskraft kommer ingen undan. 

Med Iphone 8

Härom veckan fick jag sällskap på stranden av en säl som såg ut att ha summit upp på stranden. 

Eftersom jag blev lite överraskad frågade jag den helt sonika vad den gjorde här, men insåg direkt att den hade lika stor rätt som jag att vara på stranden. Jag fick inget svar heller. Så jag gick i och badade som vanligt.

När jag kom upp hade den somnat. Förmodligen en tonåring som bara inte "orkade" simma hela dagen.

/MA

Varmt och gott ute, men även inne.

Falkenbergs fotoklubbs arrangemang, Fotografi Falkenberg, gick av stapeln i helgen. Mycket ideellt arbete men också många besökare, många utställda bilder och ett digert föreläsarprogram.

Linda Åkersberg från Wilderness Stories höll ett engagerande föredrag om att genomföra en dröm.

Sist men inte minst: Prisutdelning och utdelning av lotterivinster.

/MA