Fotoexkursion (del 10) till Stensjö by

Ordningen är nästan återställd. Det vill säga detta inlägg är från en exkursion till Öland. Ja nästan till Öland, för att vara ärlig. (Det är ju viktigt att vara ärlig i fotografi. Man kan bli av med priset annars. En bild är inte alltid en bild). Den är till Stensjö by i Döderhults socken, Oskarshamns kommun. Ganska nära Öland alltså. Försommar. Pastoral. Bedövande. Vackert.

En småländsk by sedan 1300-talet och kanske före det. Det århundradet då digerdöden härjade som värst. På 1300-talet alltså. Gården var en gång ägd av Heliga Birgittas bror och faktiskt av Vasaätten. Om Birgittas brorsa hade några religiösa hallucinationer förtäljer dock inte historien. Det var nog hunger som var den drivande faktorn att bruka jorden och ha djur i ett stenrikt och hällrikt landskap snarare än religiositet och ägande.

Virån rinner förbi med vatten och fiske. En praktisk plats att leva och bo på och vargskräcken var kanske hanterbar.

Den existensiella ångesten måste ändå ha varit stor. Större än dagens flygskam som lurar i hangarerna och klimatångesten som basuneras ut via media. Och nu senast den stora andelen åldringar som bara kostar. 90 miljarder saknas säger finansministern. (Jag tror det är något annat som egentligen saknas).

Men av det gamla blir det romantik. Borta är den tidens vedermödor. Nu finns bara fysiska rester kvar. 

Nu är det som sagt en idyll och de olika skiftena verkar inte ha präglat nuvarande utformning. Det är mest 1800-talets syn på hur en bebyggelse på landet skall se ut som präglat byn. Fägator med hus och lador ligger i en tät klunga och bildar ett gaturum av småskalighet och närhet. Utägorna ligger på promenadavstånd och det syns att floran är påverkad av en lång tids odlande och brukande.

Men en ny småländska har inte tid att fundera hur det varit. Hon har fullt upp med nuet.

/MA

Fotoexkursion (del 9)

Nytt nedslag på Sjælland

Som jag tidigare beskrivit är Sjælland en sorts ventil i vardagen. Några gånger per år gör vi en tripp över sundet och ut på ön. Avstånden är korta och havet finns alltid där. Känslan av att befinna sig utomlands men ändå inte, på semester, men ändå inte. Jo kanske ändå, numera. När det nu blev dags för att fira silverbröllop och lotten fick avgöra vår silverbröllopsresa blev det förstås Sjælland. Fyra av 6 alternativ bland lotterna i hatten var just grannlandet sydväst. Utan något bestämt mål på ön startade färden med endast en kaffetermos och rester av en rulltårta och så bilen förstås.

Kustvägen från Helsingør genom Hornbæk, Gilleje, Vejby Strand, Fredriksværk och Hundested följdes i sakta mak med några stopp här och där.  Dock inte med järnväg vilket hade varit möjligt men då med en liten annorlunda sträckning. I Vejby Strand hamnade vi sist i en bilkö. Trafikolycka? Framför bilen som står längst fram kommer en andmamma, högt buret huvud, med 6 ungar på rad i sakta mak vaggande över vägen. Mötande bilar stannar också. Men sista ungen kommer inte upp på trottoaren. Trottoarkanten är för hög. Bildörren på bilen längst fram far upp och föraren kliver ur och hjälper den sista ungen att komma upp på trottoaren. Sedan rullar köerna på. Vid Hundested går färjan över Isefjorden (som nog är en vik ;-) ) över till Rørvig och Nykøbing Sjælland men här hittade vi logi så någon färja blev det inte den här gången. Det fanns två val: Hyra en stuga i hamnen med plats för fyra, eller ta in på hamn- och tillika stadshotellet. Visserligen hade en stuga mera anslutit till hur det var för 25 år sedan men rabatterna(!!) på hotellet gjorde valet enkelt även om det inte gick att kombinera med pensionistrabatt.

Varje hotell är byggd i sin epok. Det framgår oftast i matsalen och hotellen på småorterna har inte samma iver att bygga om. Och kanske heller inte den ekonomin som krävs. I gengäld blir det en upplevelse av tidens gång. Man kan känna igen sig.

Fisket med allt som tillhör är dominerande i Hundesteds hamn. Visserligen har en del konsthantverkare flyttat in och förändrat bilden något. Möbelsnickare och glasblåsare är väl de som sticker ut lite mer utöver sandskulpturutställningen bakom höga plank och som nog passar till att liva upp en barnfamilj på en regnig campingsemester. 

Att reda ut näten går någorlunda enkelt med maskinhjälp.

Varje firma har sin färg på fisklådorna.

De här fiskarna körde med hink och inte lådor och när jag närmade mig dem med kameran i högsta hugg så blev det lite nervöst i gänget. Men när jag talade om att jag kom från Sverige blev det lugnt. Hornfisk (näbbgädda) och havsöring samt makrill stod för spänningen.

En havsöring hade fångats men jag väntade inte kvar till nästa fångst. 

/MA

Gökotta mellan lakanen

En lätt provokativ rubrik, men bli inte besviken. Det blir inte mer än så!

Vaknar 0315 varje morgon numera, eller snarare under en kort period, fram till midsommar skulle jag tro. En rödstjärtshanne drar igång dagens litania och slutar inte helt förrän framåt 22 ungefär. I toppen på rönnen ropar han ut sitt budskap. Och jag ids inte att gå upp och stänga sovrumsfönstret. Märker inte av att han blir hes, vilket jag skulle ha blivit. Somnar om rätt fort när han sätter sig 15 meter bort. Efter en timme kommer han tillbaka, fem meter från fönstret och drar sin visa igen. Däremellan är det hämplingar, någon törnsångare och sädesärla med flera som var en genomför sin konsert. Imorse runt 0515 blev varse att jag hörde en kustpipare locka. Lockropet avtog allteftersom den fortsatte norrut utefter kusten. Jag blev förstås klarvaken och steg upp.  Vad kan man mera höra i klarvaket tillstånd? Göken förstås, bland måsskrik och ärtsångare. Men det är inte bara fåglar som flyttar. Flyttfjärilarna drar in över kusten. Tistelfjärilar dyker upp överallt. 

Gråsparvarna matas en gång om dagen och fiskmåsparet håller utkik. Så länge någon står i fönstret och tittar vågar de sig inte fram då ”äger” sparvarna. 

Gränslar stålstoet av märket Skepshult med djupt insteg och trampar ut. Ner mot havet.

Storskarvarnas koloni på kobben verkar inte ha lyckats lika bra i år som förra året.

Lägger in morgonens obsar i Artportalen, några näktergalar och några gräshoppsångare. 

/MA

I väntan på sommargyllingen eller var det Godot?

Larmet gick! "Sommargylling hörd sporadiskt på Lönestig"! Hade tänkt att vara uppe i ottan men somnade om. Härmsångare, trädgårdssångare, rörsångare(!!), svartvit flugsnappare, svarthätta, törnskata, steglits, gransångare, lövsångare, näktergal, gulsparv, ringduva, nötväcka, bofink, blåmes, gråsiska (förmodligen den bruna varianten), gärdsmyg, koltrast, rödhake, stare, hussvala, ladusvala, ropande tranor, göktyta, rödstjärt,

men sommargyllingen hördes när jag avlägsnade mig 250 meter för att kolla in en törnskata av feminint utförande. Fem, sex stycken väntade med spänning kvar i gläntan men bara två uppfattade en kort sångstrof i skogens kör. 

Någon hade sinnesnärvaro att ta med kaffe, men koppen glömdes kvar.

Vitsippor? Nej, buskstjärnblommor.

Så det blev att sysselsätta sig med annat i väntan på Godot. 

Får försöka i ottan imorgon igen.

/MA

Fotoexkursion (del 9)

Denna exkursion avviker något från de övriga. Den som är pigg på något nytt skall titta på det här inlägget. Den som är känslig för förändringar kanske ska sluta läsa här. Avvikelsen består i att denna exkursion företogs i Västsverige och inte som brukligt på Öland. (Del 10 kommer från Öland men inte förrän i juni). Farhågor om en ny torrsommar fanns där i mannamun och även i kvinnomun för att inte säga folkmun. Ja då hade det blivit två torrsomrar i rad, är väl det lakoniska svaret. Så kom då regnet som slutade successivt på torsdags eftermiddagen förra veckan. En inplanerad aktivitet med fotosession vid Sumpafallen i Högvadsån var på väg att gå om intet. I rätt tid infann sig uppehållet, men det var mörkt. Nja dunkelt, kanske är rätt uttryck. Nere i ådalen med omgivande grönska i form av bokskog blir det inte så mycket ljus. Skam den som ger sig!

Men med en hyfsad sensor och stativ duger det, lite mörkt men det var ont om ljus. 1/400, bl 8 och ISO 1250.  Svårt med en minimalistisk ambition i den här miljön.

0,5 s bl 18 ISO 100. Inte fullt så dunkelt som i föregående bild.

En kvarn har det naturligtvis funnits här. Det finns inte mycket kvar. Stenen i murarna har nog använts till andra byggnader. Några rester av ett kvarnhjul eller kvarnsten finns inte heller.

Det växer en rar växt i den här miljön: Kungsbräken eller safsa som den också heter. En ormbunksväxt som är fullt utvecklad längre fram på sommaren. I början på maj har den inte hunnit så långt.

Någon lax syntes inte till även om det är ett biflöde till Ätran. Tröttnar man på forsarnas brus kan man åka till Ullared och handla för några laxar. 

Även om det var lite dunkelt så gick det utmärkt att grilla korv. Det finns ved under tak och en bra eldstad och vatten finns det att släcka glöden med.

Fotoexkursion (del 8)

/MA