Kalkavlagringar

Var var vi nu igen....jo det här med kalkavlagringar. Platåbergen i Skaraborg är något speciellt. Att de har bidragit till den bördiga jorden runt omkring bergen är det inget tvivel om och inlandsisen har släpat med sig rester av kalkberget långt söder ut i Ätradalen. Rullstensåsar med orkidéer och andra botaniska rariteter i kölvattnet av isen. 

Många byggnader av det här slaget finns runt om bergen. Kalkstenar bundna med kalkbruk. Byggda på 1100-talet någon gång och framåt. Några är byggda i sandsten. Från lagret närmast urberget. Nu består de här bergen inte bara av kalksten. Från botten räknat är det över urberget: Sandsten, alunskiffer, (innehåller uran), kalksten, lerskiffer och på toppen diabas, (som man gör stenull av). 

Vattendragen rinner ner i trappsteg.

Nu skulle ju här vara en bild på de jack i berget som utvinningen av sten orsakar, men av någon anledning så fastnar inte sådana motiv på min sensor. Kanske är det amatörens förbannelse att bara avbilda det som ser vackert ut. 

Vid horisonten syns diabasplatån. Körsbärsblomningen runt bergen är något speciellt.

/MA  

Ostronspaning

Spanade efter japanska jätteostron i helgen på några ställen i Orusts skärgård. Bättre spaningsresultat än förväntat.

Mycket skal här och där och någon levande individ också.

Blir lite beklämd över att nedsmutsningen i form av plastpåsar finns här också, men varför skulle det vara befriat här? Å andra sidan jätteostronet sätter sig gärna på blåmusslor och tar kalken från blåmusslans skal, sas det av någon ur den lokala "semesterbefolkningen". Så man kanske inte vara så beklämd över några plastpåsar om man är blåmussla! Såg inte till någon invasiv krabbart i alla fall. Får vara nöjd med det!

Försökte mig inte på att förtära något ostron dock. Ostron skall bara ätas i månader med bokstaven r i månadsnamnet har jag fått lära mig. Antar att både algblomning och bakteriehalter är höga under de månaderna, alltså maj, juni, juli och augusti, de varma månaderna. Jodå algblomning finns på västkusten också. Har flugit några gånger sommartid mellan Göteborg och Oslo. Vid bra väder syntes det tydligt från luften hur ett gulbrunt färgat vatten låg i band utefter stränderna i vikar och runt näs. Mera påtagligt var det när det fanns tätorter intill vattnet. Hoppas det blivit bättre på senare år. Nya kraven på rätt typ av avloppssystem tränger ut det gamla synsättet; att det inte spelar någon roll. För ett tiotal år sedan, här nere i Halland, gjordes en koncentrerad insats för att lokalisera orenade avlopp. Första veckan hittades 40 stycken! Många bötesföreläggande blev det!

De här blåmusslorna har blivit rånade på sitt innehåll. Sannolikt av den invasiva arten Homo Sapiens som också odlar blötdjur.

De här fiskarna såg ut att vara mera kontemplativa än invasiva och hummer var de nog inte ute efter.

På tal om kalk och skal. Skall upp till platåbergen i Skaraborg och se vad kalkavlagringar för sådär 400 miljoner år sedan kan ha för betydelse idag och nu tänker jag inte på farsans förkalkade artärer i benen. Har slutat dricka mjölk...... Försöker städa stranden då och då. Att det finns så många förpackningar. Är det något invasivt som växer i havet?

/MA

Utsikt från ett B&B

Ett snabbesök i Sveriges vagga, det vill säga centrala Skaraborgs län. Vi bor granne med Kinnekulle och bakom oss finns stora sandstensblock med inristade liljemönster; influenser från Grekland och Miklagård. På grusvägar österut mot Billingen finns vägskyltar med gårdsnamn som Upsala och Lilla Bjurum. Tranflockarna tar höjd i termiken för fortsatt färd norrut. Värdparet har bemödat sig med att ställa fram en omelett med ramslöksblad. 

Morgonnyheterna basunerar ut att vedergällningen för gasanfallet i Syrien genomfördes på 17 minuter den gångna natten. Bara någon enstaka civilist skadad!

Knutblushajpen känns avlägsen och jag börjar fundera på när jag använde slips senast. En vana man kanske skulle ta upp igen. 

Torra lerjordar och vårbruk på den gamla sjöbottnen är lördagsnöjet, men just nu är det paus i kvällssolen.

/MA

Sent, men bättre sent än aldrig...

skulle nog kung Bores belackare kommenterat det lokala vädret på den fläck där jag för det mesta vistas. Bara lite lätt vitt puder någon frostig dag men plusgrader under hela vintern fram till för några veckor sedan. Efter två veckors minusgrader så började isen lägga sig mellan stenarna i havsstranden och vips ändras landskapet och blir nästintill svartvitt. Det är uppemot +6-7 C^o på dagen så den kommer inte att vara så länge, senvintern alltså.

Ingen har lagt sin badrock över bänken ännu i år.

 Svinbonden har byggt upp lagret i tankarna och nu skall det ut på åkrarna. Sånglärkorna flyttar sig till grannåkern och fortsätter att kivas om revir.

Nej det här är ingen "fejkad" nyhet. Våren tycks vara på väg!

/MA

Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 4 av 8. Besançon - Grandval

Alltså, efter motorvägarna skulle vi promenadåka västerut över Massif Central och bort mot Bordeaux. Från Besançon gick färden i floden Doubs dalgång. Lummigt och frodigt med en kanal parallellt med floden.  Mindre byar med ett och annat mathak och enklare hantverksservice passerades eller kördes igenom snarare. Den gamla bebyggelsen på ömse sidor om vägen bestod av stenbyggnader i olika stadier av förfall nästan eller olika stadier av underhåll snarare. På kartan fanns Dole som första större tätort längs vägen. Dole är Pasteures födelseort. Pasteuriserad mjölk räddade många från TBC. Även Dole hade en medeltida stadskärna. I sista rondellen före infarten till de trånga, knappt enfiliga, gatorna tog jag 3:e avfarten ur rondellen det vill säga tog av till vänster och över floden Doubs. Fina parkanläggningar och strövområden med den gamla stadskärnan som tornade upp sig på andra sidan floden. 

Även här speglade sig bebyggelsen i floden men kanske inte så pretentiöst som kommunadminstrationen i Besançon. 

Nu är det en bit att åka för att komma till Massif Central så vi anslöt snart till motorvägssystemet igen. Nästa hållpunkt blev Lyon och att korsa Rhone-dalen. På en rastplats vid motorvägen före Lyon prickade vi in Le Puy en Velay som fortsättning efter Lyon.  

Le Puy en Velay är också det ett världsarv. Härifrån startar pilgrimsleden till Santiago de Campostela. Spektakulära kyrkor på bergstoppar, (kan en kyrka vara spektakulär?) och Maria-statyer i jätteformat även de på höga bergstoppar runt 100 m över staden. En fantastik syn att se dessa symboler och byggnader högt över staden. Småstäderna här runt omkring minskar i antalet invånare. Le Puy en Velay har minskat med en tredjel på tio år. Urbanisering kan inte motverkas av världsarv, kanske just därför.

Det började bli kuperat och grönt i landskapet. Extensivt jordbruk det vill säga boskapsskötsel dominerade. Att möta en boskapstransport på smal väg var nervpåfrestande.

Runt omkring Saint Flour ytterligare 60-70 km västerut såg det ut att finns många boenden att välja på. Någon timme kvar till mörkrets inbrott så bestämde vi oss för ett boende i Lavastrie, Grandval, ca 16 km väster om Saint Flour. Inte heller det lätt att hitta. Vi var verkligen ute på landet. Informationen om boendet var att det var lämpligt för fritidsfiskare och att de hade bra mat. Vi körde förstås förbi den oupplysta skylten och några hundra meter ner i en djup dal. Det var kolsvart. Vi ringde till boendet. Stället hette Le Grand Val och värdinnan pratade endast franska. Det blev mycket ”ääähhmhm” för att ställa om till en rudimentär franska som inte övats på årtionden. Till slut kom hon och hämtade oss, det vill säga hon körde före oss in till boendet, ett stort souterränghus. Ett kombinerat privat boende med rum på övervåningen, tredje om jag inte minns fel.  Mellanvåningen innehöll matsal och ett rejält kök. Klockan åtta serverades middag.  Det blev den mest minnesvärda middag jag ätit på år och dag. I ett sällskap på 10 personer serverades en 4–rätters middag gjord på lokala råvaror och lokala recept i det lokala köket. Därtill en aperitif, rödvin, dessertvin, ostbricka, en matsmältare och en skål med värdinnan. Körsträckan denna dag blev 520 km. Livremmen behövde bli längre ja kanske inte 520 km men 107 cm i alla fall. Fick släppa lite på livremmen.

Morgonen efter blev lång och lugn.

Del 1, 2, 3, 5 , 6, 7 och 8  finns här: del 1, del 2, del 3, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA