Offer för det inre trycket

Här small det! ”En så’n j***a smäll”, som Dynamitharry skulle uttryckt det.

Nu blev det inte så bokstavligt i söndags. Norrvikens trädgårdar har lockat under våren och nu tyckte vi att det var dags. Utomhus och inte så mycket folk, kanske. Låg smittorisk? Nåväl. Bilköer genom Båstad. Parkeringen för tennisstadion var däremot ganska tom, men fullt på parkeringen för Norrvikens trädgårdar och kö vid entrén. Tveksamma avstånd och stora sällskap. Dessutom bara 10% i pensionärsrabatt! Så vi avstod. Vid Hovs hallar var det likadant. Parkeringen full liksom restaurangen. (Kollade inte om gästerna var fulla). Kommer det en rekyl på det här?

Vi tog av mot Vråen och Ingelstorps strand istället. I den lilla hamnen, Norrebro hamn, har det under 1800-talet varit ett varv för skonerter på upp till 200 ton. Det kan man inte tro nu med alla småbåtar i hamnen. Rester av pålarbeten och stapelbäddar kan ses vid lågvatten och klar sikt, men nu blåste det mest.

Ringön, ön med stora stålöglor i berget på ett grund en bit ut kunde inte heller ses. Ringön användes för att med hjälp av rep genom öglorna dra båtarna av stapelbädden. 

Glest med folk så fika intogs utanför Ljugarboden. I Ljugarboden var det förberett för födelsedagskalas.

På hemresan kom tanken att bada på Skummeslövsstrand. Egendomligt det här med att ta bilen ut på stranden. Stranden är lång och bred. Sveriges längsta skall det vara. Så det finns kanske en viss anledning. Någon tyckte att det borde förbjudas och anmälde sig själv för brott mot terrängkörningslagen för att få det prövat juridiskt. Han blev frikänd.

PS Det är populärt att hyra kanin i våra trakter. Har en under friggeboden. Den går att hyra, kaninen alltså. Men den som hyr får själv sköta om den. Själv är jag skeptisk. Trodde att ”bunnies” inte var ”pk” längre. DS

Näej, solnedgångar är alldeles för banalt!

Såg någon i något sammanhang, fotokurs eller dylikt, som påpekade att ingen blir berömd fotograf på att fotografera solnedgångar. Kanske var det på Instagram som man räknat antalet bilder på solnedgångar. 252,8 miljoner bilder är taggade med #sunset.  Populärt motiv uppenbarligen. Ett bra sätt att bli inkognito genom att hålla sig till det motivet enbart? 

Alla vill ju inte bli uppmärksammade utan håller sig gärna ute i kulisserna med subversiv fotografisk verksamhet! Nej, inte troligt att det handlar om det.

Brukar ta en kvällspromenad utefter havsstranden och strandängarna runt 22-tiden. När solen går ned så här års. Kallfronter brukar föra med sig dramatiska himlar. Fotogeniska. Understundom kan gräshoppsångare surra i våtmarken som bildats av utloppet till dikesföreningen av anno 1962.

Spår av mänsklig närvaro finns överallt. Till och med om man bortser från plastskräpet. Andra veckan i juli är en av semesterveckorna av tradition, men en del jobbar. De hårda vindarna senaste veckan på gott och väl stormstyrka i byarna har drivit in stora mängder av tång på badstranden. Och faktiskt: Bönderna hämtar det! Även det enligt traditionen. 

Har Lucy, Australopithecus afarensis, varit här? Eller är det en vanlig Homo Sapiens med storlek 37 på högerfoten? Om vänsterfoten vet vi inget. Om den ens finns.

Några har slagit läger efter dagsetapper på cykel och sitter med spritköket igång och tittar på....

och en del vill gå barfota hem efter kvällsbadet. Och förresten, vem vill ha plastskor mitt i sommaren?

— Nej solnedgångar är inget för oss! Vargen lurar i dunklet och en gammal sättpotatis att knapra på i skymningen lugnar nerverna.

Många drömmar tog säkert form så här dags före bruket av mobilfånen. Drömmen om många gillande har nog tagit över. Men man är i alla fall två!

/MA

Goa gubbar och format

Nu menar jag inte göteborgare av hankön i övre medelåldern, utan på säsongens gubbar. 

Till sommaren hör självplock. Inte pojksporten att palla äpplen och päron, men att utnyttja möjligheterna att skörda andras odlarmödor genom att mot betalning plocka till sig bär, grönsaker och rotfrukter. Mellanleden elimineras och resultatet hamnar från ”kvist/jord” nästan direkt i magen. Hyfsat energieffektivt och näringsrikt. 

Alltid finns det omständigheter som påverkar tillgången. Regnig sommar, kall vår, het sommar, långsam mognad eller allt på en gång. 

Men marknaden anpassar sig och fenomenet blir ett inslag i sommarnöjenas utbud.

En korts stunds arbete och dagens skörd är bärgad.

Tidens ofrivilliga lägre tempo i Coronaskuggan och gör att man börjar komma ikapp planerna. Plocka gubbar  känns inte som tidsspillan. Men än är det mycket kvar.

Har haft X-E3:an inställd på 16:9 formatet ett tag. Det blir "stabila bilder". Även hastigt påkomna snapshots ger med automatik en stabilare känsla än 3:2. Sensorn brukar ju vara 3:2. Med 16:9 utnyttjas inte alla pixlar! En snabbinställning för att skifta mellan formaten i tagningsögonblicket skulle eliminera beskärningsmomentet. Men 16:9 på höjden blir ogörligt på en vanlig bildskärm. I många mindre fototävlingar förordas liggande format. Mycket enklare att hantera, men mister man inte lite av möjlig bildupplevelse?

/MA 

Makronesien

Det är en kort resa dit. Ett land som finns där du står! Ett litet land! Inte det minsta men ändock litet. Tycker mig se mera makrobilder i bloggarna så här års än tidigare år. Lättare och säkrare att utöva än gatufoto just nu? Fokusstackade handhållet nitton bilder. Tar tid att bearbeta framför dator! 

En ensam tulpan under plommonträdet drog till sig min uppmärksamhet under försommaren. Den enda som lyckats klara sig från kaninernas hunger. Envist stod den kvar. Tulpanlökar var på 1600-talet hårdvaluta i Holland. Kan förstå det på sätt och vis. Lökar användes som betalningsmedel. Strimmiga lökar var mest värdefulla. Men så gick luften ur marknaden (som alltid). Den första finansbubblan?

Tulipanaros kommer kanske från den tiden? Borde nog gräva upp mina tulpanlökar för att fånga upp sidolökarna och dryga ut inkomsterna istället för att mata kaninerna. Men nu verkar det som de också har fått sitt virus. Kaninpesten härjar och resultatet är bara ett. Undrar om Sverige står på  Rabbit World Health Organisation's "shitlist"? 

Provade med mobilfånen med ett annat motiv. Gick lika bra som att stacka för motivet var platt.

Kanske inte riktigt lika bra....

Bättre då att gräva upp vitlökarna som är färdiga att skörda. Undrar hur man odlar flätor? Går det? Får lura ut det till nästa år.

/MA

Centralt

 Vi tog oss för att dra ner till Centraleuropa, i höstas. (BC, Before Corona). Inte frostnupet då och det tycktes vara fler än vi som tänkt i samma banor. Wien var invaderat av turister, kändes det som.  

Skriver det här på Wiens Hauptbahnhof i väntan på tåget till Budapest. (Med senare kompletteringar). Mitt emot bänken jag sitter på så har någon dödsföraktande spårspringare alternativt graffitimålare/klottrare skrivit "ERNST" i glada färger. Kom att tänka på Kirchsteiger och hans idylliska sommarprojekt i TV. (Ni vet han som i strumplästen med några halmstrån, en gammal drickaback av trä och en fogsvans bygger ett mysigt sommartorp). Jag tog upp kameran och tog en bild. Samtidigt kom en stor kraftig perrongstädare från vänster och ropade:

- Verboten zu photographieren, och viftade med pekfingret.

- Warum, svarade jag, något överrumplad.

- Man muss Papier haben, sonst...? Han höll ut handen och vickade.

-An ÖBB:s Hauptverwaltung kann man eine Genehmigung erholen und dann kann alles photographiert werden, sa han.

Det här med fotorestriktioner skapar lite osäkerhet, men turistens naiva och lustorienterade knäppande motverkar sordinen. Det gäller att undvika att igenkännbara ansikten kommer med. Enklast är ju att inte ta med någon alls. Då är man säker om man vill publicera bilderna t.ex. i ett blogginlägg, som inte är annat än ett rent reportage eller snarare en dagboksanteckning. Neutronfotografering kanske är ett epitet som skulle passa. Österrike har lite skarpare regler än vad vi har.

Annars är det relativt enkelt att åka tåg från Budapest till Wien. T&R för två gick inte på mer än runt 800:- (SEK). För två och en halvtimmes enkelresa. Med buss är det halva priset och bara en kvart längre restid. Att dra vidare från Wien till Bratislava, Prag eller Brno är en baggis. Tågluffning och rent av bussluffning är ju något som mycket väl kunde vara året runt och inte till mer än bara några korta sommarmånader. Den möjligheten kanske yppar sig AC (After Corona). Ja kanske inte för svenskar då ...

Första gången vi var i Wien så det blev att åka runt så mycket som möjligt för att insupa miljön. Besök i de kulturella monumenten fick anstå så länge. Förutom några besök på stadens caféer.

Ett utmärkt sätt att hålla sig à jour är att läsa dagstidningar i sorlet från övriga cafégäster. Blev mest imponerad av hur en dagstidning kunde sättas in i en bamburam och bli översiktligt läsbar över hela sidan. 

Gamla sta'n finns här med och skiljer sig egentligen inte så mycket från Stockholms. Trevligt att ströva omkring i.

Ett bra nät av kollektivtrafik finns förstås. Flera stora järnvägstationer byggs om. Huvudstationen, den tidigare östra stationen, liknar mest en mindre modern stadsdel. 

Speciella krav på att hundar skulle vara försedda med munkorgar i kollektivtrafiken gav ett hårt intryck, men förmodligen ett krav uppstått ur trängda lägen.

/MA