Omvänt perspektiv

Om utsnittet och den återkommande övningen.

Hur många har inte börjat sin fotografiska karriär med ett måttligt zoomobjektiv framför kamerahuset. Åtminstone de som började sin fotografiska karriär för femton tjugo år sedan i och med den digitala revolutionen. Och sedan på outgrundliga vägar hittat nya sätt att hantera det där med brännvidd, eller egentligen utsnitt.
   Egentligen borde nog objektivet vara den del i den fotografiska proceduren som är prio ett så att säga. Den teknikala diskussionen handlar dock oftast om helt andra saker. Men man säljer nog inte fotoprylar med utsnitt som argument. Möjligen krämig bokeh eller mer troligt hypersnabb autofokus. 
   Hur hittar man sin brännvidd? Eller kanske mer riktigt hur hittar man sitt utsnitt? Hur väljer man att förhålla sig till den verklighet man har som syfte att gestalta eller dokumentera? På den analoga tiden var nog 50mm instegsbrännvidden och de flesta klev nog i med 24x36 innanför slutaren. (Idag finns det fler ju ”filmformat” så vad man har innanför linsen är inte alltid helt klart. Den som plåtade med 120 film visste nog säkert vad som fanns innanför slutaren. Vad refererar man till? Men nu tänker jag småbild eller full frame som normaliteten.)

Det finns en övning som alla fotografer bör göra vartannat år. Utsnittsövningen.  Fotografera ett motiv med en fast brännvidd. En avståndsbild, helbild, halvbild, närbild genom att förflytta dig mot motivet. Gör sen samma serie bilder genom att byta brännvidd. Det här är fotografisk elementa, men precis som att öva HLR (hjärt-lungräddning) en gång om året, ursäkta liknelsen, håller man sig beredd och uppdaterad. Tag nu den mest vidvinkliga bilden i serien där du förflyttat dig närmre motivet. Gör beskärningar av densamma så att bilderna blir jämförbara med de bilder du tog med olika brännvidder. Då förstår du, återigen, att brännvidd är lika med utsnitt. Ibland är det bra att öva på sånt man redan kan.

Postat 2022-09-06 21:19 | Läst 308 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Om vidvinklar och hur mycket som ryms i en fotoblogg.

Något som är bra och en styrka med fora som FS bloggar är att åsikter om ditt och datt tillåts att blomma upp vad det än gäller. Oavsett innehåll, såväl obsoleta objektivkonstruktioner eller tankar runt nästintill rent existensiella frågor runt miljö och det däromkring. (Om du bara visste Jean Paul Sartre… :-)) så fyller öppna forum sin funktion. Där finns också styrkan. Intressen som förenar skapar också ytor för andra diskussioner. Det finns förmodligen en inbyggd tillit i sådana fora. Det finns flera intressanta studier angående hur människor uppfattar gemenskap med andra individer. Det visar sig, inte så förvånande, att vare sig kön, etnicitet, social tillhörighet och liknande parametrar trumfar fritidsintresse. Det som låg näst närmast var yrkesroll.
Onekligen intressant. Och jag drar mig till minnes en situation strax utanför San Francisco vid Stilla Havet. Blått, klippor skummande bränningar. Jag tar ett par pliktskyldiga bilder. Så dyker från ingenstans en annan fotograf upp. ”Hello, you use a Nikon F. What lens do you have? Aha. Do you want try my 24mm wide angle? It makes a great perspective…”och så vidare. Och jo visst, det gjorde skillnad. Sen lite mer småprat.
Det händer att jag då och då funderar över vem denna afroamerikan var, han med Nikon och vidvinkeln.

Inte Stilla Havet. Fjärden här utanför. En bild som just nu sakta transformeras till en teckning. En slags framkallningsprocess det också. Originalet taget med Nikon D800 och 28-70 2.8.

Postat 2022-08-15 17:50 | Läst 460 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Oavsiktliga porträtt

Ibland händer det att  mina bilder av personer får något litet, litet extra. Svårfångat och svårförklarat. Och det är min bestämda tro att väldigt många fotografer känner igen just det. En bild på en god vän, en avlägset bekant, eller ett flyktigt möte. Bilder som får ytterligare en dimension som flyttar fotografiet från den privata massbilden till nånting mot bild med mer allmängiltighet. När bildens uttryck talar med en anonymitetens hinna över sig, och har lämnat det privatas skydd.
  Vad är det i dessa bilder? Är det något vi faktiskt ser, en denotation, en tolkning av en fotografiets teknikala bakgrund, eller är det vårt privata kontext i mening av den mängd bilder som vi bär på, både egna och andras, som skapar det där lilla extra? (Och säger man denotation eller kontext finns det säkert en hel del som ”goes bananas” fortare än kvickt.)

Och ser en dödsannons i DN. Leif Erik Nygårds Kers har gått bort. Han också. Han som tog Bilden på Marilyn Monroe, en historia och en bild som är mer än ikoniska. Sen kan man naturligtvis ha synpunkter på kändisfotografi, men visst finns det nivåer i den världen också och medge att historien om bilden är mer än söt. Nåväl, Nygårds hann göra en hel del annat också i sitt fotografiska liv. (Se länken.)

 Gammal bild ur gömmorna. Den får behålla lite damm och andra tidsmarkerande skavanker så länge. Det blir kanske tid till en mer omfattande restaurering nån gång. Nikon F, Tri-x.   

Postat 2022-08-08 21:32 | Läst 414 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Om massbilder och trivialbild

Ett intressant inslag i SVT nyheter som handlar just om det här med massbildens allians med det privata kontextet. Nåt som är särskilt intressant är tanken som väcks av den inkallade experten, om att få bilden gillad, och glidningen och syftningen till en influencers syfte och värv. Här anar jag en generationsfråga. Om skilda syften. Om olika syften med bilden, alltså den triviala och privata.
 Experten Stina Vickhoff  talar i perspektivet mottagare, alltså vad hon förväntar sig av ett kvalitativt flöde. Och det kan ligga något i det. En bild blir en tolkningsbar berättelse först när den når mottagaren. Men det finns ett skav här. Sändaren vill berätta om sin upplevelse, inte med snegling på mottagarens, eventuella, kvalitetsaspekter. Det är som att dissa en bukett blommor någon kommer med till en bjudning. ”Nä, bättre kan du”.
   För det är nog så att privatbilden, massbilden är sändarens angelägenhet, fram tills dess bilden omfamnas av mottagaren. Där i det ögonblicket kommer bilden att transformeras till en allmängiltig trivialbild, eller en massbild som har avsändaren som facit.
   Problemet ser jag som att Vickhoff inte uppfattar den privata massbildens primära syfte. Hon tycks tro att bilder skapas i ett ”influencerkontext” där bilden huvudsakliga mål är att ge flest möjliga gillanden. Det trots att hon vill att bilder ska ha ett mervärde, människor, glädje men också vardagens tristess. Men vi berättar om det liv vi vill berätta om. Vill vi berätta om svackorna gör vi det, men kanske inte i offentlighetens ljus 
   Jag skulle eventuellt kunna köpa det om det inte vore för att inslaget (expertens?) illustreras med den allra  värsta sortens stock art, trivialbilder, om än rörliga.

Men, vad är det för fel på grillbilder? Jo, jag vet. Matfoto är en svår genre. Men mottagaren är inte Allt om Mat. Mottagaren är allt som oftast vän och familj  Ja, medelhavet är blått. Min bild vill bara berätta om ja, jo jag har också sett det.  Och att bilder från semester skulle vara superskryt? I en tid när det ses som en mänsklig rättighet att flyga till Medelhavet. 
   Nä, här får experten läsa på. Alternativt SVT.

Vad gäller bilden ovanför, trivialbild om det inte vore för fågeln i högra hörnet. Indiska oceanen, Kerala. D300 24-70 2.8.

Postat 2022-07-08 20:04 | Läst 571 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Om macro, produktfoto och att ligga i våg med mottagaren

Det roar mig att strosa runt i trädgården och fotografera vad som för tillfället blommar. Oftast med en D800 och ett 55 mm macro. Stativ alltsom oftast. Ibland undrar jag varför. Min håg står egentligen efter ett helt annat, svartvitt ruffigt fotografi. Men kan det bero på att jag är uppfödd med flora och fauna under huvudkudden och att mycket av mina  årtiondens fotografiska verksamhet kom att handla om produktfotografi, läs stativ, reflektorer och motiv som höll sig någorlunda still.

Krolliljorna blommar nu med sin karaktäristiska svårfångade doft. Alla känner igen den , men vad är den? Svårfångat. Doft. Är inte det begrepp som i bildspråket motsvaras av oskärpa, lite granna underexponerat.

I krolliljans värld lever också den svårfotograferade och bokstavligen undanglidande liljebaggen. På bilden här görs nya liljebaggar. Eller gjordes. Jag nöp dem när de var som mest upptagna. Caught in action. Lägg särskilt märke till den påtagliga oskärpan i händelsens  centrum. En konsekvens av syn och en gammal iphone. Och då kommer jag lite osökt att tänka på den där bilden, modell med röd basker i påtaglig oskärpa och bakgrundens paysleymönster i knasterskärpa. Men vem var fotografen? Du har säkert sett bilden tidigare. Hjärnsläpp är bara förnamnet. I det att min oskarpa bild börjar kommunicera med en annan bild gör att jag låter bilden vara kvar. Och eftersom det älskande paret dessutom har gått till de sällare jaktmarkerna så är valet lätt.

   Nu kan ju varje genre eller inriktning drivas till sin spets, in absurdum. Och det är en sak i sig. Så även produktfotografi, ja kanske alldeles särskilt för just där finns egentligen bara teknik och form. Berättelser och sådant ligger väldigt långt ifrån.
  Vilket naturligtvis får mig att tänka på sånt produktfoto som då faktiskt har berättelse. Som är väldigt mycket mer än bara teknik och form. Där berättelsen är A och O. Esp, emotional selling proposition. Walter Hirsch fotograferade en kampanj förDobber jeans. Det här måste varit i tidigt åttiotal. Ett sällsynt fingertoppskänsligt sätt att fotografiskt förmedla en känsla av ”behöver”, det vill säga det som är all reklams grundbult.
   Sen kan man tycka en hel del om konsumismen och ett samhälle som fäster sina skruvar i känsla i stället för något man faktiskt behöver, om det är helt försvarbart. Den tanken är svår att runda tycker jag . Men det är bara just det där lilla skavet att Walter Hirsch gjorde det med finess, med ett bildberättande som låg i våg med lyssnaren, mottagaren. Sånt är svårt.

to be continued

Postat 2022-07-05 20:35 | Läst 474 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 13 Nästa