Omvänt perspektiv

och nu får det bli lite matfotografi

Matfoto ska helst fotograferas med ett kort skärpedjup och gärna med ett ganska mjukt ljus och en mjuk behandling i mörkrum och bearbetning. Först ut med det i Sverige var väl Nina Östman (Ericson) och boken om Rosendals trädgårdar. Om det var hon som skapade trenden eller om hon befann sig i något slags skede låter jag vara osagt.
Nu har jag fotograferat i hårt ljus, dock med en diffusionskärm men skärpedjupet är rätt långt.
Det blir blomkål i ugn med olivolja, lite panko som garnering på slutet. Auberginer grillade i ugnen. Morötter stekta tillsammans med citronskivor och lite honung. Förvånansvärt gott.

Av basilikan  blir det så klart en pesto. Jag brukar använda rostade solrosfrön och en vällagrad svenskost i stället för parmesan. Lite persilja också.

Det enkla köket. Det enkla livet. Som borde vara tillgängligt för alla och envar.

Postat 2020-07-03 21:00 | Läst 139 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Närmare gatufoto än så här var inte möjligt

 ...en dag som denna. Men gullviva och vitsippa är passerad, Grand final för dem. Nu är den där tiden med midsommarblomster, humleblomster, gökärt och de övriga sju som i sinom ska läggas under huvudkuddar. Och den nästan flyktigaste av alla, hundkexet. Dikesblomman, de vita skyarna som diskret lägger tonen av försommar här i skärgården och annorstädes.


Och så mycket mer gatufoto än så blev det inte. Det är väldigt svårt att åstadkomma om man inte ha en stad till hands. Parkeringen utanför den lokala lanthandeln saknar all den dramatik GF bör rymma. Särskilt i, som det numera heter, i dessa tider. Vilket får mig att notera att just det uttrycket är ett sånt där Noa-ord. En omskrivning för något som inte ska nämnas vid namn. Som Gråben för vargen till exempel.

Men man kan också fylla sina dagar med att krypa runt i vegetationen med ett macro. Ramslöken blommar som finast just nu. Och den är fortfarande primör och används i vårt kök i alla möjliga recept.
   

Postat 2020-06-03 18:50 | Läst 231 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Försommar är ett vackert ord.

Idag, ett bidrag till matfotografiets domäner. Men först en liten bakgrund. Jag har vandrat i Europa, inte sällan längs med Chemin de St Jaques, vägen till Compostela. Fram till målet lär jag inte komma och om nu vägen är själva målet så må det väl vara som det vill med den saken. Till saken ska sägas att mitt och sällskapets uppsåt knappast är av religiös art. Men stigarna och vägarna är väl utmärkta, lätt att hitta och det är gott om Gites och andra härbärgen utmed vägen.


Om man säger att hungern eller en tom mage är den bästa kryddan så gäller väl det de som kan fylla sin mage då och då. Trots eländets tider så går vi inte hungriga här. (Nja, kanske inte helt sant, nog finns det fattigdom runt hörnet även här.)
  Nåväl. För ett antal år sedan  kom vi en afton fram till en liten, liten by på den franska landsbygden, nånstans mellan Cahors och Moissac. Så liten att det obligatoriska lilla kaféet inte fanns. Vi skulle dock övernatta i ett kloster. Ett ovanligt stort kloster. Ett kloster som hade som affärsidé att vara härbärge för pilgrimer och andra vandrare utmed de franska vägarna. Där, i en matsal dimensionerad för en annan tid då det gick tretton nunnor på dussinet serverades vi en synnerligen enkel, frugal är ett ord som gärna dyker upp, men välsmakande middag. Franska middagar serveras för övrigt gärna sent. Men det är särskilt förrätten som koms ihåg, och som blivit ett vanligt tillbehör i vårt kök. 
   Det enkla franska bondköket här representerat av rivna morötter ( jag nämnde något om hungern som den bästa kryddan?). Men. Att riva morötter är en sak. Att riva dem på franska är en annan.
   Morötter rivs på den fina sidan på ett rivjärn. Till fyra morötter rivs dessutom en åttondels rotselleri. Blandas och stänks med en enkel vitvinsvinäger. Lite salt. Lite vitpeppar och en skvätt enkel matolja. Voila. Olivoljor av finaste kvalitet och slikt göre sig icke besvär. Det här ska vara enkelt.

En försommardelikatess är den vanliga skogslöken. Förvälld med lite citron och olivolja ungefär som man ofta serverar purjolök. Eller varför inte tillagad i ett hörn av grillen. Med lite olja och lite strössling av flingsalt, så där som TV-kockar alltid gör. (Det där med jod och sköldkörtlar är månne ett okänt begrepp i den högre gastronomin.)

Nu är försommarnattens tid och natten som aldrig blir riktigt natt ringer av trastarnas sång. Det är på det hela taget en väldigt behaglig tid. 

(D800 med 24-70. En lite speciell grej med matfoto är skärpedjupet. Det här är en genre som är som gjord att fördjupa sig i bokèh och antal bländarlameller och andra teknikaliteter. De här bilderna visar endast prov på lite granna oönskad oskärpa.)


  

Postat 2020-05-29 18:45 | Läst 301 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Förberedelser till en fest

Är en låt av och med gruppen Kebnekajse om ni minns dem. Middagsförberedelser, dock inte till annat än en väldigt liten fest. Nässlor, körvel och lite ramslök ska bli en liten förrättssoppa. Med en schalottenlök,  lite buljong, en skvätt vitt och en enkel redning på slutet. Till segundo piatti  får det bli en smördegspaj med ramslök och fetaost.

Mat som tidsfördriv? Lite, lite slowfood över det hela även om man snor ihop sånt här ganska fort.

(D800 0ch 24-70 2.8. Kebnekajse låter betydligt skramligare på Spotify än vad jag minns det som. Kan ha med den kraftiga komprimeringen på Spotify.)

Postat 2020-05-22 20:39 | Läst 292 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

När man nu inte har nåt annat för sig på dagarna

kan man ju pyssla lite grann med bilder från augusti. Chili som numera ligger i ett skåp ovanför köksfläkten, väsentligt torrare och skrynkligare. Det är trevligt med motiv som är still och gör som man säger. Så man får hålla på med inställningar i fred. Och greja lite i datorn.  Med den här bilden utgick jag från färgrymden ProPhoto som jag sällan har större anledning att använda. Men på vägen mot den mindre färgrymden sRGB för att närma mig webbstandard så blir det lite problem med skuggorna särskilt i den röda chilin, i den övre högra ingröpningen. Så då får det bli lite lagermask med en kontrastrikare kurva som sedan går att sudda fram lite försiktigt, och det gör jag när bilden är konverterad till sRGB. Lagermasker är ett bra sätt att lösa problem med.
Ett bra sätt att ta hand om torkad chili är att mortla den tillsammans med salt. Då har man chili att strössla på lite här och där i matlagningen.

Sen är det alltid lite roligt att se vad som händer när man gör grönsakslådan i gråskala. Fortfarande fascinerad av att se hur uttrycket ändras när man plockar bort färg. Hur mycket vi associerar vissa företeelser med färgen. Och hur formen får bära hela tolkningen av bilden. Som Edward Westons "världens mest berömda" paprika. Som man kan läsa om i en essay av Sara Danius i boken Husmoderns död och andra texter.

Och där förflöt en onsdagseftermiddag rätt behändigt. 

Postat 2019-12-04 19:28 | Läst 493 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 Nästa