Omvänt perspektiv

Svartvitt, några tankar till.

Tålmodigt och vänligt lyssnande på upprepade självklarheter. Tri-X D-76. Troligen en Pentax spotmatic. Tidigt sjuttiotal.

En sak runt det svartvita visavi färgfotografi man sällan hör något om är det att mycket därom handlar om fotografiet i förhållande till  tryckmedias utveckling. En reflektion jag gjorde när jag tittade på Årets bild på Galleri Kontrast i Stockholm härförleden. Eddy van Wessels vinnande bild, den svartvita gripande bilden från en järnvägsstation i Kharkiv. Svartvitt i dokumentärt och nyhetsbild är numera sällsynt. Varför kan man undra men en del av svaret finns säkert bortåt tjugo år i tiden. Den tid då mycket av dagstidningspressen gick över till fyrfärg genomgående i hela inlagan. Sånt som kräver fyra tryckverk, ett för varje färg, en ansenlig investering. En annan inte oviktig faktor var att gå från manuellt framställa tryckplåtar till införandet av CTP-teknik (computer to plate) och där förstår vi att nu handlar det om digitalisering i flödet. 64 sidor betydde 32 plåtar gånger fyra alltså 128 plåtar. En inte föraktfull mängd att varje dag hantera manuellt, med reprokamera och original till överföring till plåt.
   Resten är historia som man säger, men detta att trycktekniken med bättre papperskvaliteter och därigenom finare raster gjorde att mediet om inte hann ikapp kamerornas förmåga så åtminstone kunde göra bilderna rättvisa. Att bildkvaliteten på skärm låg före vad gäller kontrast, omfång och färgtrogenhet är en sak i sig.
   Vardagsbilden, nyhetsbilden som vi dagligen möter är nu i färg, samtidigt som våra egna bildflöden som tidigare i huvudsak också  varit i färg, läs papperskopior, ett decennium senare fått en kvalitet som Instamaticens uppfinnare blott kunnat drömma om. Färg är standard. Färg är verklighet. Och i detta bildåtergivningens egna paradigmskifte blir den dåtida vanlighetens bild, den svartvita, nu degraderad till historia. Och med historien blir uttrycket med tiden mer intressant som bärare av andra kvaliteter. Konstnärlighet, exklusivitet, med egna i mediet inneboende uttryck. Man ska i sammanhanget inte glömma bort att mycket av fritidsfotografens arsenal och metoder åkt ”snålskjuts” på det professionella.

Vad kan analogt foto som digitalt inte kan eller har? Bortsett från det underhållande och nöjsamma med att syssla med en hobby, egenskaper som inte ska föraktas. 
    Korn och gråskala. Man skulle önska att det var så, men digital gråskala med spakarna och rattarna rätt är väl så bra, om inte rentav bättre, än den analoga förlagan. Omfång eller gradation? Bortsett från komprimerade digitalbilders tendens till bandning (posterizing) i stora jämna ytor, ligger omfånget idag exakt som i det analoga. Och att få bra teckning även i det djupaste mörka går även det. Kontrast? samma där. Korn? kan med lätthet simuleras redan nu. Det här med korn och ”pixelrastret” har jag varit inne på tidigare. Här talar vi om subtiliteter som inte ens den mest skarpögde pixel-peepern kan avslöja. 
   Men, där den digitala bilden stöter på patrull är i att efterlikna den svartvita analoga ”mjukhet” som blir en om inte omedelbar effekt, även analogt arbete kräver sin fingerfärdighet. Den digitala bildtekniken tycks ha en inneboende strävan efter det perfekta. Och en teknisk möjlighet till det. Trovärdig ”digital” oskärpa är, i mitt tycke det svåraste att åstadkomma. Och frågan är om den oskärpan är till för att efterlikna eller är oskärpa ett eget berättaruttryck frånkopplat digital eller analog teknik?
   Och det är kanske här nånstans diskussionen har sin slutpunkt, eller start; när vi börjar betrakta digitalt visavi analogt som två olika uttrycksmedel, låt vara ofta med likartade resultat.

To be continued :)

Postat 2023-04-28 11:57 | Läst 862 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Fotolördag i huvudstaden

Ibland får man tid, och tiden rullar ut sig framför fötterna. Jag grundar med Christer Landegrens bilder på Scenkonstmuseet. Snorbra bilder. Lokalen medger kanske inte den bästa hängningen. Men passerar ni huvudstaden är det här ett måste. Pågår till den 27 augusti. Jodå, jag har fotograferat Bernt Rosengren, Muffy Falay såväl som Don Cherry med flera. Christer Landegren gjorde det bättre. Punkt.

Mycket demostrationer denna  vårsommarens första dag. Mot NATO. Krig är krig, säg vad ni vill.

Våtmarker är kanske inte det mest upphetsande man kan tänka sig. Men ack så viktigt. Det är skönt att det finns några som tänker på sånt.

Och på Galleri Fotografi samlas fotografikoryféerna. Ett bra vattenhål. Och bra bilder av Fyra Fotografer. Snygga printar, angelägna bilder. Samtidigt trivsamt i det att fotografer gör något tillsammans. Inspirerande. Tack för det.

Toppar det hela med Wenche Arnesens bilder på gruppen Eldkvarn i Story Hotels bar.  Fina bilder, inte helt utan nostalgi över vårt gemensamma förflutna vars vägar då och då på den tiden korsades. Rätt ofta faktiskt. Det finns i alla fall en del kvar att avhandla till nästa gång vi ses.

Postat 2023-04-22 23:28 | Läst 1247 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ingvar Staffans

är en intressant konstnär som just nu ställer ut på Galleri Ett i Uppsala. Ingvar är psykolog till professionen men också en målare som jobbar rätt egensinnigt och inte alldeles lättsmält. Bilder med hög entropi, för att använda ett bildkommunikativt begrepp. Klart sevärt.

Postat 2023-04-21 16:10 | Läst 1324 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

På tapeten, lite yrvaket kanske…

Men det är den där tiden. April i skärgården. Och är det inte inledningen till Hemsöborna, SVT:s filmatisering från 1966 som anger ton och klang. Alldeles särskilt Ulf Palmes berättarröst. Idag morsade jag på Strandskatan, och ett par sädesärlor som nått sin slutdestination. Lite trötta var de nog, motvind de senaste dagarna, Visst är det enormt, en liten fjäderboll tar sig från nånstans vid södra Nilens stränder, tillbaks hit till en skärgårdsstrand. Bara så där. År efter år kanske, eller är det avkomman. Saker funkar. Och barometern, en Schatz,  om inte barometrarnas Rolls Royce så åtminstone nånstans ditåt, som satt på skottet i min gamla  kustkryssare visar högtryck och inte förvånande är det också ordentligt lågvatten. Det där med havsytans elasticitet.  En barometer fungerar lite så där ungefär, som en ljusmätare från en annan tid. Man får tolka resultatet. Sånt man funderar runt när man går och skrotar ute på ön. Och tar några analoga bilder då och då.

 Så var det där med AI alltså. Och med anledning av den här länken som är i ropet. Och vad tror jag? Min första reaktion var, snygga stillbildsfoton från någon kommande film. Det är så uppenbart modernt bildspråk. Men det har den fotografi-intresserade allmänheten redan noterat.

    Min tro är, mer eller mindre väl underbyggt, att bildberättande, bilden som språk kommer att splittras upp i två olika spår än mer tydligt än vad som råder idag. Inte bara det kommersiella språket med sitt berättande, berättelsen om allt det du ska konsumera, allt du ska tycka, allt som har en sändarens avsikt. Men. Också ditt eget och alla andra på samma vågräta berättarplan som har något mer att säga.
  Tänk så här, vad skulle AI och de som drar i spakarna ha för glädje i att publicera x antal bilder på sångsvanar, tranor eller havsörnar? Bortsett från att AI kanske möjligen kan göra bilderna tekniskt sett bättre, skarpare med större omfång men blir bilderna bättre? Bilden som berättande språk.  Nä, i de fallen är bilden som sanningsvittnen så oändligt mer viktigt än bildens eventuella kvalitet. En bild är en bild och fortfar att var det. 
  Än så länge är det ganska lätt att avslöja AI-genererade bilder, åtminstone för intresserade bildmänniskor, inte minst fotografer. Och så kommer det nog fortsatt vara. Men visst är det en utmaning för det svenska skolväsendet. Hur lär vi ut de här kunskaperna. Att se tvärs genom en bild?
   Vad AI har svårt för tycks vara att hitta en undertext, för även bilder har en undertext. Nåt mellan raderna. Jag är inte så oroad, men visst, lite skärpt uppmärksamhet gäller numer i umgänget med bilder.

(to be continued:-)

Postat 2023-04-19 19:08 | Läst 807 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Analoga äventyr och skilda världar.

Lyssnade på Fotosidans poddradio i dag om "formatkriget–måste man ha fullformat?" Vi lever i skilda världar. Intressant samtal, även om jag har en del synpunkter på poddens tekniska framtoning och då menar jag inte vad den handlar om utan mer av hur man inkluderar lyssnaren i samtalet, men också några detaljer i inspelning och redigering. Men sånt bör man så klart ta med redaktionen direkt.
  Det om detta, som sagt.

 Just nu pågår det analoga äventyret. Igångkörningen av F till höger. Första rullen framkallad,skannad och utvärderad. Kameran verkar fungera som den ska dock kräver sökaren ett glasögonfritt vänsteröga för att snittbilden i sökaren ska fungera fullt ut. Fomapan 200 i D76, tider och agitering som beprövat. Skanning (avfotografering mot ljusbord) bidrar med yttterligare en felkälla–den inläsande kameran med sitt objektiv, och inte minst, tjänstgörande ögons bristfälligheter. (Man får inte glömma bort att kalibrera hela den inläsande kedjan.) Slutsatsen är att kameran fungerar som den ska, med reservation för gamla kamerors rätt ungefärliga ljusmätning, men det får man ta med vetskap om en rätt förlåtande tolerans i filmmaterialet. Att fortsätta jobba med: övergången från analogt till digitalt. 
( Det ska bli en rulle med FG också, bara så där ändå.)

En sån här har jag aldrig ägt och nog aldrig använt heller. Men andra gjorde det och gör, med goda resultat. För när allt kommer omkring, teknik i all ära, det är fler parametrar inblandande i en bild, både för utföraren och inte minst läsaren.

Trevlig helg.

(to be continued)

Postat 2023-04-14 18:02 | Läst 564 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 Nästa