Omvänt perspektiv

Karantän i urskogen?

Vi tog en sväng bort till Fiby urskog en liten bit väster om Uppsala. Vi tänkte tanken att lite vandring i urskog är nog lite ensamhet, så riktig i dessa tider. Trodde vi. Men skogen genljöd av glada utrop och folk både här och där. Vilket naturligtvis är roligt och bra att fler hörsammar uppmaningen om att vistas ute. Och skogsbad, som det numera heter, är bra för både kropp och själ och stärker säkert immunförsvaret.

Fiby urskog är en sån där block och hällmarksskog med rent John Bauerska kvaliteter. Reservatet får sköta sig själv så det är verkligen en gammelskog.

Och vi ägnar oss gärna åt processfoto. Bilder för bildernas egen skull. Flanörfotografi i skogsmiljö. Men om kameran på magen skärper bildseendet? Kanske.

Vridna torrfuror och silvergrå krokgrenar måste naturligtvis fotograferas. Inte bara av oss. Undrar hur många avbildade torrfuror det finns i världens samlade serverhallar och diskar?

Och tanken dyker upp då och då. En bättre vald tidpunkt, med lite mer spännande ljus. Ett stativ, ett mer dedikerat objektiv, lite mer tålamod och ett mer aktivt motivsökande. Exempelvis,den där bilden på en blåsippa i mjukt motljus som man har sett dussintals bilder av allaredan. Och redan fotograferat några gånger. Det vore nåt.

Postat 2020-03-28 16:25 | Läst 381 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

I fjällen som exil eller förtida karantän.

En vecka i exil. eller är det möjligt att göra karantänen i förväg är ett av små diskussionsämnen. Fjällvecka med goda vänner. Grövelsjön. Och viktigaste diskussionen är naturligtvis färg. Alltså vilken valla? Lila, rödlila, blålila..?
Och lite processfoto blir det. Men kallt om fingrarna, och kameran ligger ofta långt ner i ryggsäcken. Det blir lite foto som kanske kommer att bli nåt längre fram. Kanske nåt i den här stilen. Jag översätter ibland mina foton till teckning. Också ett sätt att framkalla bilden eller att bearbeta den. Den här blyertsteckningen är tre och en halv meter lång. Det skänker en viss tillfredsställelse att göra stora grejer. Det blir väldigt fysiskt på nåt sätt. Bilden heter "glömma".

Postat 2020-03-15 21:07 | Läst 388 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

midvintersolstånd 2019

Våröversvämning i december.  Inte så vanligt. Det är ladan på Kungsängarna där tornfalkarna kommer att häcka i vår. Och flockar av gäss på väg norrut.

Och under bron kommer den safirblå kungsfiskaren ila. Och lärkan är legio. Har jag tur ser jag storspoven. Hör näktergal och kanske, kanske kornknarren .

Jag önskar alla ett nytt år som är lite mer resonerande. Mindre polariserat. Mer genomtänkt. Mer ansvarstagande. Mer humanistiskt. Mindre egoistiskt. Och att så många som möjligt får en god jul.

Postat 2019-12-21 15:30 | Läst 515 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

landskap och processfoto

Sten. Rätt nära Saltvik.

Ibland tar man bilder som man har sett någon gång tidigare. Frågan är var. Hursomhelst, såna här motiv och man får vara försiktig med efterskärpning. Och inte göra för mycket kontrast med kurvverktygen.
En sten som ligger där den ligger. Och har nog gjort rätt länge. Kanske den placerades nån gång i den senaste istiden. 

När man nu är i mitten på augusti börjar det pocka på med besök i människobyn. Se lite folk. Och fotografera en skvätt. Inte bara stenar och horisonter. Men till helgen blir det en sväng till huvudstaden. Och Anders Petersén på Liljewalchs. Och planket, inte minst.

(Undrar om jag inte ska försöka översätta den bilden till en blyerts. Eller kol.)

Postat 2019-08-14 20:57 | Läst 669 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Utskärgård

Österskäret, Gillöga. Augusti 2019

En tur till de yttersta skären blir det varje sommar. Gillöga i Stockholms skärgård var några år sen sist. Det ska helst vara hyggligt väder när man sticker dit ut. Ankarbotten är inte att tala om. Här åker ankarna kors och tvärs på hala undervattenshällar om de inte fastnar för gott i nån skreva.
Men vackert är det. Och den här dagen tittar S/S Blidösund ut också.


Vill man läsa mer om Gillöga rekommenderas Sven Barthels och Roland Svensons bok ”Gillöga”. Om det bokverket kan man skriva en hel del. Men det får bli en annan gång.

Postat 2019-08-14 20:48 | Läst 479 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 8 Nästa