Lajva. Gruppfoto och historia

Året är 1996. Gottsundaskolan fyller tjugo år. En skola i ett miljonprogramsområde. En skola som öppnades i en tid där integration och blandning var ett honnörsord. 1976 var året. Långt innan kommunaliseringen av svensk skola. Långt innan privatskolorna och det vinstdrivande incitamentet. Långt innan experimenten med  läroplaner och betygsystem. Långt innan nyliberalism och långt innan nynazismen fick kostym och slips. När jag hittar den här bilden i negativpärmarna värmer det. Det var då det.
   Skolan fyller tjugo år och då ska det firas. Till att börja med maskerad, sen blir det multinationell och multikulturell mannekänguppvisning. Musik och mat från jordens alla hörn. Och en hel del tjo och tjim på alla de tungomål långt in i kvällen. Det var allt och det var tillåtande. Det var kul, helt enkelt.
   Min klass klädde ut sig till charterresa. (Bara det att vi gjorde det tillsammans!) Hon med bollnätet till vänster är min medklassföreståndare i rollen som hurtfrisk fritidsledare. Nummer tre från vänster föreställer resebyråns lokala representant (hon blev för övrigt senare journalist). Och, ja vart tog resten av de solbrända charterresenärerna vägen? Med solskyddsplåster på näsorna. Det gick nog hyfsat bra, eller mer än för allihopa. Det var ett skönt gäng om man säger. 

Gruppfoto är en genre i sig inom fotografi. Näst porträtt det viktigaste. Ett gruppfotografi låter sig göras  hyfsat enkelt jämfört med en oljemålning. Fråga Rembrandt eller Frans Hals om det nu ginge. Nikon FG 35/2.8 Tri-X säger negativarket.

Sevda, svensk-turkisk jazz. Nån som minns?

Salih Baysal, violinist i gruppen Sevda. Stor på  sjuttiotalet. Jag följde dem med kameran  en kortare period och hann med ett par konserter.Bandledaren Muffy Falay, Okay Temiz och brorsan Akay. Gunnar Björksten, Bernt Rosengren  Ove Gustavson och senare Björn Alke på bas. 
Bildkvaliteten var väl så där sedd med dagens digitala ögon. Tri-X 1600ASA full glugg och nån minut eller två extra i framkallaren är väl rätt långt från dagens digitala teknik. Och definitivt inte smickrande vad gäller Salihs tandstatus.
   Men nog är det här plattor som snurrar då  och då på tallriken.
 Vad övrigt i världen är. Att återkomma till. Törs vi prata om demokrati, krig och fred, fysik, biologi, humanism även på en dedikerad fotografisk site? Eller, det går kanske att diskutera fler saker, ha fler bollar i luften. Att förstå, inse och utnyttja det förhållandet att fotografisk bild är ett språk som uttrycker en tanke. To be continued. Och glad påsk så gott det går!
  I kvällen hör jag alfågeln utfrån fjärden, precis som rödhaken (sist i säng, först uppe) drar sin sista drill. Skärgårdsvår.

Fotografiet berättar något

Jag trålar neråt i mina negativpärmar och hittar en och annan bild som betyder något, som placerar sig i tid och ger ett avtryck. En del dyker upp oanmälda, bilder som jag aldrig sett förut som passerat kopieringsögat nån gång det begav sig.
   Som den här. Det avvaktande. Väntan. Doften av skåp. Finns det en konnotation eller stannar allt vid ett privat kontext? Har jag nyckeln att låsa upp bilden?
  (Hon i oskärpa till vänster är rösten som  läser Majakovskij på Nynningens LP För Full hals: Balladernas konst är en gammal konst. Men om orden svider, om orden talar om det som svider, blir det lätt ballader om nya tider. I mitt tycke det bästa proggalbum som gjorts i Sverige. Hon till höger är inte med oss längre. Vi jobbade ihop en del på den tiden. Och gjorde det bra. När framtiden låg framför fötterna.)

Nikon F 35mm Agfapan. Varsamt ompysslad i Photoshop och Efex silver.

Pyssel i grafikverkstaden

Så blev det då äntligen dags att sparka igång ett grafikprojekt. Lite fotoförlagor som ska gå vägen över fotopolymerteknik till djuptrycksteknik. En värld som förenar kamera, dator, UV-exponering och traditionellt arbete vid tryckpressen. Det tar en stund att hitta rätt exponeringstid (jag landade på 10 minuter och 7 minuter efterexponering med raster. Sköljning och tre kvart efterhärdning. Det funkar bra i solljus som råkade vara gott om. 
  

Det är väldigt vilsamt att pyssla med grafik. Allt tar sin tid och det går inte att forcera nämnvärt. Fotopolymer är dessutom anständigt miljövänligt. Inga lösningsmedel annat än vatten och vi trycker med vattenlöslig tryckfärg på verkstaden. En liten nackdel med just denna teknik är att plåtarna inte håller för stora upplagor och antalet provtryck att laborera runt blir därför rätt få.

Hittade bilder

Som sagt, man hittar bilder när man rotar runt i negativpärmarna. Väldigt många bilder med tekniska brister dyker upp men ofta har de någon annan egenskap, en berättelse, en hågkomst som så att säga uppväger. Den här bilden har en diffus lodrät linje som jag inte riktigt kan lista ut vad den beror på. Närliggande negativ saknar den. Går det att ta bort den? Ja, men det innebär en rätt knepig operation. 
   Det är i de här stunderna lättjan segrar. En femtioårig defekt kanske tillför den något eller kan åtminstone förlåtas.
Bilden på Hanna. Invandrad i en tid när invandring var en möjlighet för bägge sidor.

Nikon F  Nikkor 105 mm 2.5 Tri-X säger negativarket.