Omvänt perspektiv

1945

Överst en bild på en gammal kamera, min pappas Rolleiflex. Som synes har den fått en och annan törn under sitt lite drygt sjuttiofemåriga liv. Men den fungerar ännu. Lite rengöring av mattskivan, en justering av slutaren vore kanske på sin plats. Tillverkad i Nazityskland och funderingen finns; hur många slavarbetare finns i processen av tillverkningen av just denna kamera...
   Under en bild tagen med ovanstående kamera. Någonstans i Nordnorge i slutet av maj, första hälften av juni månad 1945.
Den tyska kapitulationen är knappt en månad gammal. Röda korset gör en samlad insats. Tåg till Boden , därefter flyg till Bodö ,amerikanska Dakotas (DC-3)  Frivilliga från Sverige utrustar ett tyskt fältsjukhus i Fauske. Man  samlar upp, i huvudsak ryska krigsfångar från olika fångläger i Nordnorge. Många är i mycket dåligt skick. Bristsjukdomar och köldskador är vanliga.

De här två är i alla fall på benen. Friheten och freden  tar sig olika uttryck. Sjuttioett år sedan. Inte ens en mansålder. Vilka tycker att man inte ska lära av historien?

Postat 2016-01-30 23:26 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Sjösättning

Idag sjösätter jag min blogg på nytt vatten. Efter att haft den gungande i marvattnet på Blogspot stävar den nu ut bland Fotosidans bloggar och skär. Förhoppningen är att den ska bli mer frekvent, åtminstone av mig själv. Att jag ska skriva någon rad varje vecka och lägga upp en eller annan bild. En del material kommer antagligen att vara publicerat tidigare.

Det känns som att starta en tidning. Högtidligt.

Jag är lite granna av en slags multimänniska. Konstnär, illustratör, grafisk formgivare, fotograf, lärare. Vissa delar på professionell nivå. Fotot vill jag dock se som en amatörsysselsättning. Men att vara amatör är ganska skönt. Man måste inte prestera jämt. Att vara en som älskar ( amatör, samma ordstam som amore).

(Bli inte irriterade om jag ibland kommer att ha en undervisande ton. Bloggen är nämligen  tillsvidare också en del i kursen Fotografisk bild A som jag håller på en gymnasieskola.)

 

– (Utifrån ett fotografi, den sista bilden jag tog på min åldrade fader. Han sitter i det ljus varmed man skriver (foto, grafein). Ljuset som falnar, blicken som grumlats. Snart är mörker. Obevekligen.
Han var en habil amatörfotograf som i sina bästa stunder avvek något lite från fotoklubbsnormen om hur en bild ska se ut. Något dokumentärt lyckades han också med.

Där dyker den sista bilden upp igen. Vadehavet södra Jylland, november. Och med gammalt fotospråk ‑ TriX pressad till 1600ASA. Full glugg. Under tiden jag fotograferar ser jag bokstavligen hur ljusmätarpilen sakta men säkert sänker sig, jag byter slutartid tills jag slutligen landar på 1/4 sekund. gränsen för handhållen kamera har passerats för länge sen. Det är den sista bilden. Sen finns inte ljuset, det man teckn
ar med längre.

Med utgångspunkt i hans efterlämnade fotografier har jag sökt i mina egna negativpärmar och hårddiskar. Låtit bilder dyka upp med sina omedvetna associationer. Högst personligt, högst privat. Men det är kanske där i den gemensamma botten, i det personliga som det allmängiltiga, det vi alla delar, ofta döljer sig.) –

katalogtext från en fotoutställning 2015. Så skrev jag i katalogtexten till en utställning jag deltog i tillsammans med några andra konstnärer som arbetar med foto som verktyg.

 

Postat 2016-01-29 19:02 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera