I väntan på dimman

Flyttat ut till ön, mer eller mindre. Nåt sammanträde, nåt möte ska nog klaras av först. Jag lyssnar på alfågeln därute, ejdrarnas råmanden, En fantasirik taltrast i storbjörken interfolierad av rödhakens  silverstämma. Som en liten tävlan...Dimman rullar in.

Jag hittade en skalle ute i skogen. Jag var lite osäker på arten men en snabb bildgoogling gav svaret direkt. Älg, om än en rätt liten sådan. Och lite kul att bland de första resultaten som dök upp var en bild tagen av Eva Centergren, aktiv här på FS.

Världen är sanslös. Om det nu går, och är tillåtet att ha flera bollar i luften samtidigt.  Men att svara en kris, (nära nog existensiell) med uttökat rotbidrag. Nja, inte alla bollar rätt där.
    Och vad har det med fotografi att göra kan man tänka. Inte så mycket, bortsett från att mycket i fotografi handlar om att tänka och att tänka flera tankar som samtidigt rör sig mot en lösning på ett problem, ja ackurat som att ha flera bollar i luften samtidigt. Men det där vet ni så klart redan. Så glad påsk  som är möjligt för övrigt önskas.
   

Om det krafsiga. Böcker och tankar vid datorn en vardagkväll.

Jag plockar en del med bilder som ska kunna vara möjliga att översätta till något mer, eller annorlunda jämfört med fotografiets renaste form. Det kan uttrycka sig som en slags lek med uttryck, undersökning skulle man kunna säga om hågen stod till det mer ambitiösa. Nog med det.
   

Analogt negativ. Avfotograferat mot ljusbord i raw, därefter processat i Camera raw, en sväng i Efex Analog och lite småpyssel i Photoshop.

Digital bildfil. Camera raw, efex och avslipning i Photoshop. Skillnaden i uttryck finns om än inte överväldigande. I den översta bilden adderas negativets korn med det korn som efex-filtret lägger till. Att de här bilderna med konventionellt fotoseende får rött kort spelar mindre roll i det som eventueellt ska ske, övergången till fotopolymer. En teknik som gynnar det ruffiga. Även om ursprungsavsikten med polymerteknik är den motsatta.

Jag blev lite inspirerad av artikeln om Joakim Möller på Fotosidan. Intressant förhållningssätt till fotografi, rätt långt från det traditionella mörkrummet, men med ett uttryck som ligger ganska nära. Och ett bildspråk som tilltalar mig. Läs gärna artikeln.
   Läser samtidigt Samuel Poromaas blogginlägg om bok. Det är kanske dags att försöka sig på en bok,  alltså en egen, inte något gjort på uppdrag. Men för detta behövs ett synopsis, en anledning att skapa något i bokform. En berättelse och ett relevant bildmaterial. Trösklarna är många och med en viss höjd.

Om historiens gång

Jag har läst Andreas Gedins nyutkomna bok: Christer Strömholm och nazismen. Den är, som PerErik Åström skriver i sin blogg här på FS, tunn. Det är inte mycket nytt av fakta. Mycket om CHS är redan känt och relativt väl genomlyst. Jag skriver relativt. Mitt förhållande till CHS är ganska tunnt. Någon föreläsning, ett heldagsseminarium, ja det landar nog där. Bortsett från bilderna och böckerna som alldeles oavsett satt rejäla spår i bildtänket.
   Men tillbaks till boken. CRS har varit död i många år, nån rimlig förklaring ur egen mun lär vara omöjlig oavsett det gäller snedsteg, ställningstagande eller faktiska omständigheter. Och nu handlar det om mer eller mindre underbyggda spekulationer. CHS nazistiska bakgrund kommer man inte förbi. Han har som bekant varit tydlig med det i sina böcker.
   Men så är det något som skaver. CHS har någon eller några nattgäster, inneboende, tillfälliga besökare. Nazister på flykt med Sydamerika som destination. En graverande nyhet kan man tycka. Framför allt för CHS var fyllda tjugosju vid tidpunkten och vid den åldern borde han rimligen slutat med såna dumheter. 
   När man är tjugosju borde man vara vuxen och kunna se konsekvenserna av sin inställning, att bli vuxen och insiktsfull. Men världen är full av människor, betydligt äldre som ägnar sina liv till selektion av andra människor. Är man då ond på riktigt och hur kommer det sig att vi kan om inte tolerera så åtminstone ha ett visst överseende med de yngres ondska? Och det är kanske här någonstans Andreas Gedins bok landar. Att kunna sortera, skapa avgränsningar i lite grann av tidens anda NPM, new public management där man med metoder kan värdera människor. Ja, medveten om att där slank tanken iväg, men ändå, var går gränsen för en vuxen människas förmåga att hålla tanken förnuftig? Idag vill man från vissa håll sänka straffåldern från femton år till lite lägre. När blir man vuxen?

   Väl medveten om att såna här tankar enligt rådande konsensus på FS inte gillas. Dock, Upprinnelsen, Christer Strömholms fotografi och gärning är väl åtminstone en fingertopp i det fotografiska badet.

(Läkarmottagningen Therezienstadt. En av nazismens sorteringsplatser. Nikon D300  24-70mm)

Ibland är det inte bild som gäller

Så hörs de igen, alfåglarna, gott och väl fyra femhundra. Långt ut på gränsen till vad en fältkikare förmår. Och antagligen inte heller ett fågelfototele heller. Dis och gråtoner gör sitt till. Men. Vinden har slagit över på SSO så sången bär fram ända till strandkanten. Det är nu så med alfåglar att de säkert kan vara kul att titta på och antagligen även fotografera. Men det som gör det hela är ljudet. Allornas sång "a-a-allo-a-a". Alfågel är en ljudupplevelse är min bestämda uppfattning. Ett av de små glädjeämnena i livet.
     

Om korn

Jag gillar korn så är det sagt på  en gång, och en del ruffighet, kontrast och vacker berättande oskärpa. Och det går såklart att åstadkomma på flera sätt. Att efterlikna filmkorn med Silver Efex låter sig göras eller med PS filter.
Bilden här har fått sitt korn i  Photoshop genom att utnyttja bitmapp. En rent svartvit bild, gråtonerna skapas av ögat precis som när vi  läser av en tidningsbild. Jag använder diffusionsgitter och  600ppi upplösning. ( Det har den fördelen att det passar rätt bra om och när bilden  ska vidare till fotopolymer och koppartryckspressen. Men det är en annan historia.)
   En bitmappsbild sparas i tiff-format men det är inte webbens format. Därför gör jag bilden till  gråskala för att senare kunna spara den som en jpg-fil. I den processen blir bilden gärna lite blaskig, därför avslutar jag med en rejäl dos kontrast och lite minusvärde på intensitet. Det går faktiskt att skruva kontrasten ännu hårdare men nånstans passerar man gränsen mellan fotografiet och reproduktionen. Bilder är de dock oavsett vilket.
   Ja, ett av många sätt att mixtra med bilder.