Om traditionen att värdera bilder

Om jag får ett positivt besked från sjukhusets provtagning kan det innebära ett negativt besked för mig. Så positivt och negativt har olika betydelser beroende på var man är i kommunikationen.
   I bildkommunikation talar man bland annat om triviala bilder. Trivialt har ju ett ganska negativt värde i det allmänna samtalet. Men i bildkommunikativa resonemang är trivial värdeneutralt. Så även det lite mer ovanliga begreppet massbild. Det finns definitioner av trivial bild och massbild. Begreppen handlar mest om vilket syfte bilder har, hur de kommunicerar, hur avsändaren utnyttjar en bild i sin kommunikation. Dessutom kan en uttalad konstbild utnyttjas i ett helt annat sammanhang än det den ursprungligen gjordes i. Och vice versa. De som har åldern inne minns kanske kaffeburkarna med Carl Larsson-motiv. Från konst till reklambild. Eller Andy Warhols Brillopaket, från reklam till konst.

(Prosabild eller kanske lite granna åt poesibildshållet. Kanske med litterära ambitioner.)


En bild kan alltså oavsett ursprungligt syfte byta roll till något helt nytt beroende på hur den används. En aldrig så välgjord landskapsbild med konstnärliga ambitioner kan användas som vore den en trivialbild. Och det fina med trivialbilder är att de oftast utnyttjar den grunda betydelsen. De är, som man säger, redundanta. Vilket i vissa fall kan vara en bilds styrka. De tål att användas i flera sammanhang. Trivial är i det här sammanhanget inte en värdering. Trivial betyder att bilden är allmängiltig och kan tolkas på flera sätt oavsett sammanhang.
   Att fotografera bilder som håller för trivialbild är för övrigt inte alldeles lätt. Bra trivialbilder fordrar sin fotograf. Redundanta bilder snyter man inte ut i brådrasket. Skulle man kunna säga. (Bo Bergström skriver om det kommunikativa triangeldramat, fotograf-beställare-mottagare. Ett inte alltid helt enkelt drama. Läs gärna hans böcker om bildkommunikation. Mycket faller på plats.)

(Och här är den föregående bildens kontext. Vad hände? Hur ändrades bilden?)

Men det jag nu tänker ge mig in på är värdering av bilder. Som har sitt ursprung i äldre tider. I artonhundratalets borgerliga salongskonsten men även längre tillbaks i femton och sextonhundratalets konst. Det är värderingsmönster som fortfarande spelar roll. Ja, mönstret att vissa bilder har ett slags högre värde. I så fall måste man ha nån form av skala som i sig grundar sig på något. För att värdera måste man jämföra och för att göra det måste det finnas överenskomna fixpunkter på skalan. Lätt som en plätt, eller hur?
I sextonhundratalets konst var porträtt av kungar och andra despoter högst värderade särskilt om de hade nån form av allegorisk form.  Motiv ur den antika historien smällde högt och den bibliska historien gick inte av för hackor den heller. Landskapsmåleri, stilleben och scener ur allmogens liv hamnade längre ner. På samma sätt var skulpturen högt rankad, oljemåleriet likaså medans den reproducerande bildkonsten, träsnitt, kopparstick och etsningar rankades lågt. (Det var ju bevars tekniker som från början var avsedda till och att göra konsten, eller bilden tillgänglig. Vilket sällan var konstens avsikt i den tiden. Att finkonst redan då var en klassmarkör är ett påstående med väldigt många dimensioner väl värt att återkomma till.) Att konsthistorien senare lyfter Rembrandts etsningar högt är en annan historia.

(Nationalmuseum. En bra plats för den som vill studera dåtidens ranking list.)

Men hur är det med dagens fotografiska landskap? Finns det nån slags ranking list här också? Borde man vara  främmande för tanken att det skulle kunna vara så. Frågan är i så fall hur.
   Det finns naturligtvis en ranking när det gäller fotografisk och teknisk skicklighet. Men även om  bilder kan vara tekniskt fulländade kan syftet och avsikten vara grunt,  vilket gör en nog så skickligt framställd bild som redundant. Den har helt enkelt inte så mycket att säga, den medger inte så mycket tolkningsmöjligheter. Snabbläst skulle man kunna säga. Men. Eftersom läsning av bild allmänt sett inte är någon utvecklad förmåga (bildläsning och bildanalys är sorgligt eftersatta discipliner i svenskt skolväsende), personliga tolkningar av bilder desto mer frekvent (väl medveten om att jag möjligen slänger in en skvätt fotogen i brasan nu) förekommande så kan man fundera över var eventuella fixpunkter i värderingsskalan finns. Hur värderas bilder? Om det är den personliga konnotationen som gäller blir en eventuell värdering meningslös. Och här finns det anledning att vara på sin vakt. Här ligger vi snubblande nära populismens bildsyn. Där bilder ska stryka medhårs.
Men mer om det en annan gång.

Inlagt 2021-05-12 20:14 | Läst 595 ggr. | Permalink
Det här var en massiv tugga att smaka på, många intressanta funderingar! Om man kan värdera blogginlägg så sätter jag ett högt värde på det här.

När jag en gång i tiden kommenterade bilder här på FS så frågade jag mig (och ofta även fotografen) vad syftet med bilden var. För mig var det då nödvändigt med ett syfte, men efter att ha läst här så förstår jag ju att en bild faktiskt kan ha gjorts med syftet att vara trivial. Och då kanske det är svårt för betraktaren att se just det syftet.

Värdet på en bild, på många andra saker också, kan nog aldrig bestämmas med någon nomenklatur eller annat instrument. Vad är värdet på kärlek? -Allt du har plus hoppet att ingen annan älskar mer än du.
Oavsett hur tekniskt skicklig du är kommer din produktion aldrig att värderas enbart från det. Du måste slå an en sträng, framkalla kärlek. Och då blir det värdefullt för någon.
(Ser man det rent kommersiellt kan kärleken till pengar vara analogt med kärleken till en bild.)

Tack för goda tankar! /Thomas
Svar från mombasa 2021-05-16 18:40
Jag bockar och tackar. Det är intressant att du nämner kärlek. Bildläsning är ju inte alltid linjär och den innehåller mycket ”maggrop” också.
Ha det gott
/Gunnar S
Hellre fotogen än mellanmjölk! :) Läsvärt det här!
/B
Måns H 2021-05-13 12:46
Instämmer! / Måns
Svar från mombasa 2021-05-16 18:41
Jomen lite eld och fart är aldrig fel. Det är lätt att saker stagnerar.
Ha det gott
/Gunnar S
Klart intressant läsning.
För visst är det många olika tolkningar av samma objekt, skulptur, målning, fotografi.
Det är alltid betraktarens tolkning som gäller.
Men för mej som fotograf, är det vad jag lägger in i bilden, som är det viktiga. Att bilden har ett innehåll, något jag vill förmedla.
Trivial eller konstnärlig, ja det är skit samma. Bara bilden betyder något för mej som fotograf.
Några tankar kring ett intressant ämne, så här I arla morgonstund
//Conny
Svar från mombasa 2021-05-16 18:43
Hej. Ja det är just det att mottagaren har tolkningsföreträdet. Men, fotografen har en intention och hur läser och tolkar mottagaren det. Att kommunikation har flera aktörer blir alltid särskilt tydligt inom bildkommunikation.
Ha det gott
/Gunnar S
Tack för ett inlägg som liknar en god bok. Det ska jag läsa med glädje igen och igen.

På fotoskolan läste vi om en fotograf som byggde upp stadskullisser i öknen och fotograferade dessa med inhyrda modeller som gick körde, bil eller uträttade något. Alltså agerade. Det belystes av en jättelik ljusrigg på en lastbil. Allt detta för att skapa en trivialbild.

De bästa bilderna hänger folk på dass, sa min teckningslärare. Apropå värde....
Ha det gott.
Jerry
Svar från mombasa 2021-05-16 18:50
Hej och tackar så mycket. Apropos kulisser i öknen. För rätt många år sedan på Fårö, träffade jag en rätt stor skara med fotograf, assistenter, modeller, sminköser och lite allmän tross. Det var höstbilderna till H&M. Det var mycket reflektorer och allt skulle föreställa Grekland var det tänkt. Trots detta rätt kostnadskrävande sällskap hade jag ett intressant samtal med fotograf och modell där ute på Norsholmen.
Ha det gott
/Gunnar S
Intressant läsning. Det vi med någorlunda säkerhet kan säga är att eftervärlden värderar en bild annorlunda än då bilden skapades. För att ta ett exempel från konsthistorien den dansk-polska konstnärinnan Elisabeth Jerichau-Baumann var under 1800-talets första hälft en av de riktigt omhuldade konstnärerna. Idag är det få som ens känner till hennes verk. Tyckte och smak samt det konstnärliga uttrycket har ändrat sig sedan hennes verksamma tid.

Jag tror att en bild vars utläsning kan sägas vara allmängiltig och tidlös betingar ett värde under en längre tid. Så länge som någon kan relatera till vad det är bilden vill säga.

Ta till exempel hällristningar. Vi kan lätt känna igen - en man, en båt, ett djur - men det är bara lösa fragment och vi kan bara spekulera i vad hällristaren egentligen åsyftade. Vi ser inte kopplingen mellan elementen i ristningen längre. Vår utläsning av ristningen haltar i sin förståelse.

Måste alltid en bild förstås? Nej, vill jag påstå. Den kan också kännas. Hade vi inte också det här valet att närma oss en bild skulle förmodligen många av modernismens konstnärer avfärdas som obegripliga färgglada navelskådare. Jag tror inte att man ska underskatta de känslor som en bild kan skapa. Kanske det är här en bilds sanna värdeskapande natur ligger.

Vad är då en värdelös bild? I dagen snabba och överväldigande bildflöde på sociala medier risker alla bilder att bi värdelösa eftersom deras syfte huvudsakligen är att konsumeras inte upplevas. Att stanna upp och se på en bild innan den automatiska likes-reflexen är mer krävande då den tvingar en betraktare att verkligen titta på bilden.

Visst finns det en rangordning inom fotografin och beroende på vem man frågar ser denna rangordningen olika ut. Frågar man en modefotograf så ger denne en annan rangordning än vad en naturfotograf eller landskapsfotograf skulle göra. Det finns som jag ser det ändå vissa fotografer som går utanför de här rangordningarna. Fotografer som t ex Ansel Adams och Christer Strömholm.

Hälsningar Jörgen
Svar från mombasa 2021-05-16 18:39
Och ett intressant svar! Många trådar att haka på och gå vidare med. Din iakttagelse att det massiva bildflödet leder till hyperinflation vad gäller bilders läsvärde tror jag är mycket riktig. Att stanna till och verkligen läsa en bild och sedan tolka den utifrån ett rimligt kontext är något som nog varken hinns med eller att läsaren har verktyg och kunskap som behövs.
Ha det gott
/Gunnar S