Vad vi tror oss se och lite annat

Härom veckan gjorde jag en upptäckt. Den kan tyckas obetydlig och oviktig men har något med hur vårt seende är påverkat och ofta  förutfattat.

   Titta på den här bilden och en tallkrona, Ser ni hur den liksom stretar mot norr, bufflar sig, värjer sig och attackerar nordanvinden med armbågen, om liknelsen förstås. Men så är det inte. Det är tvärtom. Vad furan gör är att den vänder sina grenar mot söder vinklar upp dem i en bra vinkel mot solen och gör just det en gren och tall ska göra. Fånga solenergin och ägna sig åt fotosyntes. I denna insikt försvinner stretandet och omvandlas till en mjuk och tillåtande rörelse. Vackert tänkt.
  Så varifrån kommer bilden av det stretande? Kanske från omslaget till "Sjung svenska folk". Stamsångerna som jag är tillräckligt gammal för att sjungit i skolan. Från bilder av det karga nord, skäggiga nord och skrynkliga pannor och ögonbryn, liksom delar ur nationalismens visuella verktygslåda.
Det här är nog också en bildtradition som även odlas i de fotografiska teknikerna. Artonhundratalets romantik uppskruvad till det tidiga nittonhundratalets nationalromantik. Senast i ett parti  åt höger till, med tydlig fotografisk visualitet; röda stugor , vita  knutar. Blå himmel. Nån slags Bullerbybild. (Bullerbyn som skapades av en författare ljusår ifrån allt vad nationalkonservativ ideologi heter.)
   Om sånt här ska man  inte knysta så mycket om på FS bloggar.  Men, är det något som handlar om bild och fotografi så är det just detta. Och i vetskapen om att den romantiserade bilden av ett falurött Sverige är ett tacksamt motiv för allt vad AI och konventionellt bildspråk heter.
( Vi målar våra hus med falurött, den ljusa varianten, den som fransmän och italienare kallar terra di Pouzzoli.)

Jag paddlar en röd kajak och himlen är himmelsblå. Dottern tar mobilbilden.(En typisk massbild med kort bäst-före-datum. Lägg särskilt märke till den lutande horisonten.) Glada barnbarn är uppnått. Jollesegling ännu inte. Strömmingen har inte riktigt gått till som den borde.

Midsommar

Aklejorna står ymnigt på Ingmaries äng i år. Det är vackert och sommar som det ska. I Bordeaux  väntas dryga fyrtio grader de närmaste dagarna. Vi tänker på Yoseline och Gram i Dax /. Eller kossorna i Talivaud ( en stad och en by i närheten av Bordeaux). Bordeaux i mer än trettio grader är inte kul. Men, så klart det är ju inte här, så då finns väl inte några klimatproblem. Ja, det känns som långt mellan en skärgårdsö och långt ner i Europa.
   Vi undslapp ett gulvarning åskväder. med allt vad det innebär med skyfall och besvärligheter. Här på ön. Så då är det väl inget att oroa sig över... 
   Glad midsommar i efterskott.

Nikon D800 24-70mm  2.8)  Ett snart obsolet ekipage och en kombo som mer sällan anvämds. Så var det det där med RAW och dng. Men det får bli en annan gång.)

Gräslök och det där med publicering.

Gräslök ska helst fotograferas i motljus med kort skärpedjup, en aning överstrålning och helst med Kodachrome 64. Åtminstone om man får tro de mina och många exponeringar med gräslök, den vilda lite spinkigare som blommar i skärgårdarnas klippskrevor både här och där. Diapositiv som sällan eller aldrig publicerats. Bilder som obarmhärtigt sållades bort vid den senaste rensningen av dia-magasin. Vild gräslök som finhackad fick ackompanjera sillbrickan i sittbrunnen en midsommarafton nånstans i skärgården. Midsommarfirande ute bland kobbar och skär är ett motiv i sig att återkomma till. Inte sällan med en viss dramatik.
   En faktor som  sällan uppmärksammas är utvecklingen och skillnaden i hur bild publiceras idag och för låt oss säga fyrtio år sedan. Idag publicerar vi i första hand med ett eller ett par  knapptryck, oavsett hur fotografiet har åstadkommits. Det må ha varit analogt rätt in i kaklet men sen då? Scanning, digitalisering. Oavsett om fotografiet ska synas på webb med sociala medier, skärm, eller trycksak. 
   De möjligheterna fanns som bekant inte för trettio-fyrtio år sedan, eller tidigare med för den delen. Kanalerna var färre, mer exklusiva och hade i sig en inbyggd gatekeeper, inte nödvändigtvis en bildredaktör om vi tänker tidning. Ytan i sig var begränsad och utgjorde en begränsning.
   Andra sätt att publicera var utställning med antagligen rätt stora och välgjorda kopior och jämförelsevis få betraktare. Relativt dyrt, begränsat och tidsmässigt eoner från tre knapptryck på en fotoblogg. Att hamna i en årsbok eller liknande var väl en nåd att stilla bedja om. Print on demand–en futuristisk dröm.

Publiceringsverkligheten är digital oavsett mobilkamera, analog Leica, eller storformat.
Något att återkomma till.

Bild: frodig och ståtlig gräslök i kryddgården. Fuji Xpro2 23mm/1.4. Sent i försommarnatten.

Om att kunna

Jag fotograferar i huvudsak med Fuji X-Pro2 väldigt ofta med 23 mm/2.0 som har en diskret framtoning. Ibland skruvar jag på 23 mm/1.4 med mer ljusstyrka och något vassare skärpa, ett kortare fokusområde om så önskas, därtill  en rätt snygg oskärpa.
   Ibland skippar jag autofokus, ställer in manuell skärpa i stället och utnyttjar funktionen focus accentuering ett slags  elektroniskt microraster, Lite långsammare men rätt kul och användbart.
   Att använda olika objektiv på  olika kamerahus går numera geschwint. Med en adapter till Fuji kan jag plocka på Nikkor 24mm/2.0 helt manuellt, som naturligtvis  tekniskt och förnuftsmässigt överträffas av Fujinon 35mm/1.4.

En Nikon D800 används numera blott för macrofoto, bilder med mer av produktfotosyfte, ett och annat porträtt med 24-70mm 2.8 Och inser att kameraparken är om inte veteran så åtminstone inte purung. En Nikon F finns tillhands och laddad med svartvitt  för särskilt fotograferande.

Så går jag ut i kvällen. Mulet och ett stråk av dimma utifrån fjärden. Jag fotograferar den lilla ängsbiten under hagtornet där jag fått aklejorna att bestämt etablera sig.
   Den varmaste våren sen mätningar påbörjades. Sommarblommorna kommer tidigare. Midsommarblomstren prunkar redan i slutet av maj liksom ett flertal andra ängsblommor. Att maja en midsommarstång blir svårare och svårare. Inte ens de mest inbitna högerpopulisterna förnekar nu att vi har en klimatförändring, problemet är väl bara att lösningen heter inte subventionerat fossilbränsle. Eller att de ofta missar att grejerna i de populära köpladorna är markerade med Prc (Made in peoples republic of China). Inte bara aklejan utan också krolliljan tar sig. Den med den tunga kamferartade doften, och de vackra fröställningarna. Jungrun i det gröna ,en favorit och mycket tacksam som fotomotiv, eller Maiden in the bush som den heter på engelska är nästa projekt att försöka sprida på ägorna.
   Morkullan drar över taknocken. Rödhaken avslutade nyss aftonsången. Själv ligger jag i soffan och bläddrar llite förstrött i en fotobok. Godnatt.

Landskapsfoto

Det här är Jan Boelhouwers med utställningen Kalhygget - Take your wounds to the wounded land. Jan Boelhouwers arbetade som professor i geografi vid Uppsala universitet och har de senaste 20 åren fokuserat på erfarenhetsbaserat vetande om landskap, baserat på förkroppsligandefilosofier och erfarenhetspsykologi. Det är fina landskapsbilder. Snyggt kopierade och trots sin skönhet ändå med något av ifrågasättande. Det handlar om skog,
   Mer om utställningen hittar du här.